Direktlänk till inlägg 31 maj 2010

Kommentar till tre högskolors yttranden

Till      
Riksdagens ombudsmän (JO)
Box 16327
103 26 STOCKHOLM


Referens: Dnr 1098-2010


Kommentar till yttranden från Göteborgs universitet (GU), Kungliga tekniska högskolan (KTH) och Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) [Dnr 1098-2010]

Språkförsvaret har av JO (21 april 2010) beretts möjlighet att kommentera de tre yttranden som rektorerna för Göteborgs universitet (GU), Kungliga tekniska högskolan (KTH) respektive Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) har avgett med anledning av Språkförsvarets tidigare anmälan av den 23 februari 2010. Vi vill utnyttja denna möjlighet och anföra följande:


1. De reaktiva yttrandena från de tre högre läroanstalterna skiljer sig åt på flera punkter; i längd, betoningar och inställningen till själva frågan om kravet på engelska för anställningsansökningar (för högre tjänster) och för befordringsärenden. Motiven för kravet på engelska, liksom resonemangen kring Språkförsvarets anmärkningar, är inte entydiga. Det är av bara detta skäl angeläget att etablera en praxis.
 
2. Språkförsvaret vill inledningsvis understryka att vår anmälan gällde rätten att skriva anställningsansökningar och driva befordringsärenden på svenska vid Sveriges universitet och högskolor, d.v.s det skall alltid vara möjligt att kommunicera med svenska myndigheter på svenska (se vidare JO:s beslut av den 27/10). Denna rätt är enligt vår uppfattning ovillkorlig. Frågan huruvida det är lämpligt att skriva en anställningsansökan respektive att driva ett befordringsärende på svenska eller inte, kan inte avgöras utifrån språklagen utan kan enbart användas som argument. Det gäller även frågan om externa bedömare/sakkunniga (se nedan).


3. Rektor för Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) sammanfattar väl förhållandena på högskolan vad gäller undervisning, forskning och internationalisering, och engelskans stora plats i denna. Det inger respekt. Här handlar det snarast om en olycklig (medveten eller omedveten) formulering i lydelsen av KTH:s anställningsreglemente (1998) som framställer språkkravet som absolut. Detta kommer nu att ändras i enlighet med språklagens bestämmelser. Lydelsen har heller inte givit en korrekt bild av KTH:s faktiska och praktiska (generösa) handläggning av ansökningar till läraranställningar skrivna på svenska, vilken också kommer att justeras. ”KTH anser att starka skäl talar för att en ansökan om anställning som lärare i regel bör ges in på engelska”, skriver rektor avslutningsvis. Vi menar även fortsättningsvis att en ansökan om anställning som lärare vid KTH, liksom befordringsärenden, bör välkomnas – i dagsläget – på både svenska och engelska.


4. Rektor för Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) för en argumentation för framförallt anställningsansökningar på engelska i tre-fyra punkter. Vi menar att den mest skjuter vid sidan av målet.


Rektor menar att det internationella uppdraget att ”utveckla kunskapen om de biologiska naturresurserna och människans förvaltning och hållbara nyttjande av dessa” inte kan genomföras på svenska. Det är klart att det kan, också. Hela EU-projektet visar hur alla/många språk välkomnas i den europeiska gemenskapen med (simultana) tolkningar och översättningar i alla olika riktningar när detta så erfordras, men med engelska och franska som de större arbetsspråken. En slovensk eller estnisk forskare är inte mindre kvalificerad, och blir inte heller mindre trovärdig, om hon eller han behöver översättnings- eller tolkningshjälp. Men, det var inte detta anmälan handlade om.


Rektor menar också, om än implicit, och med åberopande av Högskolelagen (§ 15) att engelska genom ”det internationella uppdraget” skulle ligga som bedömningsgrund för anställning som lärare genom formuleringen ”graden av sådan skicklighet som är ett krav för behörighet för anställning”. Goda språkkunskaper är självfallet en välsignelse, och kan också vara ett självklart anställningskriterium, och då må det vara det. Men, inte heller detta har med saken att göra hur själva anställningsansökan utformas.


Rektor blandar sedan ihop själva anställningsansökans upprättande på engelska och den efterföljande sakkunnigprocessen, för vilken det ofta krävs ”utländska forskare” att ”bedöma de sökandes skicklighet”. Vi ser detta som två skilda saker. Självfallet välkomnar vi den generösa möjligheten att även kunna författa en anställningsansökan på engelska, där det är relevant. Men, det hjälper föga om den tunga meritering som den sökande åberopar uteslutande är på svenska, eller på spanska, eller på ryska, arabiska eller mandarin. För detta är ju varken ovanligt eller förbjudet. Då krävs det ju sakkunniga som kan meriteringsspråket. Rektor skriver: ”För att göra en sådan bedömning måste de sakkunniga ha tillgång till allt material på engelska”. Detta kan rimligtvis inte vara allvarligt menat. Det kan ju handla om tusentals sidor text.


I frågan om passagen om risken med översättning blir vi bekymrade. Vi diskuterar inte ”översättning”, framförallt inte någon översättning av den åberopade meriteringen. Men, flera universitet använder sig ju redan idag av auktoriserade översättare som garanterar varje sidas överensstämmelse med originalet, och det fungerar alldeles utmärkt, så det utgör alls inget problem. Det finns en uppövad praxis för detta.


I de sista passagerna i det tredje stycket måste det handla om ett missförstånd. Rektor skriver: ”Däremot skulle det leda till utomordentliga problem om SLU skulle kräva att allt material vid en ansökan skulle skrivas på svenska.” Språkförsvaret har överhuvudtaget inte föreslagit att allt material vid en ansökan skall skrivas på svenska, endast att det fortfarande skall vara möjligt att skriva själva ansökan på svenska och åberopa en vetenskaplig och pedagogisk produktion på svenska, och/eller vilket annat språk som helst.


5. Rektor för Göteborgs universitet (GBG) har lämnat ett i volym omfattande yttrande, innefattande remisser från personalavdelningen och Naturvetenskapliga fakulteten, samt bifogat Göteborgs universitets språkpolicy 82006) och den aktuella handlingsplanen för språkfrågor 2010-2012. Rektor betonar att inget i de två åberopade handlingarna anses bryta mot den nya språklagen. Språkförsvaret har heller aldrig hävdat detta.


Rektor understryker vidare att ”fakulteten använder alltid svenska som förvaltningsspråk inom kärnområdet för myndighetens verksamhet. Utanför kärnområdet för myndighetens verksamhet används endast engelska när verksamhetsområdets särskilda förutsättningar så kräver”.  Vad som är ”kärnområdet” för Göteborgs universitet framgår inte klart, men Språkförsvaret kan faktiskt inte se de särskilda förutsättningar som skulle ha rått i det av oss åberopade anställningsärendet (Dnr 3978/09 2009-12-187), och som Naturvetenskapliga fakulteten hävdar.


Språkförsvaret har i sin JO-anmälan inte heller låtit ”påskina”, vilket Naturvetenskapliga fakulteten också påstår i sitt yttrande, att fakulteten i fråga ”kräver att anställningsansökningar alltid ska vara skrivna på engelska”. Språkförsvaret har inte alls yttrat sig om hur utbrett detta krav är vid Göteborgs universitet. Det har vi inte vetat förrän nu. Vi noterar med tillfredsställelse att utlysningstexten med krav på att anställningsansökan skall vara skriven på engelska inte är slentrianmässig, och inte heller förekommer i ca 90 % av utlysningarna. Men eftersom detta är en principfråga räcker det med att kravet ställts vid ett enda tillfälle.


Naturvetenskapliga fakulteten ägnar avslutningsvis ett stort utrymme åt sakkunnigförfarandet. Man betonar att ”internationaliseringen ligger så att säga i vetenskapens – och inte minst naturvetenskapens – natur och uppmuntras i alla övriga sammanhang”. Språkförsvaret delar givetvis denna hållning. Språkförsvaret uppmuntrar i alla sammanhang goda språkkunskaper, goda engelskkunskaper, en flerspråksanvändning, och en god språkbehandling.

Fakulteten åberopar vidare den långt gångna specialiseringen och risken för jävsituationer som argument för en intresseavvägning mellan språken (svenska och engelska) utifrån förvaltningslagen. Rättssäkerheten förs också avslutningsvis fram. Språkförsvaret förstår väl dessa invändningar, men ser inte på vilket sätt detta har att göra med att inte kunna författa sin anställningsansökan på svenska (och på engelska). Universitetet vet ju inte på förhand vem som kommer at söka, och vilken meritering på vilka språk de olika sökande kommer att åberopa, och vilka krav på språkkunskaper hos de sakkunniga som detta i sin tur ställer. Med detta är vi tillbaka till den fråga som redan avhandlats i kommentaren till SLU:s yttrande ovan. Om meriteringen är på grekiska, tyska, franska eller portugisiska (allt mer sällan i dag men den förekommer), hjälper det inte mer med en engelsktalande sakkunnig än en skandinavisktalande, som ändå bara kan läsa den formella delen av anställningsansökan. Då behövs det ändå ytterligare sakkunnigstöd.


6. Internationalisering. Naturvetenskapliga fakulteten vid Göteborgs universitet för avslutningsvis en viktig diskussion om tillämpningen av språklagen och ”JO:s egen kritik av lagstiftningen”. Språkförsvaret följer och deltar i denna diskussion. Vår utgångspunkt är dock att det inte behöver finnas någon motsättning mellan en internationalisering och ett värnande av svenskan som huvudspråk. Varför skulle det behöva göra det? Språkförsvaret stöder i alla avseenden en internationalisering i sak och en utvecklad kommunikation genom språket. Självfallet finns det en massa praktiska och tekniska utmaningar och problem att lösa inom den akademiska utbildningen och forskningen; alla nationer brottas också med dessa. Men, att tro att vägen dit inte skulle gå genom en mång- och parallellspråklighet, utan genom en konvergens till ett språk, för närvarande engelska, tycker Språkförsvaret både är naivt och historielöst. Latinet höll i halvannat millennium, engelskan har bara dominerat i några decennier. Engelskan som språk framträder emellertid just nu med anspråket att utgöra själva kriteriet på vetenskaplighet. Där andra ser framsteg och utveckling, ser Språkförsvaret utarmning och domänförluster. Vi menar att det är alldeles för tidigt att räkna ut folkspråken.


7. Språkförsvaret vill igen avslutningsvis understryka att vår anmälan gällde rätten att skriva anställningsansökningar och driva befordringsärenden på svenska vid Sveriges universitet och högskolor, d.v.s det skall alltid vara möjligt att kommunicera med svenska myndigheter på svenska (se vidare JO:s beslut av den 27/10). Inget annat.


Nätverket Språkförsvaret
genom Per-Owe Albinsson/Olle Käll/Per-Åke Lindblom/Hillo Nordström/Arne Rubensson


30/5 2010

 

Nätverket Språkförsvaret
http://www.sprakforsvaret.se/sf/

E-post: sprakforsvaret@sprakforsvaret.se
             sprakforsvaret@yahoo.se

 

Kontaktpersoner:

Olle Käll - tel: 026 659188
Per-Åke Lindblom - tel: 070 7782302 
Hillo Nordström - tel: 070 5356056
Arne Rubensson - tel: 070 5355501



 

 
 
mjn

mjn

31 maj 2010 14:20

Eftersom språkförsvaret ser det som en principfråga att alltid vid alla tillfällen kunna använda svenska på en svensk myndighet antar jag att målet är att på svenska universitet skall endast svenska forskare få vara verksamma.

Hur har språkförsvaret tänkt sig att ansökningar skall kunna behandlas av internationell expertis om de inte är översatta av de som faktiskt behärskar ämnet - dvs forskarna själva? Eller är det så att språkförsvarets obstinata inställning bara en arbetsmarknadspolitisk åtgärd som syftar till att ta forskarpengar och överföra dessa till att anställa översättare?

I annat fall, skulle språkförsvaret acceptera en ordning där eventuella kostnader för översättning bekostas av den ansökande parten. Vilken plan har språkförsvaret med att alla översättningar skall finansieras.

Det finns ju egentligen bara de tre alternativen:
1 Man struntar i internationell hantering och låter svensk forskning vara svensk!
2 Man tar forskarpengar till översättning.
3 Man låter ansökanden själv betala ev. översättning.

Vilken är språkförsvarets linje?

http://ekorrhjulet.blogspot.com

 
Ingen bild

Wilhelm

1 juni 2010 01:06

1) På svenska universitet är givetvis forskare från världens alla länder välkomna. Det är inte modersmålet som styr, utan de akademiska kvalifikationerna.
2) Översättningar görs bäst av professionella och auktoriserade översättare, inte av lekmän. Forskare är ifråga om översättningar just lekmän. I alla viktiga sammanhang godtas bara översättningnar av auktoriserade översättare. Problemet är alltså det motsatta mot vad mjn hävdar.
3) Kostnaden för översättning bör rimligtvis tas av den som beställer den. I EU delar alla stater solidariskt på denna kostnad. Alternativet skulle vara att man inte förstår varandra. I jämförelse därmed är ju den ekonomiska kostnaden försumbar.
4) Forskningen tillhör alla, och hela världssamfundet. Det är kvaliteten på forskningen som är det intressanta. Ju fler språk den kan kommuniceras på, desto bättre.

 
Ingen bild

Per

1 juni 2010 15:07

Jag skrattade åt tanken att "tung meritering" till t.ex SLU eller KTH skulle kunna vara på något annat språk än engelska. Inom mitt fält har jag aldrig ens sett en källhänvisning på något annat språk än engelska som är yngre än 1920-talet. Var den utlysta tjänsten en inom ett ämnesområde där mandarin är gångbart, eller var det en tjänst inom naturvetenskap, medicin eller teknik? Att det "varken är ovanligt eller förbjudet" med andra språk än engelska är helt enkelt inte alltid sant.

Meriteringar inom vissa fält är på engelska. Punkt.

Översättare är sakkunniga i översättande, men inte i det de översätter. Det skulle krävas någon med kunskap i båda områden för att en översättning ska bli korrekt. Jag har sett misslyckade översättningar gjorda av aldrig så kvalificerade översättare som olyckligtvis inte begrep vad innehållet i den text de behandlade var. Flera gånger har det varit bättre att låta tekniskt kunniga personer utan annan formell språkkunskap än den de fått från gymnasiet göra jobbet än notarius publicus eller vem det nu är man gräver upp. Den neurofysiolog eller partikelfysiker som hittar en översättare med relevant kompetens har haft en enorm tur och är ett undantag.

Sedan är det förstås lätt att åberopa mer eller mindre meningslösa principer (Det ska få skrivas på svenska!) men man kan fråga sig vilken slags ansökande till just en högre tjänst som inte kan göra ansökan på engelska. Jovisst, han eller hon kanske har sin princip att vifta med, men om det hade varit en halvdan kandidat hade det inte spelat någon roll.

Som försvar av just språket kan jag förstå att man kräver svenskans rätt, men inom t.ex mitt forskningsfält finns det ingen relevant forskning på svenska. Eller arabiska. Eller mandarin. Utlysningar av högre (forskar)tjänster på min institution intresserar sig för publikationer på engelska och namn på och beskrivningar av uppdrag som om de ursprungligen var svenska lätt kan översättas. Försvaret av språket kommer i direkt konflikt med försvaret av forskarkvaliteten om man ska ta in en redan på förhand garanterat inkompetent persons ansökan på svenska, med svenska meriter, och sedan sätta det i händerna på svenskspråkiga sakkunniga.

Men det verkar ju finnas en princip, så det finns nog inget hinder att komplicera universitetens uppgift ytterligare litegrann.

 
Ingen bild

lr

1 juni 2010 17:27

Per, är "ditt fält" det enda som det forskas och undervisas i på SLU och KTH? I så fall har du ett väldigt brett fält eftersom SLU och KTH behandlar ganska olika ämnen. Att du har sett få referenser till andra språk än engelska beror lika mycket på bristande språkkunskaper hos författarna som engelskspråkig dominans inom forskarvärlden.

 
Ingen bild

Per-Åke Lindblom

18 juni 2010 21:07

Svar till Martin Jönsson

Det tycks som om Martin Jönsson föreställer sig att universiteten endast har två utgiftsposter, nämligen pengar till forskarna och kostnader för översättningar. Ökar den ena utgiftsposten, minskar den andra i motsvarande grad.

Vilka ”alla översättningar”? 2008 skrevs nästan 90 procent av alla avhandlingar på engelska, medan drygt 10 procent skrevs på svenska (Källa: Linus Salö: Engelska eller svenska – Språkrådets skiftserie 2010). Andelen varierar mellan ämnena och lärosätena. Det skrivs dock fortfarande avhandlingar och vetenskapliga artiklar på svenska, framförallt i samhällsvetenskapliga och humanistiska ämnen.

MJ tycks mena att frågan om externa bedömare/sakkunniga i samband med anställningsansökningar är en olösbar fråga, om svenska forskare insisterar på att skriva på svenska. Det finns flera sätt – utöver översättningar - att lösa detta problem. Man kan tillsätta och anpassa valet av bedömare utifrån de anställningsansökningar som inkommit; man kan låta den svenske – eller nordiske - bedömaren granska den sökandes vetenskapliga produktion på både svenska och engelska, medan den externe bedömaren, som inte förstår svenska, enbart granskar produktionen på engelska. De flesta svenska forskare, i varje fall inom samhällsvetenskapliga ämnen och humaniora, brukar publicera sig parallellt på båda språken.

Jag känner till konkreta fall, där sökanden har 70 procent av sin vetenskapliga produktion på svenska och ändå ska en extern bedömare granska denna produktion, trots att denne inte förstår svenska. I ett annat fall uppmanades den sökande att översätta sina åtta böcker på tyska under ansökningstidens gång. Det betyder i praktiken att vetenskaplig produktion på andra språk än engelska diskvalificeras automatiskt. Därmed blir användningen av engelska språket ett vetenskapligt kriterium i sig, vilket naturligtvis är fullständigt befängt.

Det är en självklar rättighet att kunna kommunicera med myndigheter på svenska. Om vi dessutom vill att svenskan ska överleva som vetenskapligt språk inom högskolan, måste vi slå vakt om denna rättighet. Denna rättighet är en knutpunkt i försvaret av svenskans ställning.

 
Ingen bild

Per-Åke Lindblom

19 juni 2010 14:54

Svar till Per

Jag känner till fall där ”tung meritering” till t.ex SLU och KTH varit på svenska, kanske inte just inom ditt fält, eftersom jag inte ens vet vilket det är. Observera att Språkförsvaret inte har genomsökt högskolornas webbplatser med ljus och lykta för att hitta exempel på krav på att anställningsansökningar och befordringsärenden ska vara på engelska. Att just de tre högskolorna valts ut beror bara på att vi har fått interna tips.

Det skrivs ju fortfarande avhandlingar och vetenskapliga artiklar på svenska (se föregående svar). Språkförsvaret har också premierat också 47 vetenskapliga tidskrifter (listan är inte komplett) på svenska och/eller nordiska språk genom sitt Tummen upp-diplom – se http://www.sprakforsvaret.se/sf/index.php?id=537 En svensk sökande kan säkert författa en ansökan på engelska; den avgörande frågan är i stället om dennes vetenskapliga produktion på annat språk än engelska ska räknas eller inte.


Jag förstår heller inte varför vetenskaplig publicering på annat språk ä engelska automatiskt skulle diskvalificera författarna. Det är många filosofer och vetenskapsmän, som inte har behärskat engelska, alltifrån de grekiska filosoferna till moderna vetenskapsmän. Albert Einstein skrev sina banbrytande artiklar om relativitetsteorin på tyska. Inte heller utgör publicering på engelska någon garanti mot t.ex forskningsfusk eller något effektivt hinder mot forsknings- och patentstöld. Tvärtom har det senare i vissa uppmärksammade fall underlättats av att granskningen skett genom kända engelskspråkiga vetenskapliga tidskrifter.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Nätverket Språkförsvaret - Söndag 25 okt 08:00

Söndagens svenskspråkiga sång   Clas Göran Hederström - Det börjar verka kärlek banne mig   Söndagens svenskspråkiga dikt   Sådan är kärleken   Den kommer fågelvägen, och vi förstår, att vi har inget val. Vi måste ta emot den ...

Av Nätverket Språkförsvaret - Lördag 24 okt 15:13


...när det gäller att sätta P för fånig och onödig engelska!   Det gjorde jag själv senast i förrgår, då jag vid en återvinningsstation valde klädinsamlingskärlet på bilden istället för det andra som fanns, märkt "Human Bridge".       Äv...

Av Nätverket Språkförsvaret - Fredag 23 okt 21:35

Detta är en kommentar till Per-Owe Albinssons inlägg ”Svenskan måste vara det viktigaste språket i Sverige för alla” från den 21/10 2020. Han skriver inledningsvis:   ”Märk väl: Det jag ville förmedla med mitt tidigare inlägg i ...

Av Nätverket Språkförsvaret - Torsdag 22 okt 08:00

I dag, den 21 oktober 2020, publicerar Spaniens största dagstidning El País en artikel med rubriken ”20 anglicismos nuevos cada día”. Den refererar till den forskning som bedrivs av Elena Álvarez Mellado vid University of Southern Califor...

Av Nätverket Språkförsvaret - Onsdag 21 okt 21:28

Ur dagens GP!   Kommentar:   Märk väl: Det jag ville förmedla med mitt tidigare inlägg i debatten är att svenska måste vara det v i k t i g a s t e språket i Sverige för alla - såväl infödda som invandrade. Viktigare än såväl den förrädiska e...

Presentation

Omröstning

Vad anser du om att Sverige tillåter fullt skattefinansierade skolor att använda engelska som första undervisningsspråk i upp till 50 % av tiden i grundskolan och upp till 90 % i gymnasiet? Den senare elevkategorin läser endast svenskämnet på svenska.
 Helt rätt
 Bra
 Undervisning ska kunna ges på engelska men inte i så hög utsträckning som för närvarande
 Dåligt. Det huvudsakliga undervisningsspråket i svensk skola ska vara svenska
 Om en skola använder engelska som första undervisningsspråk, ska denna inte skattefinansieras
 Vet inte

Fråga mig

128 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1
2
3 4 5
6
7 8 9
10 11 12 13 14
15
16
17 18
19
20 21 22 23
24
25
26
27 28 29 30
31
<<< Maj 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Språkförsvaret med Blogkeen
Följ Språkförsvaret med Bloglovin'

Säg hellre!

Irriteras du av ett onödigt engelskt lånord och kan föreslå ett ersättningsord?  Skicka det i så fall till ersattningsordet@sprakforsvaret.se.  Om granskningsgruppen tycker att det är ett bra ord, belönas du med "Svenskan - ett språk att äga, älska och ärva" och ordet förtecknas också i avdelningen "Säg hellre!"

Blogtoplist


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se