I ett inlägg på Ruotsinsuomalaisten postilista den 11/12 2011 skriver Kaarlo Voionmaa, en av medförfattarna till ”Sverige behöver en språkstatistik som bygger på fakta – inte gissningar”, som ingår i Språkförsvarets antologi, apropå sverigefinländarnas antal:

”Gång efter annan kom det uppgifter under programmet om hur många vi sverigefinnar är. Ingen berättade att det inte finns någon pålitlig statistik. Jag har själv tillsammans med vissa andra skrivit om detta i  Språkförsvarets antologi Svenskan - ett språk att äga, älska och ärva. ("Sverige behöver en språkstatistik som bygger på fakta - inte på gissningar", s. 131 - 134). Min uppskattning är att om vi räknar efter de fakta som är tillgängliga, så kommer vi kanske upp i 100 000 sverigefinnar. Det är personer som dagligen använder finska och som därmed ingår i den finsktalande minoriteten i Sverige.

Jag räknar så här: barn som i grundskolan är berättigade till modersmålsundervisningen i finska är 9900 till antal. De är mellan 6 - 15 år gamla, dvs. de utgör 10 årskullar. Varje årskull är c:a en procent av hela befolkningen. Fertiliteten har sjunkit under senare decennier, och procentsatsen är därför kanske lägre. Alltså, de  9900 ’finskungarna’ står för 10 % av den sverigefinska gruppen som helhet, vilket i runda tal ger 100 000. Inte 475 000 som är RUAB:s något opålitliga prognos över hur många som förstår finska. Jag förstår t.ex ryska men är inte ryss. Det finns även uppskattningar som bygger på befintlig statistik över antalet inflyttade finländare och deras avkomlingar här i Sverige. Då hamnar man på runt 674 000 personer. Å andra sidan, jag är själv tysk i femte generationen, men känner mig definitivt inte som tysk.

Eftersom jag varken är ryss eller tysk, så förefaller det sannolikt att antalet sverigefinländare är närmare 100 000 än 475 000. Vi utgör absolut inte en minoritet på en halvmiljon som bl.a programledaren påstod. Sedan kan man fråga sig varför representanter för sverigefinska akademiker och föreningsaktiva så gärna vill ha det till så höga siffror. Varför driver de inte frågan om språkstatistik, så att minoritetspolitiken på denna punkt kunde vila på fakta och inte på fiktion? Även här kunde man följa det finländska exemplet då man i Finland för en sådan statistik.”

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)