(Texten är hämtad från Språkrådets webbplats)

Philip Holmes och Ian Hinchliffe fick 2004 Erik Wellanders pris för sin grammatikbok ”Swedish – A comprehensive grammar”. Nu har den tredje upplagan kommit.

Findus var en gång ett svenskt företag, men redan 1962 köptes det upp av den schweiziska livsmedelsjätten Nestlé. Sedan dess har företaget bytt ägare flera gånger för att till slut 2008 hamna hos den London-baserade privatägda equity-firman Lion Capital. Nu har ägandeförhållanden förmodligen ingen större betydelse för utformningen av Findusreklamen.

Den uppmärksamme iakttagaren noterar säkert att såväl reklamtext som produkt har garnerats med engelska, även om svenska dominerar helt i brödtexten. Produktserien heter ”World Selection”, själva produkten eller varan´”Indonesian Nasi Goreng” och som pricken över i:et har receptet skickats från Indonesien. Med tanke på de goda kunskaperna i engelska i Sverige har naturligtvis de indonesiska matreceptförfattarna skrivit ”Greetings from Indonesia”! Konstigt att indoneserna inte samtidigt översatte ”Nasi Goreng” till engelska . Det betyder ju bara ”stekt ris (med kyckling)”. ”Fried rice (with chicken)”.

Varför garnerar Findus och reklambyrån budskapet på detta sätt? Det beror självfallet på att den reklambyrå, som Findus anlitat, anser att konsumenterna förknippar engelskan med en modern, kosmopolitisk och mondän livsstil.  Därför stoppar den in engelska lite här och där i texten.  Samtidigt finns det inga vetenskapliga undersökningar från Norden, Tyskland och Nederländerna, alltså länder där kunskaperna i engelska ändå är goda, som visar att konsumenterna i gemen skulle föredra reklam på engelska framför reklam på sina modersmål.  Det bryr sig många företag och reklambyråer inte om. De leker ”följa john” i stället. Det enda som kan få dem på andra tankar är om konsumenterna i växande utsträckning ger uttryck för sin irritation. Sakargument biter inte.

Läs mer i Språkförsvarets antologi ”Såld på engelska? Om språkval i reklam och marknadsföring”!

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

På sin blogg skriver Ulrika Good:

”För varje dag går nätanvändande allt längre upp i åldrarna och Facebook är numera lika mycket ett forum för PRO-medlemmar som för EMD-anhängare.

Detta har fått mig att fundera över de tämligen infantila och anglosaxiska akronymerna som används för att uttrycka diverse känslor, tillsägelser och situationer. OMG (Oh My God), WTF (What The Fuck), NFW (No Fucking Way), LOL (Laughing Out Loud) med flera.”

Hon föreslår bland annat:

”HMS (Herre Min Skapare)
DPT (Dra På Trissor)
NGSPTL (Nu Går Skam På Torra Land)
KIK (Kors I Krösamoset)
HJ (Herre Jistanes)
SMFK (Slår Mig För Knäna)
DMB (Dra Mig Baklänges)
IMFT (Instämmer Med Föregående Talare)”

Ytterligare förslag, mer eller mindre gångbara, hittar man i kommentarsfältet i samma blogg.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

När en medlem i Språkförsvaret härförleden kritiserade ungdomsfestivalens namnbyte av Ung08, svarade en representant för Stockholms stads kulturförvaltning med följande rader:

”Tack för dina synpunkter.

Namngivningen av projekt och verksamheter är en viktig del av vår kommunikation. Vi går igenom många olika instanser och diskuterar både med målgruppen och experter på området innan beslut tas. Gällande We Are Sthlm har det varit en process som pågått under lång tid. Det tidigare namnet (Ung08) syftade till ett riktnummer som många unga idag har svårt att relatera till. I samband med förra årets festival lät vi därför ungdomarna själva komma med förslag på vilket sätt kärnbudskapet i det tidigare namnet kunde översättas i ett namn som de också tog in och tog till sig av. We Are Sthlm är ett resultat av det arbetet. Självklart har språkvalet varit en del av den diskussionen, men med utgångspunkt i alla förslag så har beslutet tagits om att det här namnet bäst reflekterar och kommunicerar kärnan i det vi vill förmedla: att festivalen är för alla unga i Stockholm här och nu, att det är deras festival.

Bästa hälsningar

Sandra Landell”

Blir man inte djupt imponerad av den tankemöda och det arbete som har lagts ner på att ta fram detta namn? Kulturförvaltningen har t.o.m anlitat experter! Vilka kan det vara, månntro? Kulturförvaltningens representant skriver att ”…det här namnet bäst reflekterar och kommunicerar kärnan i det vi vill förmedla: att festivalen är för alla unga i Stockholm här och nu, att det är deras festival." Är alltså kärnan i budskapet att det skulle vara speciellt ungdomligt att byta ut ”vi är” mot ”we are”? Skulle ”Vi är Sthlm” innebära att festivalen inte är till för alla unga i Stockholm?!?

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Den som missade "Värsta språket" med Fredrik Lindström behöver inte gräma sig längre. Tretton avsnitt av programmet kan nu ses via SVT:s Öppet arkiv.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Tele2 fortsätter med sin anglifierade reklamkampanj; den här gången riktas den till företagskunder. Om man söker på "makes work work", ger detta cirka 57100 träffar på Google. Inte särskilt mycket. Visserligen hamnar Tele2 högst upp på träfflistan. Fattas bara annat, eftersom Google kan läsa av från vilken dator man söker och i vilket land den befinner sig.  Träfflistan är dock mycket splittrad; alltifrån Hotel Tylösand till olika engelskspråkiga sociala medier.

Tele2 sticker inte särskilt mycket ut med denna säljfras och man kan undra om potentiella företagskunder i Sverige verkligen går i gång på "makes work work".

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Den 9 april ordnades ett frukostmöte på ICA Kvantum i Uppsala i regi av Uppsalaavdelningen av Stockholms Handelskammare. Mötet kallades "Behind the Scenes".

ICA är oskyldiga när det gäller att kalla evenemanget Behind the Scenes. Jag hamnade bredvid Caroline Håkansson från handelskammaren och hon förklarade att de använder uttrycket för den här typen av arrangemang. Hon hade ingen förklaring till användningen av engelska, såg närmast lite generad eller besvärad ut. Hon fick mitt kort och jag är utlovad en förklaring. Om den dröjer får jag väl stöta på.

Däremot är ju ICA skyldiga till att använda engelska när de namnger sitt sortiment. Det heter ju bl.a ICA Basic och ICA Select. På fråga om detta hade chefen/ägaren Rolf Carlson ingen annan förklaring än att det är vanligt med engelska i svenskan. Verkade som han tyckte min fråga var något irrelevant. Detta styrs tydligen från ICA centralt. Skall Språkförsvaret ge sig på den giganten?

Christian

(Denna nätdagbopk är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Att ha goda språkkunskaper är av godo, det är vi väl alla överens om. Men det finns tillfällen då det är bättre att inte behärska annat än sitt eget modersmål, eller åtminstone låtsas att man inte kan ens en stavelse på något annat språk.

Som företagare blir jag ibland uppringd av välartikulerade engelsktalande försäljare. Det brukar handla om att jag ska investera i något, som jag aldrig hört talas om tidigare, men som ska ge mig goda förtjänster. Nu har jag lärt mig känna igen dem redan när de presenterar sig. Och nu har jag lärt mig hur jag på bästa sätt ska bli av med. Lösningen är enkel. Jag svarar dem på svenska, vilket får dem att komma av sig fullständigt. Efter några trevande försök att ändå kommunicera på sitt modersmål ger de snabbt upp.

Jag har funderat en del på deras affärsidé och en av hörnpelarna i den. Folk är i allmänhet artiga och väluppfostrade och svenskar i synnerhet ställer gärna upp och talar engelska när så krävs. Det leder till att en och annan fastnar i de engelsktalande skojarnas nät. Jag kallar dem skojare av det enkla skälet att det är precis vad jag tror att de är. Mitt råd till dig som vill slippa ifrån dem, blir

Tala svenska, möjligen esperanto, finska eller något annat språk, dock ej engelska.

NåN

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket språkförsvaret)