I Uppsalas relativt nya Resecentrum (har faktiskt inte ett engelskt namn) vandrar ett antal herrar som skall vägleda vilsna resenärer. De har gula västar och på dessas rygg står Ask me. Eftersom jag skulle med ett tåg hade jag inte möjlighet att ha någon längre diskussion men när jag frågade varför det bara stod på engelska såg vederbörande ut som en fågelholk. Förstod tydligen inte min fråga.

Christian Holmbäck

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Jag hör i Kulturradion att Malmö konserthus numera heter Malmö Live (därmed förväntar man sig öka publiktillströmningen, sa en ansvarig).

 Sedan kom nyheten att den traditionella DN-galan  nu heter Stockholm Bauhaus Athletics (reportern uttalade det på svengelska: attleticks).

Ingen hejd på farsoten – och värst av allt: de ansvariga förstår inte hur löjliga de är. Att påtala missbruket av svengelska  hjälper inte. Döva öron hör intet.

Varje dag: nya floskler.

Lars Nordberg

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Nerikes Allehanda publicerade igår denna notis, som vi återger i sin helhet:

”Via kommunens hemsida har invånarna gett namnförslag på den nya idrottshallen i Hidinge som invigs i höst.

Hidingehallen, tycker flera. Hidingeskolan hör till och ligger efter vägen till Hidinge nya kyrka. Ett ”lagom kort och snärtigt namn”. Hidinge sporthall föreslås också. Den kan användas till flera olika idrotter så ”sporthall” passar bra.

Myhrénhallen är ett bra sätt att hålla Gösta Myhréns minne levande. Han föddes i Lannabruk 1911 och avled 1974 och skrev folklig poesi. En ”tavla” med någon av hans finurliga dikter kunde sättas upp i hallen.

Vretalundshallen, därför att det finns ”bara ett namn” och att hallen ligger i Vretalund som även idrottsplatsen heter.

Lekingehallen. Lek skulle stå för Lekebergs kommun och de lekfulla aktiviteterna i hallen. Inge, för att hallen ligger i Hidinge.

LEKebergshallen: Kommunens största hall kan få heta som kommunen. LEK kan strykas under eller skrivas med stora bokstäver för att betona vad man gör där inne.

Hidingelundshallen, Vretabrohallen, Hidvretahallen och Kalkbruket är andra förslag.

Någon tycker att namnet bör vara lätt att säga annars kommer man att använda ”sitt eget” namn på hallen.”

Märkte ni en sak? Ja, just det - inte ett namnförslag på svengelska eller engelska!

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Hur dialekter uppstår är vi nog på det klara med. Bland annat har topografin en roll, genom att höjder mellan dalgångar var hinder för tät samvaro med grannsocknar, eller hur? Om det dessutom löpte en politisk gräns mellan dem så kunde dialekterna lätt utvecklas till egna språk (exempelvis Sverige-Norge). Men inte alltid. Svenskan i Finland har ännu inte blivit ett eget språk, fast det ligger ett stort hav mellan oss.  Och mellan UK och USA/Kanada har vi den väldiga Atlanten, ändå kan de båda nationerna samspråka. I en framtid kanske de båda exemplen visar att antagandet om dessa omständigheters inverkan stämmer. I Fredrik Lindströms dialektserie framgick, att svenskfinländarna anser sig tala den riktiga svenskan, medan sverigesvenskan skulle vara urspårad. Jaha, men det kan väl knappast gälla talmelodin, där svenskfinländarna tagit efter den finska karaktären.

Det återstår en fråga som jag funderar över. Det är hur det gick till, när de stora grenarna, exempelvis germanska, slaviska, grekiska och latinska, växte ut från den indoeuropeiska stammen. Där kan det väl knappast ha handlat om enbart skiljande åsar och hav. Så jag undrar om föreningen har någon teori eller känner till någon litteratur i denna sak.

Ingvar Nilsson

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Delta i färgforskningen! Ge 10 min av din tid. Kolormondo har stöttat ett spännande språkprojekt genom skapa en svensk version. Du ombeds helt enkelt att namnge ett antal färger, så kan forskarna jämföra hur färger benämns i olika kulturer - skillnaderna är större än man kan ana! 

Projektet leds från Media & Arts Technology, School of Electronic Engineering and Computer Science, Queen Mary University of London (QMUL). Här är en FB:grupp om du vill veta mer: https://www.facebook.com/groups/52407906764/

Och här är länken för att delta: http://colournaming.com/se. Sätt igång! 

Nicoline Kinch

Kolormondo

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Guld i strupen? En antologi från Språkförsvaret. Frank-Michael Kirsch, Per-Åke Lindblom, Arne Rubensson (red.). Stockholm 2014.

I Språkförsvarets antologi återfinns kända namn, som Björn Ranelid som slår ett slag för ranelidska, och FAT:s egen Donald Hughes som berättar om sin stolthet över att erövra svenska språket ... och myndigheternas oförmåga att förstå varför detta skulle göra honom till en bra svensk medborgare!

Men det är kanske känslorna mer än argumenten som slår an en sträng när jag läser de olika bidragen. En översättare bosatt i Tyskland kämpar för att lära sina barn svenska och låta dem få del av den svenska kulturen, och drömmer om ett svenskt bibliotek (Mia Mårtensson: ”Svenska språkets betydelse för en utlandssvensk”).

Verena Reichel ger i ”En glänta i ordens landskap”, en röst åt barn som tvingas byta språk och beskriver hur de märker ”att man kan dölja somliga meddelanden i ett annat språk, som bara är tillgängligt för de invigda”. Men som vuxen binds hennes språk samman när hon börjar översätta och hon beskriver det som om två motståndare slutar strida.

Det här är en bok att sjunka djupt ner i och idissla långsamt. Visst, kvaliteten skiljer sig åt mellan bidragen men alla berättar de något och ger en skärva av kunskap om andra sätt att se på svenska språket.

Extra roligt med bidrag på norska och danska!

Katarina Lindve

(Publicerad i Fataburen nr 1/2015, Föreningen Auktoriserade Translatorers tidskrift - här med skribentens tillstånd)

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I senaste numret av tidskriften Med andra ord från Översättarcentrum berättar författaren och översättaren Annika Ruth Persson om ett intressant projekt i syfte att få till fler översättningar av samhällsvetenskapliga verk från fler språk, och dessutom att få samhällsvetenskapare att skriva mer på sitt eget språk. Man har sammanställt den lilla skriften Guidelines for the Translation of Social Science Texts med praktiska råd och konkreta riktlinjer för översättningar av samhällsvetenskapliga texter. Den riktar sig inte i första hand till översättarna själva, utan till potentiella beställare av översättningar.

Varför det ur ett amerikanskt perspektiv behövs fler översättningar av samhällsvetenskapliga texter förklarar riktlinjernas författare bl a med att efter Sovjetväldets fall uppstod i de forna öststaterna ett sug efter översättningar av ”västsidans” samhällsvetenskapliga litteratur, men i den motsatta riktningen syntes inget sådant sug. Samma sak gäller i t ex Kina, där västliga länder sällan bemödar sig om att låta översätta samhällsvetenskapliga artiklar och böcker.

Men Annika Ruth Persson betonar i sin artikel att författarna inte alls är ute efter att ställa ”det västerländska” mot ”det österländska”, utan skriver att ”deras oro gäller att samhällsvetenskaperna hotar att bli enspråkiga. Engelskspråkiga. Verk som skrivits på engelska översätts till många andra språk. Verk som skrivits på andra språk översätts sällan till engelska. (…) Visst, detta är inga nyheter. Det lustiga är att Guidelines for the Translation of Social Science Texts behandlar det som ett lösbart problem."

Det är intressant att notera att riktlinjernas författare uppenbarligen har en oro för att den engelska enspråkigheten inom samhällsvetenskaplig forskning medför skadeverkningar som till exempel: ”att alltför många … skriver på ett språk de inte behärskar tillräckligt väl för att uttrycka sig med samma precision och nyansrikedom som på sitt eget språk (…) och att de former för tänkande och argumentation som dominerar inom anglo-amerikansk samhällsvetenskap har blivit en ’prokrustessäng’ som alla begrepp, teorier, argument och språkliga former måste passas in i, med samma övervåld som Prokrustes tänjde ut eller stympade sina gäster för att de skulle passa i hans säng.” För att motverka detta behövs alltså både att samhällsvetenskap skrivs och diskuteras på andra språk än engelska, samt att det behövs översättningar i båda riktningarna.

Personerna bakom Social Science Project har varit Michael Henry Heim, översättare av bl a Milan Kundera, Thomas Mann och Hans Magnus Enzensberger, samt Michael Tymowski vid American Council of Learned Societies. Deras Guidelines for the Translation of Social Science Texts finns översatt till ett flertal språk, dock inte svenska än, och kan laddas ner från http://www.acls.org/sstp_guidelines.pdf

Artikeln betitlad ”Kamp mot den enspråkiga samhällsvetenskapens armod” av Annika Ruth Persson i Med andra ord är inte tillgänglig gratis på nätet, men för 29 kronor kan hela tidskriften laddas ner från https://www.qiozk.com/paper/med-andra-ord/nr-82-mars-2015/

Susanne L-A

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Lunds universitet  publicerade en gång ett dokument, numera bortplockat, vilket innehöll påståendet ”Here in Lund we pursue an offensive strategy”.

Anders Q Björkman publicerar ytterligare exempel på löjlig svengelska i anslutning till sin förra artikel i Svenska Dagbladet – se punkter 10 till 14.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)