(Pressmeddelande från Liberalerna)

Torsdag 25 januari 2018

Språket är avgörande för att kommunicera med andra människor. I en allt mer globaliserad omvärld blir språket allt viktigare. Därför är det av stor vikt att skolan inte bara lär ut engelska, utan även moderna språk.  Kunskaper i moderna språk är avgörande för att ett litet land som Sverige ska kunna delta i europeiskt och globalt samarbete och för att Sverige ska kunna hävda sig i den internationella konkurrensen.

Mot denna bakgrund införde Liberalerna 2010 meritpoäng för de som läser moderna språk på fördjupad nivå i gymnasieskolan. Det stärkte incitamentet för att läsa moderna språk och gjorde att fler valde att läsa språk på fördjupad nivå, men reformen är hotad. Regeringens tillträdesutredning föreslår att meritpoängen ska avskaffas.

De moderna språken behöver fortsatt stärkas. C-språket, det andra moderna språk man kan läsa på gymnasiet, minskar i intresse. Liberalerna kan idag presentera flera förslag för att de moderna språken ska uppvärderas.

Behoven av breda språkkunskaper växer och det krävs reformer för att ytterligare stärka incitamenten till att läsa moderna språk.

Liberalernas förslag för att stärka språken i skolan:

• Godkänt betyg i moderna språk ska vara inträdeskrav till gymnasieskolans högskoleförberedande program.
• Avskaffa inte meritpoängen.
• Inför meritpoäng för att läsa två moderna språk på gymnasiet.
• Kvalificerade språkkurser ska ge ytterligare meritpoäng.
• Masterexamen ska innefatta studier utomlands.
• Ämneslärarutbildning för högstadiet/gymnasiet ska ges på färre lärosäten, där samtliga kurser erbjuds.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Denna artikel publicerades 2009 i Svenska Dagbladet, men den är fortfarande aktuell – se artiklar om de moderna språkens ställning igår och förrgår i Dagens Nyheter. Notera speciellt slutklämmen.)

Folkpartiets pågående landsmöte föreläggs ett förslag att engelska ska bli obligatoriskt från och med årskurs ett i grundskolan. Förslaget formulerades redan i Globaliseringsrådets slutrapport i våras. Rådets enda argument är att intresset för och kunskaper i främmande språk kan stimuleras genom själva tidigareläggningen.

Ingen forskning har hittills kunnat belägga att elever lär sig engelska bättre, om de lär sig språket redan i årskurs ett istället för i årskurs tre eller fyra. Istället är ungdomarnas eget intresse och graden av användning av engelska på fritiden avgörande för deras kunskaper i språket – se Liss Kerstin Sylvéns avhandling från 2004. Det finns heller inte någon signifikant skillnad i årskurs nio mellan elever som börjat läsa B-språk som franska, spanska eller tyska skolår sex jämfört med år sju.

Om tidig inlärning vore utslagsgivande, borde naturligtvis engelska göras obligatoriskt i förskolan. Men inlärningen av ett främmande språk fungerar bäst, om den sker med grund i modersmålet (eller det starkaste språket). Låt eleverna lära sig läsa och skriva på det egna modersmålet först, om inte det andra språket finns naturligt i omgivningen. En tidigareläggning av engelskan skapar också problem för många invandrarbarn i Sverige, som håller på att byta språk från föräldrarnas modersmål till svenska.

Frågan är också om Folkpartiet tänker utöka skoltiden för första- och andraklassarna eller minska undervisningstiden i andra ämnen.

Teorin om tidigast möjliga främmandespråkinlärning förfäktas energiskt av vissa före detta kolonialmakter, inklusive delar av den afrikanska eliten, i Afrika. Kolonialspråket fungerar som exklusivt undervisningsspråk från årskurs ett i vissa afrikanska stater.

Likvärdiga tester visar dock att elever i länder, som undervisats på ett inhemskt språk, under åtminstone de tre första åren, uppnår bättre resultat i till exempel engelska i slutet av grund- skoletiden än elever från de förstnämnda länderna.

Efter andra världskriget blev engelska obligatoriskt i folkskolan; tyska och franska tillkom i realskolan och gymnasiet. Studenterna i högskolan förutsattes behärska engelska och tyska och i viss utsträckning franska. Successivt har dock engelskans ställning på högskolan stärkts, eftersom denna tågordning har upphävts. Numera kan högskolans kursanordnare inte vara säkra på vilket främmande språk studenterna behärskar utöver engelska, vilket leder till en låsning till kurslitteratur på svenska och engelska. Engelskan har också stärkt sin betydelse i gymnasiet, eftersom kunskaper i engelska idag betygsmässigt är lika mycket värda som i svenska.

Svenska ungdomar utsätts idag för en enorm exponering från engelskan i massmedia; det må gälla tv, radio, film eller internet. Resandet har ökat markant sedan andra världskriget och därmed möjligheten att använda engelska. Detta leder till en övertro på engelskans betydelse. Sant är att engelskan idag är det främsta andraspråket i världen, som en fjärdedel av världens befolkning sägs förstå liksom hälften av EU:s medborgare. Men engelska är inte gångbart överallt.

Enligt Eurobarometern är Sverige den enda medlemsstat i EU där majoriteten av de tillfrågade anser det tillräckligt att lära sig ett främmande språk (läs engelska) förutom modersmålet. Samtidigt visade en rapport från EU-kommissionen ifjol att små och medelstora företag i Europa gör stora ekonomiska förluster beroende på bristande kompetens i andra främmande språk än engelska. Till och med amerikanska och brittiska regeringsföre- trädare klagar över de egna medborgarnas bristande kunskaper i andra språk än engelska. Man säljer nämligen bäst på mottagarlandets språk. Istället irriterar sig många svenska företag på att handelspartnern i fråga inte kan – engelska!

Engelskans relativa betydelse kommer också att minska i framtiden av ekonomiska skäl. Enligt amerikanska rapporter torde Kina uppnå samma BNP som USA runt 2035 eller tidigare. Indien, Brasilien och Ryssland, kommer också att växa i ekonomisk betydelse.

Den ensidiga satsningen på engelskan snedvrider också de svenska studenternas val av universitetsstudier utomlands. Mer än 45 procent av de svenska utlandsstudenterna studerade vid universitet i engelskspråkiga länder 2007/2008, för att inte tala om engelskspråkig undervisning vid universitet i andra länder.

Skolan måste fokusera på mångspråkighet. Det betyder att studierna i andra främmande språk än engelska måste lyftas fram. Folkpartiets förslag om kinesiska på gymnasiet är därför ett steg i rätt riktning. De flesta bilaterala kontakter fungerar bäst utan omvägen över engelskan, i enlighet med EU:s språkpolitik. Förslaget om engelska från årskurs ett representerar däremot en förenklad syn på språkinlärning, en övertro på engelskans betydelse och ytterligare en onödig förstärkning av dess status i Sverige.

HORACE ENGDAHL författare, ledamot av Svenska Akademien

PETER ENGLUND Svenska Akademiens ständige sekreterare

OLLE JOSEPHSON docent i nordiska språk och f.d chef för Språkrådet

OLLE KÄLL gymnasielärare i svenska, tyska, engelska

PER-ÅKE LINDBLOM f.d. gymnasielärare, medlem i nätverket Språkförsvaret

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Sspråkförsvaret)

Dagens Nyheters ledarredaktion följer idag upp gårdagens debattartikel av Åsa Fahlén och konstaterar bland annat:

”I dag minskar snabbt antalet elever som lär sig moderna språk. I stället läser de hellre ett Frankensteins monster till låtsasämne som kallas Svenska/engelska eller SvEn, som inte ger betyg och inte har någon kursplan. ”En aktivitet som inte bara saknar ett namn utan också en identitet”, som det kallades i en kritisk granskning år 2009. Under åren har SvEn utsatts för mängder av kritik. Skolverket ville avskaffa det redan 2011. Men SvEn lever kvar, och franskan, tyskan och spanskan minskar stadigt.

Hur skolpolitikerna behandlat de moderna språken är symtom på ett större problem, skolans och samhällets rädsla för det som är svårt. Att lära sig franska, tyska eller spanska är en rejäl utmaning – enklare då att göra det till ett fritt val för eleverna och låta Sverige bli alltmer provinsiellt.”

Språkförsvaret har alltsedan sitt bildande 2005 bekämpat denna utveckling. I Språkförsvarets programförklaring heter det exempelvis: ”Språkförsvaret anser att det övergripande målet för språkundervisningen i grund- och gymnasieskolan i Sverige är att alla medborgare förutom svenska skall behärska minst två moderna språk (min fetstil). Ett nationellt minoritetsspråk eller ett hemspråk kan ersätta ett av dessa moderna språk.” Denna målsättning om minst två främmande språk överensstämmer för övrigt med EU:s målsättning.

Språkförsvaret har också efter bästa förmåga försökt bevaka utvecklingen och debatten på denna front – se sektionen Tematiskt arkiv/Moderna språk på vår webbplats.

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

På DN Debatt idag skriver Åsa Fahlén, Lärarnas Riksförbund, med utgångspunkt från fallet Kristianstads kommun:

”Andelen elever som läser andra främmande språk än engelska i svenska skolor minskar i allt snabbare takt. Kristianstads kommun beslöt nyligen att helt avveckla franskan i kommunens samtliga högstadieskolor. Vi har länge varnat för utvecklingen och för att vända den behöver vi nu göra något radikalt annorlunda.”

Hon skriver också:

” I ett EU som grundas på mottot 'förenade i mångfalden' betraktas förmågan att kommunicera på flera språk som en basfärdighet. Flerspråkighet ses som en förutsättning för både individers och nationers konkurrenskraft och jämlikhet. Ett av målen för EU:s språkpolitik har därför varit att varje unionsmedborgare utöver sitt modersmål ska behärska ytterligare två språk. Många medlemsländer har redan infört två obligatoriska främmande språk i grundskolan, och i många länder börjar man dessa studier från allt tidigare ålder.

Bedrövligt nog tycks utvecklingen i Sverige gå åt rakt motsatt håll, mot större enfald i språkkunskaper. Andelen elever som läser andra främmande språk än engelska minskar i allt snabbare takt, samtidigt som det finns oerhört få som vill utbilda sig till lärare i moderna språk. Enligt Eurostat tillhör Sverige, tillsammans med Norge och Malta, den föga hedrande gruppen länder i Europa där antalet elever som läser främmande språk i gymnasieskolan har minskat mest under de senaste fem åren. Denna utveckling syns även vad gäller antalet sökande till lärarutbildningen. Det antogs sammanlagt endast 16 personer höstterminen 2015 till ämneslärarutbildningen för grundskolan i ämnena spanska, franska och tyska. Detta misslyckande har dock passerat Skolsverige obemärkt förbi.”

Situationen för undervisningen i främmande språk i Sverige är minst sagt egenartad. Enligt Europaportalen läste 42,3 procent av gymnasieeleverna spanska som tredje språk 2012, klart högst i EU, och högre än i Frankrike. Man skulle kunna misstänka att en stor del av de portugisiska och italienska gymnasieeleverna – av exempelvis bekvämlighetsskäl – skulle läsa spanska, men andelen uppgick i undersökningen till måttliga 20 procent.

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Nästa år öppnas Baltic sea science center på Skansen. Inrättningen ska fungera som ett kunskapscenter. Byggnaden har en bruttoyta på 2 000 kvadratmeter och innehåller många stationer, från stora akvarier på bottenvåningen till föreläsningssal och cinematek högst upp i huset.

Men varför måste det heta Baltic sea science center? Målgruppen, enligt en artikel i Dagens Nyheter den 20 januari, beskrivs som i första hand högstadie- och gymnasieelever. Dessa torde säkerligen behärska svenska.

Menar de ansvariga att ett engelskt namn lockar fler ungdomar? Tänder verkligen ungdomar på engelskan? Det naturliga hade varit att ge inrättningen ett svenskt namn, Östersjöns vetenskapscentrum eller något liknande, och eventuellt den engelska översättningen efter eller under det svenska namnet. På de flesta håll i världen, utanför de engelskspråkiga länderna, används först det inhemska språket och sedan eventuellt engelska och andra språk vid detta slag av namngivning.

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I senaste numret av FIB-Kulturfront har Olle Josephson skrivit en språkkrönika, ”Engelskan – de styrande klassernas språk”. Eftersom artikel inte är länkbar för tillfället, återges ett citat:

”Men språk med hög status blir också maktinstrument för att skilja ut politisk, ekonomisk och kulturell överklass från den breda samhällsgemenskapen. Exklusiva konsthallar skriver utställningstexterna på god engelska, medan de svenska texterna är obegriplig rappakalja som körts i Google translate. Seminarier hålls på engelska därför att en av deltagarna kommer från Danmark. Sådant kan man skratta åt, men inte åt de 3 – 4 procent av Sveriges gymnasister som läser flertalet av sina ämnen på engelska, trots att de följer svensk läroplan och att både de och deras lärare har svenska som modersmål. Det är tragik. Dessa gymnasister blir obetydligt bättre på engelska än andra, men framförallt blir de sämre på en vuxen, mer avancerad svenska. De väljer inte utbildning på grund av engelskintresse. Men de har fått för sig att de engelskspråkiga klasserna samlar ambitiösa medelklassbarn; de är helt enkel lite finare. Det fria skol- och språkvalet som klassegregeringscentrifug med andra ord.”

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Om länkarna i denna text inte fungerar, gå till originalsidan. Initiativtagare är Mats Blakstad)

Med denna undersökning vill vi testa två olika prototyper till tangentbord för att skriva älvdalska på mobilen. För att kunna pröva dem måste du använda mobiltelefonen, men du behöver inte installera något på telefonen. Gå till de två länkarna nedan via din mobil för att prova dem.

Prototyp 1:
https://enabling-languages.github.io/globalbility/elfdalian-test.html
Du hittar Ą Ę Į Ų Y̨ och Ą̊ genom att du håller ned knapparna med bokstäverna utan nasalkrok ( svans)

Prototyp 2:
https://enabling-languages.github.io/globalbility/elfdalian-test-2.html
Här visas alla knapparna, men z och c ligger under s och q och x ligger under k.

Försök gärna skriva en liten text på älvdalska för att testatangentborden ordentligt.

Om du får problem eller har frågor: skriv gärna ett mejl till: matsbla@student.matnat.uio.no

Du kan också skriva till honom om du vill se resultaten av denna undersökning. OBS: Dina svar kommer att bli anonymiserade innan andra eventuellt kan se dem.

Tack för att du deltog !

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Vi har tidigare i denna nätdagbok – bland annat här och här  – berättat om att ett universitet i Oslo har fått namnet OsloMet- Storbyuniversitet. OsloMetär en förkortning för Oslo Metropolitan University. Storbyuniversitet ska väl tolkas som Storstadsuniversitet. Namnvalet har fått mycken kritik i Norge, bland annat från norska Språkrådet. Till dem som har kritiserat namnvalet hör Oscar Amundsen. Han skriver i Aftenposten:

”Så var det navnet på vårt nye universitet. ’OsloMet’ kan leses som et symbol på en nærmest drømmeaktig orientering vekk fra det norske samfunnet.

En ting er at det er søvnig språkføring (for ikke å si dårlig språkføring) å blande norsk og engelsk i det norske navnet på det nye universitetet. Vi får tro at institusjonens studenter ikke slipper unna med lignende i sine fagtekster.

Språket er det viktigste verktøyet for forskning innenfor mange av fagområdene ved OsloMet. Dårlig språk gir dårlig verktøy og dermed svakere og mindre betydningsfull forskning.

Men hvordan kan vi egentlig forstå et slikt underlig valg av navn? Et reklamebyråaktig navn som foreslås av en rektor, støttes av et høyskolestyre, for så å bli vedtatt av Regjeringen?

Det må være mer omfattende strømninger enn en ivrig rektor det er snakk om her.”

Oscar Amundsen menar att detta är ett uttryck för tomhetens triumf, då varumärket ofta blir viktigare än produkten. Den före detta högskolan kunde lika gärna ha hetat Aker universitet.

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)