Det svenska högmodet

av Elling Disen, Kungsholmen

Varning : Texten under innehåller säkerligen  en del formella fel och er en kritik gentemot  svenskarnas attityd till sitt eget  språk så som det möter oss tillflyttade. Som norrmann med fransk elitutbildning och 17 års teknikkarriär ber jag inte om ursäkt för att komma med fräna formuleringar. Var god korrigera inte ett enda kommatecken !

Norrmänn och finnar har inga problem med språken. Det beror på vi har taggat ner och tatt oss mödan att lära oss lite hur dom andra pratar och skriver. Det gör ingenting varken för vår stolthet eller profetionella effektivitet att dom andra inte forstår vårt modersmål okorrigerat. Vi bjuder till på alla sätt för att fixa till det nordiska samförståndet. Till danskarna er det bara att gnälla tilbaks till det ordnar seg. Men trampar du en svensk för nära så risikerar man antingen : i) ett storebrorskt flin ii) ett arrogant ursäkta iii) ett yxskaft på svengelska iiii) tystnad, stress eller förvirring.

Till och med i gränstrakterna har jag fått stå till svars för dom her oövervinneliga problemen som orden anledning og rolig fortfarande skapar. För gott vuxna svenskar med normalintelligens finns numera ingen pardon att få hos undertecknade.

Svenskarna har ungefär samma innställning till sitt kära språk som fransmännen hade till sitt för 20 år sedan. Dvs att det skall läras till 100% eller så er det värdelöst. Det er bara det att vi tillflyttade inte forstår att så er fallet. Det er rikets best bevarade hemlighet. Vi vill ju gärna ha vårat nordiska kompromiss som kan hända er svenska til 70% men det duger inte her i landet. Fransoserna hade ju i alla fall artigheten att berätta om sin stolta språkvård vid ankomsten och ogenererat korrigera skolfranskan. Svenskarna håller tyst om att vi inte håller måttet. När jag upptäcker detta, er det bättre att harva på med bredaste svorskan eller köra över samtalspartnern på engelska som i 99 fall av 100 slår ut till min fördel.  Då uppnår man respekt, det inntyger alla grupper tillflyttade.

Fransoserna har givit upp sin kamp mot övermakten och taggat ner. Dom var inte högmodiga bara arroganta dvs medvetna om läget. Dom pratar numera  franska med oss som vill själv om det inte er perfekt och forsöker med engelska som best dom kan på  turisterna. I Sverige er det inte mycket innblandad norska som skall till för att utlösa en tirad på engelska. Min kompis fick sträng besked av svärfar att prata högsvenska i affärer.  Min ryska fru er redan trött på noggranheten och skitnödigheten på SFI. Kritiken mot Tone Bekkestad og Andre Franke er löjlig.

Svenska er ett svårt språk när man börjar peta med detaljerna. Alla dessa vokaler, stilistiska nivåer, bondska, franskinspirerade och byråkratiska vokabular, småordens placering i satsbildningen, det överdrevna korrekta, understatements, klasskoderna. Sture Allen, Ingemar Bergmann eller Ernst-Hugo Järegård kunne få en annan nordbo att uppskatta nåt vackert lingvistisk i svenskan men med dom försvinner propagandisterna med möjlig undantag för Horace. Norska/danska er båda mer melodiöst och systematiskt germansk. Svenskan har tagit de negativa influenserna från alla håll och framstår som ett grottläte, ett klangfattigt mumlande som hos muppets-kocken.  Svenska till det operationella måttet som krävs, er varken ganske enkelt inte värd mödan eller lingvistiskt attraktivt. När ni kräver perfektion och samtidigt inte hjälper till, ger vi till slut upp.

Sverige tar imot tiotusentals per år från alla världens hörn. Den svenska nationalpsyket er att landet er det mest toleranta, moderna och globala som finns. Att samtidigt kräva perfekt svenska i arbetslivet blir då det mest förvirrande för en nyankommen sedan dimman i Lutzen. Att ge sken av att en somalier lär seg svenska på ett år er olyckligt för båda parter. I tillegg er SFI ett oägnad system för att uppfylla förväntningarna.  Reepalu vill lägga ner eländet och det er vel bra det.

Dom orealistiska och framför allt onödiga kraven på svenskkunnskaper låter seg förklaras utifrån det svenska högmodet, numera en lyx inför globaliseringen som själv inte amerikanerna kör med längre.  Herregud, jeg kommer ihåg Bengan Ryden som annonserade att det bara var för börserna i Helsinki och Oslo att innordna seg. Ansökan om Sommar-OS, provsmakningen av vattnet i Riddarfjärden. Jag känner norska veteraner på Ericsson som fortfarande etter 40 år får frågor om det finns telefoner i Norge, varför vi er så omoderna och varför vi inte kan bygga motorvägar i fjorderna. Axen-Ohlins kampanj för Stockholm som Skandinaviens huvudstad. När jag lot radion blåsa på för fullt i korridorerna när Vegard Ulvang parkerade Christer Majbäck 91, fick jag fiender för livet på Ericsson. Varför tror ni att Lahti och Lillehammer kunde samlas om en gemensam OS-ansökan ? Den politiska korrektheten  rundt Dansk Folkeparti och Fremskrittspartiet. Svenska industrirepresentanter vet inget om  Melkeöya eller thorium på trots av det er er, respektiva kan bli, Ericssonomsättningar många gånger om.

Inndragningen av professoratet i finska i Lund er så pinsam et det gör ondt långt inn i själen. På trots av 20 000 norrmänn i Mälardalen finns inte NRK med i alla kanalpaket.

Finland proriterar ned svenskan. Med tanke på svenskarnars hållning österut kann ni inte räkna med nån goodwill derifrån. Norrmänn och danskar forstår både varann och ert knotande. Så det er upp til svenskarna numera, oxå på hemmaplan.

Om min fru orkar kasta mer energi på SFI, återstår att se.  Det er självklart bra med ett språkförsvar, men min intention har varit att peka på dom bakenförliggande antropologiska faktorerna som resulterar i kompromisslöshet på språkkravet i arbetslivet. I tillegg till dom oändliga svenska affärssammanträden, så kan det snabbt gå så långt att vi i Nordens majoritet har fått nog ock kräver exekutiv engelska numera. Och der har ni ett problem också. Så lösningen er att tagga ner. Då kommer perfektionen i svenska att bytas mot bättre kompetens i engelska.

I all broderfolkelig vännskapelighet

ED

 

Olle Käll, Gävle

15 juli 2007 18:32

Hej!

Jag har läst ditt inlägg och instämmer i det mesta (är en av kontaktpersonerna i Språkförsvaret, och har skrivit många artiklar i ämnet). Det är hemskt med svensk arrogans och jag skäms för mina landsmän som så litet antränger sig för att förstå grannspråken. Pinsamt är ordet när en svensk tar till engelska i Danmark, Finland och Norge (kanske mindre vanligt där, ännu, tack och lov).

Eftersom jag är lärare i tyska, franska och engelska (och svenska) har jag sett en alltmer ökad ovilja att vilja anstränga sig för att komma människor med andra språk tillmötes (utom på den egna engelskan som många /elever/ ofta överskattar). Grannspråksundevisningen har monterats ner i den svenska skolan (ingick i svenskämnet). Det är ett på något vis någon sorts välfärdssjukdom, att inte vilja anstränga sig längre. SFI-undervisningen vet jag inte så mycket om, men storebrorsmentaliteten är stark här i landet.

Mitt bästa exempel på skillnaden i inställning är jämförelsen med Finland, där man är naturligt flerspråkig med broschyrer på finska, engelska, svenska, tyska, franska och ofta ryska. Det finns bara få exempel på det i Sverige (se "Tummen upp" på www.sprakforsvaret.se/sf ). Tvärtom. När man tar Finlandsfärjan från Finland till Stockholm finns bara Stockholmskartor på - engelska!!! - och ev. svenska.

Jag tror att vi har mycket att lära av att inte kräva så perfekt svenska i arbetslivet, utan i stället lära oss bli mer toleranta mot fler språk, där var och en får prata sitt bästa språk, och inte halvdålig engelska mellan nordbor. Norska är ett härligt språk med sina många tydliga dialekter (har varit mycket i Ålesund)!

Jag skulle kunna skriva mycket mer, men stannar här, annars blir det för långt. Språkförsvaret vill försvara användandet av alla språk - men det innebär inte perfekt användning utan att man vill, vågar och accepterar att mötas på var och ens bästa språk. Här har svenskar mycket att lära av grannfolken.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

   Språket, ett verktyg som skiljer människan från alla andra arter, avslöjar ofta omedvetet en del av skribentens inre tankevärld, även om denne nog vid en granskning i efterhand skulle avvisa vissa slutsatser. När personer, saker eller egenskaper...

    Viggo Kann (till vänster) och Olle Bälter (till höger) mottog Språkförsvarets hederspris på årsmötet och höll också båda ett tacktal. Motiveringen till hederspriset löd som följer:   Olle Bälter/Viggo Kann/Chantal Mutimukwe/Hans Malmstr...

På senare tid har det åter blossat upp en debatt om engelskans expansion på svenskans bekostnad inom högskolan. Se bara på debattartiklar som Eva Forslunds/Magnus Henreksons artikel ”Varning: Forskare väljer bort svenska” i Svenska Dagbla...

”Språkfrågor intresserar och engagerar många, och ofta upplevs det som en försämring när språket förändras. Så behöver det inte vara, konstaterar David Håkansson.   – Svenskan har alltid varit utsatt för förändringar och det är ju hel...

Baden-Württembergs ministerpresident Winfried Kretschmann anser att det är överflödigt att lära sig ett andra främmande språk. Han har själv varit lärare, men ser inga fördelar: "Om mobiltelefoner kan översätta samtal till nästan alla språk i världen...