Alla inlägg den 30 juli 2010


Den 14 juni meddelade Utbildningsdepartementet att elever på högstadiet som ville studera moderna språk skulle få tillgodoräkna sig extrapoäng i samband med ansøkningar till gymnasiet. Jag stödde i huvudsak detta forslag i ett blogginlägg, men påpekade också att hemspråk borde jämställas med ett modernt språk, vanligvis tyska, franska och spanska. Dessutom kritiserade jag förekomsten av hybridämnet svenska/engelska. Därpå skrev Rossana Dinamarca en debattartikel i Aftonbladet, varpå både Helena von Schantz och undertecknad  i bl.a Newsmill kritiserade Rossana Dinamarcas uppfattning att språk som tyska och franska inte var särskilt viktiga. Den viktigaste skillnaden mellan Helena von Schantz och undertecknad var synen på hemspråken, att jag utdömer hybridämnet svenska/engelska, samtidigt som jag anser att betydelsen av studier i kinesiska ska uppgraderas. Senare skrev också Carl Rudbeck en artikel  i Sydsvenska Dagbladet i samma ämne.


Carl Rudbecks huvudtes är följande:


Idag är färdigheter i engelska nödvändiga för att kunna orientera sig i världen: ju bättre kunskaper, desto större förmåga och möjlighet kommer jag att ha att fungera i skilda sammanhang och på många olika scener. Alltså hellre mycket gedigna kunskaper i engelska än de halvbra kunskaper i flera olika språk som lätt blir alternativet.”

 

Vilka argument anför han då för denna huvudtes? Hans första argument lyder så här:


Självklart är det bra att behärska så många språk som möjligt. Men jag undrar om inte det bästa riskerar att bli det godas fiende.


Vi har här ett nollsummespel där tid är en begränsad tillgång. Den tid och ansträngning jag lägger ner på studier i arabiska eller franska tar jag från något annat, till exempel studier i engelska."


Vad mener Carl Rudbeck egentligen? På vad sätt skulle detta var ett nollsummespel, där ”tid är en begränsad tillgång”? På ett rent allmänt plan lever vi ändliga liv; det går högst 365, 25 dagar på ett år och högst 24 timmar på ett dygn. Men bortsett från detta? Det totala antalet undervisningstimmar som läroplanerna stipulerar för grundskolan och gymnasiet kan utökas såväl som minskas; timfördelningen mellan ämnena är på inte sätt given. Det finns alltså ett handlingsutrymme beroende på villa prioriteringer som beslutas. För inte så länge sedan, innan enhetskolans införande, läste svenska elever tre obligatoriska främmande språk, engelska, tyska och franska, i realskolan och gymnasiet; ja, på latinlinjen kunde man dessutom läsa latin och/eller grekiska. Det fanns alltså utrymme för att lära sig flera främmande språk.


De EU-medborgare som har de bästa språkkunskaperna i Europa är luxemburgarna, som behärskar drygt tre främmande språk per individ. EU:s målsättning är att varje medborgare i EU bör lära sig två främmande språk utöver sitt modersmål, men för Carl Rudbeck verkar denna målsättning vara helt ogenomförbar.


Dessutom stjäl inte språk tid för varandra; i stället berikar de och understödjer varandra. Ju flera språk man behärskar, desto lättare är det att lära sig ytterligare ett. Språken sorteras också så att säga in i olika fack.


Carl Rudbecks andra argument är inte mycket bättre:


Skall en svensk affärsman förhandla med en fransk kollega är det oftast bättre att han gör det på god engelska än på hackig franska. När en kines pratar med en tysk sker det vanligen på engelska. Engelskan blir på det sättet en neutral spelplan. Försöker man vara artig och staka sig fram på det lokala språket försätter man sig i underläge när konversationen börjar.”


Den svenske affärsmannen bör naturligvis låta sig assisteras av antingen en kollega, som behärskar franska, eller av en tolk i formella förhandlingar. Det finns en undersökning  i EU-regi från 2007, som visar att små och mellanstora företag i Europa förlorar stora pengar i uteblivna exportintäkter, eller rättare sagt 900 miljarder svenska kronor. Rapporten pekade också ut Sverige och Frankrike som länder med en självgod uppfattning om den egna språkliga förmågan. Helt nyligen har denna frågeställning tagits upp av Ingela Bel Habib i bl.a två artiklar i Newsmill baserade på egna jämförande undersøkningar och i en avhandling  av Kjell Ljungbro. Den senare går t.o.m så långt att han anser att bristande språkkunskaper i svenskt näringsliv är den viktigaste forklaringen till att Sverige förlorat andelar på världsmarknaden sedan andra världskriget. Så långt vill inte jag gå, eftersom jag menar att den viktigaste forklaringen är makroekonomisk, d.v.s att det försprång som Sverige fick på grund av sin neutralitet under andra världskriget (intakt produktionsapparat och infrastruktur) av naturliga skäl så småningom åts upp av de viktigaste konkurrentländerna. Men helt klart har de successivt försämrade språkkunskaperna i Sverige påskyndat förlusten av marknadsandelar - se bara Ingela Bel Habibs jämförelser med Danmark.

 

Carl Rudbeck menar slutligen att vi borde fokusera på att lära oss ännu bättre engelska, eftersom andra språk framstår ”som mer eller mindre exklusiva hobbyverksamheter och specialintressen”. Han skriver också:


Väldigt många svenskar talar väldigt bra engelska men kanske inte riktigt lika bra som många av oss gärna vill inbilla oss att vi gör. Om någon bara för ett par månader sedan hade frågat BP:s styrelseordförande Carl-Henric Svanberg om han kunde engelska hade han antagligen svarat ja.”


Förmodligen överskattade Carl-Henric Svanberg sina kunskaper i engelska. I hans position och i hans situation borde han ha haft en färdigt, språkgranskat anförande. Det är möjligt att han hade det, men att han inte kunde använda det på grund av att diskussionerna med Barack Obama tog en oväntad vändning. Han tvingades improvisera och då tröt hans engelska ordforråd med påföljd att han översatte ”småfolk”, ”vanligt folk” med ”small people” i stællet för ”common people” eller ”ordinary people”. Det är en sak att läsa och förstå en engelsk text eller lyssna på ett anförande - och en annan sak att anvænda ett främmande språk som engelska aktivt i en pressad situation. Men om BP eller Svanberg överhuvudtaget inte hade förberett ett ett uttalande, var det fråga om en riktig groda. När det gäller Svanbergs uttal, är det inte mycket att säga, eftersom Svanberg är född 1952. Det betyder att han inte har exponerats för engelska genom film, radio och andra medier i samma utsträckning som dagens ungdomar. I vilken utsträckning han åkte på språkresor i sin ungdom, eller har studerat i engelskspråkiga länder, vet jag inte. Dagens svenska ungdomar har ett utmärkt engelskt uttal, avsevärt bättre än min generation, men jag är betydligt mindre imponerad av deras ordförråd i engelska. Det förbättrar man säkrast genom att läsa mycket, varierade texter och från olika genrer.


Carl Rudbeck anser att vi svenskar kan - och borde - lära oss en bättre engelska. I förhållande till vad och vem egentligen? Svenskar - med ett fåtal undantag - kan inte uppnå samma kompetens som modersmålsanvändare av engelska, helt enkelt därför att engelska inte är deras modersmål. Det språk som man använder mest, behärskar man också bäst. Det närmaste man kan komma är att ha en engelskspråkig förälder i Sverige eller att vistas långa perioder - studera och/eller arbeta - i ett engelskspråkigt land. Så länge det inte har skett ett språkbyte i Sverige, kommer svenska medborgere att behärska svenska bättre än engelska. Skulle det mot förmodan någon gång i framtiden ske ett språkbyte i Sverige, så kommer svenskarna att tala en annorlunda engelska än i Storbritannien, Irland, USA, Canada, Australien etc..


Per-Åke Lindblom


(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Av Nätverket Språkförsvaret - 30 juli 2010 12:43

heter en ny bok av Tore Jansson, professor emeritus i latin och i afrikanska språk. Den handlar om latinets roll i våra språk och i Europas kultur. Författaren granskar latinets spår i nutiden, bland svenska ord och i andra samtida språk, och svarar på frågorna varför vi har lånord och varför de kommer från latin.
Han berättar om språkets storhetstid från medeltidens början fram till 1800-talet och om antiken, den epok när latinet växte till att bli det statsbärande språket i det romerska imperiet i mer än ett halvt årtusende. Avslutningsvis några reflexioner kring vilken betydelse latinet kommer att ha i framtiden.

 "Varför latin?" kan beställas via de vanligaste nätbokhandlarna. ISBN 978-91-86203-56-6. Ord. ca-pris: 57,00 kr.

 

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)


Presentation

Omröstning

Vad anser du om att Sverige tillåter fullt skattefinansierade skolor att använda engelska som första undervisningsspråk i upp till 50 % av tiden i grundskolan och upp till 90 % i gymnasiet? Den senare elevkategorin läser endast svenskämnet på svenska.
 Helt rätt
 Bra
 Undervisning ska kunna ges på engelska men inte i så hög utsträckning som för närvarande
 Dåligt. Det huvudsakliga undervisningsspråket i svensk skola ska vara svenska
 Om en skola använder engelska som första undervisningsspråk, ska denna inte skattefinansieras
 Vet inte

Fråga mig

128 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1 2
3
4
5 6
7
8
9
10
11
12 13 14 15 16 17 18
19
20
21
22 23 24 25
26
27 28
29
30
31
<<< Juli 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Språkförsvaret med Blogkeen
Följ Språkförsvaret med Bloglovin'

Säg hellre!

Irriteras du av ett onödigt engelskt lånord och kan föreslå ett ersättningsord?  Skicka det i så fall till ersattningsordet@sprakforsvaret.se.  Om granskningsgruppen tycker att det är ett bra ord, belönas du med "Svenskan - ett språk att äga, älska och ärva" och ordet förtecknas också i avdelningen "Säg hellre!"

Blogtoplist


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se