Alla inlägg under februari 2009

Av Nätverket Språkförsvaret - 16 februari 2009 09:36


Arlas annonskampanj (se annonsen här) om att KESO® (!!!) egentligen är en "cottage cheese" har lett till en rad reaktioner. På vanlig svenska heter det nämligen färskost eller grynost.


Först att reagera var Östen Dahl på Lingvistbloggen, som bl.a kritiserar den fonetiska transkriptionen:


"’Kåttitsch’ kan möjligen godkännas, men låter det inte som någon som talar med tysk brytning? Och hur kan någon anse att ’schiiis’ återger hur det engelska ordet cheese ska uttalas (i synnerhet om man väljer det numera vanligaste sje-uttalet?) För det är väl inte ironi? Kanske Arla borde anställa en fonetiker?"


Inlägget ledde för övrigt till 21 kommentarer.



Arlas kampanj påminner om Tele2:s ”Born to be cheap” som förutsätter att man inte vet att "sheep" och "cheap" uttalas olika, ungefär som "sköra" och "köra", för att ordleken ska fungera.


Språkrådet sågar också annonskampanjen med inte mindre än sex argument (här i förkortad version):


1.   Det är språkbrukarna som bestämmer hur de vill benämna olika saker, t.ex osttyper. Eftersom keso funnits länge som generiskt ord är det väl sent att försöka påverka språkbruket nu.

2.   Något kan vara både varumärke och vanligt ord – samtidigt. Det tycks både varumärkesägarna och deras jurister ha mycket svårt att förstå.

3.   Vill man skydda sitt varumärke bör man inte välja en namnform som bygger på ett substantiv eller på andra sätt har för lite namnkaraktär.

4.   I annonsen skriver man sitt namn med logotypformen KESO®, och hoppas därmed att folk ska skriva namnet så. Men namn, såvida det inte handlar om en förkortning, skriver man som utomstående förstås med bara stor begynnelsebokstav...

5.   Cottage cheese är ingen bra typbeteckning på svenska. Den övergripande beteckningen är färskost, under vilken döljer sig flera olika typer,…

6.   Den fonematiska stavning som Arla använder som rubrik i annonsen för att vägleda oss i det korrekta uttalet, "kåttitsch schiiis", lämnar mycket i övrigt att önska men är knappast så seriöst menad.


Heder åt Lingvistbloggen och Språkrådet för deras kritiska inlägg!


(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Av Nätverket Språkförsvaret - 15 februari 2009 11:21



Det senaste numret av Språktidningen innehåller bl.a följande artiklar (rubrikerna är länkade):

Gäckar översättare

Det låter mycket i serier. Förutom vanligt prat hörs skrapande stolar, knäppande fingrar, bubblande magar. Hur återger man sådana läten?


Gruvliga följder


I radiokommunikationen i gruvan i Kiruna har hittills endast hörts svenska.


La langue du perkele


För 200 år sedan förlorade Sverige sin östra rikshalva till Ryssland.


Modersmål


De elever som deltar i modersmålsundervisning får bättre betyg än andra elever - i alla skolämnen.


Fredriks fynd


Dagens rikssvenska är resultatet av en adlig uttalsröra i 1600-talets Stockholm.


(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Av Nätverket Språkförsvaret - 13 februari 2009 19:19


I ett inlägg på Europabloggen, "Engelsk läsövning retade talman i EU-parlament",  berättar Nils Lundgren, företrädare för Junilistan, att han häromsistens gjorde ett undantag i fråga om val av kommunikationsspråk i Europaparlamentet:  


Idag talade jag engelska i stället för svenska för första (och sista?) gången här i Strasbourg. Jag ville ta upp en ordningsfråga och tyckte att den skulle gå hem snabbare eftersom nästan alla förstår engelska och därför inte behöver vänta på tolkning."

 

Att Nils Lundgren tillhör de svenska EU-parlamentariker som annars konsekvent använder svenska bekräftas av en vanligtvis välunderrättad källa.


(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Av Nätverket Språkförsvaret - 13 februari 2009 16:18


Bästa Maria,

 

tack för att du gav dig tid att svara på min kommentar  (hennes svar finns i anslutning till kommentaren - min anm.). Du gör flera viktiga klarlägganden och preciseringar, eftersom argumentationen i din debattartikel  i Dagens Nyheter på flera punkter var slarvig.

 

I.

 

Du jämförde språksituationen för finlandssvenskarna och den för sverigefinnarna, varvid du inte yttrade ett ord av kritik vad gäller svenskans belägenhet i Finland. En sådan jämförelse blir inte rättvis. Många finlandssvenskar upplever i stället att svenskan pressas tillbaka. Kjell Herberts skriver så här i sin kommentar till Magmas enkätundersökning (21/9 2009):


 ”Frågar man finlandssvenskar idag (vilket gjorts i andra undersökningar) är den allmänna uppfattningen att språkklimatet blivit kärvare och att svenska språket förlorar alltfler domäner i det offentliga rummet.


 Frågar man den finskspråkiga majoriteten får man alltså inte samma signaler. Varför? Språkdebatten har två dimensioner. 


1) Vi har den parti(politiska) språkdebatten, vilken präglats av en mindre uttalad förståelse för svenska särlösningar än tidigare. Sfp och svenskspråkiga i andra partier har inte fått gehör för ”svenska” lösningar, med uppfattade domänförluster som följd.


2) Den folkliga, populistiska språkdebatten förs numera s.g.s helt anonymt. Bloggosfären, nätdiskussioner och sms-insändare har förråat språkbruket och många inlägg som tidigare skulle ha betecknats som hets mot folkgrupp kan idag ingå även i seriösa dagstidningar som anonyma inlägg. 1980-talets språkdebatt i pressen, var en redigerad och betydligt mera civiliserad debatt än dagens.”

 

II.

 

Det är utmärkt att du denna gång gör en klar åtskillnad mellan tornedalsfinnar och sverigefinnar, eftersom du i din ursprungliga artikel skrev att ”Sverige bör uttala en offentlig ursäkt och ett tydligt avståndstagande från den assimilationspolitik som bedrevs gentemot den finskspråkiga befolkningen (min fetstil) i Sverige under stora delar av 1900-talet”.  Jag tror inte att den språkpolitik som den svenska staten bedrev i Tornedalen i första hand skedde i ”ett välmenande syfte”. I stället utgjorde den i första hand ett svar på den ryska språkpolitiken och dess skiftningar i Finland precis som dagens försvarsdebatt i Sverige dikteras av oro inför utvecklingen i Ryssland. Efter Rysslands erövring av Finland 1809 favoriserade de ryska makthavarna till att börja den finlandssvenska eliten och svenska språket; i mitten av 1800-talet svängde de ryska makthavarna och stödde den fennomanska rörelsen; vid  tiden före första världskriget inledde den tsaristiska administrationen en russifieringspolitik och ersatte såväl finskspråkiga som svenskspråkiga tjänstemän. Kampen för att göra finskan jämställd med svenskan i alla avseenden i Finland var naturligtvis rättmätig. I Sverige erkändes så sent som 1844 finskan som ett inhemskt språk. De första årtiondena efter folkskolans införande 1842 ifrågasattes inte att de finskspråkiga barnen i Norrbotten skulle få undervisning på sitt modersmål. Svenska sedlar hade finsk text fram till 1849. Så sent som 1874 inrättades ett finskspråkigt lärarseminarium i Haparanda.

 

På 1860-talet, speciellt efter Krimkriget, förändrades successivt inställningen till det finska språket bland tongivande politiska kretsar i Sverige. Denna nationalistiska strömning, som t.o.m hade vissa rasistiska inslag, ledde så småningom till att finska inte längre erkändes som ett inhemskt språk i Sverige. 1888 anslogs medel till inrättande av statliga, svenskspråkiga skolor inom det finska språkområdet. Vissa socknar i Tornedalen införde förbud mot att tala finska på rasterna, men något generellt förbud existerade inte. Det fanns t.o.m debattörer som menade att det var ryssarna som låg bakom finskans framträngande i Norrbotten. Dessa debattörer såg dock i syne, eftersom Linnés observation att svenskan och finskan möttes i Sangis fortfarande gällde. Det fanns aldrig någon separatiströrelse i Tornedalen, inte ens en åstundan att vilja tillhöra storfurstendömet Finland eller senare republiken Finland, av olika skäl. I mitten av 1920-talet inleddes ett närmare samarbete mellan Sverige och Finland och 1935 tog den svenska regeringen initiativ till en ny språkpolitik i Norrbotten, varvid frivillig undervisning i finska infördes i ”finnbygden”. Med facit i hand kan man säga att den svenska statens oro för bristande lojalitet hos tornedalingarna var helt obefogad och därför var också språkpolitiken fullständigt missriktad.

 

Kampen för tornedalsfinskans överlevnad och status som minoritetsspråk inleddes vid ingången av 1980-talet. Det skulle föra alldeles för långt att försöka sammanfatta denna kamp, men helt klart har denna kamp länge gått tvärs mot svenska staten, lokala myndigheter i Tornedalen, sverigefinska organisationer och en utbredd uppgivenhet bland tornedalsfinnarna själva vad gäller meänkielis överlevnadsmöjligheter eller nytta. Jag rekommenderar i stället Birger Winsas artikel ”Från tornedalsfinska till meänkieli”. Så sent som 2002 fanns betecknande nog inte meänkieli med som nationellt minoritetsspråk i Mål-i-mun-utredningens första förslag.

 

III.

 

Du påstår inte att det har förekommit någon strukturell repression av sverigefinnar, men du påstår att du ”trots detta hört en stor mängd berättelser från finska invandrare och deras barn hur de tvångsassimilerades in i det svenskspråkiga samhället, långt in på 70-talet trots en förändrad språkpolitik.”

 

Jag betvivlar inte att du har hört dessa berättelser. Jag har alltid varit emot tvångsassimilering, mot vem det än riktar sig. Samtidigt skulle jag vilja veta mer om det konkreta innehållet i dessa berättelser. Det måste också finnas en anledning till varför du särskilt lyfter fram ”tvångsassimilationen” av finska invandrare. Jag har mycket svårt att förstå varför just finska invandrare skulle ha varit mer utsatta för tvångsassimilation än estniska, italienska, grekiska, jugoslaviska eller turkiska invandrare (för att nämna några invandrargrupper, som kom under tiden fram till mitten av 70-talet). Det går faktiskt inte ihop. För det första finns det stora kulturella (beroende på den långa gemensamma historien) och utseendemässiga likheter mellan etniska svenskar och etniska finnar. Det sista är ingen tillfällighet med tanke på alla blandäktenskap mellan svenskar och finnar, vilket också bekräftas av genetiska undersökningar. För det andra brukar det i samband med immigration uppstå en slags rasifieringsprocess, som innebär att ju fler invandrargrupper som anländer till ett mottagarland, desto högre upp hamnar de tidigast anlända invandrarna i den informella hierarkin. Det optimala är naturligtvis att bli ”hedersinvandrare” som vallonerna.

 

IV.

Min uppfattning är svenskan och finskan har gemensamma intressen i sin egenskap av medelstora nationalspråk, eftersom båda hotas av domänförluster i förhållande till engelskan, särskilt inom den högre utbildningen och det kommersiella livet. I en artikel  i Helsingin Sanomat ställde Pirkko Nuolijärvi, direktör för Forskningscentralen för de inhemska språken, nyligen följande fråga med anledning av aviserade resursnedskärningar:

Är finskans och svenskans ställning i en värld som domineras av engelskan så stabil att staten inte längre behöver stödja vård av och forskning i dessa språk i samma utsträckning som hittills?


Respektive statsledningar i Sverige och Finland bör tillämpa en generös språkpolitik, som innebär att fullt ut respektera de nationella minoriteternas och invandrargruppernas språkliga rättigheter. Att missunna nationella minoriteter eller invandrargrupper deras språkliga rättigheter är en enfaldig återvändsgränd, som bortser från att alla språk har ett värde i sig. Det finns heller ingen anledning att t.ex väga sverigefinskan och finlandssvenskan i någon slags vågskål, där en förbättring/försämring för det ena språket måste motsvaras av en liknande åtgärd på den andra sidan Bottenhavet. Utifrån ett rättighetsperspektiv kan sedan var och en på individnivå göra sina språkliga val. 


Per-Åke Lindblom


(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Av Nätverket Språkförsvaret - 12 februari 2009 20:57


Enligt en artikel i dagens Svenska Dagbladet läser få svenskar masterprogrammen – på vissa högskolor uppgår inresta studenter till mer än 90 procent av det totala antalet studenter. 


Antal nybörjare på masterprogrammen: 


Lärosäte:                                Antal:     Utländska studenter:


Uppsala universitet                    588        40%

Lunds universitet                       913        70%

Göteborgs universitet                 711        42%

Stockholms universitet               681        42%

Kungliga tekniska högskolan     1111        95%

Chalmers tekniska högskola      1301        37%

Blekinge tekniska högskola         490        99%  


Källa: Få svenskar på masterprogram – Svenska Dagbladet 12/2 2009


Drygt hälften av de utländska studenterna är gratisstudenter. I en artikel i Dagens Nyheter den 19/11 säger Ananth Gopal från Indien:


Att utbildningen är gratis är en stor anledning till att många studenter väljer att plugga i Sverige.”


Att utbilda så många utländska gratisstudenter måste rent nationalekonomiskt vara en mycket dålig affär för Sverige, om inte samtliga stannar i Sverige för att forska eller arbeta här. Om bara hälften stannar här, kostar varje utländsk gratisstudent lika mycket som två svenska studenter.


Om andelen utländska studenter vid en högskola uppgår till 95 – 97 procent, faller dessutom argumentet att svenska studenter skulle stimuleras intellektuellt av en mer internationell miljö. Det finns ju knappt några svenska studenter att stimulera. Det är naturligtvis också en intressant fråga varför så få svenska studenter söker sig till Kungliga tekniska högskolan eller Blekinge tekniska högskola. Har antalet studenter på gymnasiets naturvetenskapliga program minskat drastiskt den senaste tiden? Stöts svenska studenter bort av att undervisningen på masterprogrammen så ofta sker på engelska? Vilken är egentligen anledningen?


Regeringen har aviserat en proposition om att studenter utanför EES-området ska betala för att få läsa vid svenska universitet och högskolor. Propositionen skulle läggas fram i höst, men har försenats. 


Per-Åke Lindblom


(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Av Nätverket Språkförsvaret - 12 februari 2009 20:05


Bloggen ”På svenska”, som är knuten till svenskämnet vid Örebro universitet, firar ettårsjubileum. Per Ledin, en av initiativtagarna, hade aldrig förväntat sig den respons som bloggen har fått.

På ett år har vi haft 52 500 besökare (över 4000 i månaden, våra egna inloggningar oräknade). Vi har ingen koll på unika besökare etc. - fortfarande finns det ingen som på arbetstid sköter om bloggen och kan utveckla det tekniska (…). 256 inlägg har otroligt nog publicerats. 


Vi har fått kontakt med många. Jag hade aldrig kunnat drömma om att en blogg kunde ha ett sånt offentligt genomslag. 


Tidningar och etermedier har kommenterat och hört av sig per mejl och telefon och velat ha artiklar: Aftonbladet, Expressen, Nerikes Allehanda, Språktidningen, RetorikMagasinet, Sveriges Radio Örebro, Jönköpings-Posten m.m Annars minns jag bäst de där kommentarerna som gör att man hajar till och kommer in i en dialog, inklusive andra språkbloggar som jag upptäckt. 


Framför allt: det är fantastiskt att bli läst. Så vi kör vidare, om än inte alltid med samma frenesi!” 


Läs mer här!


(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)  

Av Nätverket Språkförsvaret - 11 februari 2009 11:44


(Denna text är hämtad från Språkrådets webbplats)


På Internetdagarnas nätseminarium ”Visioner om Internet” talar Rickard Domeij om vikten av ett flerspråkigt Internet.


Konferensen Internetdagarna hålls i november varje år. Men redan nu drar konferensens nätseminarier igång. Ett sådant seminarium är ”Visioner om Internet”, där en mängd särskilt inbjudna talare får uttala sig om hur Internet bör utvecklas på sikt för samhällets bästa.

Språkrådets Rickard Domeij talar där om vikten av ett flerspråkigt Internet:

”Just flerspråkigheten och överbryggandet av språkgränserna är en helt avgörande fråga för Internets framtid. Kan vi inte hantera flerspråkigheten ställs stora delar av mänskligheten utan möjlighet att delta i ett gemensamt, globalt samhällsbygge. Frågan ska ses mot bakgrund av den tilltagande integreringen av individ, samhälle och Internet.”

Men om ett flerspråkigt Internet ska bli verklighet måste språk- och teknikresurser utvecklas:

”Det krävs stora satsningar för att bygga upp den språkteknologiska infrastruktur som till stora delar saknas i Sverige idag – de basresurser i form av uppmärkta textdatabaser, språkanalysverktyg, språkbeskrivningar och standarder som är en nödvändig förutsättning för språkteknologisk forskning och utveckling, ja för all forskning med behov att gräva i stora tal- och textmassor på ett avancerat sätt.”

Läs hela texten på Internetdagarnas webb!


(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Av Nätverket Språkförsvaret - 10 februari 2009 18:49


Fransmannen Louis Braille, punktskriftens uppfinnare, skulle blivit 200 år den fjärde januari om han fått leva. Braille uppfann punktskriften som idag används i stora delar över världen.


Louise Braille


Synskadades Riksförbund uppmärksammar på olika sätt jubileet. Bland annat utlyser SR tillsammans med talboks- och punktskriftsbiblioteket en tävling om bästa affisch.


(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Presentation

Omröstning

Är älvdalskan ett språk eller en dialekt?
 Älvdalskan är ett språk
 Älvdalskan är en dialekt
 Vet inte

Fråga mig

142 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13
14
15
16 17 18
19
20 21 22
23 24 25 26 27
28
<<< Februari 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Säg hellre!

Irriteras du av ett onödigt engelskt lånord och kan föreslå ett ersättningsord?  Skicka det i så fall till ersattningsordet@sprakforsvaret.se.  Om granskningsgruppen tycker att det är ett bra ord, belönas du med "Svenskan - ett språk att äga, älska och ärva" och ordet förtecknas också i avdelningen "Säg hellre!"

Blogtoplist


Skapa flashcards