Anders Sylvan på Anonyma språkpoliser slår ett slag för en artikel av Per-Owe Albinsson, medlem i Språkförsvaret, som publicerades för tretton år sedan.

I Finland har svenskan varit ett officiellt språk (av två) väldigt länge, men i Sverige blev svenskan ett officiellt språk först 2009!

Mycket anmärkningsvärt och unikt eftersom de flesta länder har haft sina ”officiella” språk mycket länge!

När jag letade efter lite information om språkutveckling och anglifiering av svenskan, stötte jag på denna artikel publicerat 2005, alltså från fyra år innan svenskan blev officiellt språk i Sverige!

Tycker att den, till stora delar, är mer aktuell än någonsin när vi i dag upplever att stora, genuint svenska, företag i det närmaste helt övergett svenskan i sin reklam, i sina skyltfönster och i sina butiker!

Det finns alltför många syndare i denna fråga, men jag vill nämna ett företag som ett flagrant exempel på anglifieringen i Sverige, KappAhl!

KappAhl har inte haft en enda realisation/rea på åratal, de har bara ”Sale”!

När de byggde om sin butik på Kungsportsavenyen, Göteborg, för några år sedan, fanns inte ett enda svensk ord i något av deras skyltfönster, som berättade om ombyggnaden, inte ett! ALLT var på engelska (har det dokumenterat!)!

Det har inte ens några provrum längre på KappAhl! Det har bara ”fitting rooms”!

Jag är övertygad om att Per-Olof Ahl snurrar som en torped i sin grav, då det han skapade 1953, i en källarlokal på Omvägen i Kallebäck, har övergett hans modersmål i både hans och företagets hemland, Sverige!

I det perspektivet tycker jag det är intressant att läsa vad Per-Owe Albinsson skrev för knappt tretton år sedan. En artikel, vars innehåll, jag till stora delar sympatiserar med!

”ONÖDIG ANGLIFIERING

Engelskan är på frammarsch i världen och i Sverige. Jag tillhör de som anser att det har gått för långt.

Engelskan brer inom skolvärlden ut sig på svenskans och andra språks bekostnad. Företag går, trots huvudsaklig verksamhet i Sverige, över till engelska som koncernspråk. Engelskspråkig reklam används i allt större utsträckning. Inom EU utmärker sig svenska företrädare genom att inte utnyttja rätten till tolkning. De sågar av den gren de själva sitter på. Se på TV-utbudet: En enorm anglosaxisk dominans. Jag saknar filmer från andra länder.

Invandrare förväntas lära sig svenska, men engelsktalande verkar undantagna, p g a att för många svenskar är så inne på att tala engelska. De verkar inte inse att de missgynnar svenskan. 1998 utarbetades ett "Handlingsprogram för att främja svenska språket". Det mynnade ut i betänkandet "Mål i mun." I höst (2005, min anm.) ska äntligen en proposition läggas i frågan. Politisk överkänslighet kan vara orsak till dröjsmålet. Vari ligger det känsliga i att lagstadga om vårt gemensamma huvudspråk? En självklarhet i de flesta länder. Svenskan är officiell i Finland men ej i Sverige. Absurt! Den har ansetts självklar här. Vakna politiker, så är det inte längre.

Övertron på engelskans fördelar är stor. Jag anser att man noga ska överväga om man ska släppa in den inom ett område. Överskattningen av engelskkunskaper är också stor och många är de som tvingats sitta med en ordbok istället för att kunna läsa på svenska.

Globaliseringen innebär i princip en anglifiering, för ordet har blivit synonymt med engelskspråkigt. Det finns en orättvisa i att ett nationellt språk blivit världsspråk. Det rättvisa vore ett neutralt världsspråk.

Det är hög tid att värna svenskan, som borde vara ensamt obligatoriskt språk i Sverige. Modersmålet är mer än ord. Min uppmaning till läsarna: Tänk efter/ifrågasätt. Kräv svenska. Det är en medborgerlig rättighet. Det går inte att sticka huvudet i sanden och hoppas att någon annan tar tag i saken. Ibland måste man vara "någon" själv.

Per-Owe Albinsson, ”Nätverket Språkförsvaret”

(Publicerad i Sydsvenska Dagbladet, Göteborgs-Posten och Dala-Demokraten den 18 augusti 2005 och i Dagens Nyheter den 25 augusti)

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)