Ola Wikanders bok "Orden och evigheten" har fått flera uppskattande recensioner - den senaste i Svenska Dagbladet av Fredrik Sjöberg. Han kommenterar också Wikanders språkpolitiska hållning:

"I ett par essäer berörs så även det intressantaste språket av alla, nämligen svenskan. Någon purist är han inte. Lånord är knappast ett bekymmer, inte heller de invandrartäta förorternas så kallade miljonsvenska. Problem uppstår först när man överger svenskan helt inom vissa domäner (vissa utbildningar, näringsliv etcetera) eller av missriktat jämlikhetsnit börjar anpassa den till torftig slang och dialekter.

Ola Wikanders linje påminner härvidlag om den Ebba Witt-Brattström stakade ut häromåret med sin uppfordrande berättelse om hur hon räddades undan sin barndoms urusla köksestniska och halvtaskiga sommarlovstyska genom den tidens välfungerande svenskundervisning.

Flerspråkighet är utmärkt och eftersträvansvärt, men standardsvenskas värde får därmed inte underskattas."

På hemmaplan är naturligtvis svenskan det intressantaste språket av alla, eftersom det är Sveriges huvudspråk och gemensamma språk, vilket är hotat av högstatusspråket engelska inom vissa domäner.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

heter ett månatligt nyhetsbrev, som ges ut av Jørgen Christian Wind Nielsen. Det är ett oumbärligt nyhetsbrev för den som vill följa språkdebatten i Danmark och i omvärlden. Det senaste nyhetsbrevet skickades ut till 1239 e-postadresser.

Man är välkommen att skicka in relevanta länkar, inklusive länkar till arrangemang, om anmälningsfristen är tillräckligt lång. Man kan prenumerera på nyhetsbrevet genom att anmäla sig till Jørgen Christian Wind Nielsen via jcn (at)Kommunikationogsprog.dk. Tidigare versioner av SprogNyt – Sprogpolitisk opdatering kan ses på http://kogs2008.aparte.dk/?id=1479.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Detta brev har skickats till företrädare för Bookia Express)

Hej,

när jag stötte på den nya Bokia Express-butiken i Kista centrum igår hade jag svårt att tro mina ögon.

Jag befann mig i en svensk bokhandel i Stockholm, med ca 95 procent av sortimentet på svenska. På skylten utanför stod "Selected by us. Chosen by you" på engelska. "Utvalda av oss, valda av er." Gäller det inte alla butiker? Konstigt. Men det som fick mig att rycka till var skylten bakom disken. Vi talar inte bara om ett käckt litet stänk av engelska hit och dit. Framför mig fanns ett par kvadratmeter av engelsk text, nästan 50 ord, med bokstäver större än A4-pärmar.

"This is it. A shortcut to the greatest from the bookstore world.
We've done the hard work, singled out what's hot and what's not
- so you can stay on the go and on top of everything that matters
Go ahead and take you pick! SELECTED BY US. CHOSEN BY YOU." (Se även bild här)

Alltså...

"Det här är grejen. En genväg till det bästa från bokhandelsvärlden.
Vi har gjort grovjobbet, pekat ut vad som är inne och vad om är ute
- så att du kan fortsätta vara på språng och hinna med allt väsentligt.
Varsågod och gör ditt val! UTVALDA AV OSS. VALDA AV ER."

Ska det vara en presentation av er affärsidé eller menar ni att jag ska skynda mig och köpa någonting? Konstigt. I mean, like weird. Visst är Kista den moderna IT-staden. Yess! Ålrajt! Men det överväldigande flertalet av köpcentrumets besökare är svensktalande. För alla som inte har engelska som första språk är den gälla och skrikiga skyltningen på engelska en förolämpning rakt i ansiktet. Av
engelsktalande besökare uppfattas den som ett konstlöst skämt.

Som engelsman upplever jag dessa inslag av svensk reklamskoleengelska som patetiska och fåniga. Om syftet är att Bokia "Express" ska upplevas som modernare än en vanlig bokhandel, då är det fråga om ett spektakulärt misslyckat försök.

Vill ni föreställa nya och smarta, fixa skyltarna först!

Med vänlig hälsning,

Jonathan Smith

www.kalinga.se
www.sprakforsvaret.se

I det senaste numret av "Svenska Trycket", som utges av Svenska klubben i Suisse Romande, skriver Claes Ankarcrona bl.a.:

"Bruket av engelska har inte fått fortgått obemärkt. Regeringen, kommuner och myndigheter synes bryta mot lagen och ett antal JO-anmälningar har kommit in. Dessa har bl.a genererats av ’Språkförsvaret’ - ett nätverk som värnar om (obs – ’om’, inte bara ’värnar det’ som det heter numera) det svenska språket.

Man har noterat att departementens e-postadresser är på engelska, att Sveriges Lantbruksuniversitet kräver att ansökan skrivs på engelska, att nytt distrikt runt Globen skulle kallas ’Stockhom Entertainment District’ och Kramforst flygplats ville kommunen kalla ’High Coast Airport’ men det tog lokalbefolkningen hand om. Och varför ’Swedbank’? Och varför ’Human resources’ och inte personalavdelning?

I sammanhang där man specifikt riktar sig mot utlandet kan det vara motiverat med engelska men att av någon sorts snobbskäl stoppa in det språket i alla lägen blir till slut bara löjligt och tecken på att mindervärdeskomplexet mot den stora världen florerar okontrollerat."

Vi ska försöka nå Claes Ankarcrona och be att få lägga ut hela artikeln på vår webbplats.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Bookia Express har öppnat en ny butik i Kista. Butikens sortiment består till 95 procent av svenska böcker. Det är ett ”noga utvalt topplistebaserat sortiment”, vilket förmodligen också kan tolkas som att sortimentet är mycket smalt. Deras slogan är därför ”Selected by us. Chosen by you.” Den presenteras närmare på denna skylt bakom disken:

För att låna ett omdöme av recensenten i gårdagens blogginlägg – här lätt bearbetat: ”De obildade blir kanske imponerade, medan de bildade bara ruskar på huvudet.”

Det finns en annan bokhandel, Akademibokhandeln, i Kista. Jag brukar handla mina böcker där och kommer definitivt att fortsätta med det.

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I Dagens Nyheter idag recenserar Erik Andersson Ola Wikanders senaste bok, "Orden och evigheten". Recensionen är berömmande. Erik Andersson har en intressant, avslutande anmärkning:

"Jag skulle gärna ha sett att Wikander här använde sig av begreppet domäner, som han nämner på flera andra ställen i boken. ”The Phantom Menace” tillhör en genre som i huvudsak är en amerikansk företeelse. Biografbranschens underlåtenhet att översätta sådana här titlar ger upphov till en domänförlust där man till slut inte accepterar svenskan. Ett liknande domänproblem finns ju inom popmusiken; många svenska artister tycker att deras trallande trivialiteter låter bättre på engelska.

Men den viktigaste förklaringen till engelskans överlägsna klang måste vara rent politisk och ekonomisk, just som vi under tidigare historiska skeden har tyckt om klangen hos franskan och tyskan. Vi får vårt behov av kryperi och krus tillgodosett genom att ge varandra titlar som controller och genom att säga fast food i stället för snabbmat. Wikander nämner begreppet högstatusspråk i en annan essä.

Hur gör då de engelskspråkiga när de vill höja sin status? De har makten men inte alltid härligheten, och alltså tar de sin tillflykt till latinet. Tyvärr är de inte så insatta i dess grammatik, konstaterar Ola Wikander. Och där har vi vårt kulturella bryderi igen: de obildade blir imponerade, och de bildade ruskar på huvudet."

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

På Familjesidan i Dagens Nyheter i dag intervjuas Caroline Geries, som kom som 18-åring till Sverige från Libanon. Hon är delägare av en frisörsalong och maken, en gammal klasskamrat från Beirut, och numera IT-tekniker, upplever att det har gått bra för dem i Sverige:

”Det har gått jättebra för oss. Det viktigaste för oss var nog att vi lärde oss språket direkt. Att kunna sitt hemspråk är nog bra, men det måste komma i andra hand. Om man kan ett språk ordentligt först så kan man bygga vidare på det.”

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)