Matias Møl Dalsgaard skrev nyligen en läsvärd artikel i Berlingske Tidende om engelskans ställning på Danmarks universitet. Inledningsvis knyter han an till den tyska ockupationen av Danmark under andra världskriget, men kommer fram till den nuvarande ockupationen, genom engelska språket, är betydligt farligare.  Om motståndarna var högst synliga och påtagliga under andra världskriget, är ockupationen idag osynlig och uttryck för – en självockupation:

”Til gengæld var det synspunktet, at der til hvert sprog knytter sig en ånd og tradition som er af afgørende betydning for livet og livsmulighederne inden for dette sprog. Samtidig var det synspunktet, at modersmålet var det sprog, som gav det enkelte menneske mulighed for egentlig at deltage i og bidrage til sin verdens åndelige og politiske liv. Et egentligt fællesskab var kun muligt gennem modersmålet. Mennesket kunne ikke bare leve i et fremmedsprog (hvilket for Koch ville sige tysk). Og det kunne ikke bare opfinde og leve i kunstsprog (hvilket for Grundtvig ville sige latin). I stedet måtte mennesket leve og deltage i udviklingen af sit eget modersmål og dette sprogs traditioner.

Hvis sådanne overvejelser over forholdet mellem liv og sprog stadig har blot den mindste gyldighed, er det en gåde at ingen gør modstand mod tidens besættelsesmagt. Denne magt er endda på mange måder farligere end den tyske Wehrmacht - fordi den er usynlig, og fordi dens besættelse er selvbesættelse. Jeg tænker ikke her på den islamiske besættelse som Søren Krarup, Flemming Rose, Anders Fogh, Trykkefrihedsselskabet og venner nu i flere år har fløjtet til modstandskamp imod. Den besættelse findes næppe i virkeligheden.

Derimod tænker jeg på den engelske besættelse. Mere præcist tænker jeg på vores egen besættelse af at udrydde dansk som sprog og erstatte dette sprog med et generaliseret og historieløst engelsk - i første omgang på landets universiteter. Er politikere og den almindelige befolkning egentlig klar over, hvad det er for en systematisk udryddelse af dansk, der i disse år finder sted på universiteterne?”

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Texten är hämtad från Språkrådets webbplats)

Samiskt språkcentrum ger ut handböcker för alla som vill återta sitt språk – vilket språk det än handlar om.

En av Samiskt språkcentrums huvuduppgifter är revitalisering av det samiska språket. För att sprida metoderna har centrumet tagit fram ett antal handböcker – vissa för samiskspråkiga, andra mer generella.

Konsulenten Patricia Fjellgren har tillsammans med professor Lena Huss från Uppsala universitet skrivit en handbok för de som vill återta sitt språk, Gîele aelhkie guadtedh.
”Den här boken är för alla som vill återta sitt språk, vilket språk det än handlar om”, säger Patricia.

Samiskt språkcentrum har tidigare arbetat med olika projekt med syfte att rädda den hotade sydsamiskan. Det har bland annat handlat om att häva språkspärrar och Mentorprogrammet Bïhkedäjja. Nu ska de lyckade projekten som hittills fokuserat på sydsamiska ta sig an lule- och umesamiskan. Patricia Fjellgren säger att en erfarenhet de tagit med sig under dessa år är att de måste jobba långsiktigt.

”Ett språk som varit borta i 50 år kommer inte tillbaka på ett år. Vi måste tänka 10–20 år framåt för att se tydliga resultat.

Läs mer om projekten och handböckerna på Minoritet.se.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)