I Ment.se den 23/7 har Tomas Hedlund skrivit en artikel, "När det får motsatt effekt"  som handlar om Språkförsvarets JO-anmälan av Stockholms stad. Redan den första meningen är märklig ocgh avslöjar också var Tomas Hedlund själv står i sakfrågan:

"Stockholm satsar stort på turism och har nu fått oväntad draghjälp (min fetstil)."

Menar Tomas Hedlund att utländska turister och investerare, som inte behärskar svenska (vår JO-anmälan var skriven på svenska), formligen väller in över Sveriges gränser på grund av denna debatt? Vem tror på denna amsaga? Däremot kan jag försäkra Tomas Hedlund att Språkförsvarets webbplats har slagit besöksrekord på grund av denna debatt och att vi aldrig har fått så många kontakter. Tomas Hedlund bör också titta på resultatet av Aftonbladets webbomröstning om slagord på engelska.

Tomas Hedlund citerar också Jesper Acklinger på Stockholm Business Region, som säger "Vi kommunicerar med våra målgrupper och vi riktar oss mycket till utländska investerare och turister."

Stockholm Business Region "kommunicerar" - fattas bara annat!  Det intressanta är vilka språk som Stockholm Business Region och Stockholm Visitors Board kommunicerar på. Båda kommunicerar på svenska och engelska – SVB har också en mycket ofullständig betaversion på ryska. Alla andra språk är alltså som bortblåsta! Det behöver inte vara så: Destination Stockholm, som hyr ut sommarstugor i Stockholms skärgård, och Vasamuseet har mångspråkig information. 

Undertecknad har under tio års tid bytt hus med andra europeiska familjer och varje år införskaffat en ny uppsättning av all turistinformation om Stockholm med omnejd. Jag kan lugnt försäkra läsaren att informationen på andra språk än svenska och engelska är helt undermålig – den är katastrofalt dålig. Den som inte tror mig, kan ju själv försöka skaffa fram samma turistinformation.

Marianne Watz påpekar i sin blogg att svenska besökare stod för 5,9 miljoner gästnätter i Stockholms län 2006, medan utländska besökare stod för 2,9 miljoner. I ett tidigare blogginlägg hänvisade jag till officiellt statistik från NUTEK (numera nedlagt) 2008, som visade att de två särklass utländska turistgrupperna i Sverige var norrmän och tyskar, därefter kom danskar och holländare, medan britter och amerikanare först kom på femte respektive sjätte plats.

Jag befinner just nu i Tyskland och kan göra vissa jämförelser vad gäller turistinformation. För det första har jag naturligtvis inte hittat någon motsvarighet till Stockholm Business Region eller Stockholm Visitors Board varken i München, Düsseldorf, Wuppertal eller Köln. Ingen av dessa tyska städer har infört en engelskspråkig beteckning på ett motsvarande organ på bekostnad av en tysk beteckning. Det är detta, d.v.s frågan om beteckningar, som debatten gäller och som Språkförsvarets JO-anmälan går ut på! Frågan om beteckningar och vilka språk som turistinformation ska ske på, är två olika saker. Vad gäller den senare frågeställningen är det dessutom så att Språkförsvaret står för en mångspråkighetslinje, medan Stockholms stad, Stockholm Business Region och Stockholm Visitors Board står för en enfaldig tvåspråkighetslinje. Detta framgår dels av Språkförsvarets programmatiska inriktning och vår webbplats och dels av den konkreta kritik, som vi tidigare riktat mot de Stockholm stads engelskspråkiga beteckningar.

Den tyska turistinformationen är dessutom mer mångspråkig än den svenska; tyska beteckningar står alltid  före eller över engelska beteckningar; ibland förekommer tre språk på skyltar på flygplatser och järnvägsstationer, d.v.s tyska, engelska och/eller franska och italienska. Utanför Kölns domkyrka fanns en skylt på sju språk, inkl. ryska och kinesiska. Den som åker en sightseeing-buss i Köln kan lyssna på information i hörlurarna på tyska och engelska, men också på nederländska, japanska, ryska, italienska, franska, kinesiska – och svenska! 

Tomas Hedlund redogör vidare för följande replikväxling:

Kommer inte JO:s lön från skattebetalarna?
– Jo, men vi har ett system med ombudsmän i Sverige och då ska man utnyttja det, säger Rubensson..."

Dessutom kan det konstateras att skattebetalarna i Stockholm aldrig fått ett ord med i laget när det gäller denna språkpolitik att stryka svenskspråkiga beteckningar till förmån för engelska.

Avslutningsvis skriver Tomas Hedlund:

"Nu verkar Språkförsvarets anmälan ha motsatt effekt från vad det var tänkt från början. Stockholm Business Region är mycket nöjda med JO-anmälan.
– Vi har fått väldigt mycket uppmärksamhet på grund av detta, så den här anmälan är ju bra för oss, säger Acklinger."

Den som inte är stolt över sitt eget språk utan tror att ett annat språk har ett högre inneboende värde, den som inte fattar att mångspråkig information ger bättre utdelning än tvåspråkig, den som inte förstår att man säljer bäst på mottagarnas eller mottagarlandets eget språk, är säkerligen heller inte kompetent att rätt bedöma opinionsläget i denna fråga. Dumdryghet slår alltid krokben på sig själv.

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Docenten i språkforskning Eva Brylla har skrivit en bok som heter så, med undertiteln "om nordiska namn i sin europeiska omgivning". Här får man veta allt om uppkomsten och bruket av efternamn i Norden samt England och Tyskland.

Bokens titel syftar på ett fall för några år sedan där en man ville byta sitt namn, Strandman, mot det som han förmodligen upplevde som internationellare och finare, nämligen Beachman. Språk- och folkminnesinstitutets namnavdelning, där Brylla var verksam, avslog detta, men ärendet gick ända upp i regeringsrätten som godkände namnet. Ett beklagligt beslut, tycker jag. Det öppnade nämligen vägen för förengelskanden av svenska efternamn, eftersom det tyvärr finns flera personer i Sverige som vill byta namn till det som uppfattas som högstatusspråk. Numera finns det svenskar som heter Swedenrose, Twistman och Comeback!

I övrigt får man bl a veta att son-namn ingalunda är något exklusivt nordiskt. Engelska namn som Jones, Williams och Evans är också patronymikon från början, fast -son har fallit bort. Och Fitzgerald betyder Geraldsson! Fitz är en förvrängning av franska "fils de" som betyder "son till". Det var nämligen franska som var högstatus- och överklasspråk i England under medeltiden, och först under sent 1400-tal blev engelska officiellt språk i landet! Så skiftar språkens status genom tiderna. Undrar vilket som blir framtidens högstatusspråk...

Susanne L-A

Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret