I en kommentar om forskningspolitik i Svd av Jonas Nordin, docent på KB, kritiseras Vetenskapsrådet på flera punkter. En av dem gäller det indragna stödet för språkgranskning som svenska forskare kunnat söka för att publicera sig i utländska tidskrifter. "Idag är forskare överlag tillräckligt internationaliserade för att klara detta själva, i den mån de behöver hjälp bör deras universitet kunna bistå dem" säger Vetenskapsrådet. Nordin kallar detta yttrande för troskyldigt, och tillägger: "Att Vetenskapsrådets bidrag sällan efterfrågades beror på att proceduren var invecklad snarare än att de hade spelat ut sin roll".

Jag har själv, genom mitt tidigare arbete på ett internationellt forskningsinstitut, arbetat med publicering av forskares texter. Dels gav insitutet ut en tidskrift som avspeglade forskningen som bedrevs där, dels publicerades olika skrifter och böcker av forskare inom och utom institutet (nästan alla på engelska, ett litet fåtal på franska). Alla bidrag skickades till professionell språkgranskning före publicering, och det var så gott som alltid välbehövligt. Trots att de oftast inte var skrivna av svenskar utan av forskare som kommer från länder där undervisningen skett på engelska ända sedan skolstarten. Därför håller jag med i kritiken av Vetenskapsrådet, och menar att beslutet avspeglar den vanliga överskattningen av svenskars kunskaper i engelska på en högre nivå.

Susanne L-A

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)