Alla inlägg den 17 augusti 2008

Av Nätverket Språkförsvaret - 17 augusti 2008 20:32


 

Enligt en artikel i Dagens Nyheter den 17/7 ska elever i Botkyrka kommun undervisas på modersmålet. I ingressen heter det också att Botkyrka kommun satsar på tvåspråkighet i grundskolan. Målsättningen är att erbjuda undervisning på barnens modersmål i samtliga ämnen.

 

Skälen är tre enligt kommunen. ”Det handlar om att förbättra resultaten och elevernas identitet, samt att satsa på den framtida arbetsmarknaden. ” Jens Sjöström, Barn- och ungdomsnämndens ordförande, säger enligt samma artikel:

 

Det är enkel retorik: Varför sitta av ett antal år i matte och NO när du faktiskt skulle lära dig ämnena snabbare om du fick undervisningen på ditt hemspråk?”

 

Det låter ju bestickande. Men problemet är att det inte alls är säkert att hemspråket, d.v.s föräldrarnas modersmål, är barnets huvudspråk, d.v.s det språk det behärskar bäst och använder mest. Det kan lika gärna vara svenska. De invandrartäta förorterna i Sverige ser annorlunda ut än amerikanska stadsdelar med stor koncentration av nyanlända invandrare. I USA finns det t.ex stadsdelar, som helt domineras av latinamerikanska invandrare.

 

Så fort ett barn går ut på gården i en invandrartät förort i Sverige, måste det kommunicera på svenska, om det inte bara vill leka med barn från den egna etniska gruppen. Det finns väl ändå ingen som förespråkar att varje etnisk grupp ska hålla sig för sig själv, ända från barnsben? Jag kommer ihåg en diskussion mellan elever – alla uppvuxna i Rinkeby - i en klass på Tensta gymnasium. En elev med armeniska föräldrar hävdade bestämt att han var svensk, medan två klasskamrater, som hade syrianskt ursprung, bestred detta. De vände sig till mig för en skiljedom. Jag gav den förre eleven rätt: han kände sig som svensk och svenska var hans huvudspråk. Orsaken till hans självbild? Armenier är en liten invandrargrupp i Sverige. Eleven hade inget dagligt umgänge med armenier utan umgicks på svenska med alla andra. Han talade också svenska med sina syskon. Ett barn med somaliska föräldrar måste kommunicera med ett barn med turkiska föräldrar – på svenska. Detsamma gäller i barnomsorgen och i grundskolan. Naturligtvis kan man inrätta daghem och skolor på hemspråken. Daghem på vissa invandrarspråk inrättades i Rinkeby på 70-talet, men projektet havererade så småningom, eftersom föräldrarna röstade med fötterna. Varför egentligen stanna halvvägs? Varför inte uppmuntra olika etniska grupper att bosätta sig i särskilda kvarter i Botkyrka och uppmuntra de olika etniska grupperna att tillämpa ingifte (endogami)? Det skulle garanterat ha positiva effekter för hemspråkens överlevnad och fungera identitetsstärkande.


 När man analyserar invandrarspråken (alla språk, som talas av människor, som är födda utanför Sverige, men som sedan invandrat till Sverige), måste man utgå från de historiska erfarenheterna från typiska immigrationsländer, fr.a USA, Kanada, Argentina, Uruguay, Australien och Chile.  Då kan man faktiskt dra följande slutsats. Invandrare, som kommer till ett land med ett etablerat huvudspråk, kommer att assimileras senast i tredje generationen, försåvitt de inte tillämpar endogami eller bosätter sig i koncentrationer.


Den största invandrargruppen i USA, om man ser till perioden 1620 – 1939, var inte engelsmän – utan tyskar. Men engelsmännen kom före tyskarna och hann etablera sig; dessutom talade en stor del av de skotska, walesiska och irländska invandrarna också engelska. Den största invandrargruppen i Argentina är italienarna, men när dessa anlände till Argentina på 1800-talet, var den spanska kolonin redan etablerad.  


Vid blandäktenskap kommer landets huvudspråk alltid att slå igenom. Om en svensk gifter sig med t.ex en persiska, kommer barnen i första hand att tala svenska; det är också troligt att om en turk gifter sig med en argentinska i Sverige, så kommer barnen i första hand att tala svenska, eftersom det är omgivningens huvudspråk, det språk barnen måste lära sig i skolan och det gemensamma språket mellan föräldrarna. Är föräldrarna framsynta, pratar de också spanska och turkiska med barnen.


De flesta invandrare i Sverige bosätter sig inte i första hand tillsammans med sina landsmän i koncentrationer; de flesta invandrargrupper tillämpar heller inte endogami. Den förhärskande ideologin i moderna industrisamhällen är att man väljer partner på individbasis, inte på grund av att partnern tillhör en viss etnisk eller religiös grupp. Men på det hela taget kommer de som invandrat till Sverige att assimileras i tredje generationen, i vissa fall senare, och därmed kommer ursprungsspråken att försvinna.


De flesta invandrare har heller inte sökt sig till Sverige i första hand för att bevara sina modersmål; motsatsen vore nästan alltid ett direkt kontraproduktivt beslut. Ett språk bevarar man bäst genom att man använder det mest av alla språk. Då fordras också att många i omgivningen talar samma språk. Det överväldigande flertalet invandrares modersmål är dessutom territoriellt baserade. Om kurdiska invandrare i tredje generationen i Sverige förlorar det kurdiska språket, så kommer ändå kurdiskan att överleva som språk, eftersom det talas i ett stort område i Mellanöstern. Antalet talare är dessutom större än antalet svensktalare. På samma sätt överlevde svenska språket utvandringen av 1,5 miljoner svenskar, i huvudsak till USA, före andra världskriget.


Andra generationens persiska invandrare kommer inte att konkurrera i första hand om jobben med andra persiska invandrare i andra generationen utan med alla andra som behärskar svenska. Dessutom är den ”framtida”, läs den ”internationella”, arbetsmarknaden en myt; undersökningar från Danmark visar att 98 procent av alla danska akademiker stannar och yrkesarbetar i Danmark. Det skulle inte förvåna om andelen svenska akademiker som fortsätter att yrkesarbeta i Sverige är ungefär densamma.


Naturligtvis ska elever, som har andra hemspråk än svenska, ha rätt att studera dessa, men detta ska vara frivilligt och ingen skyldighet, inget som myndigheterna genomdriver. Det är upp till den enskilda familjen, eller eleven, att besluta om den ska genomföra ett språkbyte eller inte, och hur snabbt det ska ske. Dock är mångspråkighet, d.v.s kunskaper i flera språk, ett ideal för den enskilde liksom en resurs för en nation som Sverige. Jag har naturligtvis själv stött och uppmuntrat att min yngsta dotter upprätthåller sin tvåspråkighet, eftersom hennes mamma har ett annat modersmål än svenska. Det är självfallet heller inte fel att genomföra olika pedagogiska experiment. På 80-talet undervisade jag i svenska som andra språk i en undervisningsgrupp för syrianska elever vid en högstadieskola i Södertälje men med en syriansk hjälplärare, vilket fungerade alldeles utmärkt.


Säkert kommer många invandrarföräldrar att ta sig en ordentlig funderare inför den föreslagna Botkyrka-modellen. Förmodligen kommer i synnerhet välutbildade föräldrar att välja bort den.


På senare tid har det alltså återigen på vissa håll blivit högsta pedagogiska mode att använda ett invandrarspråk som första undervisningsspråk i grundskolan, eller jämsides med svenskan, i vissa invandrartäta förorter, till exempel arabiska i Rosengård i Malmö. Detta är alltså en mycket diskutabel utveckling, som mycket väl kan förstärka segregeringen och minska intresset för att lära sig svenska. En etnolog, Aje Carlbom, som undersökt förhållandena i Rosengård, skriver så här:


I Malmö har det sedan 1980-talet etablerats en arabisk offentlighet som innebär att människor kan upprätta kontinuitet mellan livet i hemlandet och det nya landet. För att överleva i vardagen finns idag ingen tvingande anledning att till exempel lära sig svenska eller att etablera kontakter i det svenska samhället…Arabiska kan användas i både det privata och det offentliga. Det är enkelt att få tag i arabiska böcker och tidskrifter. Flertalet hushåll är också utrustade med parabolantenner som gör det möjligt att titta på någon av de ungefär tjugo arabiska tevekanaler som utsänds från andra delar av världen.” (Tidskriften ”röda rummet”, 2/2005, sid. 22)


Svenska språket är helt neutralt vad gäller etniskt ursprung, ögon-, hår- och hudfärg och borde i stället fungera som kitt mellan alla svenska medborgare. I Botkyrka kommun tycks man också glömt bort alla invandrare, inte bara andra generationens utan också första generationens, som redan har lärt sig perfekt svenska utan att undervisningen skett via modersmålet eller hemspråket. Dessa invandrare borde fungera som förebilder; i stället kapitulerar Botkyrka kommun inför de påstådda problemen. Jag har träffat invandrare, som klarat rikstestet efter bara nio månader i Sverige och kunnat börja på högskolan; jag har träffat invandrare, som kommit hit som vuxna, men som ändå lärt sig tala svenska utan brytning och skriva grammatiskt korrekt svenska. Vilka ska egentligen fungera som riktmärke? De som övervinner svårigheterna eller de som inte gör det?


Per-Åke Lindblom 


(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Presentation

Omröstning

Är älvdalskan ett språk eller en dialekt?
 Älvdalskan är ett språk
 Älvdalskan är en dialekt
 Vet inte

Fråga mig

142 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7 8
9
10
11
12
13
14
15
16 17
18
19
20
21 22 23
24
25 26
27
28 29
30
31
<<< Augusti 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Säg hellre!

Irriteras du av ett onödigt engelskt lånord och kan föreslå ett ersättningsord?  Skicka det i så fall till ersattningsordet@sprakforsvaret.se.  Om granskningsgruppen tycker att det är ett bra ord, belönas du med "Svenskan - ett språk att äga, älska och ärva" och ordet förtecknas också i avdelningen "Säg hellre!"

Blogtoplist


Skapa flashcards