Alla inlägg den 1 maj 2010



Martin Wallström på Computer Sweden har intervjuat Lars Melin i artikeln ”Öppnar fönstret mot andra språk”. Lars Melin har tidigare gjort sig känd som en av få debattörer som i samband med riksdagsbehandlingen av ”Bästa språket” 2005 gick emot tanken på en svensk språklag.


I intervjun sägen han bl.a att:


De som säger att det svenska språket utarmas har fel, anser han. Svenskarna har alltid tagit emot lånord från andra länder.


– Att vi är benägna att importera ord gynnar vår konkurrenskraft. Det visar på en kulturell flexibilitet och gör det lättare att förstå andra kulturer, fortsätter han.


Alla språk, som har kontakt med andra språk, lånar in ord från andra språk. Att svenskarna ”alltid tagit emot” lånord från andra länder är alltså bara en plattityd. Enligt den senaste undersökningen av importord i Norden lånade norskan in flest lånord, tätt följd av svenskan, och danskan, medan färöiskan, finskan och isländskan - i den ordningen - lånade in betydligt färre lånord, minst alltså isländskan. Inlåning av utländska ord ger Sverige en ”konkurrensfördel”, säger han på ett annat ställe i intervjun. Konkurrensfördel i förhållande till vem? Skillnaderna mellan norsk, svensk och dansk inlåning är försumbara. Gentemot islänningarna? Men islänningarna brukar vara det folk i Norden som har störst andel utlandsstuderande. Det är en tradition, som ytterst beror på att det är ett litet folk och som går tillbaka till vikingatiden. Gentemot finnarna? Gentemot tyskarna, holländarna, fransmännen, ja, gentemot vilka egentligen?


Finns det överhuvudtaget något samband mellan inlåning av utländska ord å ena sidan och kulturell flexibilitet och interkulturell förståelse å den andra? Ett språk som innehåller en större andel utländska lånord än svenska är bl.a engelska. Innebär det att exempelvis amerikaner är mer kulturellt flexibla än t.ex svenskar och andra européer? De genomsnittliga kunskaperna i främmande språk i USA är sämre än i Sverige och Europa; bara en tredjedel av de amerikanska gymnasieeleverna läser ett främmande språk; andelen utländska filmer, utländska tv-program och översatt utländsk litteratur är betydligt mindre än i Europa; andelen amerikaner som har gjort en semesterresa utomlands är mindre än i de flesta länder i Europa. Jag skulle vilja påstå att det inte finns något samband alls mellan inlåning av främmande ord i ett språk och fenomen som kulturell flexibilitet och interkulturell förståelse. För övrigt kan nämnas att svenska och bulgariska företag i en EU-undersökning redovisade de största problemen vad gäller interkulturell förståelse, vilken i sin tur till stor del beror på bristfälliga språkkunskaper. Det hör också till saken att en majoritet av svenskarna i en liknande EU-undersökning ansåg att det räckte att lära sig ett främmande språk, läs engelska, i motsats till den majoritet medborgare i alla dåvarande medlemsstater, som stödde EU:s målsättning om två främmande språk.


Lars Melin menar att ”tyskarna är världsmästare i öppenhet” i fråga om inlåning ut främmande ord, främst från engelskan. Sant är att frekvensen engelska låneord i tyskan definitivt är större än i franskan, och förmodligen också än i svenskan. Det finns t.o.m en gammal undersökning, som visade att fransmän och svenskar till 80 procent lyckades ersätta datatermer på engelsk med inhemska ord, medan tyskarna bara lyckades till 50 procent. Denna undersökning stämmer också överens med mina egna erfarenheter av svensk, tysk, fransk och spansk data- och internetvokabulär. Den tyska inlåningen av främmande ord, särskilt engelska, beror inte på någon medfödd tysk öppenhet, utan snarare på att det länge efter andra världskriget varit tabu att försvara det tyska språket med tanke på det historiska arvet från Nazityskland.


– Förvånansvärt många är kritiska till lånord och anser att det ursprungliga svenska språket bör bevaras. Frågan är bara vilket svenskt språk de vill bevara? Tar man bort alla ord utom det ursvenska finns bara råg och havre kvar, säger Lars Melin.


Frågan står inte om svenska språket ska låna in vilka ord som helst eller inga alls, utan vilka ord som ska lånas in. Så här heter det i punkt 26 i Språkförsvarets ”Vanliga frågor”:


”Ett språk behöver alltid nya ord för nya fenomen, företeelser och saker. Att införliva ord från andra språk är inget problem bara de inte ersätter befintliga, välfungerande uttryck. Införandet av ett främmande ord berikar, om det inte redan finns ett motsvarande uttryck på svenska, eller så blir svenskan en nyans rikare. ”Kö” har till exempel lånats från franskan, men fyller en precis roll. ”Koncept” på svenska betyder ”provisorisk formulering”, ”utkast” eller ”kladd” och inte ”begrepp” som på engelska. Ordet 'karaktär' har på senare tid alltmer kommit att betyda huvudperson, vilket kan förvirra dess vedertagna betydelse på svenska, 'inre egenskaper'.
Men i vissa fall kan inlån representera ett steg tillbaka: att ersätta ”stavgång”, ett översättningslån från finskan, med ”walking” är absurt, eftersom stavgång är ett helt genomskinligt ord, medan walking i allra högsta grad är mångtydigt. I andra fall beror inlåning från engelskan på missriktad snobbism. Det förefaller dock märkligt att snobba med ett språk, som 75 procent av svenskarna säger sig förstå… ”


Detta är en balanserad uppfattning. För övrigt handlar Språkförsvarets JO-anmälningar mot regeringens engelskspråkiga e-postadresser, Stockholms stads engelskspråkiga beteckningar, Luftfartsverkets ”airport”-beteckningar och Kristianstads kommuns engelskspråkiga slogan inte om språkvård utan om statusvård, d.v.s att slå vakt om svenska språkets ställning. Engelskspråkiga beteckningar har ersatt svenskspråkiga beteckningar, inte därför att de skulle uttrycka något mer, utan därför att de anses ha högre status. Dessutom är det fråga om valda församlingar och skattefinansierade myndigheter, som utan att tillfråga väljarna, sätter tyngd bakom orden. Denna fråga diskuteras utförligare i Språkförsvarets brev till JO den 13/1 2010.


Per-Åke Lindblom


(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Presentation

Omröstning

Vad anser du om att Sverige tillåter fullt skattefinansierade skolor att använda engelska som första undervisningsspråk i upp till 50 % av tiden i grundskolan och upp till 90 % i gymnasiet? Den senare elevkategorin läser endast svenskämnet på svenska.
 Helt rätt
 Bra
 Undervisning ska kunna ges på engelska men inte i så hög utsträckning som för närvarande
 Dåligt. Det huvudsakliga undervisningsspråket i svensk skola ska vara svenska
 Om en skola använder engelska som första undervisningsspråk, ska denna inte skattefinansieras
 Vet inte

Fråga mig

128 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1
2
3 4 5
6
7 8 9
10 11 12 13 14
15
16
17 18
19
20 21 22 23
24
25
26
27 28 29 30
31
<<< Maj 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Språkförsvaret med Blogkeen
Följ Språkförsvaret med Bloglovin'

Säg hellre!

Irriteras du av ett onödigt engelskt lånord och kan föreslå ett ersättningsord?  Skicka det i så fall till ersattningsordet@sprakforsvaret.se.  Om granskningsgruppen tycker att det är ett bra ord, belönas du med "Svenskan - ett språk att äga, älska och ärva" och ordet förtecknas också i avdelningen "Säg hellre!"

Blogtoplist


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se