Sebastian Lundh

28 januari 2015 13:57

Man kan ju låta folk lära sig vad de vill, och om det inte går så går det inte.

Nätverket Språkförsvaret

28 januari 2015 14:45

Tänk att det tycker inte jag. Vill man ha vissa saker - som att få arbeta inom sitt yrke - så ska man uppfylla de krav som gäller för detta.

Hillo

Susanne L-A

28 januari 2015 19:20

Fullständigt verklighetsfrämmande! Man undrar vilken svensk verklighet hon lever i.

Per-Åke Lindblom

28 januari 2015 21:31

Shakhlo Altievas inlägg utgår från en del falska paralleller. Sverige har inte tidigare tillhört vare sig Storbritannien eller USA utan fungerat som ett helt självständigt rike, bortsett från Kalmarunionen 1397 – 1523, sedan vikingatiden. Gränserna har i och för sig varierat liksom centralmaktens kontroll. Svenskan och dess föregångare har bevisligen talats i uppemot 2000 år i Sverige. Uzbekistan erövrades av Tsarryssland på 1870-talet; redan 1912 fanns det 120 000 ryssar i Uzbekistan. Även om minoritetsspråkens, särskilt de skriftlösas, ställning stärktes under de första decennierna av sovjettiden, fungerade ryska som ”den främsta bland likar” och som lingua franca. Den som ville göra karriär i Sovjetunionen måste lära sig ryska.
Enligt Wikipedia är uzbekiska det enda officiella språket i Uzbekistan. Det är modersmål för runt 85 procent av landets invånare. Uzbekerna utgör 81 procent av landets befolkning, ryssar 3,4 procent och andra 13,5 procent. Det är sant att ryska fortfarande används som lingua franca, men i så fall mellan uzbeker och icke-uzbeker och mellan icke-uzbeker. Detta är ett arv från den tsarryska och sovjetiska tiden, och det är knappast troligt att ryskans roll som lingua franca kommer att stärkas i framtiden. Utvecklingen i de flesta andra f.d sovjetrepubliker har gått mot att det största nationalspråket har stärkts, ofta på bekostnad av just ryskan.
Shakhlo Altieva skriver: ”De flesta av dem har aldrig lärt sig landets hemspråk (d.v.s. i Uzbekistan – min anm.) fast de är födda och uppvuxna i landet.”
Detta vittnar snarast om förakt, arrogans eller slöhet. Konsekvensen blir ju att de som flyttat in i landet, exempelvis ryssar, inte kan kommunicera med majoritetsbefolkningen på dess eget språk. Nu menar att Altieva att detta förhållningssätt borde importeras till Sverige.
Det finns ett utmärkt svenskt ordspråk, som säger att ”man ska ta seden dit man kommer”. Det uttrycktes ännu mera drastiskt i en av landskapslagarna, nämligen att ”du skall följa landets sed eller landet fly”.
Det är en självklart att invandrare ska lära sig landets huvudspråk, d.v.s svenska. Det har invandrare gjort alltsedan medeltiden, lågtyskar, svedjefinnar, valloner, skottar och holländare för att nämna några av de största grupperna. Det är de nya medborgarna som ska anpassa sig till de tidigare, och inte tvärtom. Det är heller inte så att majoriteten av svenskar talar flytande engelska; det är en naiv missuppfattning. Svenskar talar självklart bättre svenska än engelska. Självklart kan man inte begära att vuxna invandrare ska tala brytningsfri svenska, men jag respekterar definitivt inte invandrare som inte ids lära sig svenska eller inte tycker att det behövs. Sedan finns det invandrare som är ursäktade på grund av ålder, bristande skolgång eller t.o.m analfabetism, men det är en annan historia.

Sebastian Lundh

29 januari 2015 06:39

Hillo: Ja, men staten ska ju inte lägga sig i sånt; om folk vill komma hit, prata ett visst språk, och om det sedan fungerar för dem, så borde de ju få göra det.

Hillo

29 januari 2015 16:05

Sebastian, du kanske är ironisk ...

Jag hävdar att kommer man utomlandsifrån till Sverige och vill arbeta inom ett yrke som innebär kontakt med den svensktalande delen av befolkningen så MÅSTE man kunna tala svenska.

Sebastian Lundh

29 januari 2015 17:57

Hillo, men då kommer ju folk att göra det. För att vara tydlig, jag tycker att staten inte ska lägga sig i vilket språk folk talar. Om folk vill tala arabiska, och inte lära sig ett ord svenska, så får de göra det. Om de försöker sig på detta, och upptäcker att det är nödvändigt att lära sig svenska, så får de göra det, om de så vill, eller ta konsekvenserna.

Observatör

31 januari 2015 23:50

Sebastian,

det finns förmodligen inget land, som försöker reglera vilket språk man talar i hemmet. Det är ointressant för staten om jag talar klingon hemma eller inte. Däremot brukar en stat använda ett visst språk i sin myndighetsutövning, bestämma vilket språk som ska fungera som undervisningsspråk och ett bestämt språk brukar dominera det offentliga rummet. Storbritannien har ingen institutionaliserad språkvård eller språklag, men det är ändå engelska som genomsyrar samhällslivet. Det är ytterst sällsynt att någon kan få jobb i Sverige eller Storbritannien utan att kunna svenska respektive engelska. T.o.m städare måste kunna läsa säkerhetsinstruktioner. Vederbörande är i annat fall hänvisad till att arbeta hos tidigare anlända landsmän. Det är inte särskilt förnuftigt att inte vilja lära sig mottagarlandets språk, om man avser att stanna där en längre tid. Hur många invandrare egentligen tror du har som utgångspunkt att man inte behöver lära sig mottagarlandets språk?