(Recension av ”Såld på engelska? Om språkval i reklam och marknadsföring”)

Det första man som anmälare av en bok har att ta ställning till är om dess ämne är väsentligt. Ett möte jag hade med en man i 70-årsåldern kan belysa den frågan. Det ägde rum på gränsen till mörkaste Småland. Där såg vi en trafikskylt uppsatt av Trafikverket, en svensk myndighet som vänder sig till nästan uteslutande svenska trafikanter, men skylten hade enbart engelsk text. Mannen sade: ”Jag kan ingen engelska. När jag ser informationen till oss svenskar utformad av svenskar blir jag rent ut sagt förbannad. Man spottar mig i ansiktet för min okunnighet. Det är inte ens mitt fel att jag inte kan någon engelska. Det ingick inte i undervisningen på min tid.”

Det torde finnas hundratusentals svenskar med samma oförtjänta kunskapsbrister.

Boken måste anses i högsta grad berättigad, eftersom den avser att nagelfara om engelskan flödar in i reklam och marknadsföring. Är det så? Det beror faktiskt på vem man frågar. Förre ministern Bengt Göransson har givit sitt inlägg rubriken Fåfäng jakt på eländet. Han är själv förvånad över att han får syn på så lite.

Han skulle ha slagit följe med Gunnar Lund, som sedan 40 år tillbaka driver ett företag med huvudsaklig verksamhet inom reklam och marknadsföring. Lund går i butiker och tittar på hyllor och anslag. Han kan i sitt inlägg I butiken mer eller mindre sida upp och sida ner rabbla upp engelska benämningar, eller amerikanska som han helt riktigt föredrar att kalla dem.

Gunnar Lund vandrar i flera timmar runt i olika sorters butiker och hittar amerikanska även i något som kallas Barnens Hus (observera att man här skriver stor bokstav på båda orden, vilket är en typisk anglifiering). Han radar även här upp mängder av uttryck såsom Sweet puppy, Lucky bubble, Azo free smiles etcetera.

Lund kan också vara rolig. Storstockholms Lokaltrafik lade ut gummimattor med texten Look up, tramcars passing. De som följer rådet lever farligt. Se upp heter Look out. Look up betyder titta uppåt. Då ser man säkert inga spårvagnar. Wermlandsoperan har bytt namn till Wermland Opera. En engelsktalande uttalar Werm som worm vilket ju betyder mask, kryp, stackare, inälvsmask. ”Inte höjer det statusen” tycker Lund.

Leif V Erixell kallar sitt bidrag för Anglifieringen  har nått löjets gränser och det kan man hålla med om. Själv faller han för det engelskinspirerade ”öppna upp”. Det svenska öppna räcker.

Karin Helgesson, fil dr i nordiska språk och universitetslektor i svenskan vid Göteborgs universitet, har disputerat på Platsannonsen i tiden och har den avhandlingen som underlag för sitt bidrag. Petig som jag är märker jag att hon använder ”hög utsträckning” i stället för stor utsträckning. Tre rader längre ner bättrar hon sig plötsligen och skriver helt korrekt ”i större utsträckning” i stället för det som vore följdriktigt för henne ”i högre utsträckning”. Fredrik Lindström skulle naturligtvis ha kallat mig för språkpolis. I Svenska Akademiens ordlista (SAOL) står emellertid  ”stor utsträckning” och ”hög grad”. Lindström hade väl löst problemet med att kalla SAOL för språkpolisernas lagbok.

Per Gahrton är dock i sitt inlägg på min sida när han säger att vi borde göra som islänningarna: ”Är islänningarna odemokratiska när de bedriver ett aktivt försvar för en isländsk isländska?”

Boken är upplysande, klarsynt och roande och rekommenderas. Tio intressanta bidrag har jag inte ens berört.

Bengt Enqvist

(Publicerad i Miljömagasinet nr 10 8/3 2013 – här med recensentens tillåtelse)