Hillo

25 augusti 2011 10:26

Jag kan försöka mig på en förklaring till fråga nr 2, men först vill jag hävda att det vanligaste tyska ordet för "feeling" och "følelse" nog snarare är "Gefühl" än "Fühlung". Men det grundar sig ju ändå på samma ordstam, dvs "fühl(en)", och kanske har det funnit i någon form även i svenska språket.

Min gissning är att de franska influenserna tog över på 1700-talet, och att det franska verbet "sentir" liksom substantivet "sentiment" gav de förvanskade "känna" och "känsla". Märkligare saker har hänt. Men som sagt - det är bara en gissning, om än en tämligen kvalificerad sådan.

Nätverket Språkförsvaret

25 augusti 2011 10:30

Det gick lite för snabbt där ovan - ska naturligtvis vara ... funnits ...

Hillo

Jens

25 augusti 2011 17:47

Hillo: Känna och känsla är fornsvenska, och finns ju även i danska och tyska, kende och kennen.

Hillo

25 augusti 2011 21:55

Tack, för upplysningen, Jens. Så mýcket för min kvalificerade gissning. Jag känner :-) naturligtvis till "kennen", men förknippade inte detta begrepp med "fühlen" som Ingvar undrade över. Märkligt ändå vilka vägar språken tar. Kommer osökt att tänka på ett uttryck från kristendomsundervisningen: När en man "känner" en kvinna i biblisk terminologi så har detta en mycket konkret kroppslig betydelse ...

Per-Åke Lindblom

25 augusti 2011 22:02

Känsla är ett fornnordiskt ord – se SAOB ”fsv. känsla, kännedom, kunskap, motsv. nor. kjensle (i bet. 8 b), isl. kensla, undervisning, tilldömande, igenkännande; avledn. av KÄNNA”. ”Fölelse” har inlånats i danska och bokmål från tyskan; både ”feel” och ”fühlen” är belagda i medeltidsengelska och medeltidstyska. Det finns ett liknande ord på nederländska.
Även om ”föle” eller ”fölelse” inte finns i svenskt riksspråk, kan man inte utesluta att orden finns i vissa dialekter, men detta har jag inte ens försökt kontrollera.
Svenska, danska och norska har inte alltid tagit in samma låneord från tyskan, fr.a lågtyskan. Detsamma gäller ju engelskan idag. Detta bidrar också till att de tre nordiska språken särar på sig. Det går knappast att hitta en bakomliggande princip eller ens ett mönster till den skiljaktiga inlåningen. Tillfälligheterna har avgjort och avgör.

Paul

26 augusti 2011 21:15

Fråga1. Om jag inte minns fel så kommer revyn från Falkenberg, som ligger just vid gränsen mellan skorr-r och rull-r. Dialekten är ju trevlig och jag kan tänka mig att den har både syd- och nordhalländska drag (jag är ingen språkspecialist precis).

Paul

29 augusti 2011 15:03

Fråga 1. Det är ju alltid intressant med språkgränser. Jag har läst någonstans att rull-r levde kvar på ön Hanö i Blekinge nära gränsen till Skåne mycket längre än i övriga delar av Blekinge. Jag tror inte gränsen för skorr-r rör sig så snabbt norröver numera. Det är nog ganska stabilt. Det vimlar av rull-r t.ex i gränsstäderna Jönköping och Eksjö.

Paul

31 augusti 2011 18:51

Fråga 1. Det här var intressant. Fick just reda på att rull-r fortfarande finns kvar på Hanö hos äldre yrkesfiskare. Så långt söderut!