Bäste Stefan,

skälet till att Språkförsvaret lämnar anglofiering opåtalat är kanske att vi inte är några språkpoliser. Språkförsvaret fokuserar på statusvård – inte språkvård.

Den vanligaste varianten på nätet tycks vara anglisering, en form som du helt missar, och som idag gav 6300 träffar på Google. Denna form anges också i SAOL. Därefter kom anglifiering med 3650 träffar, medan anglofiering gav 2420 träffar. Den form som de flesta språkförsvarare använder – utan att det utgått något dekret därom -  är anglifiering; en sökning på Språkförsvarets webbplats ger 51 träffar för anglifiering, men bara fyra träffar vardera för anglofiering och anglisering. En medlem i Språkförsvaret har dessutom i ett brev till SAOL-redaktionen föreslagit att SAOL i sin nästa utgåva ska infoga anglifiering, vilket redaktionen mer eller mindre lovat.

Dessutom måste jag ifrågasätta att anglofiering och anglisering skulle vara uttryck för anglifiering – i motsats till anglifiering, om du förstår vad jag menar. De är bara mindre lyckade former, enligt min mening.

Bahrt-Krons korta inlägg ägnas i övrigt åt statusvård, d.v.s han kritiserar de myndigheter, organ och instanser, som helt ersätter svenskspråkiga rubriker och slagord med engelska, exempelvis ”Ung08” med ”We are Sthlm”. Detta är helt i linje med Språkförsvarets huvudinriktning, så som den  utvecklas i programförklaringen, Vanliga frågor och i detta inlägg. Språkförsvaret skulle inte komma någonvart i vårt opinionsarbete, om vi prioriterade kritiken av enskilda personers språkbruk framför kritiken av myndigheters och företags språkbruk. Det gäller att ”begränsa måltavlan” i stället för att slå vilt åt alla håll.

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)