lr.

6 december 2010 23:54

Det finns några intressanta exempel där mycket små språkgrupper har relativt stark status Europa. Förutom rätoromanska kan även tyskan i Belgien och occitanskan (aranesiskan) i Katalonien. Dessa grupper orsakar intressant nog inte några betydande konflikter. Kan det bero på att de befinner sig i skuggan av större konflikter (mellan franska och tyska i Schwiez, mellan franska och nederländska i Belgien och mellan kastilianska och katalanska i Katalonien)?

Björn

16 december 2010 22:44

De som har tyska som modersmål i Belgien känner sig nog inte speciellt hotade med tanke på att tyskan är väldigt stor i övriga Europa. Jag tror att den viktigaste förklaringen ligger i hur stort språket är utanför det land i vilket det är minoritetsspråk. Beträffande konflikter har jag fått uppfattningen att konflikten mellan franska och nederländska i Belgien är betydligt värre än den mellan franska och tyska i Schweiz. I det senare fallet är ju dessutom ytterligare ett språk inblandat - italienska.

Det finns ju även exempel på närmare håll, nämligen tornedalsfinskan och samiskan.

Jag har förresten hört att i princip alla med rätoromanska som modersmål talar flytande eller nästintill flytande tyska. Hur tidigt kommer man i kontakt med tyska i detta språkområde och hur yttrar sig den kontakten? Handlar det mest om språkstudier som börjar redan under de första skolåren?

Per-Åke Lindblom

19 december 2010 22:29

I Schweiz är den historiskt-kulturella gemenskapen uppenbarligen viktigare än den språkliga. Jag känner i varje inte till några språkstrider i Schweiz. På samma sätt den historiskt-kulturella gemenskapen viktigare än språket i Irland (Eire), eftersom folkmajoriteten har gjort ett språkbyte från iriska till engelska Om du söker på rätoromanska/rumantsch på Språkförsvarets webbplats, kommer du att hitta minst två relevanta artiklar.