I Språktidningens blogg refereras en undersökning av inställningen till hen bland 118 gymnasieelever i Stockholm (av totalt 36 000). Ett problem med undersökningen är hur frågorna formulerades liksom de exempel, som eleverna skulle ta ställning till.  Detta kan illustreras med följande exempel:

”Deltagarna fick också ta ställning till tre exempelmeningar där de fick gradera hur lämpligt det var att använda hen. En klar majoritet svarade att hen kunde användas vid samtliga tillfällen.

Dottern: ”Mamma, jag var hos doktorn i dag!”

Mamman: ”Åh, vad sa hen?”

Dottern: ”Hon sa att jag kommer att bli frisk!”

I ovanstående exempel tyckte 72,8 procent att det var lämpligt eller mycket lämpligt att använda hen.”

Det märkliga med detta exempel är att det inte ges något alternativ till mammans fråga. Mamman kunde mycket väl ha frågat: ”Åh, vad sa doktorn?” eller ”Åh, vad sa den?”. Om de tillfrågade eleverna hade ställts inför uttryckliga alternativ, skulle det också ha framgått hur pass frekvent hen är i denna situation.  Vad sade en svensktalande i denna situation före den 20 januari 2012? Jag väljer detta datum, eftersom Svenska Dagbladet publicerade artikeln ”Det behövs ett nytt ord i svenskan” av Karin Milles/Karin Salmson/Marie Tomicic den dagen. Artikeln pläderade för införandet av ett tredje könsneutralt pronomen i svenskan, hen, förutom den och det. De flesta svenskar hade aldrig hört talas om hen före detta datum. Det betyder också att följdfrågan före 2012 formulerades utan ett hen. Antingen återupprepades substantivet eller så användes den.

Man kan också fråga sig vilket pronomen i tredje person singularis, som är vanligast då ett husdjur eller djur omnämns för andra gången. När det gäller ens hund eller katt, känner man till könet. Men vad sade man – och vad säger man – om en katt eller hund på avstånd, då det är omöjligt att identifiera könet? Just nu ser jag en ekorre utanför fönstret. Jag kan heller inte identifiera ekorrens kön på avstånd. Den är alltså en den – liksom katter och hundar på avstånd. ”Hunden jagar en hare. Den kommer säkert att hinna ifatt haren.”

Den har haft ett mycket brett användningsområde sedan 1500-talet. Det räcker med att läsa avsnittet om den i SAOB  för att inse detta; den har inte bara använts som bestämd artikel, demonstrativt och determinativt pronomen utan också som personligt pronomen om djur, i nedsättande betydelse, när könet varit oväsentligt och när könet varit känt!

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Språket, ett verktyg som skiljer människan från alla andra arter, avslöjar ofta omedvetet en del av skribentens inre tankevärld, även om denne nog vid en granskning i efterhand skulle avvisa vissa slutsatser. När personer, saker eller egenskaper inom...

    Viggo Kann (till vänster) och Olle Bälter (till höger) mottog Språkförsvarets hederspris på årsmötet och höll också båda ett tacktal. Motiveringen till hederspriset löd som följer:   Olle Bälter/Viggo Kann/Chantal Mutimukwe/Hans Malmstr...

På senare tid har det åter blossat upp en debatt om engelskans expansion på svenskans bekostnad inom högskolan. Se bara på debattartiklar som Eva Forslunds/Magnus Henreksons artikel ”Varning: Forskare väljer bort svenska” i Svenska Dagbla...

”Språkfrågor intresserar och engagerar många, och ofta upplevs det som en försämring när språket förändras. Så behöver det inte vara, konstaterar David Håkansson.   – Svenskan har alltid varit utsatt för förändringar och det är ju hel...

Baden-Württembergs ministerpresident Winfried Kretschmann anser att det är överflödigt att lära sig ett andra främmande språk. Han har själv varit lärare, men ser inga fördelar: "Om mobiltelefoner kan översätta samtal till nästan alla språk i världen...