Den frågan diskuterar Robert Butler, nätredaktör för Intelligent Life, i denna artikel . Han skriver:

”Men drömmen om esperanto som ett andra språk, som saknar andra språks kulturella bagage, har aldrig uppnått en kritisk massa, och nu är chansen god att drömmen för alltid punkteras, tack vare datorn.

Robert Lane Greene, som skrev introduktionen till vår Big Question, har en essä om kulturella revolutioner i The Economists new book "Megachange: The World in 2050". Han låter förstå att det största hotet mot engelskans globala dominans kommer från de snabba framstegen hos maskinöversättningsprogrammen. Google Translate, till exempel, ’producerar mycket bättre resultat än till och med det bästa ’’smarta’’ programmet för tio år sedan’.

Lane Greene citerar forskaren Nicholas Ostler, en expert på språks uppgång och fall (han talar 26 av dem). Hans argument är att engelskan kommer att förlora sin status som det språk som folk behöver kunna: med Ostlers ord är engelskan ’det sista lingua francat’. Datorer kommer att bespara människor det ömsesidiga besväret att kommunicera genom ett andra språk. Och det var poängen med esperanto (min översättning).” (1)

Jag är inte helt överens med författarna. Den viktigaste faktorn är fortfarande språkbärarnas (d.v.s. de stater, där ett visst språk är huvudspråk och som följaktligen oftast gynnas, omedvetet och medvetet) ekonomiska, politiska, militära och kulturella styrka. Av dessa är den ekonomiska styrkan viktigast. Det förhållande att Kina inom en snar framtid, runt 2025, kommer att uppnå samma BNP som USA kommer att få vittgående konsekvenser på alla plan, inklusive det språkliga. Däremot går det inte att göra några förutsägelser om att Kina någonsin kommer att uppnå samma BNP per capita som USA. Inte heller går det att göra några förutsägelser om att kinesiskan kommer att ersätta engelska som globalt lingua franca. Men kinesiskans betydelse växer för varje dag, därtill understödd av den kinesiska regeringen.

Fenomenet maskinöversättningsprogram är emellertid viktigt. Det kommer förmodligen att visa sig vara lika epokgörande som den gutenbergska tryckerirevolutionen på 1400-talet, som hade en enorm betydelse för framväxten av skriftspråk på nationalspråkens grund. Det tog ändå omkring 400 år att ersätta latinet som huvudsakligt lärdomsspråk i Europa. Peter Englund tog också upp denna fråga i samband med Svenska Akademiens högtidssammankomst  december 2011:

"För med all sannolikhet kommer framtidens lingua franca att vara de ettor och nollor som flödar genom datorernas ständigt kraftfullare översättningsprogram. Vilket är ytterligt goda nyheter för alla språk som ej är världsspråk, till exempel vårt eget. Och ett särskilt försteg i denna process kommer de språk att ha som är väl tillgängliga digitalt och grundligt utforskade, och till dem hör tveklöst svenskan."

Det finns två typer av översättningsprogram, statistikbaserade som Google Translate, och sådana som tillämpar transferöversättning (regelbaserad översättning). Statistikbaserad översättning är en form av direktöversättning utan särskilda översättningsregler. Det utmärkande med metoden är att översättningslexikonet skapas automatiskt genom datamaskinell bearbetning av stora mängder översatt text. Transferöversättningar grundar sig på satsanalys, som identifierar subjekt, verb, objekt, ordföljd och andra grammatiska funktioner. Jag tror att utvecklingen i framtiden kommer att gå mot hybridprogram, som förenar båda dessa metoder.

Översättningsprogram har redan idag stora fördelar. Genom att låta Google översätta en webbsida från exempelvis ryska får man en uppfattning om det huvudsakliga innehållet. Google Translates översättning från ryska till engelska är naturligtvis bättre än den från ryska till svenska, helt enkelt därför att större textmängder har bearbetats i det förra fallet. Ju större textmängder som kommer att hanteras av Google Translate, desto tillförlitligare kommer också översättningarna att bli.

Översättningar till ett annat språk är dock fortfarande problematiska. Sådana kan inte publiceras utan mänsklig språkgranskning. Jag använder själv ett regelbaserat, kommersiellt översättningsprogram för översättningar till tyska, spanska och franska (från engelska). Det avgörande skälet är den tidsvinst man gör; den text som produceras är i huvudsak korrekt. Med tiden lär man sig också vilka fel ett översättningsprogram gör. Jag gör själv en första språkgranskning innan jag skickar vidare översättningarna till modersmålstalare för korrektur. Däremot gör jag ingen tidsvinst, om jag skulle använda översättningsprogram för översättningar från svenska till engelska. Jag skriver fortfarande bättre engelska än ett översättningsprogram.

Den verkligt problematiska delen i detta sammanhang är att ett språk inte bara används som skriftspråk utan också som talspråk i vardagssituationer, exempelvis vid turistbesök utomlands. Om översättningsprogram ska kunna slå ut engelskan som lingua franca i dessa situationer, måste översättningsprogrammen kunna användas på ett enkelt sätt. Det är omständligt att låta översätta en text via en medhavd portföljdator, surfplatta eller mobiltelefon och sedan visa upp denna text för samtalspartnern. Förmodligen måste man utveckla dataprogram, som bygger på röstigenkänning, och som sekundsnabbt kan översätta en intalad text till målspråket. Dessa program installeras antingen i en surfplatta, smartphone och mobil eller i särskild elektronisk apparatur. Det bedrivs säkert redan forskning på detta område; hur långt den har kommit vet jag inte.

Per-Åke Lindblom

Uppmärksamma besökare av vår webbplats har säkert sett att vi inte uppdaterade webbplatsen igår. Inga uppdateringar kommer heller att ske idag eller under dagtid i morgon. Detta beror på att vi håller på att flytta webbplatsen till en annan server och att inga uppdateringar kan sparas under den processen. Eventuellt kan också webbplatsen komma att ligga nere.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Språk som talas av få hotas inte bara av utrotning. De är också svåra att använda i vår mer och mer nätbaserade kommunikation. Nordiska rådet vill därför stödja utveckling av språkteknologi och internetresurser för de grönländska och samiska språken för att säkra deras överlevnad i den sköna nya IT-världen.

Läs vidare på webbplatsen norden

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Idag rapporterar Svenska Dagbladet att Miljöpartiet vill ändra på Stockholms slogan - "the Capital of Scandinavia". Åke Askensten har till och med motionerat i fullmäktige:

"Nu vill Miljöpartiet i Stockholm att staden ersätter sloganen. Åke Askensten (MP), som motionerat i kommunfullmäktige, tycker inte att Stockholm har rätt att kalla sig Skandinaviens huvudstad

– Vi är ganska duktiga på it, och duktiga på miljö men vi är inte så där jättebra. Vi har inte blivit huvudstad i Skandinavien. Det har vi inte rätt att kalla oss.

En mer sanningsenlig slogan vore 'Capital of Sweden', säger Åke Askensten."

Det är ett bra förslag, men Åke Askensten borde löpa linan ut och föreslå att Stockholm överhuvudtaget inte använder engelska som huvudspråk för sitt varumärke. Däremot kan naturligtvis en svenskspråkig slogan översättas till engelska och andra relevanta språk i informationsmaterial till turister, besökare och utländska företag.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Texten är hämtad från sproget.dk)

Det fællesnordiske netværk NoSSinK (Nordisk Sprog og Sprogforståelse i de nye Kommunikationsmedier) opfordrer specialestuderende til at deltage i konkurrencen om de bedste specialeprojekter inden for emnet "Sproget i de nye medier".

NoSSinK oplyser at de er "interesserede i undersøgelser af sprogbrugen i de nye medier og/eller den sproglige normdannelse i de nordiske sprogssamfund som disse nye medier tilvejebringer". Der udvælges en vinder i hvert af de deltagende lande, dvs. én vinder i Danmark, én i Norge og én i Sverige. Vinderne modtager 10.000 kr. For at deltage skal man indsende en begrundet problemformulering på 1-2 sider der skal være NoSSinK-netværket i hænde senest 21. maj 2012.

Ladda ner tävlingsformuläret här: NoSSinKs udsendte pdf.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Svenskan har fyra personliga pronomen i tredje person singular – han, hon, den och det. Två av dem är könsneutrala och två icke. De har funnits med i vårt språk sedan fornsvenskans dagar, vilket om något visar att de fungerar utmärkt. Alla fyra har gemensam plural – de.

Nu pläderar en grupp med missriktad jämställdhetsiver för ytterligare ett könsneutralt personligt pronomen hen, som de menar har ett högre stilvärde än den eller det. Jag uppmanar gruppen att säga och skriva den eller det istället för han eller hon, om ni tycker genus är så besvärande. Det finns inget nedsättande i barnet det eller föräldern den. Ägna er åt verkliga jämställdhetsfrågor istället!

Samtidigt gör ni en kulturgärning i bevarandet av det svenska språket.

Gunnar Lund

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Svenska Dagbladet publicerade i fredags en intressant och initierad artikel, ”Hen”-kulturer är inte mer jämställda, av Mikael Parkvall. Jag hakade dock upp mig på ett påstående:

”I debatten nämns enbart finska (och ibland mandarin) som exempel på pronominellt könsneutrala språk, som vore de undantag. Vad som lätt glöms bort är att de i själva verket representerar normaltillståndet – en majoritet av världens språk har alltså inte någon könsdistinktion i sitt pronomensystem (min fetstil).”

Jag är intresserad av källan till detta påstående. Observera att jag inte påstår att det förhåller sig tvärtom. I en tidigare kommentar i denna blogg skriver Östen Dahl:

”Fakta i målet är att hur man än definierar genus, så saknas genus i grammatiken hos åtminstone hälften av alla världen språk, och distinktionen mellan manligt och kvinnligt finns inte i mer än sådär en tredjedel  - se http://wals.info/feature/31A.”

Denna förteckning upptar dock bara 257 språk, d.v.s c:a 4 procent av världens minst 6000 språk. Det går knappast att se det som ett representativt urval. Hur gör man ett representativt urval av språk – 4 procent av alla språk på varje kontinent? Om Mikael har en annan källa, vore det intressant att ta del av den. Som lekman blir jag naturligtvis också överraskad över att alla världens språk skulle vara kartlagda och beskrivna, i synnerhet avseende på pronomensystemen.

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Texten är hämtad från Språkrådets webbplats)

Musikern Timbuktu, Jason Diakité, tilldelas Stora retorikpriset.