Direktlänk till inlägg 22 oktober 2016

Att avskaffa åtskillnaden mellan ”de” och ”dem” är ett tecken på uppgivenhet

Av Nätverket Språkförsvaret - 22 oktober 2016 19:11

I SvD idag (22 oktober 2016) finns en stor artikel av en gymnasielärare i svenska och engelska som på fullt allvar hävdar att eftersom dagens ungdomar (och vuxna?) inte kan skilja på subjekt-och objektform vad avser ”de” och ”dem”, bör denna distinktion upphöra från och med den 1 januari 2017. Jag trodde först det var ett skämt, när jag läste det.


Att anpassa sig till likgiltighet och slapp okunskap är en förfärlig väg att gå, eftersom ett sådant beteende strider mot skolans uppgift att meddela grundläggande bildning. Det sluttande planet kan snart visa sig vara mycket brant och mycket halt och på några år skulle den hävdvunna språkkänslan kunna frätas sönder.  Då kommer den nya generationen inte längre att kunna förstå normal svensk litteratur, man kan inte uttrycka sig med stringens och man skulle inte nöjaktigt kunna lära sig främmande språk såsom de tre största modersmålsspråken i Europa: ryska, tyska och franska. Dessutom skulle de befarade språkkrymplingarna berövas möjligheten att få uppleva den sköna tillfredsställelsen av att behärska ett nyansrikt språk med distinkta uttrycksmöjligheter utan uppenbara risker för missförstånd. Man gör dessa människor fattigare; man stjäl en hägrande tillgång från dem.


 När svenska språket nu utarmas med infektion av onödiga och ibland felaktiga ord på engelska, reagerar vi språkförsvarare med all rätt. Vi måste också sätta upp försvar mot de mer smygande sabotörerna som bryter ned språket genom att sudda ut distinktioner mellan t ex  ”de” och ”dem”, ”han” och ”honom”, ”var” och ”vart”, de tokiga böjningarna ”hära” och ”dära”, ”vårt” och ”vårat”, ”egen” och ”egna” o s v.


För språkintresserade nyanlända invandrare som vill lära sig riktig svenska är det sluttande planet en fara som på sikt kan leda till förlust av två språk, även om enkel kommunikation naturligtvis kan ske på en lägre nivå.


Jag ser gymnasielärarens förslag i SvD idag som ett tecken på uppgivenhet. Vi får aldrig ge upp mot de nedbrytande krafterna.


Lars Nordberg

 

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

 
 
Ingen bild

Bengt L

23 oktober 2016 16:39

Språkförsvaret bör inrätta ännu ett pris, ett ”fån-pris” eller ignoranspris. Att förslagsställaren undervisar i engelska låter som ett skämt – är det en engelska som inte gör skillnad mellan ”they” och ”them”? Om skillnad görs, hur förklarar läraren ifråga det för sina elever? Vilket bottennapp (förtjänt av ett bottennappspris)!

 
Ingen bild

Ingvar

23 oktober 2016 16:41

Tack för artikel om de, dem och dom!

Det mystiska är att våra ungdomar vet precis hur det ska låta på engelska. Det är ju samma ord, bara lite annan stavning, they them, och de har samma funktion. Hur 17 kommer det sig, att man då inte klarar det på hemmaplan?

Undrar
Ingvar i Katrineholm

 
Ingen bild

Lennart H

23 oktober 2016 16:43

Alltför hemska, deprimerande och huvudlösa sätt att skjuta sig i foten på. Jag kommer inte åt dem som är så naiva med sitt modersmål, men tröstar mig med och hoppas att Ni gör allt vad ni kan. 

Positivt: Jag är imponerad över den goda svenska (och vettiga åsikter) invandrande debattörer av rumänskt, polskt etc. ursprung skriver i Göteborgs Posten.  



 
Ingen bild

Göran C

23 oktober 2016 16:47

Förslaget i gårdagens SvD som Lars Nordberg påtalar ingår tyvärr i en tradition att tycka synd om elever när de tvingas lära sig det ena och det andra.

Den väldiga stavningsreformen 1906 är väl det värsta exemplet i Sverige. Genom ’förenklad’ stavning skar man bort möjligheten för eleverna att se historiska samband (och bytte enka till änka utan samband med ensam och enslig) och dolde samband med andra språk (som när h i hvad ströks och fjärmade oss från what, hvad och kvad).

Enda tröst vi har är att norrmännen varit ännu galnare än vi och hjälpt de stackars eleverna med bl a sentrum och stasjon. Nu får de norska eleverna chocken först när de lär engelska och andra språk där snällismen inte fått härja på samma sätt.

Intressant att den snälle gymnsieläraren som hört av sig till SvD undervisar i just svenska. Förmodligen skulle han inte ha kommit på en lika snäll idé om han undervisat i matematik.

Vänliga hälsningar
Göran C

 
Ingen bild

Thomas G

23 oktober 2016 16:49

Ungefär samma argument använde jag för många år sedan när jag recenserade L G Anderssons ”Vi säger så” i ”Målföret”. Jag hävdade där att språklärare har ett ansvar för att vårda språket, inte bara passivt beskriva det. Nordberg har rätt i att vi bör värna om de få böjningsformer som fortfarande finns kvar, inte av konservatism utan därför att de flesta svenskar fortfarande använder dem och därför att det kan uppstå missförstånd om man inte gör det. Och det går inte att förbjuda en språkform inom ett par månader. Språk förändras långsamt, det tar minst en generation för en språkförändring att slå igenom. Man kan möjligen vara strängare i bedömningen av språkanvändningen i skrift än i tal.
 
Exemplen ”hära” och ”dära” hör inte hit, det är gammal stockholmska och jag upplever att de liksom de flesta dialektformer håller på att försvinna. Jag minns att språkprofessorn Elias Wessén använde former som ”sånna härna” i sina föreläsningar på universitetet på 1950-talet. Han var medlem av Svenska Akademien, som en gång stiftades för att vårda svenska språket. Wessén skrev bl a ”Våra folkmål.”  

 
Ingen bild

Brita N

23 oktober 2016 16:52

Utmärkt skrivet med d:o exempel och förslag. Särskilt fastnade jag för förslaget med "Nordegren och Epstein", vilket som sagt avlyssnas av många. Louise Epstein har varit (är?) lärare, vad jag förstått, och skulle kunna tänkas nappa.

Kan Språkförsvaret få in en fot i programmet "Sommar", vore det heller inte dumt.

Brita N

 
Ingen bild

Cecilia R

23 oktober 2016 16:54

Jättebra!
 
P.S En annan liten sak som aldrig upphör att irritera mig: Viktväktarna har ju ett system med poäng men av någon helt outgrundlig anledning kallas det (och har gjort så i ett antal år) för POINTS!!!! Allt annat är på svenska – och namnet är ju på svenska, till skillnad från i Schweiz, och Frankrike, förmodar jag, där det heter Weight Watchers!) så varför har ingen någon gång tänkt tanken att det faktiskt skulle gå lika bra att tala om poäng?!

 
Ingen bild

Jonas B

23 oktober 2016 16:56

Man verkar ju kunna klara av att använda engelskans "they" och "them" på rätt sätt. Varför är det då så svårt med "de" och "dem"?

Undrar
Jonas

 
Ingen bild

Dan C

23 oktober 2016 17:01

I debatten om ”de”, ”dem ” och ”dom” måste jag som språkförsvarare få anmäla en i förhållande till andra inlägg avvikande åsikt och till fullo stödja svenskläraren Henrik Birkebo. Han som i SvD häromdagen ville ersätta ”de” och ”dem” med ”dom”, även i skrift - i talad svenska var det ju mycket länge sedan man uttalade de och dem som de stavas. (Jag hade lärare i realskolan som förtydligade genom att säga ”di” – inte var väl det bättre än ”dom”.) Men hur kan man nu som språkvårdare och språkförsvarare acceptera ”dom” i skrift?
1)      Det finns viktigare krig att föra och lägga sina krafter på – särskilt anglifiering, särskrivning  eller tokiga användningar av prepositioner. Slaget om ”de” och ”dem” får redan anses vara räddningslöst förlorat. Den som vill får gärna fortsätta slåss, själv har jag gett upp.
2)      Det handlar minsann inte bara om ungdomars språk – läs vilken dagstidning som helst och räkna hur många ”till alla de som” ni hittar och jämför med den synnerligen enstaka förekomsten av (det korrekta) ”till alla dem som” i vanlig redaktionell text.
3)      Att skriva ”dom” har alla som gått i svensk skola fått lära sig är fult, fult, fult. Det tycks ha fastnat. ”Dem” skulle det visst vara med påföljd att allt fler skriver ”dem” även i subjektsform: ”Dem skriver numera ’dem’ och inte ’de’…” osv. Vilket är det minst onda? ”Dem” eller ”dom” som subjekt? ”Till alla de som” eller ”till alla dom som” i objektsform? Själv röstar jag tveklöst för ”dom” som det näst bästa alternativet.
4)      Att närma det skrivna språket till det talade var väl tanken redan med 1906 års stavningsreform. Vilka sörjer i dag ”hvad” och ”hvem”? Vilka saknar i dag (”Hvilka sakna i dag”) pluralformer av verben? Jag anser att det nu är dags att även ta det förkättrade ”dom” till nåder.
5)      Ett skrivet språk som i möjligaste mån överensstämmer med det talade är en styrka när man lär sig språket, både för barnet som lär sig tala och skriva och för den invandrade som ska lära sig ett nytt språk. Man kan peka på finskan, som är ett ljudenligt stavat språk och jämföra med den hopplösa engelskan. Sedan länge vet man att det är betydligt färre barn som har språksvårigheter i Finland än i England.
Det kommer att skava ett tag, precis som med ”hen” som snabbt visade sig ytterligt praktiskt. Sen kan vi som sagt lägga våra krafter på viktigare saker, som dom jag nämnde här ovan i punkt 1.
Hälsningar
Dan C
 
 

 
Ingen bild

Lars Göran A

23 oktober 2016 20:30

Tack Lars Nordberg för dina kloka kommentarer! Tragiskt att gymnasielärare är så slitna och desillusionerade att de kapitulerar inför lättja och okunskap.

Lars Göran A

 
Ingen bild

Carl E. L

23 oktober 2016 20:36

Instämmer eftersom dom redan är accepterat i skolan och eftersom skriftspråket bara är en skriven form av talspråket och inte normerande för hur man uttrycker sig.

 
Ingen bild

Fredrik W

23 oktober 2016 20:37

Hej! Jag håller med Dan Collberg om att anpassa skriftspråket genom att gå över till "dom" även om det bär emot. Vissa skriver konsekvent "dem" och det är inte roligt att se.
(Dock kan jag inte se något "praktiskt" med ordet "hen". Jag har aldrig haft något behov av att använda det överhuvudtaget.)

Hälsningar Fredrik W

 
Ingen bild

Ulf P

23 oktober 2016 20:38

Nackdelen är ju att “dom” kan betyda också något helt annat (när det är substantiv).

 
Ingen bild

Stig E

23 oktober 2016 20:40

De,dem, dom, han, hon hen.
Ännu så länge har jag inte utan viss vånda börjat använda hen, även om det är praktiskt, förefaller det för  mig, opersonligt och lite oengagerat. Det är ju ändå levande väsen det handlar om. Nej, det går att fixa på lätt sätt utan att använda hen-ordet.
Vad beträffar dem och dom, så använder jag,  som är pensionerad journalist med över 40-år i branschen, faktiskt båda formerna. Återger jag vad någon sagt, och vederbörande, troligast, använt sig av dom, så låter jag det vara så. Annars sitter nog de gamla skollärdomarna kvar. Jag skriver mest de och dem och använder fel former ibland, obetänksamt nog. 

Jag håller 100 procent med om att anglofåneriet måste stävjas på något sätt. Det som berör mig mest, är när man blandar dålig svenska med dålig engelska och dessutom stavar fel på vanliga svenska ord. Det senaste exemplet på felstavning jag sett, var på en stor skylt utanför en klädaffär  där man erbjöd kunderna "rabbatt". Dessutom hade man blandat svenska och engelska i en salig röra. Undrar hur de som skrivit detta talar!?
Så fram för både de och dem, bort med hen och anglofåneriet (inte ordet förstås)!

STIG E
(pensionerad journalist)

 
Ingen bild

Janviktor

23 oktober 2016 20:43

Jag har märkt att en del som försöker skriva “riktigt” använder DEM i.st.f DE i tron att DOM alltid är detsamma som DEM. Detta har jag också hört i talspråk.

I gotländska används allmänt DEM men är där ett dialektalt drag –
/Alle dialektar har jao sine sarskilde draug au i goatläadnsken finns desseutom triftongar/. (försök till gotländska)
 
Hur bokstaverar man SKEÅNSKA  på “SVENSKA”?
 
Janviktor 
 

 
Ingen bild

rwx

24 oktober 2016 19:17

Håller med Ingvar och Jonas B. Kan eleverna hantera they - them we- us osv på engelska så ska man väl även kunna klara av det på svenska. Håller även med journalisten som skrev att "dom" är bra att ta till när man vill återge talspråk.

 
Ingen bild

Tommy G

24 oktober 2016 20:36

Hej, alla språkvänner!

Jag ber att milt få protestera. Att som några här lite oväntat gör, att generellt gå ut och hävda att det knappast går att behålla skillnaden mellan subjektsformen "de" och objektsformen "dem" i svenskan, nej, det är att undergräva det skrivna
språket i onödan. Vi behöver verkligen slå vakt om ett gott riksspråk i vårt land, och grammatiska distinktioner i språket gör detta tydligare och mer slagkraftigt. Faktiskt vackrare också.

I stockholmskan har subjektsformen "han" länge använts även som objektsform, i stället för "honom". Fast detta har då mestadels betraktats som ett smått pittoreskt talspråksbruk, en rätt så trevlig dialektvariant i tal men en företeelse som inte
hör hemma i vårdat skriftspråk, inte ens i Stockholmspressen.Och så med rätta, anser jag.

Och skillnaden mellan "de" och "dem" motsvaras av skillnaden mellan "vi" och "oss", "ni" och "er", ja, likaså beträffande motsvarande pronomenpar i singularis. Här finns alltså ett allmänt grammatiskt mönster att värna.

Nej, att utgå från talspråket i alla väder slätar lätt ut, luddar till det gemensamma skriftspråket. Eller riskerar att göra det skrivna gapigt och skrikigt. Alltför subjektivt.

Språket bör ju i synnerhet i skrift vara distinkt och redigt.
Och ofta en smula allmängiltigt. Lite objektivt. Sansat.

Vidare är det egentligen ganska sällan som man ser pronomenformerna "de" och "dem" bli sammanblandade i texter som i övrigt är någorlunda välformulerade.Den allmänna kunskapsnivån är långtifrån nere på den absoluta bottennivån i det fallet.

Varför ska vi sänka språkribban därför att tämligen många skriver fel? Sådana nivellerande resonemang är enligt min uppfattning trista exempel på en lite panikartad språkpopulism. Kanske också på en viss språkrelativism - i linje med postmodernismens lösliga credo i vår tid. Så att även kunniga
språkmänniskor godtar fula stilbrott, halvfel och slappa förenklingar. Och rentav ser sådant som lösningar.

I stället borde väl lärare och andra språkintresserade i samhället ivra för att så många som möjligt lär sig hantera det skrivna språket hyggligt. (Ja, även det talade språket så klart!)

Dock finns det ett kvistigt särfall just här: när sammanställningen "de/dem som" föregås av en preposition. Då ska ju enligt vedertagna regler objektsformen "dem" användas, men i det fallet har även goda skribenter de senaste decennierna
alltmer gått över till att skriva "de som". Ja, en grammatisk osäkerhet har nog gripit omkring sig här hos ett stort flertal. Så att den enklare subjektsformen närapå tagit över hos alla och envar i detta speciella objektsfall.

Ja, till dem som vill ge upp hela gärdet här vill jag till sist säga: I fråga om just "till/av/från dem som" osv är det fullt befogat att gå med på att "till de som" osv numera kan anses vara korrekt svenska.

Men låt det stanna därvid här. För varför ska människor som månar om svenskan kapitulera mer överlag för tendenser till sänkta krav på god skriven svenska både i skolan och på andra håll i vårt samhälle? Så som debattskribenten och gymnasieläraren Henrik Birkebo häromdagen resonerade och tyvärr förordade i Svenska Dagbladet...

Ja, jag tycker ärligt talat att han i rätt stor utsträckning argumenterade som en flumpedagog i sin artikel.

Och vi borde helst låta "dom" fortsätta vara enbart en vardaglig skriftform - inte låta den formen i onödan bli standard i skrift. (Fast t.ex i en pjäsdialog kan man förstås ofta med fördel skriva "dom".)

Med språkliga hälsningar!
Tommy G,

 
Ingen bild

Björn W

24 oktober 2016 20:39

Hej!
Instämmer helt med Tommy G. Vill tillägga att ”de” och ”dem” ingalunda är helt borta i talspråket. I finlandssvenskan lever de fortfarande i välmåga. I rikssvenska dialekter finns de också, som ”di” och ”dom/dem”.

Hälsningar,
Björn W
PS. I den kommande julsäsongen, bråka gärna med köpcentra och butiker som kör med ”Merry Christmas/Xmas” !

 
Ingen bild

Kristian G

24 oktober 2016 20:41

Hej!
Instämmer även jag helt med Tommy. Avvikelser från normen i en text sänker läshastigheten betydligt, det är åtminstone min erfarenhet.

Och finlandssvenskan är enligt min mening inte någon dialekt, men däremot finns dialekter inom den talade svenskan i Finland.

Kristian G

 
Ingen bild

Tommy G.

24 oktober 2016 20:50

Hej, Kristian och andra språkvänner i Språkförsvaret!


Tack för dagens positiva mejlskörd från medbröder i Språkförsvaret. Som ni ser här nedan skickade jag i natt min text även till SvD i slutänden - liksom redaktionen också tillsändes Lars Nordbergs mycket läsvärda mejlinlägg
från i lördags. Jag fick kanske visst gensvar från tidningen, men nådde knappast något märkbart resultat. (Hade väl hoppats att man skulle citera någon passus ur mitt inlägg för sina läsare.)

Likafullt känner jag nu att jag här gjort en smärre insats till fromma för det skrivna svenska språket. I protest mot de alltför många i vårt samhälle som är benägna att kapa alla trossar bakåt i språket och låta svenskan driva fritt när tendenserna till förflackning accelererar i vår tids SMS- och Facebookgeneration, i ett slags populistisk frenesi att tillgodose dem som allra minst vill anstränga sig med sitt språk.

Detta i stället för att söka höja eller i alla fall bibehålla kraven för skriftspråket med mer energi, inte minst i skolans värld. För merparten elever klarar säkert att lära sig att tillämpa ganska enkla grammatiska distinktioner som att göra
skillnad mellan "de" och "dem". Om bara sådana krav verkligen på allvar ställs på dem. (Ja, så som Lars Melin argumenterade i sin svarsartikel till Henrik Birkebo - fastän kanske alltför lamt ändå.)

* * *

Man kan också undra lite över att en anrik kulturtidning som Svenska Dagbladet - med sitt arv från nittiotalismens kulturfrämjare som Levertin och Heidenstam och Schück - numera nästan premierar nivellerande språkattityder som Henrik Birkebos.

Dennes artikel var ju något av en provokation mot alla språkliga traditioner, menar jag. Ja, mot all kvalitet i skriven svenska. Mot all språkvård!

Med de bästa språkhälsningar!
Tommy G.

Nätverket Språkförsvaret

25 oktober 2016 16:30

Tommy G, SvD har faktiskt följt upp lärarens inlägg med flera artiklar om detta och andra språkproblem, även om man inte har citerat just ditt brev. Läsarreaktioner i SvD Debatt och ledarartikel av Maria Ludvigsson t ex.

Hälsn,
Hillo

PS Här är senaste inlägget i "Svenskan" - Anders Q Björkman skriver i dagens nätversion:

http://www.svd.se/darfor-blir-spraket-fattigare-utan-de-och-dem/om/de-eller-dem-debatten

 
Ingen bild

Kerstin I

24 oktober 2016 20:53


Hej!

Jag håller helt och hållet med alla er som vill behålla ”de” och ”dem”. Framför allt håller jag med Tommy G! Att neutralisera sådana ord gör språket mindre exakt.

Ungarna i skolan får väl anstränga sig och lära sig hur det heter. Alla är ju så förtjusta i engelska, där har man ju ”they” och ”them”, och det går ju bra att lära sig. Upp till försvar för ”de” och ”dem”!

Jag tycker det är sorgligt att en språklärare vill göra det så enkelt för sig och nedrusta undervisningen i svenska. Och jag håller med Lars Nordberg om en sak: det finns viktigare saker att kriga om, som t.ex anglifieringen. Så därför tycker jag att Henrik Birkebos artikel bara provocerar och startar krig helt i onödan!

Kerstin I

 
Ingen bild

Christer J

25 oktober 2016 12:02

Hej!

Tanken på hur det fungerar i de övriga skandinaviska språken slår aldrig "språkförenklarna/-förnyarna".

I norskt bokmål sliter man i mångt och mycket med samma slags språkpopulism som i Sverige. Se

http://www.finnerikvinje.no/blog/?p=16869

P.S För övrigt borde vi av språkhistoriska skäl ha behållit det stumma h:et i ord som hval, hvar etcetera på samma sätt som i danskan och norskan.

Men det var nog viktigt med en markering efter 1905 års unionsupplösning.Att ta bort utsmyckningar som omotiverade v-stavningar som -f och -fv i det allmänna ordförrådet var en annan sak.

 
Ingen bild

Johan N

25 oktober 2016 12:11

Svar till Dan Collbergs inlägg om "dom" och "dom"

Jo, visst var väl Dan Collbergs realskolelärares "di" bättre än "dom" - det är nämligen talspråkets varianter av skriftens ´de´ och ´dem´, och så är det i hela Norden, liksom tidigare hos Sven Jerring och Lennart Hyland - ingalunda "dialekttalande" utan rapporterande med en utmärkt standardsvenska. Att stockholmare inte i sin dialekt kan skilja på subjekts- och objektsform är väl knappast ett rimligt skäl till varför hela den svenska språkmenigheten skulle förvanska och förenkla sitt språk. Nu har förvisso fler och fler svensktalande i Sverige upphört att använda den ursprungliga standardtalformen  kortstavigt ´di´för 3 person pl , och bytt ut den mot objektsformen dem, uttalat ´dom´, men det beror ju på att stockholmsbaserade medier och språkligt omedvetna journalister inte fullgör sitt uppdrag att vårda det svenska språket. Därmed tvingar man ju de facto svensktalande att byta språknorm till ett mindre korrekt bruk!

Jag vill också påminna om att även svensklärarkåren har ett uppdrag att verka som språkvårdare, och det är tråkigt att ta del av inlägget i Svd, vilket alltför väl påminner om den pseudodebatt som förekom i Svensklärartidningen på 1980-talet, där stockholmslärare påstod att "alla  säger dom numera". Så är dock inte fallet, vilket ett studiebesök i andra delar av det svenskspråkiga området kan ge besked om. Till det kommer också talspråken i våra nordiska grannländer; varför slå in ännu en kil mellan dem? Didaktiskt sett är det inte svårare att lära elever att rätt bruka de/dem än att lära dem they/them i engelskan, så nog bör vi väl ha högre ambitioner än att ge efter för enkla gottköpsargument och vissa personers önskan att normsätta sina egna språkliga egenheter?

Med vänlig hälsning: 
Johan N,  svensklärare

 
Ingen bild

Roger E

25 oktober 2016 12:14

Jag håller med dem (!) som tycker att 1906 års stavningsreform (hvad, hvilka, godt) kan diskuteras. Nu är det förstås inget att göra åt saken, men tyvärr tappade man ju den historiska förankringen och något av tillhörigheten till de övriga nordiska språken. Hur som helst bör man vara försiktig med de förändringar som ändå måste göras. “De” och “dem” är ju svårt för många, det kommer man inte ifrån. Varför är det så svårt på svenska när det inte är det på engelska? Om ingen kommer på någon bra lösning får vi nog acceptera att det kommer att bli “dom” som kommer att vinna kampen.

Roger E

 
Ingen bild

Hillo Nordström

25 oktober 2016 14:58

Förslag på hur man får folk att förstå skillnaden mellan sin/sina/sitt och hans/hennes/deras?

Denna nya oförmåga är minst lika irriterande som felaktigt bruk av de och dem. Tyvärr hjälper det här inte att hänvisa till engelskan ...

 
Ingen bild

Per Johansson

7 maj 2017 18:26

Finns en konstig inställning i vårt samhälle när det gäller språket är att om många gör samma fel så blir det plötsligt rätt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Nätverket Språkförsvaret - Fredag 23 okt 21:35

Detta är en kommentar till Per-Owe Albinsson inlägg ”Svenskan måste vara det viktigaste språket i Sverige för alla” från den 21/10 2020. Han skriver inledningsvis:   ”Märk väl: Det jag ville förmedla med mitt tidigare inlägg i d...

Av Nätverket Språkförsvaret - Torsdag 22 okt 08:00

I dag, den 21 oktober 2020, publicerar Spaniens största dagstidning El País en artikel med rubriken ”20 anglicismos nuevos cada día”. Den refererar till den forskning som bedrivs av Elena Álvarez Mellado vid University of Southern Califor...

Av Nätverket Språkförsvaret - Onsdag 21 okt 21:28

Ur dagens GP!   Kommentar:   Märk väl: Det jag ville förmedla med mitt tidigare inlägg i debatten är att svenska måste vara det v i k t i g a s t e språket i Sverige för alla - såväl infödda som invandrade. Viktigare än såväl den förrädiska e...

Av Nätverket Språkförsvaret - Onsdag 21 okt 12:54

Helena Reierstam har skrivit en avhandling, ”Assessment in Multilingual Schools”,  en jämförande och blandad metodstudie av lärares bedömningsgrunder och språkinlärares praktiker – CLIL (Integrerad innehålls – och språkinlärni...

Av Nätverket Språkförsvaret - Tisdag 20 okt 19:18

(Mail till insidan@dn.se idag till DN)   Idag s 10: Den mindre blygsamma ( journalisten förstår inte ordet, menar blyga)... minns tillbaka på (kontamination av tänker tillbaka på och minns). I en och samma mening! Törs jag ens fortsätta läsa? Vil...

Presentation

Omröstning

Vad anser du om att Sverige tillåter fullt skattefinansierade skolor att använda engelska som första undervisningsspråk i upp till 50 % av tiden i grundskolan och upp till 90 % i gymnasiet? Den senare elevkategorin läser endast svenskämnet på svenska.
 Helt rätt
 Bra
 Undervisning ska kunna ges på engelska men inte i så hög utsträckning som för närvarande
 Dåligt. Det huvudsakliga undervisningsspråket i svensk skola ska vara svenska
 Om en skola använder engelska som första undervisningsspråk, ska denna inte skattefinansieras
 Vet inte

Fråga mig

128 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1
2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29
30
31
<<< Oktober 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Språkförsvaret med Blogkeen
Följ Språkförsvaret med Bloglovin'

Säg hellre!

Irriteras du av ett onödigt engelskt lånord och kan föreslå ett ersättningsord?  Skicka det i så fall till ersattningsordet@sprakforsvaret.se.  Om granskningsgruppen tycker att det är ett bra ord, belönas du med "Svenskan - ett språk att äga, älska och ärva" och ordet förtecknas också i avdelningen "Säg hellre!"

Blogtoplist


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se