Förslag A som i anglofån:

Det är en mördande konkurrens mellan företag, kommuner och organisationer i Sverige att begå de löjligaste, ofta okunniga, påhoppen på svenska språket. Jag har en lång lista i åtanke men har fastnat för Täby Kommun norr om Stockholm.

1)   Där har man gett en ny bostadsförening namnet Täby Downtown, antagligen därtill lockade av Downtown och Uptown på Manhattan i New York, men utan att förstå bakgrunden. ”Downtown” har ju med tiden i USA kommit att beteckna det kommersiella centret i många städer. Det svengelska begreppet Downtown i Täby (Taby?) Centrum betyder alltså Täby Centrum Centrum. Kan inte Täby kommun komma på något namn som har något med Täby, Uppland, Svealand och Sverige att göra? Det finns tusentals lämpliga svenska ord.

2)   Kommunen har också godkänt att flertalet butiker i Centrum har namn och lockord på engelska, t ex ”Genuine Swedish Frozen Yoghurt”. I dessa butiker i Täby i Sverige är huvudspråket svenska, men allsköns skyltar har text på engelska (PAY HERE, SUPER OFFER, BUY TWO PAY FOR ONE och det förfärliga SALE (som betyder smutsig på franska)). Kvitton har på många ställen text på engelska men butikspersonalen under skyltar och vid kassor verkar tala enbart rudimentär svengelska. I informationskiosken och på andra håll försvaras ofoget med att man verkar på en internationell marknad, där det svenska språket och den svenska kulturen inte spelar någon roll - alltså att stapplande svengelska är mer gångbart i Sverige än hyfsad svenska. Tyvärr påverkar den engelskspråkiga invasionen det svenska språkbruket mycket negativt, men på några punkter förekommer en motsatt negativ påverkan, t ex att självklara hövlighetsfraser på engelska, som ”Good Morning”, ”Goodbye”,  ”please”, ”I beg your pardon”,  ”I am sorry”, ”I’ll be with you right away”, ”yes, Madam” och ”Yes, Sir” bortfaller enligt svensk traditionell språkvana.  Därmed blir Täbyengelskan avslöjande svenskpräglad, alltså inte riktig engelska—och för engelskspråkiga kunder och besökare verkar den ganska ohövlig. Äkta svenska skulle passa mycket bättre, även på skyltar och reklamtexter och anvisningar i butikerna - också i ”ett internationellt sammanhang” - och det skulle visa att svenska språket kan stå på egna ben utan att försöka efterapa en del amerikanska och brittiska företeelser som passar utmärkt i sina originalländer, vilka knappast skulle tänka sig att låna in svenska ord och uttryck i sin marknadsföring i Bristol eller Bozeman, Montana. Att ständigt svänga sig med svengelska gör inte utbytet ”internationellt”. Naturligtvis ska butikspersonalen kunna behärska så pass mycket engelska (och helst ett par andra språk) att den vid behov vid sidan av svenska ska kunna hjälpa enspråkigt engelsktalande besökare. Det gläder mig dock i sammanhanget att en fransk affär med djupfrysta produkter har etablerats med konsekvent, korrekt  franska på skyltar och med fransktalande butikspersonal (åtminstone en person). Där skulle man aldrig sätta upp skylten SALE! Täby kommun skulle kunna ta politiskt  ansvar för hur ett svenskt köpcentrum i Sverige ska framstå som självklart svenskt och genomdriva en ansvarsfull kultur- och språkinriktad förändring för bevarande och utveckling av ett fantastiskt historiskt arv. Språket är kanske det mest verkningsfulla verktyget för ett sådant ansvarstagande. Det är praktiskt taget  gratis och den långsiktiga intellektuella och kommersiella avkastningen kan vara mycket stor. Kvalitet lönar sig. Språkfattigdom gör det inte.

Förslag B till kandidat som gjort mest för att försvara svenska språket mot onödig anglifiering och annat språkförfall:

Jag kan inte komma på någon särskilt framträdande person. Det borde vara någon som envist påtalat flagrant språkmissbruk, argumenterat kompetent för rättelse och fått ändring till stånd. Språkförsvarets styrelse har kanske överblick över sådana framgångsrika  renhållningsarbetare.

Kampen går vidare med gott humör och slipade argument.

Lars Nordberg

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)