Lars Melin tillhör Språkförsvarets mest envetna vedersakare, även om han egentligen bara slåss mot sina egna hjärnspöken. Den som är intresserad av ett längre bemötande av Lars Melins kritik av Språkförsvaret kan läsa ”Var finns det hatfyllda?” i denna nätdagbok. Språkförsvaret tycks fungera som Melins speciella hatobjekt, eftersom det verkar som om vi omnämns i var och varannan av hans böcker, bl.a i Ärans och hjältarnas språk . Språkförsvaret omnämns också i Polletten som trillade ner: Metaforer – hur förstår vi dem? från 2012:

”Stiernhielm var först men andra purister skulle ta vid. Ganska snart skruvades bildspråket upp, steg för steg. Krimskramset blir till omanligt smink, som skulle tvättas bort. Det var Esaias Tegnérs uppfattning i dikten Språket från 1817. Sedan blir det smuts som ska städas ut. Det slutar med onda krafter, dålig karaktär och imperialistiska makter. Den som vill se en orgie i sådana åsikter kan gå till www.språkförsvaret.se. Ja, just det, en internetadress med å-ringar, ö-prickar och allt. Det ska vara ren svenska (min fetstil).”

Den stora frågan är varför det är riktigt att använda å-ringar, ö- och ä-prickar i löpande text på svenska, vilket skett åtminstone sedan 1500-talet, men inte i en webbadress. T.o.m Lars Melin använder som synes dessa bokstäver. Språkförsvaret har haft dubbla webbadresser sedan 2006 (liksom många svenska kommuner, som råkar ha dessa bokstäver i sina namn), d.v.s www.sprakforsvaret.se och www.språkförsvaret.se.  2012 blev det tekniskt möjligt för oss att använda www.språkförsvaret.se som synlig huvudadress, men vi har behållit den andra adressen som reservadress.  Det beror på att besökare som fortfarande använder www.sprakforsvaret.se ska kunna omdirigeras till den förra adressen. Dessutom finns det fortfarande vissa program och webbplatser som inte kan länka direkt till www.språkförsvaret.se. Den som klickar på webbadressen strax intill, kan se att det sker en blixtsnabb omdirigering från www.sprakforsvaret.se till www.språkförsvaret.se.

Som Språkförsvaret skrev i ett pressmeddelande den 30/5 2013:

”Det är ingen mening att inregistrera en adress med diakritiska tecken, om den inte används. Vi hoppas att myndigheter, organisationer, företag och privatpersoner med å, ä och ö i sina namn följer vårt exempel. Det har ett obestridligt symbolvärde att använda å, ä och ö i en svensk webbadress; det visar att svenska språket inte ens är handikappat på Internet.”

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I samband med Språkförsvarets möte den 30/11 intervjuade Thomas von Heijne föredragshållaren, Lars-Gunnar Andersson. Inslaget sändes i SVT den 27/12, vilket vi berättat om tidigare. På SVT Nyheter kan man - förutom att se klippet - också läsa en artikel av Tomas von Heijne i anslutning till intervjun.

Rubriken ovan syftar på frågeställningen i ingressen:

"När förändras ett språk för fort? Ett svar är: när mor- och farföräldrar har svårt att förstå barnbarnen. Gränsen går när vi får kommunikationsproblem, säger Lars-Gunnar Andersson, språkvetare vid Göteborgs universitet och känd från P1:s program Språket sedan många år tillbaka."

(Denna text är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Det finns en mängd exempel på hur man på svenska använder genitivapostrof, vilket är fel. Ytterligare en anglicism, som det är svårt att försvara sig emot. Hur skall man kunna informera skyltmakare och reklamproducenter att genitivapostrof inte skall användas i svenska språket? Firmabilar är ofta försedda med namn som är språkvidriga, t ex ”Pelle’s Rör och Plåt”, ”Micke’s Hus och Hem”, ”Lena’s Städning”, ”Göran’s Trädgårdsanläggningar” och ”Vaxholm’s Heminredning”. Beställaren må vara okunnig om språkriktighet, men en professionell reklamtillverkare borde veta bättre. Här har Språkförsvaret ytterligare en viktig uppgift.

En helt annan observation: förr i tiden när ”chefen” skrev ett brev lämnade han över sitt handskrivna manuskript till sin sekreterare för utskrift. Chefen kunde då t ex skriva avslutningsfrasen som MVH och sekreterare visste då att hon skulle skriva ”Med vänlig hälsning”—inte MVH.  Tyvärr ser man numera ofta MVH som avslutning i brev och meddelande. Det ger ett taffligt, ja, oartigt, intryck, som om skribenten inte orkar skriva ut orden.

Lars Nordberg

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Det kan du kontrollera på Expressens webbtest. Lycka till!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)