Fredrik Lindström påpekar med rätta att svenska alls inte är något fattigt språk i "Världens Dåligaste Språk" (sid. 96 i pocketupplagan):
"Att överhuvudtaget tala om svenskan som ett fattigt språk där vi kan precisera sådana exakta betydelser som snuttifiera och skåpsupa är närmast löjligt. Ett språk där man kan kånka, krafsa, hångla, skräna, kravla, glöta, pyssla, gruffa, dingla, och roffa åt sig. Och där man kan få dåndimpen, bli hagalen, kväva kaffegäspen, lägga ut dimridåer, eller ha högmysfaktor. Ett språk där man kan vara lillgammal, nykissad, lättfotad, avbajsad, påflugen eller spritt språngande naken. ….Ett språk som kan skapa ett begrepp som hängbröstvänstern kan aldrig beskrivas som fattigt."
(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)
Östen Dahl
12 juli 2011 08:00
Men vem är det egentligen som säger att svenska är ett fattigt språk? Om man söker efter sådana påståenden på nätet så visar det sig att nästan alla antingen är ironiska eller förekommer i kontexter som "Det sägs ofta att svenska är ett fattigt språk" - fast utan att man får veta vem det är som har sagt det. Är inte detta en typisk halmgubbe?
Nätverket Språkförsvaret
12 juli 2011 12:14
Mitt intryck är att det fortfarande är en utbredd fördom att svenskan skulle vara ett ordfattigt språk, medan engelskan skulle vara ett speciellt ordrikt språk. Intrycket stammar från läsning av diskussionsgrupper och läsarkommentarer till artiklar på nätet. Hur utbredd denna fördom är en annan fråga. Jag känner heller inte till några undersökningar om detta, som man kan luta sig emot.
Henric
19 januari 2014 08:25
Som utlänning, så tycker man att svenska är ett fattigt språk. Varje gång man vill översätta en mening (och då handlar det oftast om en "känsla på sidan" som man vill ge i en mening eller bara ett ord. På holländska kan man säga någonting, men utan att säga det specifik, visa hur man känner själv om det. Svårt att förklara faktiskt.
När man går södra ut i Europa, så märker man att man skriker mer och mer och vifta mer med händerna när man pratar och här måste man kanske titta mer se på någons ansikte eller lyssna på små ord som "njaaa".."wmoah", för att förstå vad någon nu egentligen vill eller inte vill.
I Holland (som ligger mer i mellan), så det är extra ord och ordspråk för att till exempel förstärka en mening eller (ibland omedveten) berätta hur man tycker själv om någonting när man säger någonting.
Men kanske har jag inte lärt mig tillräckligt mycket (jag flyttade för 3 år sen), det kan det också vara :)
//Henric
Svenne
19 januari 2014 22:12
Hej Henric!
Naturligtvis är det så att du aldrig kunnat svenska bättre än nu. Men hur du behandlar den skrivna svenskan visar tydligt att du har långt kvar innan du kan sägas behärska den.
Ännu svårare då med den talade svenskan. Nästan alla vi som har svenska som modersmål är omedvetna om hur central prosodin är i vårt språk. Svenskan sticker faktiskt ut i det avseendet i jämförelse med andra språk. Med prosodi avses stavelsers längd, styrka, tonhöjd och hörbarhet. Med exakt samma ord kan vi uttrycka diametralt motsatta påståenden eller visa olika känslor om det just sagda.
Du säger inte uttryckligen att du är holländare, men det är ändå så det uppfattas. Är du det har du bättre förutsättningar än de flesta utlänningar att lära dig behärska svenska. Men det lär nog dröja upp till tio år innan du når den nivå du skulle vilja vara på. Välkommen åter då med ett inlägg.
zwz
20 januari 2014 09:03
Henric. Jag läste just om en svenska som bosatt sig i New York och som tyckte att hon saknade en hel del svenska ord och uttryck i sin vardag när hon skulle uttrycka sig på engelska. Det tar nog många år innan man tränger in i ett nytt språk. Sedan gäller det att umgås med rätt människor. En del svenskar slänger sig med en massa engelska ord för att dölja att de har ett ganska knapert ordförråd.
Hillo Nordström
21 januari 2014 12:31
Hej Henric, för drygt 50 år sedan befann jag mig i samma situation som du idag - dvs jag hade flyttat till Sverige från ett annat land med ett germanskt språk och bott här i tre år.
Jag kommer inte ihåg när jag insåg att svenskan är ett mycket ord- och nyansrikt språk. Men så här fem decennier senare är jag mer övertygad om det än någonsin. Det finns absolut ingenting - varken känslomässigt eller rationellt - som inte kan uttryckas på svenska.
Hur mycket svensk litteratur har du läst? Och då menar jag inte dagens deckare (inget ont om dem dock! ;-). Läsning av god skönlitteratur gör underverk för ordförrådet. Jag "tvingades" av min dåvarande man till högläsning av svenska romaner, och det har hjälpt mig oerhört mycket, såväl när det gäller att bygga upp ett rikt ordförråd som med mitt uttal. En viss språktalang är förstås inte i vägen.
Jag har t o m mage att påstå att mitt svenska ordförråd är bättre än många infödda svenskars. Även mitt uttal brukar få beröm av människor jag träffar.
Så kämpa på du. Rätt vad det är inser du att det svenska språket spelar på alla register, och kan uttrycka allt en människa kan vilja säga, såväl i talad som i skriven form.
Roger
25 juni 2022 00:01
Det är så komiskt för mig att man kan tro att ett språk är fattigt bara för att man själv är begränsad i sitt ordförråd eller i sin förmåga att uttrycka sig muntligt eller i text. Självklart kan man på vilket språk som helst uttrycka vad som helst på hur många sätt som helst, bara ens ordförråd och kreativitet sätter gränserna. 😘