Viviann tar här upp något mycket viktigt! Vi måste dock ha rätt ingångsvinkel för att komma framåt.

Vi svensktalande, oavsett ålder, etnisk bakgrund eller utbildningsnivå, ska aldrig be om ursäkt för att vi vill tala svenska i vårt eget land. Det är butiksägaren och expediterna som ska skämmas, inte vi! Beteendet visar på en oerhörd brist på respekt mot det land och befolkningen i landet dit man har valt att flytta.

Jag har själv stött på icke-svenskspråkig personal flera gånger, framförallt i samband med restaurangbesök. Jag har dock inte accepterat den engelskspråkiga personalen, utan har krävt eller har vänt mig till svenskspråkig personal istället. Då har de sett bra snopna ut! Jag accepterar överhuvudtaget inte att prata något annat än svenska med personer som har varit stadigvarande bosatta i Sverige under en längre tid (vid 2-3 år sätter jag gränsen). Detta oavsett ursprungsspråk. Om jag är osäker så brukar jag t o m fråga hur länge de har varit bosatta i Sverige, för att kunna motivera mitt beteende. Det har, med få undantag, fungerat utmärkt hittills.

Jag vill uppmana alla som stöter på detta oerhört arroganta beteende, d v s personer verksamma i Sverige som inte bryr sig om att lära sig svenska, att sätta hårt mot hårt. Säg ”No Swedish, no business”, vänd på klacken och gå ut ur butiken. Tro mig! Om tillräckligt många gör det, så ska ni få se på garanterat ökade svenskkunskaper bland personalen över tid.

Ovanstående beteende har möjliggjorts genom en alldeles för slapp hållning gentemot engelskan under lång tid. Naiva och godtrogna politiker har släppt in språket som en gudagåva men även alltför många vanliga medborgare måste rannsaka sig själva och sin slapphet. Personligen är jag helt övertygad om att ovanstående kommer sig av den negativa bieffekten av drygt 200 års oavbruten fred. Många människor har blivit avtrubbade och har tappat sin kulturella och språkliga självbevarelsedrift. Det är på tok för mycket ”Låt-gå-vi-är-i-Sverige-och-det-löser-sig”, över det hela”. Vi svenskar, oavsett bakgrund, måste lära oss att ta strid för något. I detta fall vårt eget språk.

I skolor som Internationella Engelska Skolan ”produceras” dessutom språkbytare på löpande band från studievana hem. Skolan har i dag 34-35 skolor och täcker en allt större del av landet. Har vettigt är det egentligen att tillåta en verksamhet som likt i de forna kolonierna syftar till att skapa en engelskspråkig samhällselit, utställda av amerikanskt riskkapital åt svenska skattebetalera att tvingas finansiera via skolpengen? Det är helt befängt! Den absoluta majoriteten av undervisningen ska naturligtvis ske på svenska i Sverige, annars kan svenskan omöjligen förbli det samhällsbärande språket i förlängningen. Engelskan är redan obligatorisk. Det räcker mer än väl så!

Det finns inget land som har sålt ut sin skola med ett så pass marknadsliberalt och oreglerat system som Sverige. Chile hade ett liknande system tidigare men där insåg politikerna sitt misstag. När ska våra ”s.k. politiska företrädare” (ibland undrar jag vem de företräder egentligen) inse sitt misstag?

Ja, tack Carl Bildt m fl. för er förträffliga friskolereform! Tack för att uppväxande svenskar glömmer sitt språk och sin kultur. (Inte!) Är ni nöjda nu? Rent tokstolleri är vad det handlar om och ingenting annat!

Engelska kan vara en ”vän” som lingua franca men språket blir vårt och andra språks undergång på sikt om det inte regleras genom strama tyglar och en väl genomtänkt språkpolitik visavi nationalspråket i respektive land. I Sverige ska och måste svenska vara det viktigaste språket – sju dagar i veckan!

Per-Owe Albinsson, medlem i Språkförsvaret

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Brev till Provisa Sverige AB)

Käre projektledare,

i min brevlåda kom idag en tidningsbilaga från Provisa Sverige AB i form av en 44-sidig broschyr ”Semestertips 2018”.  Den vänder sig uppenbarligen till svenskspråkiga läsare och är följaktligen skriven på svenska – utom i ett avseende. Överst på flera sidor finns en rubrikmässig vinjett av typen Best of Östergötland, Best of Dalarna, Best of Djurgården, Best of Åland och Best of Östersjön. Denna helt onödiga blandning av två engelska ord med ord på svenska tillför inte ett dyft av information – och betänker man att många av de svenska orden innehåller bokstäver med diakritiska tecken kan man ju undra hur bastardfraserna är tänkta att uttalas. Svengelska? Det hela påminner om gamla sketcher i vilka man förlöjligar misslyckad språkinlärning. Men i det här fallet är det inte ens lustigt. Det finns ju alldeles utmärkta svenska alternativ – i konsekvens med texten i övrigt.

 Läsare är förtjänta av bättre språkbehandling även i reklambroschyrer.

 Med vänlig hälsning

 Lars Nordberg

Vallentuna

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

”Jag fick gåshud och sprang runt av glädje” 

Ing-Marie Bergman

”Oerhört viktig dag för språkets framtid” 

Peter Egardt, kommunalråd (s) 

Allmänna arvsfonden beslutade på torsdagen att bevilja drygt sju miljoner kronor till ett treårigt projekt som ska göra att älvdalskan kan revitaliseras och räddas från utdöende. Pengarna ska bland mycket annat användas till att producera läroböcker, appar, dataspel, och undervisningsmaterial på älvdalska och utbilda lärare. Allt i samarbete mellan kommunen, föreningen Ulum Dalska och föreningen Rivervalley Creation, som barn och ungdomar får utveckla sina datorkunskaper genom. 

Här är några av de lyckliga älvdalingarna som just fått veta att de får sju miljoner från Arvsfonden för att rädda älvdalskan. Från vänster, kommunalrådet Peter Egardt, Ing-Marie Bergman, Lena Eriksson, Frida Martinsson, Gabriel Soors, Lid Gustav Olsson, Emil Martinsson (uppe i trädet) och Ulla Schytt.

Torsdagen var glädjeskuttens, tårarnas (av lättnad och glädje) och kramarnas dag för alla som kämpat sedan i höstas för att formulera och skriva, skriva om och samverka för att göra ansökan till Arvsfonden färdig. 

Ing-Marie Bergman har jobbat mycket intensivt med detta projekt, uppbackad av både kommunledning, föreningen Ulum Dalska och en referensgrupp med ungdomar. 

Och på torsdagen kom glädjebeskedet som förhoppningsvis kommer att göra den hotade framtiden för det unika älvdalska språket betydligt ljusare, trots att kommunens ansträngda ekonomi inte medger att en krona avsätts till älvdalskan. I stället går Allmänna Arvsfonden nu alltså in med över 7 miljoner kronor. 

Frida Martinsson, 12 år, är en av de som suttit med i referensgruppen och kommer att fortsätta att vara involverad i det stora projekt som Arvsfonden nu gett övwer sju miljoner kronor till.  – Det är spännande. Det är väldigt roli9gt om språket får finnas kvar, säger hon.

- Nu har vi chansen att förverkliga den handlingsplan som kommunstyrelsen fattat beslut om för älvdalskans del, berättade kommunalrådet Peter Egardt (s) 

- Nu kan vi få fram undervisningsmaterial till alla stadier i förskolan och grundskolan och ge alla barn i Älvdalen chansen att lära sig älvdalska om de vill.  

- Historiskt. Jag fick gåshud och sprang runt av glädje när jag fick beskedet, berättar Ing-Marie Bergman som är den som arbetat mest med det praktiska runt den mycket komplicerade ansökan till Arvsfonden. 

-Jag satt ned, som tur var, när jag fick beskedet. Det säger Ulla Schytt, som för två år sedan började titta på om det var möjligt att få medel från Arvsfonden för att göra en storsatsning på älvdalska språket och nu fått se sin dröm gå i uppfyllelse.

  - Det är otroligt roligt att Arvsfonden tar oss på allvar och ger oss de här pengarna, Det säger Emil Eriksson, Ulum Dalskas 24-årige ordförande.

- Nu kan vi fokusera på barn och ungdomar. Jätteroligt.

Projektet i kortform

Projektet heter ”Wilum og bellum”, som betyder ”Vi vill och har möjlighet” 

Projektet drivs av Älvdalens kommun, som dock inte satsar några egna pengar i det, i mycket nära samarbete med föreningen Ulum Dalska. 

Projektet riktar sig främst mot barn och ungdomar och ska ”rädda, bevara, revitalisera och utveckla det älvdalska språket. 

Delmål år 1: 

Två älvdalska förskoleavdelningar. 

Kompetensutveckling för personal i för- och grundskola, minst en person per enhet. 

Sommarskola/läger på älvdalska för 25 barn och unga. Fäbodläger för 20 barn. 

Utgivning av 5 barn- och ungdomsböcker. 

Skapande av appar och andra digitala verktyg. 

Transkribering av gamla inspelningar. 

Föräldrautbildning/information om revitalisering. 

Elevens val på högstadiet. 

År 2: 

Språkpaket till nyfödda. 

Fortsatt kompetensutveckling personal. 

Minst en personal, från förskola till årskurs nio, ska vara älvdalsktalande. 

5 barn- och ungdomsböcker. 5 läroböcker, appar med mera. 

Sång och musik, kulturevenemang, kulturprojekt, 

Sommarskola/ läger för 25 barn och unga. 

Fäbodläger för 20 barn. 

Äldre personer till förskola och skolor. 

Elevens val högstadiet. 

År 3: 

Fortsatt kompetensutveckling personal. 

Införande av undervisning i älvdalska i förskoleklass till årskurs 6. 

Sommarskola/ läger 25 barn och unga. 

Fäbodläger 20 barn. 

5 nya läroböcker, 5 barn- och ungdomsböcker, appar med mera. 

Text och foto: BJÖRN REHNSTRÖM

Detta är Allmänna Arvsfonden:

Allmänna arvsfonden är en svensk statlig fond, instiftad av riksdagen 1928, dit medel tillfaller från de dödsbon som inte har någon arvinge, alltså när det varken finns någon släkting närmare än kusin eller något skrivet testamente. Föreningar och andra ideella organisationer kan söka projektstöd ut fonden. Projekten ska vara av ideell karaktär till förmån för barn, ungdom och personer med funktionsnedsättning. Hela Fonden förvaltas av Kammarkollegiet, och det är den myndighet som handlägger och föreslår vilka projekt som ska få stöd.  År 2015 delades 642 miljoner kronor ut. 

(Dennaa nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Insändarskribenten Viviann berättar i MittiBromma den 5/6:

”Men jag tycker att det har gått för långt när personalen i en butik endast talar engelska.

Har en herrbekant som besökte en herrklädesbutik i Mall of Scandinavia (i Solna – vår anm.) – och där fanns endast engelsktalande personal. Han fick leta i sitt minne och koppla på engelskan för att göra sig förstådd.

Det kanske är dags att utöka SFI – till EFS (engelska för svenskar). Något för politikerna nu i valtider?

Vi får inte glömma att det finns svenskar som inte kan engelska och inte haft möjlighet att lära sig det.”

Det är kanske också är fråga om ren arrogans från butiksägarens sida…

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I en uppmärksammad artikel,”Svenska språket är good enough”, igår i Svenska Dagbladet skrev Birgit Häggkvist bland annat:

”Mall Stålhammar avslutar sin bok: ’Ett språks status är förknippad med dess användares. Men ansvaret för hur vi ser på svenskan ligger inte bara hos ordbrukare som författare och journalister, eller makthavare och opinionsbildare av olika slag, från politiker och företagsledare till forskare och artister. Hur svenskan kommer att utvecklas beror ytterst på hur vi alla använder språket.’

Men att ett språks status är förknippad med dess användares måste också betyda att det ytterst är ’vi allas’ status som bestämmer svenskans status: hur vi ser på oss själva blir avgörande för hur vi ser på och använder vårt modersmål. Det har inte bara lett till att svenskans status i många svenskars ögon i dag är tämligen låg. Det bestämmer också hur vi ser på engelskan. Här är det en förändring i motsatt riktning det handlar om: lika mycket som vårt modersmåls status har gått ner har engelskans gått upp.

När skedde det? Om det är, som Patrik Hadenius (Språktidningen juni 2012) hävdar, att ’engelska har betraktats som det häftigare språket nästan sedan andra världskrigets slut’ så måste det åtminstone i Sverige ganska länge ha varit enbart i begränsade kretsar. Den svenska filmstjärna i vardande som 1951 kom tillbaks efter några veckor i det stora landet i väster och plötsligt inte kunde hitta annat än engelska ord för det hon ville ha sagt hade kanske den känslan, men henne skrattade man åt då. 1965 hette Sveriges bidrag till Melodifestivalen ’Annorstädes vals’ och sjöngs av Ingvar Wixell. Men i finalen i Luxemburg var det omdöpt till ’Absent friend’ och Wixell fick kritik för att han sjöng på engelska, erinrar sej DN-journalisten Eva-Karin Gyllenberg. ’Folket rasade. Skulle inte svenska språket duga?’ (DN 2/2 2013)”

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Clas Ohlson har i samband med företagets 100-årsjubileum startat en ny medlemstidning för medlemmar med medlemskort, däribland undertecknad med äkta hälft.

Till min glädje har tidningen fått namnet "Classe", rätt och slätt och inte något fånigt namn som Clas Magazine e dyl. Se bilden!

Värt en tumme upp tycker jag!  Hylla den som hyllas bör...

Per-Owe

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I svaret från den 21/5 ger Språkvården Språkförsvarets styrelse delvis rätt:

"Däremot kan vi hålla med om att det kunde ha gjorts något längre och mer detaljerade sammanfattningar av interbjuinnehållet. Det skulle definitivt ha ökat begriplighten. Vi misstänker att interbjun spelats in och redigerats ganska kort tid innan den skulle sändas. Möjligen bidrog detta till att porogrammet inte riktigt hann med att översätta så mycket som var önskvärt, men att det som Språkförsvaret formulerar saken, skulle handla om 'förakt för lyssnare som inte behärskar engelska' menar vi ändå är en kraftig överdrift."

Hela svaret ligger i Språkförsvarets brevarkiv.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Texten, något förkortad,  är hämtad från Almedalsveckans program)

Hur mår svenska språket?

Arrangör: Språkförsvaret

Dag: 2/7 2018 13:00 - 15:00

Plats:B-huset, Uppsala universitet, Huvudentré Cramérgatan 3

Platsbeskrivning:

Sal B14

Beskrivning av samhällsfrågan

Engelska skolor i Sverige? En paneldebatt om svenskan och riksdagens språklag från 2009. Hur ser partierna idag på svenskan som ett samhällsbärande språk och på hotet från engelskan, som ökar i det offentliga rummet?

Utökad information om evenemanget

Svenska språket är inte alls självklart i Sverige längre. Är denna utveckling riktig? Skall nya svenskar kanske hellre lära sig engelska än svenska i framtiden? Några frågor som tas upp: Vad anser ni om kravet på svenskkunskaper för svenskt medborgarskap? Skall svenskspråkiga högskolestuderande ha rätt att skriva på sitt modersmål? Hur stor del av undervisningen i svensk grundskola anser ni skall ske på svenska? I gymnasieskolan? På vilket sätt kan Sveriges Radio och SVT vårda och utveckla svenskan?

Se också samma presentation här!

Behöver svenska språket försvaras?

Arrangör: Språkförsvaret

Dag: 3/7 2018 10:00 - 12:00

Plats:B-huset, Uppsala universitet, Huvudentré Cramérgatan 3

Platsbeskrivning:

Sal B15

Beskrivning av samhällsfrågan

Engelska allmänna skolor i Sverige? Vad händer på sikt med uttrycksförmågan på svenska när svenskan inte är ett gemensamt språk i skolan för många barn och ungdomar? Seminariet diskuterar hur demokratin påverkas när ett gemensamt samhällsspråk som förstås av alla inte är självklart längre.

Utökad information om evenemanget

Engelska förskolor och grundskolor i Sverige? Gymnasieskolor med bara 10% av undervisningen på svenska? Högskoleprogram i Sverige där svenskan inte kan användas? Oöversatta programinslag i Sveriges Radio och i SVT på engelska, som många svenskar inte förstår? Detta är några exempel på hur svenskans domän har krympt under det senaste decenniet, och där den inte alls är lika självklar som tidigare. Vilket språk skall alla nya svenskar lära sig och tala i framtiden? De flesta i Sverige säger svenska, men hur använder vi svenskan själva? Eller blir det engelska? Vad händer med det gemensamma samhällsbärande språket? Under programmet kommer olika vinklar av frågorna belysas genom korta föredrag med möjlighet till diskussion och frågor.

Se också samma presentation här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)