(Texten är hämtad från Språkrådets webbplats)

Den 19 mars firades Rikstermbankens tvåårsdag, med en rejäl uppdatering och många nya termer.

I en ledare i Hufvudstadsbladet den 15/4 2011 skrev Marit af Björkesten:

"Det svenska språkets ställning i Finland skapar bekymrade rynkor i pannan också utanför landets gränser. Det är länge sedan Sverige uppmärksammat språkfrågan så stort i olika forum som nu, bland annat efter lobbyorganisationen Språkförsvarets öppna brev till den svenska regeringen (min fetstil). Också Europarådet varnar i en färsk rapport för att svenskans ställning som nationalspråk i Finland är hotad."

Detta är ett hedersamt omnämnande av Språkförsvaret och det öppna brevet, som vi givetvis också är mycket glada över. Hon syftar förmodligen på att vårt brev satte en sten i rullning i Sverige. Den som vill följa debatten om svenskans ställning i Finland rekommenderas att besöka vårt omfattande arkiv i ämnet.

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Ett samarbetsprojekt kallat "Öppet bistånd" har etablerats mellan UD och Sida.
Men naturligtvis har den associerade webbplatsen givits namnet openaid.se, och naturligtvis är deras uppgivna e-postadress openaid@foreign.ministry.se ...

Själv blev jag uppmärksammad av en ledare, ”Swedish open”,  i Expressen.

I kommentarerna till innehåll och utformning via deras särskrivna  "Tyck till! funktion" på webbplatsen finns ett par förtjänstfulla inlägg om den svenska språklagen.

Christer

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

TV4Nyheterna hade idag kl. 19.00 ett inslag om språkstriden i Finland. Bland annat intervjuas Jörn Donner.

(Denna nätagbok är knuten till nätverket Språkfösvaret)

Mikael Parkvall, känd lingvist, som framträtt i flera tv-program, berättar om hur ett språk avskaffas.  Han är bl.a författare till ”Lagom finns bara i Sverige”, ”Limits of Language”, medarbetat i ”Språken i Sverige” och på grund av kronisk brist på officiell språkstatistik i Sverige har han slutligen tagit fram sådan statistik i ”Sveriges språk – vem talar vad och var?”. Diskussion och frågor.  

Plats: Katasalen, ABF-huset, Sveav. 41, Stockholm - tid: 13.00 - 14.30 Inträde: 50 kronor. Arrangörer: Språkförsvaret och ABF.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

En nyhetsartikel,som handlade om Språkförsvarets öppna brev, "Svenskans sak i Finland är vår",  i Hufvudstadsbladets nätupplaga, har resulterat i 543 kommentarer i skrivande stund. Jag brukar då och då läsa artiklar om svenskan i Hufvudstadsbladet och mitt intryck är att kommentarerna är ovanligt många.

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Debatt på Lingvistbloggen

Just nu pågår en debatt på Lingvistbloggen med utgångspunkt från Språkförsvarets öppna brev ”Svenskans sak i Finland är vår”. I skrivande stund är antalet inlägg uppe i 33. Vi tar oss friheten att saxa ett av inläggen, men inget hindrar att man läser hela debatten. Texten har redigerats något.

”@Mikael Parkvall,

Minoriteter kan delas i två delar, de som grundar sig till ett visst territorium och de som är icke-kopplade till ett territorium. I den förstnämnda kategorin hör finlandssvenskar, samer, tyskar i Belgien osv. I den sistnämnda kategorin hör judar, romer, osv. Finlandssvenskar, trots geografiskt splittrade (Österbotten vs. Södra Finlands kusttrakter), är en territoriellt kopplad minoritet. De flesta finlandssvenskar bor fortfarande i omgivningar där de utgör en lokal majoritet. Chanser att upprätthålla kulturella integriteter hos de territoriellt baserade minoriteter är mycket högre i jämförelse med de minoriteter som är spridit sig hit och dit runt landet.

Språkförsvarets ställningstagande var bemött med värme bland finlandssvenskar. Jag är väldigt tacksam över det. Det enda "misstag" de gjorde var att de betonade för mycket finlandssvenskarnas minskning, i stället för  förvaltningsreformerna. Som befolkningsunderlaget i Island visar är det fullt möjligt att upprätthålla samt utveckla ett språk med 300 000 talare. Problem förekommer när ett språk icke har tillgång till förvaltningsstruktur till den administrativa apparaten. Om språket saknar förvaltningsstrukturer som skulle stöda det, kommer språket att degenereras till ett hemspråk och eventuellt försvinnas.

I de senaste tio åren har nästan hela den territoriellt basen i Svenskfinland rivits ner. Svenskfinland har tappat alla fem lokala polisdistrikt med svenskan som arbetsspråk, en av de två tingsrätter med svenskan som arbetsspråk, alla skatte- samt åklagardistrikt med svenskan som arbetsspråk, osv. I det övriga länderna (förutom Östeuropa) bygger man strukturer som stöder de mindre använda språken, I Finland gör man motsatsen . Finland har på ett mycket groteskt sätt brutit mot internationella stadgar den har ratificerat gällande det svenska språket i Finland. Jag talar nämligen om Europarådets stadga om regional och minoritetsspråk, artikel 7 som kräver respekt för det geografiska området för varje landsdels- och minoritetsspråk. Samma artikel slår fast att nya administrativa indelningar inte får hindra främjande av ifrågavarande språk. Det gör reformerna nästan alltid hos oss. Svenskan i Finland har inga garantier, alla kommuner med svensk majoritet kan förintas på en dag. Det är det värsta i det finländska tvåspråkighetsarrangemanget, alltså brist på språkliga garantier, precis som forskaren Kenneth McRae (1999) påpekade.

Faktum kvarstår att Europarådet nämner så kallad best-practise exemplar i Europa. Just nu kommer jag inte ihåg vilka de var, troligen tyskarnas ställning i Belgien (tyskan är Belgiens tredje nationalspråk och talas av 0,74% av befolkningen), Syd-Tyrolen och Spanien. I alla fall  är Finland är inte med i listan. Europarådets bedömning om Finland har blivit värre varje fyraårs period. Europarådets granskare var just i Finland under december och enligt vad jag fick höra var de förbryllade och upprörda över den utveckling som har skett i Finland. I dag läste jag i Hufvudstadsbladet att finlandssvenskar i huvudstadsregionen  inte ens får sina patientbeskrivningar på svenska. Det tvåspråkiga Finland är en tom kuliss och motsvarar väldigt lite vad det står i papperen. Och detta är bara toppen av isberget. De enda instanser där svenskan fungerar, är enheterna där svenskan utgör majoritetsspråket, grundskolan, Närpes kommun, Åbo akademi, etc.

@ Östen Dahl

I Schweiz var proportionerna mellan tyska, franska, italienska och rätoromanska år 1880 i procent respektive 71% : 21% : 6% : 1%, år 2000 var procenttalen 73% : 21% : 4% : 1%. För Kanada var andelen med fransk etnicitet år 1881 c:a 30 %, år 2001 hade den sjunkit till 23 % medan siffrorna för de franska kanadensarna (så kallade frankofoner) i Quebec stabiliserats på 81 procent eller 82 procent. Situationen i Belgien torde vara språkligt stabil. Svenskan i Finland är ett av de få minoritetsspråken i Europa som ständigt går bakåt.

Vad kommer till den obligatoriska svenskan bland finskspråkiga, ja, tack vare de förvaltningsreformerna har finlandssvenskarna gjorts beroende av den. Tyvärr. Man kan också konstatera att skolan syftar för en bred allmänbildning. Försöka att förstå och lära sig Finlands historia utan det svenska språket, är jämförbart med ett försök att lära sig om Italiens historia utan kunskap i latin. Svenskan är inte ett världsspråk men det är det enda språket/kulturen som binder Finland till det västerländska kulturarvet.  

Richard

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)