Engelskspråkig undervisning hotar svenskan på sikt
Den kraftiga expansionen av skolor som har engelskspråkig undervisning som idé/affärsidé, som exempelvis Internationella Engelska Skolan, hotar på sikt utvecklingen för det svenska språket. Det handlar inte främst om enstaka uttryck eller “språkpolis”-frågor, utan om att Sverige även i fortsättningen behöver välutbildade unga som kan uttrycka sig väl på avancerad svenska. Det gäller t.ex alla yrkesområden med ett eget fackspråk, som skall användas i kontakter med allmänheten.
Det gäller också hur ämnesområden lärs in. Idag kan elever från skolor som har engelskspråkig undervisning som idé/affärsidé komma till gymnasiet och utbrista: “Nu förstår jag matten! Detta fick jag bara förklarat på engelska förut.” Det är mycket illa att skolors val av undervisningsspråk inte har reglerats mer i det svenska skolväsendet. Vi inom nätverket Språkförsvaret har skrivit och debatterat dessa frågor i mer än tio år, och menar att det nu verkligen är dags att vakna i denna språkpolitiska fråga. Medborgare i Sverige har inte tillfrågats i denna fråga, som innebär ett smygande språkbyte i landet från svenska till engelska som samhällsbärande språk.
Språkförsvarets styrelse
Nätverket Språkförsvaret
(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)
Gösta G.
27 december 2017 18:46
Hej!
Mycket bra att ni ryter till om detta! Vad ni beskriver om matten har jag egen nära
erfarenhet av. Det är förödande med denna uppluckring av det vackra och intelligenta
svenska språket.
Ni gör mycket nytta inom Språkförsvaret. Tack för detta. Och ett Gott Nytt År!
Fredric B.
27 december 2017 18:50
Bra!
Vaksam
27 december 2017 19:17
Frågan måste upp på dagordningen inför valet 2018!!
Livstidssympatisör
27 december 2017 21:02
Hur ser situationen ut i andra länder jämfört med Sverige? Inte för att detta gör att jag tycker att situationen i Sverige skulle vara mer "i sin ordning" ifall det är lika illa i andra länder men det vore intressant med jämförande fakta. Det är lätt att bli hemmablind..
José L Ramírez
28 december 2017 12:27
Underkastelsen under engelskan hotar inte bara svenska språket, den hotar kunskapen i största allmänhet. Jag har kunnat notera länge att svenska doktorsavhandlingar bara använder engelska källor och texter som referens. Man vill ignorera det som finns på andra språk än engelska. Att svenska språket måste vara det viktigaste i Sverige är helt klart och att en bred komplement måste ta hänsyn till andra språk (åtminstone tyska,spanska, franska och även italienska och portugisiska) som är bättre organiserade språk (med språkliga akademier) än engelskan, torde vara en förutsättning för att upprätthålla en nödvändig kunskap i dessa dagar. Engelskan är inte alls det största modersmålet i världen. Det finns fler spanska modersmålstalare än engelska och t.o.m USA är (efter Mexiko) det land som har fler spansktalare. Bara kinesiskan är, som bekant, större, men det handlar om befolkningen i samma land. Det går att få fram i nätet vilka språk som finns i Sverige idag som modersmål. Det är inte alls engelska.
Den som kan spanska, tyska och franska kan ta del av mer litteratur än den som bara kan engelska. Jag kan läsa t.o.m verk som skrivits av svenskar på andra språk och i spansk översättning, som engelsk-läsarna inte tar del av. Ett flagrant exempel är Ingemar Dürings drygt tusensidiga bok om Aristoteles, det bästa som har skrivits om den grekiska filosofen. Han (som blev en drivande kraft och framstående professor i Göteborgs universitet, ordförande i den svenska Unesco-kommittén, och känd bland humanisterna i Europa och Amerika) var Sveriges främsta sakkunnig om grekisk filologi och skrev på tyska denna bok som blev publicerad på spanska för 50 år sedan, vilket firades nyligen med en veckas seminarium i Argentina. Detta är bara ett exempel. Det finns framstående svenska författare även på franska och andra språk, som svenskar inte kan ta del av.därför att de kan bara engelska. Och dyrkan av engelska bidrar till en nedsättning av modersmålet.
Under min tid som universitetslärare fick jag leda ett flertal doktorander och fick avråda dem som ville skriva sin avhandling på engelska, i stället för modersmålet. Det var också trist (som disputationsopponent eller delaktig i avhandlingsbedömande) att konstatera att doktoranderna ignorerade det som skrivits av svenska forskare och publicerat i Sverige om det ämne som avhandlingen handlade om. Som opponent i disputationer fick jag ofta fråga doktoranden varför hen inte tagit främst reda på vad som givits ut på svenska i det ämnet som behandlades i avhandlingen. Varför ska engelsk bibliografi vara så avgörande i den forskning som bedrivs i svenskt universitet? Undervärderingen av det egna modersmålet är verkligen beklagligt.
Margareta B.
28 december 2017 12:36
Hej!
Håller till fullo med er i er kritik men vad gör en medveten förälder när vår svenska grundskola så kapitalt misslyckats med att ta hand om och ge undervisning till begåvade eller struliga elever. Uttalar mig som mormor till två barn på Engelska skolan i Gävle. Den äldsta går nu i åttan och utan de fasta regler som gäller hade hon nog "ballat ur" på det ena eller andra sättet. Den yngre som gått en termin i fyran får äntligen visa att hon är flitig och vill lära sig så mycket det bara går. På Solängen (!) blev hon mobbad för just detta ...
Trodde när jag gick i pension som gymnasielärare 2007att jag sett hur långt "förfallet" gått sedan jag började 1968 men jag är rädd att det inte är slut än. Har t.ex konspiratoriska tankar om varför man ska halvera antalet obligatoriska nationella prov på gymnasiet för att minska stressen för både elever och lärare. Med färre sådana prov minskar ju möjligheten att bedöma eleverna i ett nationellt perspektiv och risken ökar för att skolorna kanske gärna ser en större s.k genomströmning som mål.
Vill slutligen poängtera att jag inte anser att det engelska undervisningssystemet är överlägset vårt. Tvärtom. Har besökt många engelska skolor i Storbritannien och en fungerande svensk skola är helt överlägsen!
Med vänlig hälsning
Margareta B.
Lp
28 december 2017 19:25
Den ena engelska skolan efter den andra startar på fler och fler platser i Sverige. Detta sker utan diskussion och debatt. Mycket oroande.
Per-Åke Lindblom
28 december 2017 20:19
Svar till Livstidssympatisör
Situationen är ungefär densamma i alla germansktalande länder i Europa. De övriga germanska språken i Europa är speciellt utsatta för engelskans inflytande. Alla jämförande internationella undersökningar och språktester visar att de nordiska länderna (inkl. Finland), Nederländerna, Tyskland, Österike med Schweiz och Belgien på sladden har de bästa kunskaperna i engelska utanför Storbritannien, Irland och Malta. Orsaken till att finländarna uppnår så goda resultat i dessa språktester är förmodligen att de som deltar i dessa tester behärskar både finska och svenska.
Det är svårt att göra jämförelser mellan olika länder i detta avseende, eftersom det krävs att man har helhetsbilden klart för sig. Men mitt intryck är inte att Sverige sticker ut speciellt bland dessa länder. Situationen i Sverige och Danmark är ungefär densamma. Sverige har skattefinansierade engelskspråkiga friskolor, vilket Danmark, Norge och Finland saknar. I Danmark och Norge finns stiftelseägda skolor; i vilken utsträckning undervisningen sker på engelska i det danska och norska skolväsendet är jag osäker på, men denna undervisningsmodell verkar vara på väg in i Norge. Förhållandet mellan engelskan och det inhemska huvudspråket (i Finlands fall två officiella språk) inom den högre utbildningen i Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige är ungefär detsamma. Norge var först med att anta olika lokala språkplaner för universitet och högskolor.
Språkförhållandena finns reglerade i lag, antingen i grundlag eller i separata lagar i Finland, Sverige och Island. Nederländska är officiellt språk i Nederländerna, tyska i Österrike, flamländska, franska och tyska i Belgien, tyska, franska och italienska i Schweiz. Danska och tyska är huvudspråk i Danmark respektive Tyskland, men språkens ställning är inte reglerade vare sig i grundlag eller separata språklagar.
I Tyskland skrivs 90 procent av alla naturvetenskapliga avhandlingar på engelska, d.v.s samma procentrandel som i Norden och Nederländerna. Detta är ironiskt med tanke på att tyska fortfarande var det mest använda avhandlingsspråket, före engelska och franska, på 1920-talet. Nederländerna sticker ut med störst andel kurser och masterprogram på engelska inom högskolan bland de nämnda länderna. I Österrike kan universitet kräva att ansökningar om forskningsanslag skrivs på engelska, men inte i Sverige.
När det gäller importord (främst från engelskan) i dagspressen lånar norrmännen in fler än både svenskar och danskar, enligt en vetenskaplig undersökning för ett antal. Island har en språklag. Men som Jóhannes B. Sigtryggson skriver i ”Er dit modersmål okay”: ”Jeg tror, at man med sikkerhed kan sige, at allmenheden ikke er tilfreds med, hvordan det engelske sprog vinder stadig mere fodfæste vidt omkring, men der mangler klager og krav om at kunne bruge sit sprog på alla områder.”
Han nämner skyltningen på Keflavik flygplats som exempel. Trots språklag, trots att flygplatsen administreras av Isavia, ett statligt företag, har företaget kunnat genomföra en omskyltning, där de engelska texterna har satts ovanför de isländska och med större bokstäver, vilka har retat många islänningar. Speciellt den isländska ungdomen påverkas av de digitala medierna.
Inom EU brukar Danmark, Sverige och Finland utmärka sig genom att begära minst tolkhjälp av alla medlemsländer.
I Schweiz tycks tendensen vara att allt fler modersmåltalare, särskilt unga, av tyska, franska och italienska föredrar att lära sig engelska framför något av de andra officiella språken. I Finland behärskar fler finländare engelska som andraspråk än svenska.
Det är alltså svårt att hävda att Sverige utmärker sig i alla avseenden; det vore hemmablint, som du säger.
