(Texten är hämtad från Språktidningens blogg)

"Språkforum är Språktidningens årliga evenemang där språket står i centrum. UR har tidigare spelat in hela dagen och sänt den i efterhand, men i år blev det inte så. I stället tog vi kameran i egna händer och filmade samtliga föredrag. Kvaliteten är förstås inte lika vass – men för dig som missade dagen eller vill se om en programpunkt du uppskattade särskilt mycket hoppas vi att det kan funka fint som ett substitut."

Gå till Språktidningens blogg och klicka sedan på videoklippen!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Om du vill testa dina ordkunskaper, kan du göra orddelen i högskoleprovet här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Texten är hämtad från Språkrådets webbplats)

Med taktilt teckenspråk kan den som har både nedsatt syn och nedsatt hörsel uttrycka sig. Och vill sådana personer uttrycka sig i sociala medier finns sedani februari tjänsten Fejjan för alla.

När Språkförsvarets redaktionsgrupp letade efter relevanta vetenskapliga artiklar till ”Såld på engelska? Om språkval i reklam och marknadsföring”, hade vi stora problem att hitta artiklar från Sverige, Finland, Norge och Danmark. Forskningsläget vad gäller engelskans roll i reklam och marknadsföring i Norden var minst sagt underutvecklat.  Dock kunde vi publicera två artiklar, den ena av Dag F. Simonsen, som kommenterade två stora opinionsundersökningar, som det norska Språkrådet låtit genomföra, den andra av Karin Helgesson om engelska i platsannonser i Sverige. I Tyskland och Nederländerna var forskningsläget betydligt bättre och vi infogade också två artiklar därifrån. Å andra sidan ville vi fokusera på förhållandena i Norden. I förordet till antologin uttryckte vi en förhoppning att ”…kanske kan denna antologi bidra till att såväl debatten som forskningen i Sverige om engelskan i reklam och marknadsföring intensifieras”.

Faktiskt publicerades en uppsats i juni 2013, som vi inte uppmärksammade förrän häromdagen, av Alma Hodžić vid Linnéuniversitet i Växjö. I den refererar hon uttryckligen till Språkförsvaret och ”Såld på engelska? Om språkval i reklam och marknadsföring” samt citerar enskilda skribenter. Hon kommenterar t.o.m gymnasistenkäten:

“De fann att 8,7 % av respondenterna hade köpt en produkt uteslutande baserat på det faktum att annonsen var på engelska. De fann också att 13 % av respondenterna har vägrat att köpa en produkt uteslutande på grund av att annonsen var på engelska. Detta resultat är anmärkningsvärt att notera, eftersom om man skulle dra en slutsats från studien, skulle det tyda på att det engelska språket är insignifikant för de flesta köpare, eller t.o.m någonting som kan uppfattas som negativt.”[1]

Det är uppenbart att Alma Hodžić stegrar sig inför denna slutsats, eftersom hon infogar en brasklapp:

”Innan jag går vidare till sektion 2.2 bör det påpekas att studierna från de svenska sammanhangen som presenteras ovan måste granskas på ett kritiskt sätt. Även om Språkförsvaret inte är en organisation med politiska bindningar, har de sin egen agenda. Det finns en risk att frågorna kan ha varit missledande, vilket möjligen kan ha hjälpt Språkförsvaret att få de svar som de hoppades på.” [2]”

Som påpekades i föregående inlägg  i denna nätdagbok, en kommentar till Johan Hillerborgs recension, vilken f.ö anser att den ena frågan är korkad, bygger Språkförsvarets frågeformulär på den mycket omfattande opinionsundersökning, som TN Gallup genomförde för norska Språkrådets räkning 2010. I den undersökning som TN Gallup genomförde för norska Språkrådet 2008 framgår det att 11 % av respondenterna hade avstått från att köpa en produkt på grund av att reklamen var på engelska, vilket stämmer väl överens med resultatet från vår enkät.

Alma Hodžić anser att resultatet är märkligt, eftersom det tyder på att det engelska språket är insignifikant för de flesta köpare. Följdfrågan är naturligtvis: Varför lägger då reklambyråer  ner energi på att använda engelska i reklam som vänder sig till svenskar, om det inte har någon effekt vid köp? I och för sig kan man tänka sig att en del respondenter inte vill erkänna att de påverkas av språkanvändningen  i reklamen  (detta kan bara avgöras genom djupintervjuer). Frågan är vilken roll språkval spelar i samband med köp. Den som står och väljer mellan två bilmärken bryr sig förmodligen inte om vilket språk annonsen har varit på utan utgår från andra kriterier.  Enligt den norska undersökningen från 2008 hävdar 75 % av respondenterna  att reklamen överhuvudtaget inte påverkar deras köpbeslut. Skulle språket spela någon roll, är det snarast modersmålet som anses som mera trovärdigt än engelskan, enligt norska Språkrådets och Språkförsvarets undersökning.

Dessutom kan det påpekas att den svenska reklambranschen har drabbats av en förtroendekris. Enligt en undersökning, ”Kluvna känslor – svenskarnas inställning till reklam”, av Novus 2012, som genomfördes på uppdrag av Sveriges annonsörer, har andelen av svenskar som är positiva till reklam sjunkit till 18 % - från 44 % 2005. Det är möjligt att användningen av engelska i reklamen har understött denna tendens.

I uppsatsen granskar Alma Hodžić också språket i annonserna i fyra tidskrifter, M3, Teknikens Värld, Vi Föräldrar och Vagabond. Dessutom gör hon en del nedslag bland företags webbsidor och hittar en del välkända utländska företag, som annonserar nästan uteslutande på svenska, medan en del nystartade, internetbaserade svenska företag uteslutande annonserar på engelska!

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Fredrik Hillerborg har skrivit en recension av "Såld på engelska? Om språkval i reklam och marknadsföring", som publicerades i en Resuméblogg den 12/2 2014. Först igår såg jag recensionen. Det är naturligtvis bra att Språkförsvarets antologi uppmärksammas i reklambranschens förmodligen ledande tidskrift. Det har vi faktiskt väntat på. Jag kan dock inte låta bli att kommentera det avslutande stycket i hans recension:

"Till sist beskrivs en enkätundersökning som gjorts för att undersöka ungdomars attityd mot engelska i reklam. En fråga som ställs är ”Har du någon gång köpt en produkt just för att reklamen varit på engelska”. Den som svarar ja på den frågan väljer (i princip) att dumförklara sig själv. Vad ger då svaren när alla svarar nej?

En relevant fråga som sedan ställs är ”Är du på det hela taget positiv, likgiltig eller negativ till reklam på engelska i Sverige”. Problemet är att svaren till denna fråga inte redovisas. Troligtvis för att ungdomarna visade sig vara positivt inställda.

Som sagt, man faller på egna grepp."

(Mitt svar, som också lagts ut som kommentar i Fredrik Hillerborgs blogg)

Bäste Fredrik

Du antyder i din recension att redaktionsgruppen för ”Såld på engelska? Om språkval i reklam och marknadsföring” medvetet skulle ha utelämnat svarsresultatet på frågan ”Är du på det hela taget positiv, likgiltig eller negativ till reklam på engelska i Sverige” på grund av att ungdomarna visade sig vara positivt inställda till användning av engelska i reklamen.

Det är viktigt att hålla i minnet att frågeformuläret, som också publiceras i boken, är en modifierad version av den mycket omfattande opinionsundersökning, som TN Gallup genomförde för norska Språkrådets räkning 2010. Språkförsvarets enkät besvarades av 138 gymnasister i årskurs 1 – 3 ”och är givetvis alltför liten för att kunna ge någon större validitet”. Det är alltså inte ens fråga om ett statistiskt säkerställt urval av svenska gymnasister. Därför är också kommentarerna i Arne Rubenssons artikel överlag återhållsamma. På grund av tidspress hann vi inte genomföra enkäten i fler klasser, men vi ansåg ändå att resultaten hade ett visst informationsvärde.

Det stämmer inte att vi medvetet skulle ha mörkat detta svar. För det första redovisas bara svarsresultaten för nio av de sexton frågorna; det har alltså gjorts ett urval. Inget svarsresultat utmönstrades på grund av att de gick våra teorier emot. För det andra: Om vi velat mörka, varför mörkade vi i så fall inte svaret på frågan ”Det används generellt sett alltför mycket engelska i reklam och marknadsföring i Sverige”? Där påpekar vi att en majoritet av de tillfrågade inte höll med. Samtidigt kan påpekas att 52 procent av de svarande i den norska undersökningen svarade ja på en liknande fråga. Skillnaden beror naturligtvis på att den norska undersökningen omfattade ett statistiskt säkerställt urval av hela befolkningen. För det tredje svarade 37,1 procent att de var likgiltiga, 36,2 procent positiva, 6 procent negativa och 20,7 procent svarade ”Vet inte” vad gäller frågan: ”Är du på det hela taget positiv, likgiltig eller negativ till reklam på engelska i Sverige”. Likgiltiga och de som inte visste uppgick alltså till 57,8 procent. I den norska undersökningen svarade 42 procent av de tillfrågade att de var negativa. En kraftig majoritet i vår undersökning instämde också med påståendet: ”Jag tänker aldrig på om reklamen är på svenska eller engelska”. Detta, liksom att de likgiltiga och de som svarade ”Vet inte” på den föregående frågan uppgick till 57,8 procent, tyder på att frågan om vilket reklamspråk som används var en icke-fråga, något som de inte hade reflekterat över, för de tillfrågade gymnasisterna.

När det gällde påståendet ”Reklam på engelska är mer trovärdig än på svenska” vägde det mycket kraftigt över till förmån för ”instämmer inte alls” bland gymnasisterna. Borde inte detta ge olika reklammakare en viss tankeställare? Samma fråga i den norska undersökningen gav ännu kraftigare utfall för nej-svararna.

I flera av artiklarna i antologin, bl.a i Dag F. Simonsens artikel, Marinel Gerritsens/Frank van Meurs och i min artikel, refereras olika vetenskapliga undersökningar om engelskans genomslagskraft i reklamen visavi ett modersmål. I dessa framkommer det att modersmålet i regel är emotionellt starkare och trovärdigare än ett främmande språk som engelska. Dessutom tillkommer förståelseaspekten, d.v.s att konsumenterna förstår engelska sämre än sitt modersmål. I vissa fall är det inte ens meningen att konsumenterna ska förstå engelskan; den fungerar bara som garnityr. I min artikel redovisar jag f.ö en undersökning som Demoskop gjorde på uppdrag av Sveriges Reklamförbund 2004 som med all tydlighet visade att intervjupersonerna föredrog svenska som reklamspråk.

Nu är det naturligtvis en öppen fråga om reklambranschen tar till sig resultat från vetenskapliga undersökningar.  Norska Språkrådet skrev i sin statusrapport 2012: ”Användningen av engelska i reklam bygger alltså mest bara på tro och inte på undersökningar, och denna tro tycks vara löst grundad.”

Du menar att frågan ”Har du någon gång köpt en produkt just för att reklamen varit på engelska?” leder till att den svarande dumförklarar sig själv, om den svarar ja. I så fall är nästa fråga, nämligen ”Har du någon gång avstått från att köpa en produkt eller tjänst för att den varit på engelska?”, lika dum. Båda frågorna är hämtade från den norska undersökningen och avser naturligtvis att mäta vilken betydelse språkfrågan har i samband med köp. I det första fallet svarade 61 procent nej och 9 procent ja och i det andra fallet svarade 70,3 procent nej och 13 procent ja. Svaren bekräftar än en gång de tillfrågade ungdomarnas indifferens i språkfrågan.

Det verkar som om du fäster större vikt vid undersökningens tillförlitlighet än vad vi själva gör.

Redaktionsgruppen genom

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Rickard Ericsson har samlat på sig aprilskämt sedan 2007, vilka han publicerar på webbsidan Aprilskämt.se (1):

”I år är det åttonde gången dagsländans högborg Aprilskämt.se verkar här på Neenya. Under hela dagen kartlägger jag mediernas och de stora sajternas aprilskämt och publicerar dessa för dig och andra att skratta åt och rösta på. När dagen är slut koras 2014 års bästa aprilskämt. Blir det din redaktions finurlighet som uppskattas mest tro?”

Hans inbitna aprilskämtsintresse började i tidig ålder, för att riktigt blomma ut när han ”som chefredaktör på LunarStorm,  då Sveriges största ungdomsmedia, fick förmånen att lura 1,2 miljoner människor på ett bräde”.

(1) När man länkar från den här bloggplatsen till Aprilskämt.se kommer det upp ett felmeddelande: "Denna sida visas för domännamn som inte ännu konfigurerats upp i alla webbservrar i klustret.Om du nyligen skapat din webbplats i kontrollpanelen så kommer den synas på adressen inom kort." Men sök efter Aprilskämt.se med en sökmotor!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Läste just nedanstående meddelande på bloggen Glömda ord och ville gärna vidarebefordra det. Men så här pass sent på stora luraredagen är det väl inte lönt att försöka låtsas att meddelande är på riktigt :-)

Myndigheten Språkverket meddelar idag att man beslutat att ta bort bokstäverna ÅÖÖ ur det svenska skriftspråket och istället ersätta dem med AAO.
- I internetsammanhang har vi redan vant oss att ersätta åäö med aao, säger Språkverkets pressansvarige Inge Nord som anser att bokstäverna är överflödiga i ett allt mer internationellt samhälle.

Det får konsekvensen att gamla glömda ord som t ex spång, överantvarda och äril nu istället kommer stavas spang, overantvarda och aril.

Forandringarna i spraket kommer att genomforas 1 juli 2014.

När det gäller webbsidor är det dock många som praktiserar det som "Språkverket" sägs ha bestämt, trots att möjligheten att använda ÅÄÖ i webbadresser funnits sedan 2006.

Susanne L-A

(Denna nätdagbok är knuten till Nätverket Språkförsvaret)

Ett år efter utgivningen av ”Såld på engelska? Om språkval i reklam och marknadsföring” recenserar Fredrik Hillerborg antologin i en blogg knuten till Resumé, som är en ledande branschtidning. Bättre sent än aldrig naturligtvis.

Samtliga recensioner och omnämnanden åtrerfinns i denna förteckning.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)