Jag noterar er braskande reklam i svenska, ja, just svenska, tidningar med lockordet SALE! Jag förutsätter att ni vet att ordet betyder smutsig, sjaskig eller solkig på franska, som liksom tyska och ryska i Europa är större modersmålsspråk än engelska. Varje gång jag och mina flerspråkiga vänner ser denna reklam i Sverige får ni oss att tänka på smuts. Ni borde ha resurser att utforma reklam riktad till svenska konsumenter på svenska. Allt annat verkar småaktigt.

Vänliga hälsningar

Lars Nordberg

17/6 2016

(Denna nätdagbok är knuten ill nätverket Språkförsvaret)

Svenska Dagbladet är verkligen i farten just nu. Även idag har man en ord- och bildkavalkad på onödiga svengelska uttryck, i flera fall rena hitte-på-konstruktioner, som ingen med engelska som modersmål förstår.

Tyvärr kommer troligen inte den bifogade länken att kunna läsas av andra än SvD:s prenumeranter. Men det är värt att uppmärksamma tidningens ambition att återge svenska språket den status det förtjänar.

Hillo Nordström

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I dagen Svenska Dagbladet fortsätter Anders Q Björkman sin genomgång av onödiga svengelska uttryck. Apropå det som vi känner som färskt eller nygräddat bröd, vill vissa kalla något annat idag:

”Den som är hungrig går kanske till ett bageri för att köpa färskt bröd. Den som däremot besöker sin livsmedelsbutik för att införskaffa lite nygräddat bröd konfronteras med att det som kommer ur ugnarna är bake off. Varför? Som konsument föredrar jag alla gånger nygräddat bröd – man känner liksom doften redan när man hör orden – framför bake off, som låter som något som importerats från en fabrik.”

I skrivande stund verkar artikeln på nätet endast vara tillgänglig för prenumeranter.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I nr 2/2016 av TNC-Aktuellt skriver Karin Dellby bland annat:

”Ett vägval som ännu inte är genomfört kommer att ha stor påverkan för oss på TNC. Jag syftar förstås på TNCs statsanslag. Vi har ännu inte fått några klara besked och allt pekar på att det dröjer tills tidigast i höst innan vi vet något säkert.

Ett slags underhandsinformation har vi dock fått och det handlar om vilket departement som ska ha hand om terminologifrågorna. I regeringens ekonomiska vårproposition som publicerades i mitten av april framkom att anslaget till terminologisk verksamhet i samhällets tjänst ska flyttas från Näringsdepartementet till Kulturdepartementet. Motiveringen till denna flytt formulerades så här: ’Det är [...] av betydelse att det offentliga terminologiarbetet genomförs på ett språkpolitiskt medvetet och samordnat sätt. Eftersom språkpolitiken huvudsakligen finansieras från utgiftsområde17 Kultur, medier, trossamfund och fritid finns det goda skäl att även resurserna för det offentliga terminologiarbetet, som utgör en del av språkpolitiken, samlas inom detta utgiftsområde.’ Anslaget föreslås vara oförminskat år 2017, men det står inget i denna budget om vem som ska tilldelas anslaget och heller inget om hur stort anslaget ska vara åren därefter.

På TNC ser vi både för- och nackdelar med bytet av departement. Vi tycker förstås att en samlad svensk språkpolitik är bra, men vi oroar oss för att kopplingen till arbetslivets terminologiska behov ska gå förlorad. Vi tolkar också vårpropositionen som att regeringen önskar se ett tätare samarbete mellan TNC och Språkrådet vid Institutet för språk och folkminnen. Det är ett samarbete som redan existerar och som TNC ser fram emot att utveckla ytterligare.”

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Denna text är hämtad från Språkrådets webbplats)

Justitieombudsmannen (JO) väljer att inte ta upp Språkrådets anmälan om högskolan i Jönköpings namnbyte till Jönköping University.

Anledningen till att JO inte tar upp anmälan är att de inte har tillsyn över den stiftelseägda högskolan när det gäller deras namnbyte.

Språkrådet valde att JO-anmäla högskolan för namnbytet till Jönköping University. Namnen på offentliga institutioner är viktiga symbolfrågor när det gäller språks status och när viktiga institutioner i samhället ges namn på engelska istället för på svenska signalerar det att engelska är ett viktigare språk än svenska, kommenterade avdelningschef Harriet Kowalski och forskningsledare Catharina Nyström Höög på Språkrådet i en debattartikel i Svenska dagbladet. 

I en replik till debattartikeln svarar rektor och prorektor för högskolan att namnet Jönköping University ska symbolisera den internationella profilen och tycker inte att de därigenom sviker sitt ansvar för det svenska språket.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I artikeln "Skräpa inte ned i kulturen!" riktar Anders Björnsson en uppmaning till Språkförsvaret:

"Jag tycker att Språkförsvaret, gräsrotsrörelsen, skulle be att få sätta upp skyltar på offentliga platser: 'Skräpa inte ned det svenska språket!', 'Lär dig ett nytt svenskt ord om dagen!', 'Håll kulturen ren!'. Ingen borde kunna anstöt av detta, allra minst de utlandsfödda. Samtidigt kan man plocka fram de där gamla skyltarna från 50- och 60-talen igen. Sverige är någonting att vara rädd om. Det ska inte se osnyggt ut."

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Är det meningen att vi ska uppfatta att Elin Wägner är arg eller att hon bara urinerar med Växjökonstverket Pissed Elin? Om bland annat detta tycks debatten ha handlat på senare tid.  För egen del uppfattade jag verkets namn som någonting helt annat när jag första gången läste om det: Asfulla Elin.

Pissed i modern, vardaglig engelska betyder nämligen oftast kraftigt berusad. För engelsktalande skulle statyn kanske snarare heta Pissing Elin om det är så att det handlar om att hon kissar, eller Pissed-off Elin om hon är upprörd.

Men debatten har också handlat om en helt annan och långt viktigare företeelse, det om det tveksamma bruket av engelska där det språket inte är relevant för sammanhanget, icke minst av svensktalande som inte behärskar det främmande språket.

Ty det är då det alltför ofta blir så fel.

Varför man måste ta till engelska när det finns fullgoda uttryck på svenska begriper jag inte. Är det ett utslag av skryt där man vill imponera andra med att man kan (eller tror sig kunna) det andra språket?

Är det ett utslag av mindervärdeskomplex där man inte tycker att svenska språket duger?

Eller är det kanske bara något som ska beskrivas som fånigt klämkäckeri?

Hur kommer det att gå för svenska språket i en framtid om engelska ord efter hand ersatt många av de relevanta svenska orden?

Man suckar ibland numera när man går förbi butiker där det skyltas stort med ordet Sale, i stället för det adekvata svenska ordet Rea. Varför? Är det för att locka in de få engelsktalande turisterna som söker sig hit nu när det inte längre ens finns bilfärjor mellan Storbritannien och Sverige eller Danmark?

I så fall får man motsatta effekt hos fransktalande som i ordet sale läser betydelsen smutsigt eller snuskigt.

Det är inte fel att lära sig och sedan använda andra språk än sitt modersmål när det är befogat. Men ofta kan det låta bara dumt när det inte är påkallat och man inte riktigt behärskar det främmande språket.

Robert Owen

med engelska som modersmål och svenska som tillägnat språk i vuxen ålder

(Insändaren ursprungligen publicerad i Smålandsposten den 9/6 2016 - här med skribentens tillåtelse)

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

”I am JU” är obegripligt i den engelskspråkiga världen.

Jag antar att detta uttryck är engelska på svenska. Svenskar i allmänhet förmår inte att höra skillnaden på ”j” och ”y” i engelska språket. De uttalar det aktuella ljudet likadant i ordet New Jersey (svenskt j-uttal) som i ordet New York (det förra  blir då väldigt barnsligt). En fullt ut engelskkunnig person uttalar ”I am JU” på samma sätt som man uttalar ”I am Jew”—alltså ”jag är jude”. Har namngivarna vid Högskolan i Jönköping insett detta? Uppenbarligen inte. Eftersom svenskar i gemen inte kan uttala j-ljudet på engelska, blir sådana här fall av förment anglifiering mycket löjliga. En del kan skratta åt fadäsen och se den som en lustighet (tänk t ex på den svenske kocken i det amerikanska TV-programmet ”The Muppet Show”), men i det här fallet är tilltaget ett pinsamt språkfel som avslöjar att tanklös användning av engelska i svenska språket kan te sig ytterligt inkompetent. Oförmågan att uttala ”j” (liksom ett par andra ljud) på engelska avslöjar mycket tydligt att talaren är svensk. Bortsett från denna uttalsfråga ska naturligtvis Högskolan i Jönköping heta just Högskolan (eller Universitetet) i Jönköping.

 Svenskars uttal av ”j” och ”Y” på engelska är av samma karaktär som japaners språkliga oförmåga att skilja på ”r” och ”l”. Uttalsskillnaderna kan i båda fallen inte uppfattas av talaren själv, eftersom sådana skillnader saknas i de från barnsben inlärda ljudbilderna. Svenskar borde acceptera detta förhållande och i möjligaste mån försöka lära sig rätt uttal—och definitivt avstå från uttryck som ”I am JU”—”I am Jew”.

Lars Nordberg

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)