Alla inlägg under januari 2018

Av Nätverket Språkförsvaret - 9 januari 2018 17:00

Jag hörde i P1 under morgonen den 9 januari något som jag sedan kunde läsa på nätet. Dock fann jag inget när jag gjorde en sökning på sr.se.


http://www.bt.se/nyheter/iran-stoppar-engelsklektioner-for-mindre-barn-2/


http://www.smp.se/nyheter/iran-stoppar-engelsklektioner-for-mindre-barn-2/


Min fråga är: Är detta verkligen sant?


Min åsikt är att varför se negativt på denna uppgift. För en gång skull kan de styrande i Iran ha rätt om ”förbudet” gäller att se till att de unga i Iran får kunskaper i sitt eget modersmål, som är tillräckligt bra INNAN man tar in ett nytt språk (oavsett om det är engelska, arabiska eller vad som erbjuds). Därför kan en 12-års gräns vara av godo. Mina egna erfarenheter är att jag lärde engelska först i 5:e klass (min ålder var då 11 år) Därpå följde tyska (13 år), franska (15 år) Jag har även suttit med under en debatt i ett  lärarrum där man diskuterade en sänkning av tidpunkten för att lära engelska redan till 3:e klass.


Hur går debatten idag, här i Sverige? Hur ser det ut i dagens svenska skolor?


Inga Johansson

 

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Av Nätverket Språkförsvaret - 8 januari 2018 19:23

Hej!

Jag tycker att nästa anglofånpris skall gå till svenska reklambyråbranschen! Inte nog med att den skyller ifrån sig när den får frågan "Vem driver på utvecklingen mot mer engelska i reklamen?"


Den säger också att det inte finns någon tendens i val av annonsspråk. Det kan vara kunden, men lika gärna reklambyrån. Eller  tydligen också en slump... I vilket fall, så är det avslöjande! Varken reklambranschen eller den som annonserar bryr sig. Okunnighet, nonchalans och språkförakt!? Man nonchalerar undersökningar som tydligt talar om att engelska och i synnerhet blandning av svenska och engelska orsakar missuppfattningar och är svårlästa. Okunskap, för att engelskan ofta är erbarmligt dålig (mina engelska vänner skrattar ofta åt språket, och frågar varför man envisas med att använda ett språk man inte behärskar, även om man oftast tycks tro att man gör det). Förakt för svenska språket, som faktiskt är det vi använder oss av i det här landet och som vi lär oss från barnsben och i skolan. Dessutom ger det ett fånigt och besserwissigt intryck. Det är också förvirrande för våra nya vänner som flyttar hit och vill lära sig språket.


Mitt förslag förutom att hela reklambranschen skall få anglofånpriset, är att branschen också skärper sig! Det är trots allt i de allra flesta fall reklambyrån som bestämmer om språket! 

Språkförsvaret gör ett fint jobb i försöket att rädda vårt fina språk, men stöter på allt starkare motstånd från inkompetenta och språkokänsliga yrkesutövare som använder språk och bokstäver i sitt jobb! Förhoppningsvis skall förnuftet och språkförsvaret till slut ta hem spelet!

Stig Engzell

 

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Av Nätverket Språkförsvaret - 8 januari 2018 11:48

Hej!


Ringer man till SAS Kundtjänst så får man vänta länge. "Men vänta kvar", säger en röst "så får du prata med en traveller consultant”. Sen talar en röst om ett travel cash-konto, som man tydligen bör ha. Och ändå säger en röst att man ska "press five for English". Suck!


Hans Ludwig Beeck

 

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Av Nätverket Språkförsvaret - 7 januari 2018 16:34

Høgskolen i Oslo og Akershus har ansökt om att få bli universitet (se också gårdagens blogginlägg) med det klatschiga namnet «OsloMet». Namnförslaget har dock mött kraftig kritik. Aftenposten rapporterar:


«De ønsker å hete «OsloMet – Storbyuniversitetet». Før jul vedtok høyskolens styre, med seks mot fem stemmer, å gå for det kontroversielle navnet som blant annet har blitt slaktet av Noregs mållag, Språkrådet og språknestor Finn-Erik Vinje.»


Vad betyder då «OsloMet»?


«Met»-en i «OsloMet» er en forkortelse. Flere har reagert på at det er en stor bokstav midt i et ord. På engelsk skal navnet være «Oslo Metropolitan University». Språkrådet sendte også et brev til Kunnskapsdepartementet og bedt dem om å avvise navnet, meldte Khrono 20. desember. Det har også Mållaget gjort. Språkrådet viser til et rundskriv fra Kulturdepartementet om navnelaging i staten. De skriver at navnet OsloMet bryter med føringene i dette rundskrivet.»


Frågan har också tagits upp i stortinget av stortingsrepresentanten för Høyre Stefan Heggelund. Han skrev före jul:


«I en tid der handelsstanden viser mangel på respekt for, og kunnskap om, det norske språket ved i stor grad å bruke engelsk som markedsføringsspråk, burde man ikke kunne forvente at norske utdanningsinstitusjoner har navn som ivaretar norske rettskrivningsregler og norsk språk?»


Observatör

 

(Denna nätdagbok är knuten till nätverlet Språkförsvaret)

Av Nätverket Språkförsvaret - 6 januari 2018 18:25

Høgskolen i Oslo og Akershus aspirerar på att få universitetsstatus. Och så moderna, framtidsinriktade och progressiva som man anser sig vara på den här högskolan, så vill man "ta innersvingen på Universitetet i Oslo" och välja ett engelskinspirerat namn. "Nobody puts OsloMet in a corner" om man får travestera den legendariska studenttidningen Klaraborgaren från högskolan i Karlstad.


Se här!


-cj

Av Nätverket Språkförsvaret - 5 januari 2018 19:40

”Råkums og akudirum” startar torsdagen den 25/1 2018 kl.18.30


Träffarna äger rum varannan torsdag fram till sommaren. Vi kommer att vara i Lokalen och ledare blir Stefan Jakobsson Schulstad. Syftet är att träffas och prata älvdalska. Stefan ger oss hjälp och stöd för att vi ska utöka ordförråd samt förklara en del grammatik.


Träffarna beräknas pågå under två timmar/tillfälle. Kostnad beroende av antalet deltagare.


Välkomna!


Anmälan till Karin Trapp, Ulum Dalska via mail, trappkarin@telia.com eller telefon 0251 30013

Anmärkning: Lokalen ligger naturligtvis i Älvdalen.


(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Av Nätverket Språkförsvaret - 4 januari 2018 21:21

Er dit modersmål okay?

Sprogpolitik i Danmark – og ude i verden

 

Ja, är ditt modersmål okay, eller är det inte okay som Sveriges statsminister kommenterade en helt annan fråga under hösten 2017.  Den Danske Sprogkreds og Forlaget Bostrup gör i alla fall ett mycket ambitiöst försök att beskriva hur danskan hanteras och hur det står till med flera andra europeiska språk.


Lise Bostrup är också grundaren av Den Danske Sprogkreds som hon menar behövs då språkvårdande myndigheter i Danmark endast ägnar sig åt att registrera och inte agera. Bostrup, liksom tidigare ordföranden för Språkförsvarets vänförening, Modersmålsällskapet, Jörgen Christian Wind Nielsen, vänder sig båda nyanserat och kraftfullt mot den sortens politik som anser sig verka för individens frihet, när den i själva verket vållar osäkerhet för den enskilda språkbrukaren och kanske i stället bidrar till att tysta den icke-professionella språkanvändaren när normlösheten och förvirringen i språket tilltar. Att Danmark saknar en språklag som kan skydda den enskilde och hävda den enskildes språkliga rättigheter, liknar förstås den debatt som föregick bildandet av den svenska språklagen. Om partiet X är för en språklag så måste ju vi som är partiet Y vara emot en sådan, är den danska verkligheten.


 


Att engelskan tränger in och i vissa fall tränger ut danskan är en sak som börjar bli klar för allt flera medvetna människor också i Danmark och de båda författarnas bidrag utgör en rikedom för den som vill passa på att bredda sina kunskaper och skärpa sina argument också i den svenska debatten.


Boken utgör en bred exposé över språksituationen i en hel del länder i Europa och de olika författarna ger personliga och initierade bilder av hur det ser ut i olika länder. Här, i den ena änden, ges en bild av den stränga litauiska språklagen som till och med normerar uttalet i offentliga talsituationer vidare till den polska, där extremister hotar den polska professorn som talar i telefon med sin tyske kollega och vidare över till det ungerska språkområdet. I andra änden finner vi så den tyska, där rädslan för att verka stortysk och med handikappet av Hitler i bagaget gör att Europas största språk nästan inte törs hävda sin egen rätt till existens. I Tyskland finns det en språklag som skyddar danska, sorbiska och frisiska men inte majoritetsbefolkningens språk! Dessbättre kan man skönja en vindkantring även där när allt flera ansluter sig till den ideella organisationen Verein Deutsche Sprache, skriver Dr Reiner Pogarell.


Språkförsvarets ordförande Per-Åke Lindblom redogör för hur Språkförsvaret bildades och hur vi arbetar med opinionsbildning och seminarier utifrån den svenska verkligheten. Här förklarar han också hur den enskilde språkförsvararen kan göra nytta och vad som är Språkförsvarets huvuduppgift och vad som inte ligger i uppgiften.


Boken är sammantaget ett veritabelt fullmatat skafferi att ösa ur för den som vill kasta sig in i och få en god bild av de skillnader och likheter som finns inom de olika språkområdena i så många länder i Europa och det blir omöjligt att här redogöra för alla intressanta bidrag. Men är du särskilt intresserad av hur det dessutom ser ut i Italien, Frankrike, Island eller Nederländerna så kan jag starkt rekommendera boken med dess personliga men icke desto mindre professionellt hållna essäer och vackra illustrationer.


Arne Rubensson


(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Av Nätverket Språkförsvaret - 3 januari 2018 12:00

(Denna text publicerades ursprungligen i antologin "Såld på engelska?", som utgavs av Språkförsvaret 2013. Boken kan fortfarande beställas från Språkförsvaret eller från nätbokhandlare som Adlibris och Bokus.)

 

Användningen av engelska i reklamen i Sverige ökar liksom varumärken och slagord på engelska. Varför? Säljer produkterna och tjänsterna bättre om reklamen är på engelska? Eller finns det andra skäl till varför användningen av engelskan ökar i detta sammanhang?

 

Våren 2010 skickade Språkförsvaret ut ett rundbrev [1] till 68 svenska företag, bl.a de 50 största företagen (i omsättning räknat). Dessutom gick ett nästan identiskt rundbrev iväg till de 25 största kommunikationsbyråerna (i byråintäkter räknat). Svarsprocenten var inte överdrivet hög i någotdera fallet; 14,7 procent av annonsörerna och 11,5 procent av kommunikationsbyråerna besvarade rundbrevet.


Följande fråga ställdes till kommunikationsbyråerna: ”Finns det marknadsundersökningar som visar att ett företag säljer bättre, generellt eller till en viss målgrupp som ungdomar, om reklamspråket är engelska i stället för svenska? Vilka och med vilket resultat?”. Ingen av de svarande kommunikationsbyråerna kände till någon sådan.


Men det finns faktiskt en relevant undersökning utförd av Demoskop på uppdrag av Sveriges Reklamförbund 2004 [2] . Den intressanta frågan i denna undersökning löd:


I Sverige förekommer både reklam som är gjord på svenska och reklam som är gjord på andra språk. Hur positiv är du till följande alternativ?”

 

Intervjupersonerna skulle sedan markera med siffror hur positiva de var till de olika alternativen. En etta angav det man var mest positiv till; en femma var lägsta betyg.


Undersökningen visade med all tydlighet att intervjupersonerna föredrog svenska som reklamspråk.


    1: Reklam helt på svenska (1,2)
    2: Reklam i huvudsak på svenska, där huvudbudskapet är på annat språk (2,7)
    3: Reklam helt på ett annat språk (3,5)
    4: Reklam på annat språk, som är dubbad till svenska (3,6)
    5: Reklam på annat språk, som är dubbad till engelska (4,0)


(Inom parentes den genomsnittliga placering intervjupersonerna har gett respektive alternativ på en "5-i-topp-lista").   


Sammanställarnas kommentar till frågan är på sätt och vis avslöjande, eftersom den visar att man kan tolka ett undersökningsresultat lite hur som helst:


Det finns minst två aspekter på att man så tydligt föredrar svensk reklam. Dels förstås att det kan vara lättare att förstå och identifiera sig med reklam som är på det egna språket. Men dels också att det idag finns särskilt starka sympatier för svenska symboler, svenska varumärken etc. Det kan vi tydligt se i andra undersökningar, och beror sannolikt delvis på den ökande oron i omvärlden, Irakkriget, terrorattacker etc. Det svenska upplevs tryggt och pålitligt, det gäller även reklamspråket.”

 

De svenska konsumenternas förkärlek för reklam på svenska ”beror sannolikt delvis på den ökande oron i världen”. Den kopplingen är minst sagt lite långsökt, eftersom det nästan alltid är oroligt i omvärlden. Det är också svårt att mäta om oron ökar eller minskar. Skulle de svenska konsumenternas preferenser i förhållande till reklamspråket ändras, om lugnet lägrade sig i omvärlden?


Andra undersökningar om modersmålets ställning visavi ett andraspråk i reklamen

 

I det följande refererar jag endast till vissa undersökningar, som har genomförts inom det germanska språkområdet. Begränsningen motiveras av att engelskan är en gren av de germanska språken. Detta är en förklaring till att engelskkunskaperna är goda i de fem nordiska staterna, Tyskland, Nederländerna och Österrike, vilket bekräftas av internationella undersökningar [3]. Det hör till saken att reklamfolk motiverar användningen av engelska i dessa länder just med de goda engelskkunskaperna. Tele2 använder exempelvis fåret Frank, som talar bräkig amerikanska, i reklamen i Sverige, Norge och Nederländerna, men inte i de baltiska staterna eller i vissa centralasiatiska stater, där Tele2 också bedriver verksamhet. Den som vill ta del av liknande undersökningar, som genomförts i andra delar av världen, kan med fördel läsa Marinel Gerritsens och Frank van Meurs ”Engelska i produktannonsering i icke-engelskspråkiga länder: Orsaker, användning och effekter” i denna antologi.


1996 genomförde Marinel Gerritsen m.fl en undersökning av ett urval nederländares attityder till tv-reklam på engelska och hur väl de förstod denna reklam. Undersökningen presenterades i artikeln ”English in commercials on Dutch television: Frequently used, but not understood and not appreciated” 2000 [4] .


Undersökningen visade att en tredjedel av reklamen i den nederländska televisionen innehöll engelska ord och fraser, som uttalades med nederländsk accent enligt mönster från amerikansk engelska. Undersökningen, som omfattade 30 nederländska män och 30 nederländska kvinnor, var jämnt fördelad i två åldersgrupper (15 – 18 och 50 – 57) och uppdelad på tre utbildningsnivåer (låg, mellan, hög). Undersökningen visade att alla respondenter hade en ganska negativ attityd gentemot den engelska som användes i reklamen och att bara 36 % kunde ge en grov antydan om den engelska betydelsen. När det engelska talet försågs med en undertext, förstods det av 50 % av de utfrågade. Utan undertext kunde endast 22 % av respondenterna förstå innehållet. Det var tydligt att användningen av engelska ökade graden av missförstånd av innehållet i reklamannonserna.


Stefano Puntoni, Bart de Langhe och Stijn M.J van Osselaer genomförde 2008 fem experiment med tvåspråkiga konsumenter. Resultaten redovisades senare i artikeln ”Bilingualism and the Emotional Intensity of Advertising Language” [5]. Dessa experiment visade att 1) textinformation, t.ex marknadsslagord, som formulerades på konsumenternas modersmål tenderar att uppfattas som mer emotionella än budskap som formuleras på andraspråket, läs engelska, 2) att denna effekt inte är unik beroende på användningen av stereotyper som associeras med specifika språk eller med brist på förståelse, och 3) att effekten beror på den omfattning i vilken ord har uppfattats i modersmåls- visavi andraspråkskontexter.


Dessa slutsatser har stor betydelse, eftersom emotionella budskap fullkomligt har exploderat i marknadsföringsvärlden de senaste 20 åren, ”…i takt med att produkter blir allt mer lika och insikten att de flesta människors vardag är för komplex för att vi ska fatta logiska rationella beslut. Det finns exempel på företag som säljer tegelstenar med emotionella budskap.” [6]


Norska Språkrådet genomförde två mycket omfattande undersökningar, 2008 - 2009  respektive 2010 - 2011, om norrmännens attityder till engelska i reklamen. Den senare undersökningen genomfördes av gallupinstitutet TNS Gallup och är förmodligen den mest omfattande som genomförts i Norden.


2011 års undersökning visar att motviljan mot engelska i reklamen i Norge har ökat kraftigt (se Dag F. Simonsens artikel i denna antologi). Språkrådets kommentator, Dag F. Simonsen, skriver i denna artikel:


Detta är uppseendeväckande förändringar och frågan är om de uttrycker en ny tendens och förebådar en mer långvarig attitydförändring. Siffrorna blir inte mindre intressanta om man jämför dem med svaren på andra frågor i undersökningen.” (Min översättning)


Med anledning av denna undersökning konstaterar det norska Språkrådet i sin rapport Språkstatus 2012 [7] också att "användningen av engelska i reklam bygger alltså mest bara på tro och inte på undersökningar, och denna tro tycks faktiskt vara löst grundad". (Min översättning)


Varför används engelska i reklamen?


Det verkar alltså inte finnas någon generell undersökning om reklam och marknadsföring, som visar att konsumenterna skulle föredra reklam på ett andraspråk, läs engelska, framför det egna modersmålet, och att andraspråket skulle ha större emotionell slagkraft inom det nämnda språkområdet. Situationen i Tyskland är densamma, vilket tas upp i Reiner Pogarells artikel ”Kampen om reklamspråket i Tyskland” på annan plats i denna antologi. Detta står inte i motsättning till att det kan finnas begränsade undersökningar avseende en viss vara eller tjänst och en speciell målgrupp, exempelvis ungdomar, som visar att engelska är mer säljfrämjande än modersmålet. Men dylika undersökningar eller förtester har närmast status av affärshemligheter, vilket innebär att det är svårt att få tillgång till dessa.


Varför används i så fall engelska i reklamen överhuvudtaget? Marinel Gerritsen och Frank van Meurs anger ett antal orsaker i artikeln “Engelska i produktannonsering i länder där engelska är främmande språk. Orsaker, användning och effekter”:


1.      Standardiserat tillvägagångssätt – kostnaderna reduceras ju färre språk som används i marknadsföringen. 

2.      Engelska är det globala språket och annonsörerna väljer det för att de tror att alla ändå förstår det.

3.      Engelska motiveras av språkliga skäl, d.v.s målspråket antas sakna motsvarigheter till    de engelska uttrycken.

4.      Engelska fångar uppmärksamheten – det sticker ut i förhållande till det lokala huvudspråket.

5.      Produktbilden – engelska förknippas med en modern, urban och kosmopolitisk överklasslivstil.


Gerritsen och van Meurs använder begreppet “standardization approach”, men detta begrepp är problematiskt, eftersom företag och reklambyråer inte kan uppnå någon standardisering av ett språk i ett samhälle i stort.  Däremot kan företag och reklambyråer, som verkar internationellt, reducera antalet språk som används i marknadsföringen just för att minska kostnaderna i fråga om översättning och lokal anpassning. Det är på sin höjd fråga om en intern standardisering. Jag skulle hellre vilja benämna detta fenomen för språkreducering, eller kostnadsbesparande språkreducering.  Den mest extrema formen av detta fenomen är naturligtvis att använda engelska i hela annonsen, i såväl rubrik, slagord och brödtext, eller i tal om det är fråga om tv- och filmreklam, i hela världen.


Hur vanlig denna språkreducering är inom svenska företag och kommunikationsbyråer är oklart. I Språkförsvarets enkät från 2010 var det endast ett företag, Lindex, som uppgav att företaget utgick från en engelskspråkig reklamplattform, samtidigt som Lindex också använde lokala språk. Övriga svarande betonade antingen att de verkade på en svensk hemmamarknad och således använde svenska eller att de utomlands anpassade sig till den lokala marknadens språk.


Om man bortser från det standardiserade tillvägagångssättet och argumentet att engelskan fångar uppmärksamheten, ett argument, som är giltigt bara så länge engelskan inte överanvänds, är de övriga argumenten av mytologisk karaktär.


Myterna om engelskan

 

Den första myten är naturligtvis att engelska är ett globalt språk. Idag är engelskan modersmål för runt 380 miljoner i den inre cirkeln [8]; i den yttre cirkeln, dvs. länder med engelska som officiellt språk, används det av uppskattningsvis 150 - 300 miljoner, och den expanderande cirkeln, där engelska studeras som första främmande språk, omfattar kanske 100 - 1000 miljoner människor. Uppskattningsvis kan en fjärdedel av jordens befolkning i varierande utsträckning använda engelska – i Europa ungefär hälften av befolkningen. Den stora spännvidden i uppskattningarna vittnar naturligtvis om hur svårt det är att avgöra hur många som talar ett visst språk, särskilt i global skala, för att inte tala om i vilken utsträckning de behärskar detta språk. Engelska är alltså stort som andraspråk, som lingua franca, men har färre modersmålstalare än kinesiska och spanska, även om det senare är omstritt. Engelskans ställning som andraspråk är samtidigt dess svaghet.


Prestigespråk som engelska och franska, som i stor utsträckning används som andraspråk, står och faller med det ekonomiska, politiska, militära och kulturella inflytande som de stater där dessa språk fungerar som modersmål och huvudspråk utövar. Den viktigaste exponenten för det engelska språket, nämligen USA, befinner sig på nedgång framförallt i ekonomiskt hänseende, eller annorlunda uttryckt: dess relativa andel av världens BNP minskar kontinuerligt. De flesta internationella ekonomer är överens om att Kina inom en snar framtid, runt 2025, kommer att uppnå samma BNP som USA. De indiska och brasilianska ekonomierna expanderar också snabbt. Kinas växande ekonomiska styrka kommer att få vittgående konsekvenser på alla plan, inklusive det språkliga. Däremot går det inte att göra några förutsägelser om att Kina någonsin kommer att uppnå samma BNP per capita som USA. Inte heller går det att göra några förutsägelser om att kinesiskan kommer att ersätta engelska som globalt lingua franca. Men kinesiskans betydelse växer för varje dag, därtill understödd av den kinesiska regeringen. Konfucius-institutet har idag samma budget som det tyska Goethe-institutet. Huvudtendensen är dock att vi går mot en multipolär värld för att låna ett uttryck från amerikanska National Intelligence Council [9].


Den brittiske språkhistorikern Nicholas Ostler [10], expert på språks uppgång och fall, menar t.o.m att engelskan är ”det sista lingua francat ”. Datorer kommer att bespara människor det ömsesidiga besväret att kommunicera genom ett andra språk. Det är helt sant att den språkteknologiska utvecklingen har varit mycket snabb de senaste decennierna, särskilt vad gäller textöversättning. Men, eftersom ett andraspråk är minst lika viktigt i talsituationer, krävs att utvecklingen av röstöversättningsprogram, vilka i och för sig redan existerar, tar fart. Röstöversättningsprogrammens framgång beror i sin tur på hur enkelt de kommer att kunna användas i det praktiska livet.


Språk som är framgångsrika, tack vare att de folk som talar dem lyckats sprida dem genom erövringar och folkförflyttningar, brukar med tiden begåvas med en viss aura. Arabiskan sägs t.o.m vara Guds eget språk, även om detta påstående ifrågasattes redan på 1000-talet av den islamske lärde Ibn Hazm. På den tiden som franskan stod högt i kurs, framförallt på 1600- och 1700-talet, hyste många i det franska etablissemanget mycket höga tankar om det franska språket. Som Der Tagesspiegel påpekade i en artikel [11]:


Än idag utgår alla språkliga åtgärder från myten om franskans genialitet, vilken Voltaire en gång motiverade med den ’naturliga’ ordföljden och vilken Antoine de Rivarol kort före revolutionen drev till sin spets.  ’Det som inte är klart, är inte franska’, skrev skriftställaren 1784 i sitt ’Tal över det franska språkets universalitet’ och därur följde ett naturligt anspråk på internationell giltighet. Till och med Nicolas Sarkozy hänvisade uttryckligen till detta synsätt i ett inledningsanförande för några år sedan.” (Min översättning)

 

Franskan var länge diplomatins språk, men Versaillestraktatet, som skrevs på engelska, inledde nedgången för franskan även på detta område. Många svenska matematiker föredrog länge att skriva sina avhandlingar på franska, vilket förmodligen inte hade något med själva språket att göra utan snarare med att matematiken har haft en mycket stark ställning i franskt vetenskapsliv. Enligt egen utsago har La Fondation Sciences Mathématiques de Paris med en stab på 1000 forskare den största koncentrationen av matematiker i hela världen. Fortfarande är dock franska det internationella postväsendets språk.


Användningen av engelska i reklamen förknippas alltså med en modern, urban och kosmopolitisk överklasslivstil. Det troliga är att denna koppling kommer att försvagas i takt med att de engelskspråkiga kärnländernas, särskilt USA:s, ställning i världen undergrävs relativt sett, även om denna process kommer att ta lång tid.


Språk har inga inneboende egenskaper

 

Det finns de som antar att deras språk är bättre än andra. Detta betyder ingenting, eftersom överlägsenhet åstadkoms på vissa välkända sätt: antingen genom gärningar eller genom speciell utmärkelse. Ett språk kan inte utföra några gärningar och det finns ingen helig text som förlänar kännemärket överlägsenhet till ett språk över ett annat.” (Ibn Hazm [12])


Ett språk kan inte utföra några gärningar; inte heller finns det någon högre instans som skänkt ett visst givet språk en särställning. Om Gud eller gudar funnes, vore det en orimlighet att begåva ett enda språk med unika egenskaper, medan alla övriga språk vore sekunda.


Många, som inte vet bättre, påstår dock att engelska språket har en bestämd inneboende egenskap, nämligen dess ordrikedom och dess förmåga att ”suga upp” nya ord.


En engelsktalande använder dock inte fler ord än en svensk. Det har gjorts undersökningar av antalet olika ord i engelska respektive svenska dagstidningar och dessa visar att antalet ord är ungefär detsamma. Det har också gjorts en undersökning av antalet olika ord i Strindbergs respektive Shakespeares verk, vilken visade att Strindberg använde 119 288 ord och Shakespeare 29 006 (Fakta: Svenska språknämnden [13]). Förmodligen är denna undersökning på sätt och vis orättvis, eftersom Strindbergs skriftliga produktion omspänner fler genrer än Shakespeares.


Man kan alltså undersöka antalet ord i ordböcker, i bestämda databaser, som exempelvis i tidningstexter från ett visst år och framåt, eller hos enskilda författare. Som den danske språkvetaren Jörn Lund har påpekat, kan ordböcker i stora språk, engelska, vara mer innehållsrika än ordböcker i mindre språk redan av den anledningen att marknaden för de förra är så mycket större. Ju större upplaga, desto lägre blir styckekostnaden.


Dessutom uppkommer alltid gränsdragningsproblem, när man försöker uppskatta antalet ord i ett givet språk. Ska ålderdomliga ord, som inte längre används men som en gång använts, räknas in? Ska dialektala ord inkluderas? Det är egentligen omöjligt att uttala sig om antalet ord i ett språk [14].


Ord tillkommer och dör oavbrutet. Ord är inte heller språkens minsta betydelsebärande enheter. Ett ord är redan en sammansättning av ett eller flera morfem (stammar/rötter, prefix och suffix). Det går att bilda hur många ord som helst, och svenskan har en fantastisk förmåga – som engelskan saknar - att skapa nya uttryck utan att använda sig av prepositioner, genom sam- och särskrivning. Låt mig ta ett konkret exempel. Norstedts svenska ordbok från 2006 innehåller elva ord med stammen ”schack”. Men är detta verkligen alla existerande svenska ord, som innehåller stammen ”schack”? Det räcker med att gå till min privata webbplats, Schackportalen [15], för att se att så inte är fallet. Där förekommer ytterligare 31 sammansättningar med ”schack” och ändå använder jag inte alla sammansättningar med ”schack” som kan tänkas. 


Det som gör språket rikt är inte antalet ord, som aldrig kan räknas, utan möjligheterna att bilda nya ord, som kan uttrycka nya aspekter.


Det att det sker och har skett många nybildningar av ord i engelska eller att engelskan har lånat in så många ord från andra språk, som har anpassats till engelskt uttal och stavning, beror inte på några egenskaper hos själva språket. I det förra fallet beror det på att först Storbritannien och sedan USA varit världsledande i fråga om teknologi och i ekonomisk, politisk och militär styrka. Nya företeelser fordrar nya ord. USA stod för 35 procent av världens BNP strax efter andra världskriget. Ingen kunde på 1950-talet förutse vilka konsekvenser som den senare utvecklingen av data- och internetutvecklingen, som initierades i USA, och satellit-tv och telekommunikationer överhuvudtaget, skulle få.  Denna utveckling har också förstärkt inflytandet från den amerikanska masskulturen och – reklambranschen. I det andra fallet utmärks heller inte engelskan av några särskilda svampegenskaper; Eftersom engelska talas på alla kontinenter, kommer språket i kontakt med många andra språk. Inlåning beror alltid på kontakt. De ord som engelskan lånar in, kan också utan vidare lånas ut till andra språk.


Det medvetna elementet

 

Det deterministiska synsättet är mycket starkt ifråga om språkutveckling. Men det finns ingen anledning att underskatta de medvetna aktörernas påverkan, vare sig det gäller de som verkar för engelskans spridning på svenskans bekostnad eller de som motsätter sig en dylik utveckling. Det går att, som Reiner Pogarell visar i sin artikel, bedriva framgångsrika motkampanjer mot onödig engelska.


Det finns alltså ingen omfattande undersökning – och här avses undersökningar som utgår från ett representativ urval av befolkningen -  som visar att engelska i reklamen skulle uppskattas mer än det lokala huvudspråket i Sverige och i övriga germanskspråkiga länder. Så varför används då egentligen engelska i reklam i Sverige? På den punkten har det redan gjorts en reservation: jag har inte tillgång till undersökningar och förtester, som avser en bestämd produkt och en bestämd målgrupp, och som genomförts av enskilda företag och reklambyråer.


Det troliga är faktiskt att många annonsörer och reklambyråer själva tror på myterna kring engelskan. De vet helt enkelt inte bättre. Det betyder att de som ogillar användningen av engelska i reklamen inte ska förtröttas i fråga om motkampanjer och kritik. Ju bättre insatta människor är i språkhistoria och vad som bestämmer ett språks status, ju fler språk människor behärskar, desto mera skeptiska kommer de också att vara till teorin att ett visst språk har sådana egenskaper att dessa kan överföras till produkter och tjänster. Det är alltså fråga om ett rent upplysningsarbete. Om utvecklingen i världsmåttstock dessutom går mot en multipolär värld, i vilken de stater där engelska fungerar som modersmål successivt kommer att minska i relativ betydelse, kommer också glansen kring engelskan att flagna.


Per-Åke Lindblom

 

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)




[1]  Språkförsvarets webbplats - http://www.språkförsvaret.se/sf/index.php?id=750

[2] Undersökning genomförd av Demoskop i mars 2004, på uppdrag av Sveriges Reklamförbund – se också Språkförsvarets webbplats, arkivet ”Officiella skrivelser” http://www.språkförsvaret.se/sf/index.php?id=647

[3] Se bl.a TOEFL-testet - http://www.ets.org/toefl - och  EF English Profiency Index (EF EPI), som genomförs av EF Education First - http://www.ef.se/

[4] Gerritsen, Marinel; Korzilus Hubert, Meurs, Frank van; Gijsbers Inge: “English in Dutch Commercials: Not Understood and Not Appreciated.”  - “Journal of Advertising Research”, 1 juli  2000 

[7]  Språkstatus 2012. Språkpolitisk tilstandsrapport frå Språkrådet, sid.  38 http://www.sprakradet.no/nb-NO/Politikk-Fakta/Spraakpolitikk/Sprakstatus/Sprakstatus-2012/

[8] Begreppet koncentristiska språkcirklar har utvecklats av Braj Kachru – se vidare http://en.wikipedia.org/wiki/Braj_Kachru

[10] Nicholas Ostler http://www.nicholasostler.com/ har bl.a skrivit ”Empires of the Word”, HarperCollins Publishers 2005, ISBN-10: 0-06-093572-3

[13] Se Språkrådet/Fakta om språk - http://www.sprakradet.se/1951

[14] Se till exempel också Birgitta Lindgrens artikel ”Hur många ord finns det i svenskan?” http://www.sprakradet.se/servlet/GetDoc?meta_id=2220 ursprungligen publicerad i Språkvård nr 3/1989

Presentation

Omröstning

Är älvdalskan ett språk eller en dialekt?
 Älvdalskan är ett språk
 Älvdalskan är en dialekt
 Vet inte

Fråga mig

142 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15
16 17 18 19 20 21
22 23 24 25 26 27 28
29 30 31
<<< Januari 2018 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Säg hellre!

Irriteras du av ett onödigt engelskt lånord och kan föreslå ett ersättningsord?  Skicka det i så fall till ersattningsordet@sprakforsvaret.se.  Om granskningsgruppen tycker att det är ett bra ord, belönas du med "Svenskan - ett språk att äga, älska och ärva" och ordet förtecknas också i avdelningen "Säg hellre!"

Blogtoplist


Skapa flashcards