Hur dialekter uppstår är vi nog på det klara med. Bland annat har topografin en roll, genom att höjder mellan dalgångar var hinder för tät samvaro med grannsocknar, eller hur? Om det dessutom löpte en politisk gräns mellan dem så kunde dialekterna lätt utvecklas till egna språk (exempelvis Sverige-Norge). Men inte alltid. Svenskan i Finland har ännu inte blivit ett eget språk, fast det ligger ett stort hav mellan oss.  Och mellan UK och USA/Kanada har vi den väldiga Atlanten, ändå kan de båda nationerna samspråka. I en framtid kanske de båda exemplen visar att antagandet om dessa omständigheters inverkan stämmer. I Fredrik Lindströms dialektserie framgick, att svenskfinländarna anser sig tala den riktiga svenskan, medan sverigesvenskan skulle vara urspårad. Jaha, men det kan väl knappast gälla talmelodin, där svenskfinländarna tagit efter den finska karaktären.

Det återstår en fråga som jag funderar över. Det är hur det gick till, när de stora grenarna, exempelvis germanska, slaviska, grekiska och latinska, växte ut från den indoeuropeiska stammen. Där kan det väl knappast ha handlat om enbart skiljande åsar och hav. Så jag undrar om föreningen har någon teori eller känner till någon litteratur i denna sak.

Ingvar Nilsson

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)