SVT1 sänder kl. 22.30 i kväll en repris på ”Mer än ett språk”, den första delen av tre. Ur programinformationen:

”Efter århundraden av förtryck beslutade Sydafrikas parlament att göra elva av landets språk till officiella språk. I ett mångkulturellt samhälle där många svåra frågor kring fattigdom, arbetslöshet och upprättelse dagligen måste lösas har rätten till det egna språket blivit en grundbult i att skapa en enad och hållbar nation.”

Programmet kan också ses på webb-tv.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Öppet brev)

Stockholms kommunfullmäktige

Stadshuset

105 35 Stockholm

Kulturförvaltningen Stockholms stad

Box 16113

103 22 Stockholm

Angående Stockholm stads namnval för evenemanget "Open Streets"

Språkförsvaret har tidigare anmärkt på att Stockholms stad inte har ansträngt sig att hitta ett svenskt namn för evenemanget Open Streets. Detta degraderar svenskans status, och står också i strid med den svenska språklagen från 2009 (SFS Svensk författningssamling 2009:600), som påbjuder offentlig förvaltning att visa ett särskilt ansvar för det svenska språket. Stockholms stad och Kulturförvaltningen i Stockholm är en del av "det allmänna", som skall värna svenskan.

Open Streets är ett namn på ett nordamerikanskt projekt, som startade 2005 och som 2013 genomfördes i drygt hundra nordamerikanska städer, d.v.s en bråkdel av alla städer i USA och Kanada. I många delstater i USA genomfördes inget ”Open Streets”-projekt alls. Inte ens i USA måste evenemanget gå under namnet Open Streets. Det arrangeras nämligen under olika namn i USA: Atlanta Streets Alive, BikeFest, Car-Free Sundays in Golden Gate Park, CiclosDias, Cyclovia Tucson, Feet in the Street,  Feet on Fleet, Oaklavia, Ride the Drive, Silent Sundays, Sinatra Summer Days och Viva Streets med flera. Utanför USA och Kanada förekom 2012 bara ett arrangemang under namnet ”Open Streets”, nämligen i Kapstaden.

Initiativet är inte ens nordamerikanskt, utan togs 1976 i Bogota, Colombia, där tillställningen kallades Ciclovía. Detta namn har också använts utanför Colombia. Det är också därför som flera amerikanska städer använder varianter på detta namn.

När Kulturförvaltningen påstår att Open Streets ”är ett internationellt koncept som finns i många länder runtom i världen och som kallas för det oavsett vart det hålls”, så är detta alltså direkt vilseledande. Open Streets har inte ens monopol på namnet i USA. Det finns absolut inget som hindrar att man döper ett liknande evenemang till vilket namn som helst utanför USA. Eller har Stockholms stad skrivit något slags avtal med arrangörerna i USA?

Om Stockholms stad väljer att översätta namnet till Öppna gator, kan naturligtvis det engelska namnet stå under eller efter det svenska. Denna rangordning markerar att svenskan är huvudspråk i Sverige – och att det engelska namnet står där bara för turisternas skull. Såvitt vi kan se, kallas ett liknande arrangemang i Frankrike för Rues Ouvertes.

Det är märkligt att Stockholms stad, som inte ens är en amerikansk stad, propsar på att använda ett engelskt namn i ett läge, då endast fantasin sätter hinder för ett lokalt namnval.

Språkförsvarets styrelse

22/7 2014

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Läste en intressant insändare i en Stockholmstidning om att de klassiska och historiska idrottsnamnen håller på att försvinna från svensk idrott.

Jag håller helt och hållet med insändarskribenten. Jag anser också att namnen inom idrotten är mycket viktiga för klubbarnas identitet och historiska.

Tyvärr har numera en hel del svenska klubblag utländska namn. Det är framförallt amerikanska idrottsnamn som används.

Det är bara löjligt med Redhawks, Lakers, Indians, Sharks, United med flera.

Och varför använder man alltid amerikanska namn och inte europeiska? Exempelvis: Olympique Stockholm? Zlatan finns ju i Frankrike.

Men minst lika viktigt som namnen på klubblagen är namnen på våra idrottsarenor.

Sedan flera år har många fina klassiska, kulturella och historiska arenanamn försvunnit från den svenska idrottskartan. Tråkigt och ”tradigt”!

Kommersialismen har tagit över.

Namn som Guldfågel Arena (Kalmar), Myresjö Arena (Växjö), Swedbank Arena (Malmö), Lindab Arena (Ängelholm) och inte minst Friends´Arena (Stockholm) är både olämpliga och urfåniga. De är helt enkelt identitetslösa ”plastnamn”. De är till och med komiska.

Tyvärr måste kommuner och idrottsföreningar idag bjuda in kommersialismen för att klubblagen överhuvudtaget ska kunna överleva ekonomiskt.

Nej, tacka vet jag klassiska namn som Olympia, Örjansvall, Ullevi, Råsunda, Johanneshov ”Hovet” eller Vegeholmshallen…! Må de i alla fall överleva i våra idrottshjärtan!

C-G Pernbring

(Insändaren har tidigare publicerats i Skånska Dagbladet den 25/5 2014 och också i Helsingborgs Dagblad. Här med författarens tillåtelse.)

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Stockholms stads kulturförvaltning påstår i brev att ”Open Streets” ”är ett internationellt
koncept som finns i många länder runtom i världen och som kallas för det oavsett vart det hålls”(korrekt citerat av oss).

Open Streets är ett namn på ett nordamerikanskt projekt, som startade 2005 och som 2013 genomfördes i drygt hundra nordamerikanska städer, d.v.s en bråkdel av alla städer i USA och Kanada. I många delstater i USA genomfördes inget ”Open Streets”-projekt alls. Men inte ens i USA måste evenemanget gå under namnet Open Streets. Det arrangeras nämligen under olika namn i USA: Atlanta Streets Alive, BikeFest, Car-Free Sundays in Golden Gate Park, CiclosDias, Cyclovia Tucson, Feet in the Street,  Feet on Fleet, Oaklavia, Ride the Drive, Silent Sundays, Sinatra Summer Days och Viva Streets med flera. Utanför USA och Kanada förekom 2012 bara ett arrangemang under namnet ”Open Streets”, nämligen i Kapstaden.

Initiativet är inte ens nordamerikanskt, utan togs 1976 i Bogota, Colombia, där en liknande tillställning kallades Ciclovía. Detta namn har också använts utanför Colombia. Det är därför som flera amerikanska städer använder varianter på detta namn.

Men i Stockholm måste det heta Open Streets!

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Den 15 juli publicerades ett inlägg om engelskans ställning inom den högre utbildningen i Nederländerna i denna nätdagbok. Även denna rapport, signerad Anna-Lena Bucher, från 2013 tar sin utgångspunkt i språksituationen i Nederländerna.

”I Nederländerna undervisas numera (2008) masterstudenterna till 80 procent på engelska. Tre decennier tidigare, alltså i slutet av 1970-talet, fanns det inte någon undervisning alls på engelska.

• Vem bestämde att engelskan skulle växa så mycket på så kort tid?
• Hade den förändringen föregåtts av undersökningar om vad som händer med kunskapsöverföringen vid språkbyte?
• Skedde beslutet om språkbytet i demokratisk ordning?
• Var skattebetalarna informerade?
• Var politikerna informerade?
• Var lärarna förberedda på denna stora och dramatiska förändring i den akademiska kulturen?
• Tänkte någon på de sociala och kulturella konsekvenserna av att många som genomgått en högre utbildning (lärare, läkare, offentliganställda, journalister ...) skulle arbeta och verka i det nederländska samhället?
• Ville de som styr universiteten och högskolorna förändra landets kultur och identitet i grunden?
• EU bygger på den kulturella och språkliga mångfalden i Europa. Vilka blir konsekvenserna för samarbetet inom EU med "språkbytet"?

De här frågorna ställdes inför ett symposium som anordnades i Aten den 7 november (2013 – vår anm.) av bland annat den europeiska terminologiföreningen EAF.”

Läs vidare här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

anordnas på Hanaholmen utanför Helsingfors den 12 – 16 november. Anmälan ska vara inne senast den 1 oktober.

”Mål med kurserne/uddannelsen:

Målet med kurserne er, at deltagerne får indsigt i nordiske sprog som nabo- og fremmedsprog og får udviklet en didaktik og metodik til at inddrage det nordiske stof funktionelt i undervisningen i grundskolen – både i modersmålsundervisningen, i undervisningen i nordiske sprog som fremmedsprog og i andre fag.”

För ytterligare information – se webbplatsen!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I samarbete med Microsoft lanserar Skype en betaversion av ett översättningsverktyg för talat språk i slutet av året. Den nya funktionen Skype Translator blir först tillgänglig som betaapplikation för Windows 8 i slutet av året. Verktyget är en del av ett forskningsprojekt på Microsoft som går ut på att stödja översättning av tal mellan olika språk.

Verktyget demonstrerades den 27 maj i form av en nästintill realtidsöversättning av talad engelska och tyska och vice versa. Microsoft visade upp tekniken för första gången 2012 i Tianjin i Kina, då den tidigare chefen för Microsoft Research talade på engelska, vilket översattes till mandarin med mycket kort fördröjning.

Microsoft är inte ensam att försöka utveckla röstöversättningsprogram. Ett japansk IT-företag tog fram ett sådant program redan 2011 för språkparet japanska- engelska. Google ligger också långt framme. Det intressanta med Skype är storleken och därmed det eventuella genomslaget; Skype sägs ha 300 miljoner användare uppkopplade varje månad, som ägnar två miljarder minuter varje dag åt att prata med varandra.

Eftersom utvecklingen drivs fram av kommersiella aktörer, kommer de i första hand att satsa på de stora språken. Det är inte ens säkert att svenska räknas dit. De små språken kommer nog att få vänta mycket, mycket länge innan något röstöversättningsprogram utvecklas för dem, speciellt om det är fråga om översättning mellan två små språk, som färöiska och grönländska, bara för att ta ett exempel.

Per-Åke Lindblom

Källor:

Martin Wallström: Skype låter tyskar tala med engelsmän – Computer Sweden 28/5 2014

Josh Lowensohn: Skype shown automatically translating multilingual calls – The Verge 27/5 2014

Tidigare inlägg om detta ämne i nätdagboken:

Per-Åke Lindblom:  Från talad engelska till talad kinesiska nästan på direkten – 26/11 2012

Per-Åke Lindblom: Microsoft demonstrerar ett röstöversättningsprogram – 12/11 2012

Per-Åke Lindblom: Översättningsglasögon på gång! – 12/8 2012

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I en artikel, ”Why proper English rules OK” i Financial Times berättar Simon Kuper om hur han på plats upplevde vilket övertag som modersmålstalare har över utlänningar som försöker rådbråka engelskan på samma spelplan. Artikeln är visserligen snart fyra år gammal, men inte särskilt mycket har förändrats under denna tid. Kuper skriver inledningsvis:

”Naturligtvis är inte engelska modersmåltalare intelligentare än utlänningar. Men i globishvärlden låter de som det.

'Att födas som engelsman,' påstås Cecil Rhodes ha sagt, 'är som att vinna första pris i livets lotteri.' Den gamle imperialisten hade fel. Vad han skulle ha sagt var 'att födas som en engelsktalare…'. Bad English globala uppgång hjälper oss modersmåltalare att växa till oss.

Jag insåg för första gången vårt försprång vid en konferens i fjol. Talarna kom från runtom i Nordeuropa, men de höll alla sina föredrag på engelska – eller en slags engelska. Tyskar, belgare och fransmän ställde sig upp och läste högt, i monotona och distraherande accenter, från sina tal, som lät som om de var maskinöversatta. Ibland bad organisatörerna dem att tala sina egna språk, men de vägrade. Under tiden satt konferenstolkarna sysslolösa i sina hytter.

Varenda ny talare förlorade åhörarnas uppmärksamhet på mindre än en minut. Men varje gång en engelsk modersmåltalare öppnade munnen, lyssnade publiken. Modersmåltalarna höll en ledig samtalston och kunde skämta och tillföra nyanser. De var inte intelligentare än utlänningarna, men de lät som det och därför hördes de. Här i mikrokosmos fanns en gryende internationell hierarki: engelska modersmåltalare anger tonen.”

Läs vidare här!

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)