(Denna artikel publicerades ursprungligen i Svenska Dagbladet den 23/10 2009)

Svenska termer ersätts allt oftare av engelska. Låt inte hycklande företrädare schabbla bort rätten till svenskan utan agera för att språkfrågan på allvar kommer upp på den politiska dagordningen inför valet 2010. Se svenskan som en tillgång, inte som en belastning. Det skriver Per-Owe Albinsson, medlem i Nätverket Språkförsvaret.

Folkpartiets styrelses förslag om engelskundervisning från första klass är det senaste exemplet på att starka krafter på sikt vill ersätta svenskan med engelska. Sedan tidigare finns, bara för att nämna några exempel, Internationella Engelska Skolan (IES) som undervisar tioåringar till häften på engelska för att i sitt gymnasium nästan uteslutande undervisa på engelska. Där finns Globaliseringsrådet som i våras just förordade engelska från första klass. Där finns även ekonomiprofessorn Marian Radetzki, som vill byta ut svenskan mot engelska för att landet skulle tjäna ekonomiskt på det. Som om man byter språk likt ett par skor! Lägg därtill SVT:s och betalkanalernas anglofila utbud.

Företag kommunicerar allt oftare på engelska i sina utskick och i sina butiker. Numer har vi till och med "begåvats" med möjligheten att handla i SKHLM (The Capital of Shopping) med flera exotiska platser. Lägg därtill det "häftiga" i att göra affärer i Kista Science Tower eller att bo i Turning Torso. För att inte tala om att övernatta i Stockholm Waterfronts hotell. Våra myndigheter anser inte heller att svenskan duger längre. Sjöfartsverket anglifierar sina sjökort "för att vara en del av världen" medan Luftfartsverket benämner sina flygplatser "airport , "för att benämningen fungerar både nationellt och internationellt".

Att man ersätter svenska termer med engelska verkar inte bekymra. "Alla" kan ju engelska, gudbevars!

När det gäller invandrarbarn talas ofta om behovet av att dessa blir trygga i modersmålet för att sedan kunna tillgodogöra sig svenska. Samma princip gäller rimligen svenskspråkiga barn visavi engelskan. Svenska 7- eller 10-åringar besitter självfallet inte en färdigutvecklad och stabil svenska. Genom att i mycket tidig ålder indoktrinera barnen i engelskans överlägsenhet och i anglosaxiska traditioner, undergräver man även deras känsla för det egna språket och kulturen samt viljan att slå vakt om dessa. Fritt fram för engelskan alltså! Att barnen som sänds till de engelskspråkiga skolorna ofta kommer från studievana hem och på sikt aspirerar på ledande befattningar gör utvecklingen extra allvarlig. Engelskkunskaper är givetvis viktiga. Det är dock även kunskaper i andra språk. Något som inte verkar beaktas i Sverige.

I länder där engelskan har erövrat hög status har den trängt undan de inhemska språken. Se vad som hände på Irland och i de gamla kolonierna. Inte ens det stora Indien har lyckats återge de inhemska språken dess rättmätiga plats som samhällsbärande språk efter sjävständigheten. Engelskan har historiskt sett oftast trumfats igenom med tvång men i Sverige år 2009 verkar diverse företrädare frivilligt för denna utveckling. Ett större språk tenderar att äta upp ett mindre utan en genomtänkt språkpolitik.

Finland är ett annat exempel. På pappret är landet tvåspråkigt men i praktiken har finskan blivit allt mer dominerande. Engelska har i grunden inte nått sin höga status genom att det är ett vackrare eller ordrikare språk än andra utan genom att England var det land som lyckades kolonisera flest länder och därigenom även tvinga på dessa sitt språk. Liksom övriga kolonialmakter inte sällan med mer eller mindre brutala metoder.

Det finns en orättvisa i att engelsktalande har gratis vad alla andra tvingas skaffa sig i andra hand. Att nuvarande utveckling pressar icke-engelskspråkiga länder att degradera sina nationalspråk är absurt och odemokratiskt. Genom att använda tolkning kommer alla bäst till sin rätt. Här är EU:s stora tolkningsmaskineri ett föregångsexempel. Det bästa vore ett neutralt världsspråk som esperanto.

Anhängarna av mer engelska menar, naturligtvis, att det inte är någon fara för svenskan. Jag menar att vi genom vissa politiker, företagsledare och myndighetschefer är på väg att försättas i en kolonial situation där svenskan förpassas till att vara ett fritidsspråk. Hur kan läget vara lugnt för svenskan och hur kan det vara en "utveckling" att hela tiden ersätta svenskspråkiga företeelser med engelskspråkiga dito? Det är istället tal om en avveckling där svenskan försvinner med nuvarande hållning. Inga andra än vi svenskspråkiga kan eller kommer att försvara vårt språk. Min uppmaning lyder: Låt inte hycklande företrädare schabbla bort rätten till svenskan utan agera för att språkfrågan på allvar kommer upp på den politiska dagordningen inför valet 2010. Se svenskan som en tillgång, inte som en belastning.

PER-OWE ALBINSSON

medlem i Nätverket Språkförsvaret

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)