Sophia

29 mars 2008 07:28

Är detta en reklamkanal eller en opinionsbildarsajt för tolkbranschen? Ja, jag trillade precis in och jag vill bara säga att jag tycker att ni gör ett fantastiskt jobb, i synnerhet i en situation där individen som ska tolkas själv anser tolkningen vara en överflödig tjänst. Att lyckas få en "tjänst" som upplevs som ett intrång i talarens integritet av henne själv att framstå som en nödvändighet och talaren själv som obildad och arrogant för hon inte vill ta emot "hjälpen" är ett under i sofisteri. Om opinionen kan vridas så att hennes attityd i frågan uppfattas som otacksam uppblåsthet baserad på bristande insikt om hennes egen oförmåga har ni åstadkommit ett underverk för tolkarnas arbetsmarknad. Kanske kan det som upplevs som ett påhopp då istället komma att framstå som oundgänglig och livsnödvändig tjänst och personens protester (till exempel om att han/hon inte uppskattar att utsättas för påtryckning och häckling för att vilja uttrycka sig med egna ord på engelska) hamnar in i skuggan av retorikens sprudlande glans till fördel för de företag (som till exempel Uppsalatolkarna AB och deras lika ettriga konkurrentföretag) som lider av en överetablerad marknad. Som alla poeter och andra konstnärer vet (kanske till tolkars förtret): All översättning är kreativ omtolkning. Även textmakare som muntligen framför ett budskap kan tänkas själva vilja välja sina ord, speciellt då det gäller vilka bland alla de många tillgängliga synonymer som finns i engelskans stora ordförrådsskafferi som ska tillämpas på deras egen text. Många nyanser kan som bekant förmedlas genom språket och att använda en översättare är att förlora en del av kontrollen över sitt språkval, såvida man inte kan se översättningen i förväg och finputsa textens konnotationer innan den når publiken. Eller är det så illa i Sverige att alla smarta ordsmeder nu tillhör tolkarkåren och de som är för ointelligenta har fått nöja sig med att bli politiker och därför nu behöver tolkar som en krycka innan de kan möta en internationell publik? Ja, som det kan bli!

Finns det möjligen någon liknande intressegrupp som denna med penningstarka och inflytelserika bakgrundsfigurer som kan fixa till lite nya illustrationsjobb för oss konstnärer? Jobb som vi kan bidra med är till exempel illustrationer av FN texten för de svenskar som talar modersmål för vilket det ännu inte finns tolkar i Sverige. Om det inte är inom rimlighetens ramar, vet ni möjligen om det kan tänkas existera liknande lobbygrupper som denna för konstnärer, eller stiftelser där det produceras pompösa spaltmetrar av text till gagn för pressens lataste och som stöd för alla arbetslösa konstnärer som behöver sysselsättningstillfälle i dagens läge?

Med vänlig hälsning (och förhoppning om en avdelning av ert Språkförsvar med titeln "Konstförsvaret" som kan föra reklamkampanjer för ännu en utsatt arbetskår - inom det visuella språkets sfär,

Sophia

Bloggredaktör

29 mars 2008 19:08

Språkförsvaret är varken en reklamkanal eller en opinionsbildarsajt för tolkbranschen utan ett nätverk – eller en lobbygrupp, om man så vill – för svenska språket. Verksamheten finansieras av medlemmarna och nätverket uppbär inga som helst bidrag från någon annan källa.

Den som vill värna om svenskans ställning i EU tillsammans med övriga språk måste göra det bl.a genom att använda sitt modersmål i alla sammanhang, där det finns möjlighet till tolkning. De tre stater som begär minst tolkning inom EU brukar vara Sverige, Danmark och Finland, i varje fall sedan Sveriges och Finlands inträde i EU. Vilken av dem som för tillfället intar jumboplatsen varierar.

Wanja Lundby-Wedin befinner sig som LO-ordförande och ordförande för Europafacket så högt upp i den fackliga hierarkin som man kan komma. Dessutom är hon medlem av socialdemokraternas verkställande utskott. Otvivelaktigt tillhör hon etablissemanget i Sverige och måste räkna med att utsättas för granskning. Det var ju inte precis hennes privatliv som kommenterades. Wanja Lundby-Wedin är antingen ett bra eller ett dåligt föredöme när det gäller att värna om svenska språket inom EU. Uppenbarligen är hon ett dåligt föredöme. Det är nästintill osannolikt att hon skulle prata lika god engelska som svenska.

Du kan väl åtminstone hålla med om att det verkar konstigt att hon talade engelska med andra svenska mötesdeltagare. Eller?

Sophia

29 mars 2008 22:45

Nej, det upplever jag inte alls som konstigt. I vanlig mänsklig gemenskap runt ett bord där det sitter folk med olika modersmål församlade, så vänder man sig naturligtvis inte till sina landsmän och talar svenska med dem för att markera hur oerhört viktigt det är att "tillhöra en grupp" och för att "i modersmålet har vi våra rötter". I den situationen är oförmedlad och rak ansikte-mot-ansikte kommunikation med gruppen det viktigaste, inte intern språkvårdsideologi. Om Wanja Lundby-Wedin talade med svenska mötesdeltagare som var del av den internationella publiken så gjorde hon i min mening helt rätt i att låta rak kommunikation gå före svensk språkförsvarsideologi. Dubbning (dvs översättning av en talare från svenska till engelska medan hon talar) är inte bara distraherande och distanserande att lyssna på, det är dessutom ett bra sätt att förhindra att folk utvecklar kompetens i det stora, stygga "internationella och globala språket engelska" i denna typen av multinationell politisk "bordsgemenskap".

Med vänlig hälsning,
Sophia

Bloggredaktör

30 mars 2008 13:18

Du skriver att när Wanja Lundby-Wedin talade engelska med svenska mötesdeltagare ”som var del av den internationella publiken så gjorde hon i min mening helt rätt i att låta rak kommunikation gå före svensk språkförsvarsideologi.” Du tycks förutsätta att de övriga mötesdeltagarna inte begärde tolkning, när W L-W talade engelska. Hur vet du det? Kommunikationen blir väl inte mer ”rak” för att tolkning sker från engelska än från svenska?

Konsekvensen av ditt resonemang är också att de övriga mötesdeltagarna, exempelvis övriga nordbor, var dumma som använde sig av ”förmedlad” och icke-rak kommunikation, d.v.s sina respektive modersmål, på mötet. De kanske inte bara ville försvara det egna språkets ställning i EU utan insåg även att de uttryckte sig bättre på modersmålet än på engelska. Antingen handlade dessa deltagare rätt eller så gjorde W L-W det. Båda parter kan inte ha handlat rätt samtidigt.

Du påstår också att ”dubbning” (du måste mena simultantolkning, eftersom ”dubbning” innebär att man avlägsnar ljudet från källspråket och ersätter det med målspråkets i filmer och tv-program) är distraherande och distanserande och förhindrar folk från att utveckla kompetens i engelska. Påståendet att simultantolkning alltid är av ondo, mellan vilka språk det än sker, är ett mycket märkligt påstående. Tvärtom är simultantolkning helt nödvändig i vissa sammanhang, d.v.s på möten med många deltagare och där flera deltagare inte har ett gemensamt språk.

Det finns väl fler möjligheter för W L-W att praktisera sin engelska; på mötet kunde hon väl ha talat engelska med vissa av mötesdeltagarna i pauserna, t.ex de från Tyskland, Frankrike, Spanien, Italien etc., om hon inte behärskade deras språk. Hon kan åka till Storbritannien på semester, regelbundet läsa tidningar och böcker på engelska, titta på angloamerikanska filmer och tv-program, flytta ihop med någon som har engelska som modersmål m.m Det finns massor av sätt att förkovra sig i engelska..