I Svenska Dagbladet idag skriver Teresa Küchler:

”Med 28 länder i EU är det dock svårt att hitta meningsfulla politikområden åt alla. Jumbojobbet är ’kommissionär för språklig mångfald’ - en post som tilldelades den nykomna rumänen i EU-kommissionen år 2007. Jobbet finns inte längre, men titeln har blivit synonym med att vara helt överflödig, och den yttersta förödmjukelsen i Bryssel.”

Det är en märklig infallsvinkel. Den kommissionär som åsyftas, Leonard Orban – se också Språkförsvarets författararkiv - tjänstgjorde 2007 – 2010. Orban tog EU:s målsättning om mångspråkighet på allvar och var en mycket driftig kommissionär. Han kritiserade också Sverige, Danmark och Finland för deras bristande användning av de egna nationalspråken i EU, vilket uppskattades av de språkvårdande myndigheterna i dessa länder.

Att hans särskilda kommissionärspost avskaffades och återsorterades under kulturfrågorna i EU-kommissionen var inte Orbans initiativ. Förmodligen var problemet att han tog sin uppgift på alltför stort allvar. Det finns nämligen krafter inom EU, som vill tona ner mångspråkighetspolitiken och göra kostnadsbesparingar på detta område. I praktiken stärker engelskan hela tiden sin ställning inom EU.

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Vincent Doumayrou har skrivit en intressant artikel, L’anglais règne dans les facultés bataves, om engelskans ställning inom den högre utbildningen i Nederländerna i julinumret av Le Monde Diplomatique. Tyvärr går den inte läsa på webben, varför jag utgår från översättningen i den norska utgåvan av Le Monde Diplomatique när jag sammanfattar Doumayrous artikel.  Mellanrubrikerna stämmer inte alltid överens med den norska översättningen.

Per-Åke Lindblom

1989 förklarade den dåvarande utbildningsministern i Nederländerna att universiteten måste undervisa mera på engelska. Reaktionen blev så kraftig att det nederländska parlamentet gjorde nederländska till officiellt undervisningsspråk.

Detta har dock inte hindrat engelskan att senare ta sig in bakvägen i den högre utbildningen, eftersom lagen om undervisningsspråk från 1992 var full av undantag. Nederländska är heller inte grundlagsfäst eller reglerat i en särskild språklag.

Idag dominerar engelska på masternivå, särskilt vid de mest prestigefyllda institutionerna. Nederländerna belägger förstaplatsen i Europa bland icke-engelsktalande länder i fråga om engelskspråkiga utbildningar. Det gäller särskilt utbildningar inom biovetenskap, ingenjörsämnen och ekonomi.

Olika lokala faktorer förklarar denna situation.  Nederländerna har en öppen ekonomi. Nederländska (och flamländska) talas av runt 20 miljoner människor, men är ändå ett regionalt språk. Språket ligger nära engelskan och kunskaperna i engelska är redan goda.. Det senaste English Proficiency Index (EF EPI) placerar landet på tredje plats i fråga om engelskkunskpaer efter Sverige och Norge. Anhängare till engelskans utbredning menar att denna gör möjligt att sprida vetenskaplig kunskap, som är « internationell per definition ».

Allt på engelska

I verkligheten återspeglar engelskans frammarsch först och främst konkurrensen mellan universiteten  inom en kunskapsekonomi, som « kännetecknas av en global kommersialisering av forsknings- och undervisningsprodukter ». Bolognadeklaration från 1999 etablerar ett gemensamt europeiskt område för högre utbildning. I detta sammanhang ser universiteten nationalspråken som ett hinder för studentrörligheten.

Det nederländska undervisningsrådet, Onderwijsraad, rekommenderar dock universiteten att tillämpa en politik för att bevara nederländskt språk och nederländsk kultur för att säkerställa att alla parter har en adekvat nivå i engelska. Språkpolitiken har lett till att Nederländerna har blivit mer attraktivt för utländska studenter. Andelen utländska studenter steg under tiden 2000 – 2009 från 0,7 til 1,2 procent av alla utlandsstudenter i världen. Men 2012 kom 38 procent av dem från – Tyskland. Vid universitet i Maastricht försiggår all undervisning på engelska, utom i nederländsk juridik och delar av medicinstudierna. Eftersom andelen utländska studenter uppgår till 47 procent, kallar sig universitetet  « det mest internationella universitetet i Nederländerna ». Men trefjärdelar av dessa studenter är tyskar och därefter kommmer belgare och britter.

Få utländska studenter lär sig nederländska

Av de 7500 utländska studenterna vid Maastricht-universitetet tar endast 800 kurser i det nederländska språket. Många utlandsstudenter kan fortfarande inte be om restaurangnotan på nederländska. Ingenting tyder på att utlandsstudenterna öppnar sig för värdlandets kultur, som påstås vara en positiv effekt av studentutbytet.

Nio av de tolv länder som sänder flest studenter till Nederländerna är EU-länder. Bulgarien sänder dubbelt så många som Indien. Kina är det enda BRIC-land [1] som är välrepresenterat med 8 procent av utlandsstudenterna.  I stället för att fungera som en nederländsk öppning gentemot de framväxande ekonomierna stärker anglifieringen engelskans hegemoniska ställning internt i Europa, i strid med EU :s grundfilosofi om språklig mångfald.

Holländarna må ha goda kunskaper i engelska, men en artikel med rubriken « How do you underbuild that ? »[2] i NRC Handelsblatt beskriver professorernas språk som acceptabelt, men ungefärligt.  En utbildningssociolog vid Maastricht påpekar att hans engelska absolut inte är dålig, men när han ska vägleda forskare saknar han den språkliga smidighet som krävs för att ingå kompromisser.

Den språkliga kapaciteten utnyttjas inte fullt ut

Vardagsengelska fungerar väl i ytlig interaktion, som när en servitör i Antalya förklarar att utsikten är very nice. Men vardagsengelska har klara begränsningar på universitetsnivå. Här är det fråga om intellektuella prestationer på hög nivå, som kräver att den språkliga kapaciteten utnyttjas fullt ut. En brittisk jounalist berättade i Financial Times om de tröttsamma plattityderna i föreläsningar på globish [3], även om dessa hålls av nordeuropéer.

Verkningarna kan också bli skadliga för det nederländska språket. En kommunikationspraktikant säger att han « kan rättstavningsreglerna, men eftersom vi alltid måste skriva på engelska på universitetet, hamnar de i bakgrunden ». En annan fara är domänförluster, d.v.s språket upphör att användas för att uttrycka vetenskapliga begrepp. Efter domänförlust kommer prestigeförlust, därefter innehållslig förlust; till slut används språket bara i hemmet, i trädgården och i köket.  Den kulturella mångfalden tjänar inte på detta och risken är att det uppstår en tvåspåkig situation, där de två språken har helt olika status.

Nederländskans existens är inte hotad

Det nederländska språkets existen är än så länge inte hotad. Däremot har den nuvarande språkpolitiken varit mycket skadlig för studier av andra främmande språk än engelska. En professor som intervjuas säger att det inte  längre lönar sig att be en student läsa en artikel på franska eller tyska.

Enligt en undersökning beställd av EU-kommissionen 2012 anger 38 procent av EU-medborgarna att de kan föra en konversation ett främmande språk, engelska. Från 2005 till 2012 gick tyska tillbaka från 14 till 11 procent, franska från 14 till 12 procent och ryska från 6 till 5 procent. Det enda språk som gick framåt vara spanskan – från 6 till 7 procent. I Storbritannien har undervisningen i främmande språk på gymnasienivå reducerats till nästan ingenting.

Denna utarmning blir meningslös om den drabbar närbesläktade språk som de skandinaviska. I Skandinavien har det varit tradition att tala med varandra på sina respektive nationalspråk, men detta tenderar nu att försvinna. [4] En lärare i norska, verksam vid ett svenskt universitet, berättar att språkligt släktskap och geografisk närhet motiverar studenter, som « i loppet av några veckor visar god förståelse, både skriftlig och muntlig ».

En nederländsk tidskrift hävdar att « institutionerna väljer engelska på autopilot för att de önskar profilera sig som internationella aktörer. Universiteten fruktar att bli provinsiella, om de bara vänder sig till den nationella marknaden. » Anglifieríngen gör det lättare att anpassa sig till det globala forskningsnätverket och ger en känsla av att tillhöra en mobil och globishtalande internationell kunskapselit.  Till och med behärskandet av medelmåttig engelska blir ett kriterium på kulturell distinktion.

1920 protesterade  Gandhi mot övertron på engelska som den enda bäraren av modernitet. Han insåg knappast att den kampen en dag skulle bli global.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Spåkförsvaret)

Här kommer den sjukaste rakitis (engelska sjukan) jag sett hittills när det gäller byggnader. Nu har de inte bara givit en byggnad ett engelskt namn, utan ett helt kvarter... "The lab". Bara för att det låg ett djurförsökslaboratorium i närheten... Ska de experimentera på människor nu?

Olof

(Den nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Bilden är hämtad från bloggen "Livet på landet - och i utlandet")

Skribenten, som upptäckte denna dörrmatta på en flygplats på Azorerna, skriver:

"Min första tanke var ”Vilket språk är det här?”, för det såg verkligen kul ut. På vilket språk säger man ”Godan Snubblar”???

Jag tar fram kameran för att ta en bild, och lyckas smälla i smalbenet i en vass kant, så hårt att det började blöda. Jag väser fram en rad hederliga svenska svordomar…..

Då gick det upp för mej; det här måste vara resultatet av en översättning gjord av en dator. Engelska ”trip” = svenska ”snubblar”. Eller? Och det var ju precis det jag gjorde. Alltså snubblade över det lilla bordet. Jag ska inte påstå att det var en särskilt ”good trip”, för det gjorde ganska ont."

Skribenten har säkert rätt i att "Godan Snubblar" är en maskinöversättning. Chansen att ordet "snubblar" skulle finnas på andra språk än svenska, norska och danska är mycket liten. Men hur kom det sig att översättningsprogrammet lanserade en stelnad maskulinändelse i ackusativ som -an - se till exempel i godan ro eller i ljusan låga?

Sensmoral: Om man använder översättningsprogram, bör man ha vissa elementära kunskaper i målspråket eller be någon som behärskar språket att kontrollera översättningen.

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Söderslang betecknar den slang som talades på Södermalm, tidigare en typisk arbetarstadsdel, i Stockholm. Texten är hämtad från ur "Svärjes Historia upptekknad i kårta drag av södergrabben Ville Andeson" (Stockholm, 1923).

”Kal fånn Linné, va en ladi kille me just, krullit skör, fast han va född i mörkaste Smålann, å tannkarna hans va så finurligt lagda, att han jämt satt å lekte mellan mossans blomkruker i fönstena, å när dam stakk åten nappen, vatt han föbaskad å slängden ätter köxgolve å tog en morot å sög på i ställe.”

Läs vidare här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I den värvningsfolder som Språkförvaret nyligen låtit trycka heter det:

”På dessa tre ben vilar också vår övertygelse om att ensidig användning av engelska gör oss beroende av en enda världsbild och försämrar vår internationella konkurrenskraft.”

I ett inlägg av Åke Sandin på 8 dagar tar han upp samma slags enögdhet, men utifrån Costa Ricas framgångar i fotbolls-VM:

”PS Det överskattade England: I Costa Ricas grupp i VM-fotbollen fanns England, vars fotboll vi svenska mediakonsumenter ständigt matas med. Dess landslag klarade inte gruppspelet utan åkte ut utan vinst. Två andra europeiska lag, Holland och Tyskland, är nu däremot i semifinal.

Hur ofta ser vi på svensk TV tyska eller holländska lag? Fjäsket för det engelska beror bland annat på att många i vår värld kan detta språk (min fetstil), eftersom England med krig koloniserade stora delar av världen.

Samtalsspråket i min familj i slutet av 1960-talet var engelska. Då bodde en ung amerikansk Vietnamdesertör hemma hos oss.”

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

"Food court" kan ersättas med mattorg (eller restaurangtorg) och "food truck" med matbil/matvagn - se för övrigt Språkförsvarets lista med ersättningsord, "Säg hellre!". Det är onödigt att blanda svenska och engelska, speciellt i sammansättningar som sommarfoodcourt, eller använda engelskt plural-s.

P.S Både food court och food truck särskrivs vanligen på engelska.

(Denna nätdagfbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

När en medlem i Språkförsvaret häromdagen skrev till Stockholm stads kulturförvaltning och kritiserade namnet på sommarens utomhusaktiviteter på Södermalm, fick han följande svar av en handläggare:

”Open Streets är ett internationellt koncept som finns i många länder runtom i världen och som kallas för det oavsett vart det hålls. Vi har inspirerats av det konceptet, både till namnet och aktiviteterna.”

Påståendet att ”Open Streets” skulle vara ett internationellt koncept kommenterades redan i Språkförsvarets pressmeddelande av den 18 april 2012, i samband med att Stockholmscentern ursprungligen lanserade förslaget:

”Att ’Open Streets’ skulle vara ett vedertaget internationellt begrepp är naturligtvis bara struntprat. Tolkningen är rimlig endast om man inbillar sig att Stockholm är huvudstad i USA:s femtioförsta delstat.  Det är ”Alliance for Biking & Walking” med säte i Washington – se även projektsidan - som har initierat en kampanj med detta namn. Arrangemang under samma namn tycks bara genomföras i USA och Kanada. Redan i USA anordnas liknande arrangemang i olika städer, men under andra namn. Utanför USA har liknande arrangemang genomförts under många år, men utan någon som helst koppling till organisationen i Washington.

Det är enastående fantasilöst att ett svenskt arrangemang måste låna ett amerikanskt namn. Uppenbarligen tilltror Stockholmscentern engelska språket rent magiska egenskaper.”

Men handläggaren är naturligtvis inte huvudansvarig för denna anglofili. Det är Stockholms stads politiskt ansvariga, kommunstyrelsen och kommunfullmäktige, som vurmar för engelskan i tid och tid i form av Stockholm – the capital of Scandinavia, Stockholm Business Region, Stockholm Visitors Board, Open Streets – och nu senast webbsidan för ”internationella immigranter” , som enbart är engelskspråkig!

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)