(Denna text är hämtad från ett informationsblad)

Karin Ulvesons bok Svenska för främlingar. En utforskning har fått flera fördelaktiga recensioner och blivit mycket omtalad på sociala medier. Som samhällsdebattören Sven Hofman konstaterar är detta den första inifrånskildringen av den komplexa sfi-verkligheten. Hofman fortsätter:

”Där ges ett lärarperspektiv på problemet som även innefattar en stor empati med de utifrån kommande som har rätt till ordnad undervisning i sitt nya hemlands språk. Men författaren visar att de institutioner som ska förmedla undervisningen ofta misslyckas kapitalt, därför att de tvingas ägna alltför liten tid och energi åt det som borde vara det väsentliga, själva kärnan: att tala med eleverna (ibland rentav analfabeter), att hålla lektioner, att utsätta dem för oupphörliga språkbad. Digitala självinstuderingsuppgifter hjälper dem inte långt på vägen.

När institutioner kollapsar, krymper individen. Ulveson talar själv om arbetet på ett företag som har åtagit sig invandrarundervisning som dysfunktionellt. Inte bara eleverna luras på kompotten, också lärarna känner att deras arbete förlorar mening – de blir främlingar för varandra och inför sig själva. Detta är ett oerhört förräderi!”

”Missa inte denna lilla pärla!” uppmanar Knut Lindelöf, själv före detta lärare, på sin blogg. Han skriver:

”Det är fiktion. Huvudpersonen heter Ebba, är 31, bor ihop med Johan, jobbar tillsammans med ett antal kolleger och chefer under mycket talande och helt förvirrade förhållanden. Att eleverna (kunderna) inte lär sig något bekymrar ingen – mer än Ebba, verkar det som. I bagaget har hon den självklara drivkraften mot levande undervisning av sina olika elevgrupper samlade i klassrum. Men det blir liksom aldrig av. Det liknar en mardröm där man strävar mot något man aldrig når fram till, och ju närmare man kommer desto trögare blir det.

Stark närvaro skapas genom framställningens form, en slags bloggdagbok som ibland kommenteras på typiskt bloggvis av kompisar och närstående. Man tas med in i galenskapen som syns så tydligt utifrån, men som är så svår att rå på när man befinner sig mitt i. Man mals ner eller skaffar sig bisarra flyktmekanismer.”

Magnus Göransson anmäler boken i tidskriften Clarté (2/2018). Han tycker att bokens skildring är träffsäker:

”Många kan känna igen sig i de omöjliga kraven. Arbetet som handlar om allt utom det som en gång fick bokens jag att bli lärare: ’Det förhållande som utmärker min situation är: VI HINNER INTE HA LEKTIONER!’ Företaget kräver något annat. Kunderna måste bli fler, verksamheten flexibel, så något får ju stryka på foten. Svenska för främlingar är en fiktion som speglar verkligheten så väl att flera läsare jag mött varit övertygade om att det är en dokumentär. Eller, är det arbetslivet som blivit så absurt att det liknar en dystopisk fiktion?”

”En drabbande skildring av skolpolitikens effekter på de svagaste”, summeras boken av Pelle Sunvisson, också lärare, i Handen. Han pekar på att sfi-lärarnas undervisningsskyldighet sedan 1991 har ökat från 20 till 30 timmar i veckan:

”Mer undervisningstid betyder tyvärr inte större effektivitet. Det innebär en av två saker: antingen får uppföljning och planering helt skippas med följd att undervisningen helt enkelt blir sämre, eller så får lärarna göra det arbetet på sin fritid med ökad risk för utbrändhet som en uppenbar konsekvens.

Att det här sker i SFI är inte heller underligt. I grundskolor utgör föräldrarnas protesterar ett visst skydd mot sådana avarter. I gymnasieskolor och på högskolor kan studenterna själva slå larm. Inom SFI finns ingen sådan spärr. Många av dem som kommer har studerat under mycket värre förhållanden och saknar dessutom det språk som krävs för att formulera sitt missnöje på ett sätt som kan få genomslag.

Det som ändå är märkligt är att debatten om invandringen och flyktingmottagandet så sällan handlar om det. Tack Karin Ulveson för att du återför den frågan till dagordningen.”

*

Boken Svenska för främlingar är försedd med ett efterord av Gunnar Aronsson, professor i arbets- och organisationspsykologi. Författaren Karin Ulveson har själv mångårig erfarenhet av sfi-undervisning och folkbildningsarbete och har skrivit om dessa frågor i fackpress. Bokens ämne är mycket aktuellt, inte minst mot bakgrund av att statsrådet Anna Ekström har tillsatt en statlig utredning om svenska för invandrare.

Bok. Karin Ulveson, Svenska för främlingar. En utforskning. Celanders förlag. sApril 2018. 128 sidor, illustrerad.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Hej Språkförsvaret, och stort tack för era frågor!

 Miljöpartiet har inte politiska förslag inom alla de delfrågor ni tar upp i er enkät. Vi väljer därför att svara samlat, och hoppas att ni genom vår redogörelse får en tydligare bild av hur vi resonerar på området, och vilka ställningstaganden vi har tagit.

Utbildning:

Svenska intar en särställning i skolan och är grundläggande för att klara sig i alla andra ämnen. Vi vill att man värderar svenska högt, men vill ej detaljstyra skolan i exakta tidsangivelser. Vi har inga förslag på ändring av antal timmar i svenskundervisningen. Ungdomars val av språkstudier i skolan är ett uttryck för en tid då man klarar sig allt mer på engelska i världen och där ungdomar gör rationella val. Vill vi upprätthålla breda språkkunskaper från samhällets sida måste man dock göra insatser.

Frågan om svenska språkets ställning i högskolan är inte alldeles enkel. Å ena sidan är högskolorna förvaltningsmyndigheter och lyder under 10 § och 12 § språklagen som säger att myndighetsspråket ska vara svenska och att svensk terminologi inom olika fackområden ska finns tillgänglig, används och utvecklas. Å andra sidan har högskolan i uppdrag att internationalisera sin verksamhet. Det betyder att de också ska göra det möjligt för svenska forskare att arbeta och publicera sin forskning utomlands, och för utländska forskare att arbeta i Sverige, liksom att svenska studenter ska förberedas för en internationell arbetsmarknad.

EU:

Svenska politiker kan tala och talar svenska i EU-arbetet i tillräcklig utsträckning. MP:s parlamentariker använder i regel svenska i sina anföranden.

Lagstiftning:

Miljöpartiet har inga förslag på skärpningar av språklagen, och har inget åsikt om vilket språk som ska användas av företag. Det är dock rimligt att myndigheter, möjligen med vissa undantag, har ett svenskt namn.

Kultur:

Vi tycker det är bra att Radio- och TV-lagen föreskriver att en betydande del av programmen i allmänradio och allmän-tv ska vara på svenska. Att det kommersiella tv-utbudet i Sverige domineras av engelskspråkiga filmer och serier är ett av skälen till att det är viktigt att värna public service, svensk press och produktion av kultur på svenska och minoritetsspråken. Miljöpartiet har i regering ökat mediestödet, lagt fram en proposition om en public serviceavgift som alla betalar istället för licensen och ökat kulturbudgeten så att bland annat bred kultur med stort innehåll på svenska språket som t ex bibliotek och kulturskola fått ökat stöd.

Miljöpartiet vill också ge mer stöd från det offentliga samhället till svensk film. Eftersom distributionskanalerna förändras i snabb takt är det viktigt att se till att det produceras svensk film. Miljöpartiet vill upprätta en nationalscen för svensk film.

SFI:
I regering har MP jobbat för att undervisningen ska nå fler och underlätta övergången till andra studier och arbete. För det första har vi ökat möjligheterna att läsa svenska tidigare, redan under asyltiden, vilket gör väntan mer meningsfull och eleverna bättre rustade för SFI. För det andra har vi gjort en satsning på mer yrkesrelaterad svenskundervisning och SFI bland annat genom de så kallade snabbspåren för personer med utbildning eller erfarenhet inom bristyrken. För det tredje har vi fått igenom en satsning på svenskundervisning för föräldralediga så att den som tar hand om de små barnen inte ska halka efter. Nu i början på augusti tillsatte regeringen dessutom en SFI-utredning med syftet är att analysera hur utbildningen kan motsvara elevernas behov och förutsättningar samt att förbättra genomströmningen och underlätta övergången till och kombinationer med andra vuxenutbildningar.

Vi är emot att skapa system som innebär att människor som är bosatta i Sverige delas in i ett A-lag och ett B-lag, där vissa rättigheter gäller för vissa och andra rättigheter för andra. Att införa språktest skulle innebära att vi skulle ställa olika krav på personer som är bosatta i Sverige utifrån om de fötts som svenska medborgare eller inte. Tvärtom anser vi att människor som är bosatta i Sverige i så stor utsträckning som möjligt ska ha grundläggande lika rättigheter och skyldigheter.

Allt gott,

Ellinor

Ellinor Scheffer

Politisk sekreterare

070-566 53 35

____________________

RIKSDAGSKANSLIET

Miljöpartiet de gröna

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I senaste numret av gratistidningen Botkyrka Direkt står, på sida 14, att byggföretaget Fabege avser att bygga bostäder för 50000 personer i Flemingsberg söder om Stockholm. Det nya området ska, enligt planerna, innehålla 150 olika företag med bortåt 50000 anställda. Enligt planerna ska området dessutom heta "Stockholm South Business District".

Man undrar vad det vore för fel med ett svenskt namn. Den enda fördelen med den föreslagna benämningen är att den är svår att uttala utan att man samtidigt vrickar tungan. I folkmun kommer förmodligen området att få en annan benämning. Men det är ju det officiella namnet som kommer att gälla.

Arne Söderqvist

Tullinge

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)