SL kommer i sommar att genomföra en ordning med hållplatsupprop också på engelska i tunnelbanan. SL tycks redan ha börjat praktisera detta i vissa tunnelbanetåg. Denna satsning sker med tanke på de utländska turisterna i sommar. Satsningen är ett led i att marknadsföra Stockholm som ”The Capital of Scandinavia” i ett samarbete mellan SL och Stockholms stad.

Hållplatsutropen ingår alltså i en kampanj och därför måste man se till helheten. Det är märkligt att Stockholm stad utnämner sig till Skandinaviens huvudstad, vilket formellt sett är inkorrekt. Skandinaviens ”centrum” eller ”mittpunkt” hade varit lättare att försvara med tanke på Stockholms geografiska läge. Lika märkligt är att Stockholm stad använder sig ett engelskspråkigt slagord, ”the Capital of Scandinavia”, i stället för utgå från ett svenskt, ”Skandinaviens huvudstad”, som sedan översätts till en rad andra språk, däribland engelska.

Hållplatsutrop på engelska, förutom på svenska, som anges först, kan till nöds accepteras under semestertider, eftersom engelska är det största andraspråket i världen. Ungefär en fjärdedel av jordens befolkning behärskar engelska mer eller mindre – de flesta mindre. Om man ser till storstäderna i övriga Europa, brukar det dock inte vara några problem för en turist att ta sig fram med kollektiva färdmedel, som exempelvis tunnelbana, även om det inte görs några utrop på engelska. Det är i varje fall min erfarenhet. Om nyordningen däremot skulle permanentas, behandlar SL och Stockholms stad i praktiken engelska som officiellt andraspråk i Sverige. Något sådant mandat har varken Stockholms stad eller SL.

Enligt Svenska Dagbladet den 7/6 kommer turisterna också att erbjudas guidningar på engelska av tunnelbanekonst. Vad händer med guidningar på andra språk? De flesta turister föredrar att guidas på sina egna modersmål, vare sig det är tyska, franska, spanska, italienska, finska, holländska, ryska, japanske eller kinesiska och så vidare. Om Stockholm vill framstå som en internationell stad i globaliseringens framkant, bör Stockholm satsa på mångspråkighet, inte på inskränkt engelsk enspråkighet.

Per-Åke Lindblom

Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret.

I ett program från Vetenskapsradion, "Välkommen till Bolognaklubben - den jämförbara högskolan" granskas hur det har gått i Sverige med Bolognaprojektet (alltså att universitetsutbildningarna i Europa ska bli mer lika varandra, kort utryckt.) Det har blivit ganska misslyckat, för att uttrycka sig milt.

Och att undervisningen på de s k masterutbildningarna sker på engelska ställer till problem - både för svenska och utländska studenter. En student berättar i programmet att lärarna, som hon tyckte var mycket bra lärare - när de undervisade på svenska - blev hämmade när de skulle tala engelska, det blev genant och pinsamt både för åhörare och föreläsare, det blev "Swenglish" och hon ger exempel på detta:   "Yes, and here in Sweden we can say like... you know... this map.. och vad heter det nu igen, kan ni hjälpa mig med det här ordet...".  Hon säger vidare att det blev inget djup i undervisningen, att man inte kom någonstans och att det kändes som att läsa på A-nivån igen. Ja det kan man verkligen förstå, liksom att varken svenska eller utländska studerande rimligen kan gynnas av detta. Och då var syftet med Bolognaprocessen bl a att universitetsutbildade i Europa skulle stå sig i konkurrensen med USA och Asien...

En viktig uppgift som framkom i programmet var att internationaliseringen inte alls har ökat till följd av det här, svenska studenter reser tvärtom i mindre utsträckning utomlands för att studera numera, och de utländska studenterna var lika många redan på 90-talet, och det har att göra med att Sverige är ett av de länder som erbjuder gratis högskoleutbildning på engelska. Men kostat mycket pengar - drygt 1 miljard - har Bolognaprocessen förstås gjort...

Länken till programmet är http://www.sr.se/cgi-bin/p1/program/artikel.asp?ProgramID=406&nyheter=1&artikel=2115919

Susanne L-A

Varför uppmärksamma en gammal konvention , som upprättades 1981? Redan i titeln hittar vi själva kärnan i denna konvention, nämligen ”nordiska medborgares rätt att använda sitt eget språk” i ett annat nordiskt land. Denna rätt preciseras närmare i artikel 2:  

”De fördragsslutande staterna förbinder sig att verka för att en medborgare i en fördragsslutande stat vid behov skall kunna använda sitt eget språk vid kontakt med myndigheter och andra offentliga organ i en annan fördragsslutande stat. Detta gäller förutom vid kontakt med domstolar främst vid kontakt med offentliga organ såsom sjukvårds-, hälsovårds-, socialvårds- och barnavårdsmyndigheter samt arbetsmarknads-, skatte-, polis- och skolmyndigheter.

I mål och ärenden vid domstolar och andra offentliga organ skall dessa såvitt möjligt sörja för att medborgare i fördragsslutande stat får behövlig tolk- och översättningshjälp. I brottmål skall medborgaren alltid få den tolkhjälp som behövs.” 

Den nordiska konvention om socialt bistånd och sociala tjänster, som träffades 1994, tar också upp frågan om medborgarnas språkliga rättigheter.

I ”Värna språken – förslag till språklag” skriver utredaren: ”Förslaget till språklag har därför utformats som en skyldighetslag med skyldighet för det allmänna (min fetstil) både att värna språk och att svara för att enskilda får tillgång till språk.” (sid. 208)

Den boskillnad som utredaren försöker upprätta mellan en skyldighetslag och en rättighetslag, och till den förras fördel, är omöjlig att upprätthålla i praktiken. Om man ser till Sveriges grundlagar, innehåller regeringsformens kapitel två en rättighetskatalog, tryckfrihetsförordningens tre första kapitel diverse rättigheter som offentlighetsprincipen och anonymitetsskyddet, liksom att motsvarande rättigheter återfinns i yttrandefrihetsgrundlagen. Av naturliga skäl innehåller successionsordningen enbart en exklusiv rättighet.

Frågan om skyldigheter och rättigheter är helt enkelt två sidor av samma mynt. Dessutom motsäger sig utredaren sig själv i 5 §: ”Som huvudspråk är svenskan samhällets gemensamma språk, som alla som är bosatta i Sverige ska ha tillgång till och som ska kunna användas inom alla samhällsområden (min fetstil)”. Men om svenskan ska kunna användas inom alla samhällsområden är det faktiskt fråga om en rättighet för medborgarna, varken mer eller mindre! I stället talar författningsförslaget om ”den enskildes tillgång till språk”, som om språk vore en skänk från ovan. Men den enskilde har i första hand tillgång till sitt eget språk i sitt eget huvud; vad det gäller är rätten att få använda det, varav följer det allmännas skyldighet att tillhandahålla alla möjligheter.  Därför måste en språklag vara så utformad att den enskilde medborgarens kan åberopa denna i den händelse medborgarens språkliga rättigheter kränks.

Läs vidare i detta uttalande från Språkförsvarets kontaktpersoner!

Per-Åke Lindblom

Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret.

Från kulturdepartementets seminarium den 4/6 rapporterar Eva Bäckstedt i dagens Svenska Dagbladet att Svenska Akademien i sitt remissvar till "Värna språken" kommer att begära att förslaget kompletteras på en punkt.  Eva Bäckstedt skriver vidare:

"Akademien vill att det fastslås som huvudregel att svenskan är undervisningsspråk på samtliga nivåer i undervisningssystemet.

- Den internationalisering som åberopas idag för att motivera bruket av engelska på högskolorna är en stor bluff. Dagens forskargeneration är inte mer internationellt orienterad än den föregående. De hade också omfattande kontakt med utlandet, men de skrev oftast på svenska och anlitade sedan kompetenta översättare, sade Horace Engdahl.

- Att just vi skulle vara så internationella är den mest blågula föreställning man kan tänka sig, följd av övertygelsen att vi talar så god engelska. Nej, tvinga inte svenska lärare att mässa på engelska!

Med den kommentaren rev Horace Engdahl ner en spontan applåd från auditoriet."

Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret.

Lyssna på veckans "Språket" i P1 om ni inte redan har gjort det! Repris i kväll onsdag 19.03 och söndag 18.35 eller på nätet. Där hörs (ungefär halvvägs in i programmet) följande:

George Varcoe, med engelska som modersmål, klagar på att svenskarna alldeles för lättvindigt tar till sig – och felaktigt använder  – engelska uttryck.
- Säg inte, i en direktöversättning från engelskan, "sätta ner foten" (put one’s foot down), utan använd det helsvenska "slå näven i bordet"!

Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret.

Leonard Orban, EU:s kommissionär för mångspråkighet,  besöker Stockholm den 9–10 juni. På måndagsförmiddagen deltar han på Språkrådets forskningskonferens om språkvård och språkpolitik i Saltsjöbaden. Se vidare programmet!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Frit Norden utkom i maj med ett digert nummer om mellannordisk språkförståelse. Det kan kan antingen läsas direkt på nätet eller laddas ner. Ur innehållet:


Nordens sprog under pres! - av Hanne Kock
Hvorfor bruge tid på nabosprog? - av  Lis Madsen
Nordisk sprogkonvention og Deklaration om nordisk sprogpolitik - av Luise Hemmer Pihl
Sprogpolitik som magtinstrument - av  Jørgen Christian Wind Nielsen
Har universiteta eit språkansvar? - av Tove Bull
Et sprog kan forsvinde sammen med en generations uddøen eller fraflytning - av Jakob Buhl
Adoptér et sprog - av Brigitte Alfter
EU og domænetab  - av Jakob Buhl
Dansk sprogdebat i bladet "Grænsen" - av Leif Kajberg
Nordisk sprogfællesskab - ulykkelig dansk kærlighed? - av Luise Hemmer Pihl
Debattinlägg skandinaviskt samarbete - av Tomas Larsson
Mumledansk og nordisk sprogforståelse - av Niels Davidsen-Nielsen
At tale, lytte og forstå nabosprog  - Utdrag från "Att förstå varandra i Norden"
Lidt om dansk og svensk på tværs af Øresund - av Leif Kajberg
Nabosprogsforståelse og falske venner
Links til faglig og fornøjelig kultur- og nabosprogsforståelse

Några av artiklarna finns redan länkade - eller utlagda - på Språkförsvarets webbplats.

(Texten är hämtad från Esperanto med omnejd)

Enligt den esperantospråkiga nyhetssajten Eventeo har en ny TV-station i Guatemala, TV Maya, just inlett sina sändnignar på landets 23 olika mayaspråk (eller mayadialekter, hur man nu ser det).

Tills vidare sänder stationen tre halvtimmeslånga program om dagen, på maya men textade på spanska; ännu kan programmen bara ses i huvudstaden, men ambitionen är att man nästa år skall nå hela Centralamerika.

Maya talas förutom i Guatemala även i Belize (f. d. Brittiska Honduras) och i sydöstra Mexiko, inte minst delstaten Chiapas (som till mitten av 1800-talet tillhörde Guatemala). I delstaten Yucatán har det lokala mayaspråket officiell ställning vid sidan av spanskan.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)