Hej!
 
Hörde på radio hur två svenska kvinnor, bosatta i USA kommenterade primärvalen. Båda använde amerikanska R, tjocka L samt pausljudet aaaa mellan meningarna, det som i svenskan kan låta som ääää. Ibland kan man höra andra svenskar, som också bott i USA rätt länge, tala svenska utan minsta tecken på amerikanisering. Hur kan man förklara denna skillnad? En gissning är frekvensen av umgänge med andra svenskar, men finns det fler orsaker?
 
Hälsning från
Ingvar
Katrineholm

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Sspråkförsvaret)

Igår publicerade Svenska Dagbladet en artikel, ”Stavning inget att leka med”, av Olle Josephson som handlar om stavningsreformernas villkor. I skrivande stund går det inte att länka till artikeln, men vi saxar ändå ett utdrag från artikeln i väntan på att artikeln kan nås även av icke-prenumeranter.

”Nyligen rapporterades på dessa sidor om en ifrågasatt fransk stavningsreform (SvD, den 22 februari). En tysk reform kapsejsade i början av 2000-talet. Svensk stavning reformerades senast 1906, mycket marginellt, i en ljummen kompromiss. Vår tid är flerspråkighetens, språkblandningens och den globaliserade engelskans. Men det är inte tid för stavningsreformer.

Det innebär inte att stavningsreglerna är fullkomliga i väletablerade språk som engelska, franska, tyska eller svenska. Tvärtom – de blir sämre med åren. I allt skiftspråk som använder någon form av ljudåtergivande alfabet måste det finnas ett samband mellan uttal och stavning. Och uttal förändras. Ju fler århundraden det gått sedan stavningen lades fast, desto mer ökar klyftan mellan stavning och uttal. När stavningen fixerades i engelskan på 1600-talet speglade inte bokstavsföljden ough tolv olika uttal.

Svensk stavning är något mer uttalsnära, kanske därför att den reglerades senare. År 1801 gav Svenska Akademien ut ”Afhandling om svenska stafsättet”, med skalden och upplysningsmannen Leopold som författare. Därmed sattes en åtminstone tillfällig punkt för nästan tvåhundra års stavningsdebatt.

Två principer styr stavningen i svenskan, liksom i många andra språk, ljudenligheten och samhörigheten (se ruta härintill). Dessutom finns särskilda regler för dubbelteckning. Men till detta kommer en tredje princip som raserar det mesta: följsamhet mot etablerat bruk.

Nästan alla stavningsreformer går ut på att reducera brukets betydelse till förmån för systemkonsekvens enligt de två grundprinciperna. Leopold avslutade sin stavningslära med en lista på 1 400 lånord, främst franska, där han föreslog svensk stavning: fauteuil, bureau och portrait skulle bytas mot ljudenliga fåtölj, byrå och porträtt. Det tog 40 år att etablera; ingen lieutenant ville bli löjtnant.”

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)