Jag ska bara kort kommentera vissa punkter i Anette Brodin Rampes, vd för Internationella Engelska skolan, svar  till Olle Käll  på DN Åsikt den 30 oktober.

Hon påstår att Internationella Engelska skolan (IES) bedriver ”tvåspråkig undervisning”. Men vilken är då fördelningen av språken med avseende på ämnena? IES har rätt att bedriva undervisning på upp till 50 procent på engelska på grundskolenivå och upp till 90 procent på gymnasienivå. Hon hävdar vidare att IES värnar om såväl ”det svenska som det engelska språket”. Men varför måste IES värna om det engelska språket i Sverige? Det är varken huvudspråk eller minoritetsspråk i Sverige. Det är världens största språk om man adderar andraspråkstalare till modersmåltalare, d.v.s engelska är världens lingua franca nummer 1 för närvarande. Behöver det skyddas också i Sverige? Om nu svenska och engelska är jämställda på IES, varför går då IES ut med slagordet ”Commanding English the key to the world” i sitt informationsmaterial?

Enligt Brodin kan IES ”årligen visa högre resultat i de nationella proven i svenska, engelska och matematik jämfört med det nationella snittet”. Låt oss tills vidare utgå från uppgiften om dessa påstådda framgångar är korrekt. Givet alltså att påståendet är korrekt, vad beror det i så fall på?

Beror det på att IES har de ”bästa lärarna runt om i världen”? Brodin hävdar nämligen att ”Vi anställer de bästa lärarna runt om i världen och det är en ynnest för svenska elever att få möjlighet att utbildas av dessa välkvalificerade och engagerade lärare.” Det är någonting som inte stämmer här. Om nu IES anställer världens bästa lärare, varför har de i så fall inte världens bästa löner? Faktum är att de inte ens har Sveriges bästa löner. Enligt Brodin i samma inlägg ”betalar vi löner väl i linje med genomsnittet”. Hur kan det komma sig att världens bästa lärare nöjer sig med genomsnittslöner för svenska lärare? Vet de inte sitt eget bästa?

Beror det på att IES använder engelska som undervisningsspråk? Har engelskan sådana inneboende egenskaper att det är särskilt lämpat som undervisningsspråk? Inte ens den mest inbitne anglofån vågar väl påstå något sådant? Däremot finns det forskning som visar att svenskspråkiga elever och studenter, som undervisas på engelska, blir mindre aktiva och interagerar betydligt mindre än om de undervisas på svenska. Deras aktiva ordförråd på engelska är naturligtvis mindre än det på svenska. Det blir så att säga lugnare i klassen på engelska, men till vilket pris?

Beror det på det ”ordning-och-reda”-koncept som IES tillämpar? Men ett ”ordning- och-reda”- koncept är väl språkneutralt och kan tillämpas på vilket språk som helst. När jag gick i folkskolan, kunde lärare utdela såväl örfilar som slag med pekpinnen över en hand, samtidigt som undervisningsspråket var på svenska. Utländska elever har berättat för mig att denna metodik fortfarande tillämpas på vissa håll i världen, oberoende av språk. Frågan är dock om den påstådda disciplinen på IES inte framför allt hänger ihop med nästa aspekt.

Eller beror det på elevsammansättningen? De flesta forskare menar att elevsammansättningen på friskolorna, däribland IES skolor, inte är typisk för svenska skolor utan domineras av elever från studievana hem, kort sagt medelklass. German Bender/ Per Kornhall skriver på DN Debatt den 26 oktober:

”Friskolor är kraftig överrepresenterade bland skolor med hög andel svenskfödda och/eller välutbildade föräldrar. Kommunala skolor dominerar stort bland skolorna som har många elever vars föräldrar har lägre utbildningsnivå och/eller är utrikesfödda.”

På vilket sätt skulle det vara en bragd att undervisa redan välartade och studiemotiverade elever? De kommunala skolorna måste ta emot alla elever, även de mindre välartade och studiemotiverade. När först friskolereformen genomfördes 1992 och senare betygsintagningen till de kommunala gymnasierna i Stockholm infördes, fick det successivt mycket negativa konsekvenser för de kommunala förortsgymnasierna. De mest studiemotiverade eleverna i förorterna sökte sig till friskolor och de kommunala innerstadsgymnasierna med resultat av att förortsgymnasierna sakta men säkert dränerades på studiemotiverade elever, vilket gav vissa förortsgymnasier dåligt rykte. Förortsgymnasier som Skärholmens gymnasium, S:t Jacobis gymnasium i Vällingby, Farsta gymnasium och Tensta gymnasium, alla i invandrartäta områden, lades ner.

Före kommunaliseringen och friskolereformen valde gymnasieeleverna enbart program, inte i första hand skola. Undervisningen var likvärdig i hela landet, utbildningskostnaderna för varje elev var desamma och samma tarifflönesystem tillämpades för alla Sveriges lärare. Förortsgymnasierna i Stockholm kunde mycket väl konkurrera med gymnasier i välsituerade bostadsområden. Jag kommer mycket väl ihåg att Tensta gymnasium uppnådde det bästa resultatet i Stor-Stockholm, före Danderyds gymnasium, i en nationell matematiktävling ett år. Idag väljer eleverna och deras föräldrar också skola; i praktiken väljer vissa elever bort andra elever helt och hållet, vilket ökar segregationen. Bender/Kornhall skriver i samma artikel:

”Slutsatsen är att skolvalssystem i alla undersökta länder har bidragit till ökad etnisk och socioekonomisk segregation, samt att segregationen har negativa effekter på individ- och samhällsnivå.”

När Brodin påstår att IES kan ”årligen visa högre resultat i de nationella proven i svenska, engelska och matematik jämfört med det nationella snittet”, så är detta ingen prestation, om elevsammansättningen redan från början är fördelaktig, d.v.s om elever med välutbildade föräldrar är överrepresenterade. I stället borde kunskapsutvecklingen hos eleverna över tid mätas. Om elever på en skola avsevärt har förbättrat sina studieresultat jämfört med elever från en annan skola, exempelvis i form av jämförbara nationella prov, så har det skett en kunskapsutveckling. Men några sådana jämförelser känner i varje fall inte jag till.

Brodin påstår också att deras praxis att anställa behöriga utländska lärare – naturligtvis bara på engelska – är en utmärkt och förutseende dellösning på en framtida lärarbrist på inte mindre än 80 000 lärare! ”Om inget görs”, är nyckeltillägget. Men Sverige står inte inför en demografisk katastrof; Sverige har relativt höga födelsetal med europeiska mått mätt och dessutom en stor invandring. Hur svårt vore det att förekomma en framtida lärarbrist genom att höja lärarlönerna generellt och därmed förbättra lärarnas relativa löneläge?

Det finns mycket mera att säga om Internationella Engelska Skolan. Jag återkommer alltså.

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

 

inga johansson

14 november 2018 14:04

Får eleverna i denna engelska skola höra detta stycke av Pete Seeger?
Får de lov att diskutera innehållet?
https://www.youtube.com/watch?v=M_73o6U-SQA

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Uppenbart är att IES tycks ha noterat att Språkförsvaret och andra bevakar hur skolans personal systematiskt misshandlar såväl det engelska som svenska språket - se tidigare inlägg!   (Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsva...

Susanne Nyström skriver i Dagens Nyheter idag bland annat:   "Den senaste trenden i svensk skola är att allt fler lektioner sker på engelska. Samtidigt pekar det mesta på att eleverna lär sig mindre när de inte undervisas på sitt modersmål.När ti...

Svenska Dagbladet rapporterade idag om statsminister Ulf Kristerssons besök i New York och skrev bland annat:   " Vi fortsätter diskutera skilnader mellan Sverige och USA.   En slående olikhet är synen på integration. I synnerhet i New York. ...

IES översättning är sämre än maskinöversättningar. Först det engelska originalet:   “IES Enskede prides itself in our strong reading culture. The school library adds new titles to the collection on a regular basis, keeping our students up t...

Detta sker idag i artikeln ”Det är bråttom att få barnen att läsa, det måste göras nu” i Dagens Nyheter:   ”Nyligen publicerade Chalmers tekniska högskola och Kungliga tekniska högskolan en klargörande studie. Den visade att st...