(Detta svar har skickats in till Sydsvenska Dagbladet/Helsingborgs Dagblad, som emellertid valde att inte publicera svaret med motiveringen att det "gick utanför ämnet". Var och en kan avgöra huruvida svaret på något sätt går utanför ämnet.)

Daniel Lindeberg föreslår i en artikel ”Låt oss visa våra nya landsmän att arabiskan har en självklar plats här” i Sydsvenska Dagbladet/Helsingborgs Dagblad den 23 oktober att arabiskan bör ges status av minoritetsspråk. Det anser inte vi; det beror inte på att vi skulle ha något emot det arabiska språket eller de som talar arabiska.  Våra skäl är principiella. Minoritetsspråksstatus betyder något och ska inte utdelas lättvindigt, eftersom detta leder till att dess status devalveras.

Vi anser att en nationell minoritet är en historiskt skapad, stabil gemenskap av människor, som delar en uppsättning viktiga kännetecken: ett gemensamt språk, ett gemensamt territorium eller praktiserar ingifte, ett gemensamt ekonomiskt liv och en gemensam kultur. De två första kännetecknen är de avgörande, medan de båda övriga inte behöver hårdras. De nuvarande minoritetsspråken i Sverige uppfyller dessa kriterier och även Europarådets kvantitativa kriterium att ett språk åtminstone ska ha talats i ett land i minst 100 år för att erhålla denna status. Den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk undantar uttryckligen invandrarspråk. Samiska och tornedalsfinska (meänkieli) är dessutom territoriella minoritetspråk. Samiska har talats lika länge – eller längre än – som svenska i Sverige och tornedalsfinska förmodligen lika länge som svenskan i Norrbotten.

Finska intar en mellanställning, eftersom det inte finns någon kontinuitet mellan den svedjefinska invandringen fr.o.m slutet av 1500-talet och den efterkrigstida finska invandringen till Sverige. Den siste ättlingen  från den svedjefinska invandringen och som kunde tala finska dog dock så sent som på 1960-talet. Daniel Lindeberg tycks tro att finskan i första hand har erhållit sin ställning som minoritetsspråk på grund av antalet finskatalande invandrare. Men Finland och Sverige utgjorde ett rike fram till 1809; det finska språket dominerade i den östra rikshalvan och det svenska i den västra, även om svenska var administrativt huvudspråk också i den östra rikshalvan. Sveriges och Finlands gemensamma historia och det fortsatt nära förhållandet mellan de två länderna talar för att ge finskan en särställning.  Svenskans fortsatta ställning som nationalspråk i Finland underlättas också av att finskan är ett minoritetsspråk i Sverige. De icke-territoriellt baserade språken jiddisch och romani har båda mer än 100 år på nacken i Sverige. Dessutom spelade judarnas och romernas öde under andra världskriget roll för riksdagens beslut att ge dessa språk minoritetsspråksstatus.

Varför ska egentligen ett sentida invandrarspråk ges status av minoritetsspråk? De flesta invandrare till Sverige söker sig inte hit för att de vill bevara sina språk och sin kultur utan på grund av politiska eller ekonomiska skäl. Det säkraste sättet för en arabisktalande emigrant att förmedla sitt språk till de egna barnen är att bosätta sig i en omgivning, där arabiskan dominerar, läs ett annat arabisktalande land i så fall. Om man studerar de historiska erfarenheterna från länder, där ättlingar till invandrare, utgör det helt dominerande inslaget, d.v.s USA, Kanada, Argentina, Uruguay, Australien och Nya Zeeland, så ser man att redan andra generationens invandrare är tvåspråkiga och att språkbytesprocessen i regel är fullbordad i tredje generationen. Detta har nästan aldrig någonting med tvång att göra; det säger sig självt  att om en invandrare ska lyckas i det nya landet, måste den lära sig majoritetsspråket, som dessutom dominerar det offentliga rummet. Assimileringen underlättas dessutom av blandäktenskap.

En undersökning som gjordes på en gymnasieskola i Stockholm 2009 bland invandrarelever, som antingen var födda i Sverige eller kommit hit före sju års ålder, visade att språkbytesprocessen var mycket snabb. Det visade sig att 93 procent ansåg sig ha gjort ett språkbyte, att 60 procent talade svenska med sina syskon och att 20 procent talade svenska med sina föräldrar. Naturligtvis kan arabiskan överleva som språk i Sverige, dels på grund av fortsatt påfyllning av arabisktalande och dels på grund av att ingifte tillämpas. Men är ingifte något som Lindeberg förordar? Araber bör gifta sig med araber, greker med greker, somalier med somalier, svenskar med svenskar etcetera? Det första som den uppväxande andragenerationens invandrare konfronteras med i Sverige är möjligheten skaffa sig en partner från en annan etnisk eller religiös grupp än föräldrarnas.

Vår uppfattning är att invandrarspråken ska behandlas lika. Alla ska ha rätt att använda sitt språk i Sverige, rätt att studera sitt hemspråk och rätt att studera de stora moderna språken, bl.a arabiskan, på gymnasienivå. Universiteten bör ha ett rikt språkutbud, eftersom flerspråkighet på grund av invandring utgör en extra nationell tillgång. I övrigt bestämmer invandrare i Sverige, inklusive arabisktalande, själva om de ska förmedla sina språk till sina efterkommande eller inte. Arabiskan, som talas av runt 340 miljoner människor i världen, överlever utan att språket ges minoritetspråksstatus i Sverige. Detta i motsats till den unika älvdalskan, som har talats i Sverige sedan urminnes tider och som bara talas i Sverige.

Per-Åke Lindblom/Carl-Gustav Pernbring

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

   Språket, ett verktyg som skiljer människan från alla andra arter, avslöjar ofta omedvetet en del av skribentens inre tankevärld, även om denne nog vid en granskning i efterhand skulle avvisa vissa slutsatser. När personer, saker eller egenskaper...

    Viggo Kann (till vänster) och Olle Bälter (till höger) mottog Språkförsvarets hederspris på årsmötet och höll också båda ett tacktal. Motiveringen till hederspriset löd som följer:   Olle Bälter/Viggo Kann/Chantal Mutimukwe/Hans Malmstr...

På senare tid har det åter blossat upp en debatt om engelskans expansion på svenskans bekostnad inom högskolan. Se bara på debattartiklar som Eva Forslunds/Magnus Henreksons artikel ”Varning: Forskare väljer bort svenska” i Svenska Dagbla...

”Språkfrågor intresserar och engagerar många, och ofta upplevs det som en försämring när språket förändras. Så behöver det inte vara, konstaterar David Håkansson.   – Svenskan har alltid varit utsatt för förändringar och det är ju hel...

Baden-Württembergs ministerpresident Winfried Kretschmann anser att det är överflödigt att lära sig ett andra främmande språk. Han har själv varit lärare, men ser inga fördelar: "Om mobiltelefoner kan översätta samtal till nästan alla språk i världen...