From förhoppning

28 januari 2013 20:27

Den här bloggaren, som besökte Cannes-festivalen i somras, uttryckte en from förhoppning om vad ”De rouille et d’os” skulle heta på svenska:

”Jag lämnade bara mitt varma, mjuka bo för att gå på bio på eftermiddagen. Såg en av öppningsfilmerna till Filmfestivalen i Cannes, De rouille et d'os. Och grät. Jäklars vilken film!! Se den, se den, se den! Svensk titel blir säkert något som Av rost och ben. (http://hemmaharochdar.blogspot.se/2012/05/tarar-rost-och-ben-och-lattnad.html)”

Så blev det nu inte. Men man kan faktiskt hitta en del filmrecensenter och bloggare, som inte bryr sig om den engelska titeln, på nätet. Recensenten i finländska Ny Tid nämner till exempel inte den engelska titeln med ett ord i sin recension - http://www.nytid.fi/2012/12/annorlunda-intimitet-2/

Kurt Boxström

29 januari 2013 11:22

Jag vill citera vad Tage Danilson sa om svenska språkets behandling för ca 40 år sen., "Håll käften, era jävla språkbarbarer! Snart kommer fan, ordmyglare, och tar er." Det är inte bara inom film hunnerna finns. Jag ställer frågan, behöver vi svenskspråkiga radio och TV kanaler?.

I "bondlurksprogrammet" Farmen pådyvlas vi enfaldigt trams på engelska. Vad sägs om att ca 80 % av låtarna har engelskspråkig text i TV programmet "Så skall det låta."

Det är så det INTE borde låta i TV programmet T.o.m programledningens låttitlar och ordlekar var på engelska. Jag lyssnar mycket på Radio Vega, Åbo. Det är inskrivet i statuterna att man skall sända svensk musik och svensk text och språket är svenska. Tro det eller ej, det fungerar. Kan det fungera här?

Mikael Gaunitz

29 januari 2013 15:36

ROST OCH BEN är en självklar filmtitel.

Per

30 januari 2013 14:05

Hej!
att vi inte har döpt om "De rouille et d’os" till "Rost och ben" eller "Av rost och ben" beror på flera olika saker. Bland annat för att ben just i det här fallet, ni som har sett filmen förstår, har en lite olycklig dubbelbetydelse som tar fokus från vad titeln egentligen betyder. Ett annat är att förlagan till filmen är en novellsamling som heter "Rust and Bone"och att den engelska titeln redan var inarbetad efter visningar på bland annat Cannesfestivalen. Men som grundprincip är vi helt överens om att antingen behålla originaltiteln eller översätta till ett svenskt namn, vilket vi oftast gör. När det gäller era övriga frågeställningar så är de kanske lite dramatiskt skrivna men ...
1. Ja, så är det.
2. Hierarkin mellan olika ljud är inte något som diskuteras när vi sätter titlar och är inte något som medvetet tas hänsyn till.
3. Hur menar ni här? Ser ingen koppling mellan bildning, intelligens och vilket språk på filmtiteln har. Däremot läser vår publik recensioner, även på engelska.
4. Håller inte med om att detta är fallet.

Nåväl, ville bara ge er vår synpunkt.
Allt gott!
/Per Löwendahl, TriArt Film

Per-Åke Lindblom

30 januari 2013 20:21

Per,

tack för du har svarat som representant för TriArt film. Ditt argument "Ett annat är att förlagan till filmen är en novellsamling som heter 'Rust and Bone' och att den engelska titeln redan var inarbetad efter visningar på bland annat Cannesfestivalen" anser jag vara en dålig bortförklaring. Det är heller inte första gången den används av ett distributionsbolag i Sverige. Samma situation gällde ju för tyska, italienska, nederländska, portugisiska, brasilianska, ryska och grekiska distributionsbolag, men de översatte ändå inte titeln till engelska. Då har vi ändå inte undersökt alla länder där filmen har visats. Det är glädjande att många som har skrivit om filmen på nätet inte låtsas om att den har fått en engelsk titel i Sverige.

I Språkförsvarets kommande antologi, "Såld på engelska? Om språkval i reklam och marknadsföring", ägnas ett helt kapitel om filmtitlar på engelska i Sverige.

Fredrik Vrang

30 januari 2013 21:27

Vet inte om någon annan påpekat det redan, men det finns säkert många med mig därute som gärna ser filmer som inte kommer från USA och England. Som omväxling, typ. Ska vi slänga in en liten rättviseaspekt också – kulturrättvisa? Ha, ha. Men allvarligt, en engelsk titel döljer ju det faktum att det talas ett underbart, "alternativt" språk i filmen och att den förmedlar en kultur som vi svenskar alltför sällan får i oss genom all mainstreamfilm och -teve. Så tänk på, att den engelska titeln faktiskt kan tillintetgöra en klockren konkurrensfördel: en vanlig mångfaldstörstande biobesökare, som inte är filmnörd, kan lätt missa filmen i det anglofierade bruset.

Bengt

30 januari 2013 23:22

Per Löwendal: "...tar fokus från vad titeln egentligen betyder."
Vad betyder "egentligen" titeln?

Staffan Björklund

31 januari 2013 11:41

Om nu den engelska titeln "Rust and bone" skulle vara inarbetad sedan tidigare och att man
därför valt den titeln så undrar man varför man inte behöll den svenska titeln "Svindlande höjder" när den nya filmatiseringen av boken lanserades? I stället valde man den engelska titeln "Wuthering heights" som ingen människa begrep vad den betydde. Och den svenska titeln var ju sedan tidigare verkligen inarbetad i den svenska publikens medvetande.

Per

31 januari 2013 11:43

Bengt: Titeln anspelar på smaken av rost och ben, det vill säga blodsmaken i munnen efter en käftsmäll. Det här är ju små detaljer, men exempel på vad som spelar in när vi väljer titel. Sammantaget så tyckte vi helt enkelt att i det här fallet var Rust and Bone en bättre titel än Rost och ben och att den engelska titeln motiverades av att novellsamlingen faktiskt heter så. Så det handlar inte om bortförklaringar, vi står för titeln.
Fredrik: Vi månar också om mångfalden i filmutbudet, letar du efter filmer på andra språk än engelska så rekommenderas ett besök på vår vod-sajt http://www.triart.se/ där vi samlat några av våra favoriter.

Bengt

31 januari 2013 18:52

Per L: Så smaken av "rost och ben" är annorlunda än smaken av "rust and bone"?
Om den där novellsamlingen skulle översättas till svenska, menar du alltså, att den engelska titeln skulle behållas, eftersom "novellsamlingen faktiskt heter så"?

Björn I

6 februari 2013 13:57

Äntligen börjar jag ana vad filmens titel innebär. Jag är inte bortkommen på de tre aktuella språken, men däremot är jag dålig på våldslitteratur och våldsfilmer. Dessbättre har jag (ännu) inte fått någon "käftsmäll". Filmen borde kanske ha hetat ( i Sverige): "Smaken av rost och ben"