Ett antal franska språkorganisationer publicerade den 11 januari ett gemensamt uttalande med titeln ”Défendons la langue francaise, notre bien commun!”.  

"C’est l’alarme ! Les associations qui signent cet appel regroupent des démocrates de toutes sensibilités idéologiques. Unanimes, elles dressent un constat angoissant du sort politique fait à la langue française en France. "Langue de la République" (art. II de la Constitution), le français est une condition du vivre-ensemble national et républicain, et, selon les sondages récents, il est pour 80 % de nos concitoyens un des principaux piliers de l’"identité nationale". Or, le français est aussi gravement menacé chez nous qu’au Québec, en Afrique francophone, en Wallonie ou en Suisse romande. Il l’est moins par l’air du temps que par une politique linguistique menée surtout par de grandes entreprises françaises avec l’appui de milieux politiques, certes européens et transatlantiques, mais d’abord hexagonaux. Après Michel Serres, observant qu’" il y a plus de mots anglais sur les murs de Paris qu’il n’y avait de mots allemands sous l’Occupation", le linguiste Claude Hagège classe le français parmi les langues menacées dans son Dictionnaire amoureux des langues."

I egen översättning:

"Detta är ett alarm! De organisationer som undertecknar denna appell förenar demokrater av vitt skilda ideologier. De avfattar enhälligt en uppskakande officiell rapport om vad som har skett politiskt med det franska språket i Frankrike. Enligt "Langue de la République/Republikens språk " (art. II de la Constitution) är franska språket ett villkor för den nationella och republikanska samlevnaden och enligt färska opinionsundersökningar är språket för 80 procent av medborgarna en av den “nationella identitetens” grundpelare. Men nu är franskan lika hotad här hos oss som i Quebec, i det fransktalande Afrika, i Vallonien och i det fransktalande Schweiz. Det beror mindre på tidsandan än på den språkpolicy, som tillämpas av stora franska företag med hjälp av politiska kretsar, helt visst europeiska och transatlantiska, men framförallt inhemska. Efter det att Michel Serres hade noterat att “det finns fler engelska ord på Paris murar än det fanns tyska ord under ockupationen”, hänför lingvisten Claude Hagège franskan till de hotade språken i sin Dictionnaire amoureux des langues."

Läs hela uttalandet här ! Om det finns någon bland nätdagbokens läsare som behärskar franska och som dessutom tycker om att översätta från franska, hör av er till sprakforsvaret@sprakforsvaret.se . Det är helt ideellt i så fall. Det finns en hel del intressanta språkpolitiska artiklar på franska.

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)