I denna artikel från 2010 diskuterar Leena Huss och Éva Á. Csató den fortgående språkdöden och hur forskarna ska förhålla sig till denna:

”Sedan början av 1990-talet har det pågått en intensiv debatt om det ökande hotet mot världens språkliga mångfald. Enligt Michael Krauss vars uppmärksammade konferensföredrag 1991 och en påföljande artikel startade en debatt kring detta i tidskriften Language (1992), är cirka 90 procent av världens språk allvarligt hotade till sin existens om ingenting görs för att bryta trenden. Han undrar i sin artikel hur det kommer sig att många lingvister bara nöjt sig med att passivt iaktta hur största delen av deras forskningsobjekt håller på att försvinna.

Sedan dess har diskussionen om forskarnas eget ansvar i detta sammanhang tagits upp många gånger. Man har frågat sig hur vår gemensamma framtid kommer att påverkas av den pågående, massiva språkdöden och undrat om forskarna har ett särskilt ansvar i sammanhanget. Ska man som forskare hålla sig 'neutral' eller ingripa, när man ser att ett språk håller på att försvagas och så småningom tyna bort? Ska man samarbeta med språkets talare och försöka hejda språkdöden? Och om man gör det, vilken roll ska man då inta?”

Läs vidare här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I en artikel “Language Follows Power: The Linguistic Free Market in the Old Soviet Bloc”  i Foreign Affairs, en inflytelserik amerikansk tidskrift, januari/februari 1998 skriver Marshall R. Singer:

 “Along with political and economic domination, a great power exerts tremendous cultural influence over its colonies or satellites. Language offers a particularly dramatic illustration, as with the linguistic quilt the French and the British stitched across Africa. When empires decline, so does their cultural sway, including the use of their language.“

“Jämte politisk och ekonomisk dominans utövar en stormakt ett enormt kulturellt inflytande över sina kolonier och satelliter. Språk erbjuder en särskilt dramatisk illustration som med det språkliga täcke som fransmännen och britterna sydde över Afrika. När imperier går tillbaka, gäller det också deras kulturella inflytande, inklusive användningen av deras språk (min översättning).”

Jag citerar inte denna artikel för att den skulle vara en rykande färsk analys utan mest för att artikelförfattaren använder samma påstående i rubriken som jag brukar använda: språk följer makten – se bl.a denna artikel . Dessutom har han naturligtvis helt rätt i att ”när imperier går tillbaka, gäller det också deras kulturella inflytande, inklusive användningen av deras språk”. Detta påstående måste naturligtvis också utsträckas till att innefatta USA, vars andel av världens BNP stadigt minskar, främst till förmån för BRIC-länderna, med Kina i spetsen. Om hörnet väntar också ”Nästa 11” (”Next 11").

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Texten är hämtad från Språkrådets webbplats)

Vad begreppen klarspråk och klarspråksarbete står för är inte självklart för alla. Men nu finns ett försök till definition i Rikstermbanken.

Definitionerna har arbetats fram av en arbetsgrupp med representanter för Föreningen Ess (Examinerade språkkonsulter i svenska) och Terminologicentrum TNC, med utförliga kommentarer om hur man bör tolka definitionerna.

Att kommentarerna blir så många beror nog delvis på att klarspråk är närmast omöjligt att definiera. Som det står i kommentarerna är klarspråk primärt ett slags erfarenhetsbaserade principer, en svårfångad praxis som vuxit fram på svenska myndigheter.

Läs definitionerna av klarspråk och klarspråksarbete i Rikstermbanken.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Eyleen Kotyra har recenserat "Såld på engelska? Om språkval i reklam och marknadsföring" i Deutsche Sprachwelt Ausgabe 52 2013. Recensionen kommer förmodligen att översättas till svenska.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Denna artikel har också skickats till Internetworld, men eftersom Internetworld överhuvudtaget inte har bekräftat mottagandet läggs den ut här.)

Internetworld publicerade den 14 juni en artikel, ”Tänk om engelska var Sveriges nästa språk?”, av Fredrik Wass. Redan i artikelns andra stycke blir det hur fel som helst. Han påstår nämligen att ”…det (d.v.s. svenska språket – min anm.) är ett av de språk som talas av minst antal människor i världen.”

Svenska talas som första och andra språk av närmare tio miljoner människor, vilket placerar språket på runt 90:e plats bland världen 6000 – 7000 språk. Man kan också se danska, norska och svenska som ett enda språk, eftersom de är sinsemellan förståeliga, och i så fall hamnar ”skandinaviska” på uppskattningsvis 60:e plats. Uppemot hälften av alla finskspråkiga i Finland förstår också svenska.

Dessutom har svenskan en lång skriftspråkstradition, vilket alltid stabiliserar ett språk, sedan 1200-talet, och ännu längre om runinskrifterna inkluderas. Språket är standardiserat och reglerat sedan 1800-talet. Svenskan är ett av de bäst beskrivna språken i världen och det finns ordböcker för nästan allt. I Sverige utges fler tidningar och tidskrifter och fler böcker på det egna språket per invånare än på de flesta av de andra 90 språken. Enligt Mikael Parkvall i ”Lagom finns bara i Sverige” finns det i hela världen 17 språk på vilka det trycks fler tidningar än svenska, 13 som det spelas in mer film på, 11 som har en större bokproduktion och lika många med större internetnärvaro.

Fredrik Wass citerar en viss Joakim Jardenberg, som skrev en artikel med rubriken ”Skippa svenskan” i maj 2010. Denne förespråkar en övergång till engelskan bl.a för att slippa ”det språkliga fängelse det utgör att tillhöra en minoritet på 10 miljoner människor”.

Det finns en hel del att säga om detta.

För det första gäller det engelskans ställning överhuvudtaget. Engelska är idag modersmål för cirka 380 miljoner människor; bara kinesiska och spanska är större. Däremot är engelska det största lingua francat i världen; omkring en fjärdedel av jordens befolkning kan i – mycket varierande utsträckning - använda sig av engelska. Men ett språks status följer makten. USA:s, idag den främsta bäraren av det engelska språket, relativa andel av världens BNP sjunker kontinuerligt, och det är bara en tidsfråga enligt alla seriösa prognosmakare innan USA:s BNP överflyglas av Kina. Enligt The Economists undersökningsgrupp i boken ”Megachange the World in 2050” kommer Nordamerikas och Västeuropas andel av världens köpkraftsviktade BNP att falla från 40 procent 2010 till 21 procent 2050, medan Ostasiens andel kommer att öka från 28 procent till 48 procent under samma tidsrymd. Kina ensamt kommer att stå för 20 procent. Det innebär att vi går emot en multipolär värld, vilket amerikanska National Intelligence Council (NIC) påpekade redan 2008. Denna utveckling får naturligtvis också språkliga konsekvenser.

För det andra förespråkar inte ens de amerikanska och brittiska regeringarna linjen att det räcker med att de egna medborgarna enbart behärskar engelska. Tvärtom är de mycket bekymrade över att en så liten andel av befolkningen behärskar främmande språk. Den australienska regeringen, som har insett var världens ekonomiska centrum kommer att ligga i framtiden, har iscensatt ett mycket ambitiöst program för studier av främmande språk, med tonvikt på ostasiatiska, i det australiensiska skolväsendet. Det finns också en EU-rapport från 2006, som visar att små och medelstora företag i Europa, som arbetar enligt föreställningen att det räcker med att använda engelska, förlorar stora summor på utblivna affärskontrakt. Man säljer nämligen bäst på köparens språk. Den som vill uppnå en spetsfördel måste lära sig flera främmande språk utöver engelska förutom sitt eget modersmål; det gäller på nationell, företags- och individuell nivå.

För det tredje finns det, såvitt jag vet, ytterst få historiska exempel på att folkgrupper kollektivt och frivilligt har bytt språk. Det finns ett fall från Kenya, nämligen yaaku. Dessa jägare och samlare beslöt på ett möte på 30-talet att överge sitt språk till förmån för massajspråket, men glädjande nog beslöt de för några år sedan sig för att försöka återuppliva språket. Det ligger så att säga i tiden. Språkbyte kan naturligtvis alltid ske på individnivå. Språkbyte sker annars under press, på grund av förbud och förföljelse av minoritetsspråk till ren mobbning från majoritetens sida, eller att en krympande skara av minoritetsspråkstalare helt enkelt ger upp och börjar använda sig av majoritetens språk. När föräldrarna inte längre förmedlar mor- och farföräldrarnas språk, och den sista mor- och farföräldern har dött, så har också språket dött.

För det fjärde: Även om alla svenskaröver en nattbörjade tala engelska, skulle svenskan ligga kvar som ett substrat och påverka uttal och satsmelodi, och kanske även ordförrådet. De olika engelska varieteterna är inte precis jämställda. Det är brittisk engelska, och i växande utsträckning amerikansk engelska, som har högst status bland dessa varieteter – inte jamaicansk engelska.

Redan idag fungerar det engelska språket som en kassako för engelskspråkiga länder. Tidigare har det sagts att det engelska språket är Storbritanniens näst viktigaste inkomstkälla efter nordsjöoljan; den senare kommer dock att sina. De engelskspråkiga länderna drar ekonomisk fördel av att språket fungerar som lingua franca; exempelvis föredrar utländska studenter att studera den ”äkta varan” vid universitet i USA, Storbritannien och Australien framför  sekunda kurser på engelska utanför det anglosaxiska språkområdet. Modersmålstalare av engelska har naturligtvis alltid en fördel framför andraspråkstalare vid internationella konferenser och debatter.

Slutligen skulle ett kollektivt övergivande av svenska språket leda till att snart tusen års litteratur, sånger och dikter kastades på historiens sophög och endast bleve förmål för ett begränsat antal språkforskares studier. Hur lockande vore det att läsa August Strindberg, Selma Lagerlöf, Nils Ferlin, Astrid Lindgren och Tomas Tranströmer på engelska? Hur lockande vore det att lyssna på Carl Michael Bellman, Evert Taube, Cornelius Vreeswijk och Povel Ramel på engelska? Detta perspektiv kan inte locka andra än dem som saknar historiskt minne eller enbart läst datatidningar.

I sin artikel ömmar Jardenberg för sina barnbarns språkliga framtid. Det enklaste vore om Jardenberg med barn och barnbarn i så fall emigrerade till exempelvis USA. Men se upp: hamna inte i ett område, där spanskan står starkt! Det kan få menliga effekter för inlärningen av engelska.

Däremot tränger engelskan undan svenskan inom allt fler domäner i Sverige, men det är en annan historia, som inte behöver behandlas i detta sammanhang.

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdag är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Den 21 maj ställde sig 34 språkorganisationer i Europa, däribland Språkförsvaret, bakom ett brev till EU-kommissionens ordförande, José Manuel Barroso, om EU:s språkpolitik. Brevet hade initierats av Observatoire européen du plurilinguisme, Verein Deutsche Sprache e-V. (VDS), DLF Bruxelles-Europé och Associazone per la diffusione della lingua e cultura italiana (AssoDILIT). I uttalandet heter det bland annat:

”EU-kommissionen valde under många år en offentlig presentationsform, som motsvarade det stora antalet språk i unionen. Detta yttrade sig till exempel i pressrummets text: På visningstavlan bakom talarstolarna visades EU-kommissionens namn på unionens alla 23 officiella språk. Talarstolarna var omarkerade (eller på sin höjd markerade med kommissionens webbadress) och  hölls också språkligt neutrala.

Inte desto mindre har kommissionen nyligen övergivit sin neutrala hållning, eftersom endast beteckningarna 'European Commission' och 'Commission européenne' dyker upp på visningstavlan och på talarstolarna. En sådan diskriminering av alla språk utom engelska och franska kränker uppenbart anda och bokstav i såväl EU:s fördrag som de mänskliga rättigheterna. Följderna av denna kränkning blir desto mer bestående i och med att kommissionens presskonferenser med allt större uppmärksamhet följs av den europeiska publiken via talrika tv- och videosändningar.”

Det finns krafter inom EU, särskilt på tjänstemannanivå, som vill skrota EU:s mångspråkighetspolitik. Denna framstöt är inte det enda exemplet.

Den som vill läsa uttalandet i sin helhet på tyska eller franska kan gå till Språkförsvarets webbplats, arkiven "Senaste uppdateringar", "Officiella skrivelser" och "Annan språkpolitik".

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)