Praktik på språkkonsultprogrammet hösten 2008, Institutionen för nordiska språk, Stockholms universitet        

Till intresserade arbetsplatser

Språkkonsultprogrammet är ett treårigt utbildningsprogram vid Stockholms universitet som i år fyller 30 år. Utbildningen, som ger en gedigen kunskap i svenska språket, är både teoretisk och praktisk och innehåller såväl skrivande och retorik som moment i grammatik, textanalys, språksociologi, språkförändring och språkplanering.

Den examinerade språkkonsulten kan sedan arbeta med språk och kommunikation på olika sätt: redigering av text, översättning, utbildning, textproduktion samt fungera som konsult i informations- och kommunikationsfrågor på företag eller myndigheter. Språkkonsulten arbetar ofta tillsammans med specialister av olika slag för att skriva texter som måste kunna förstås av stora läsargrupper. Språkkonsulten kan också åta sig informations-, personalutbildnings- och textgranskningsuppdrag.

Utbildningen innefattar ett antal kortare och längre praktikmoment. Under den tredje terminen genomförs en två-tre veckors praktik på en arbetsplats då studenterna genomför en så kallad kommunikationsetnografisk studie. Syftet är att göra en analys av språk, text eller kommunikation av något slag på en arbetsplats. Studenterna ska få inblick i hur man gör en undersökning av muntlig eller skriftlig kommunikation på en arbetsplats, eftersom det är en möjlig arbetsuppgift för en professionell språkkonsult. Syftet är också att studenterna ska få prova sina teoretiska kunskaper i praktiken; de har nu hunnit läsa ett år på sin utbildning. Studien presenteras sedan i en rapport och vid ett seminarium på universitetet.

Under den fjärde terminen (våren 2009) följs arbetet upp genom att studenterna återkommer till arbetsplatsen och genomför en utbildning som grundar sig på resultatet i studien.

Praktiken under hösten 2008 är schemalagd till veckorna 40–42 (29 september till 17 oktober). Studenterna arbetar i par och har en kontaktperson på företaget och en handledare från utbildningen. De är på arbetsplatsen, gör sin analys och skriver sin rapport. Den uppföljande utbildningssatsningen under våren 2009 är ännu inte schemalagd.

Genom att erbjuda praktikplatser kan ni tillsammans med språkkonsultstudenten få tillfälle att synliggöra och analysera kommunikation inom organisationen eller arbetsgruppen och, om så behövs, utveckla formerna för såväl skrift som tal. Det kan t.ex handla om intern kommunikation (interna mallar, modeller och rutiner för texter eller möten, handböcker, terminologi) liksom extern (webbplats, informationsmaterial eller annan information till kunder, klienter eller medborgare).

Kontakta någon av oss om ni är intresserade. Mer om utbildningen finns på www.nordiska.su.se – Utbildning – Grundnivå – Språkkonsultprogrammet. Det finns även en förening för examinerade språkkonsulter, Ess: www.sprakkonsult.se.

Kursföreståndare: Gunlög Sundberg (gunlog.sundberg@nordiska.su.se), handledare av praktiken: Stina Hållsten (stinah@nordiska.su.se)

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I senaste numret av Språktidningen finns en debattartikel - "När språket är på liv och död" - skriven av Sven-Erik Hedgren, major vid försvarets högkvarter. Artikeln uppmärksammar den språkliga följden av att det svenska försvaret bytt fokus från det inhemska totalförsvaret till det internationellt inriktade försvarssamarbetet. Han ifrågasätter det okritiska införandet av ett stort antal främmande ord i militärsvenskan, och berättar att termer som battle rhythm, deploy, force protection och gender avdisor nu håller på att inlemmas i svenskan. Han påpekar också att training översätts med "träning" och mission med "mission" och skriver: "En inte alltför djup analys av det lilla urvalet ord visar att de endera saknas i SAOL, är felöversatta eller i vissa fall används kulturellt tvetydigt. Är det t ex lämpligt att säga att en svensk trupp genomför mission i det islamska landet Afghanistan, eller verkar inom missions-område i Afrika?"

Hedgren pekar också på avsaknaden av en adekvat ordbok där akronymer för militära facktermer på engelska som  KIA, OPCON, STRATEVAC och TOA finns förklarade och översatta till svenska, en bok som han menar borde vara statsunderstödd och finnas allmänt tillgänglig, i nationens intresse.

Denna utveckling, menar Hedgren, kan leda till problem för militären med att samverka med andra svenska myndigheter och organisationer. Han påpekar också att dagens militärsvenska är ett flagrant avsteg från Riksdagsuttalandet i december 2005 om att svenskan ska vara ett komplett och samhällsbärande språk. Vidare efterlyser han stöd av språkvårdare för att försvarsmakten ska kunna följa intentionerna i uttalandet (och det lär väl bli ännu viktigare när den förväntade språklagen införs).

Artiklen avslutas med orden: "Vi behöver (...) ett försvar som försvarar svenska språket!"

Som språkförsvarare instämmer man helhjärtat!

Susanne L-A