I en artikel (som inte kan länkas) i Göteborgs-Posten den 14 april berättar Lars-Gunnar Andersson om en märklig flygresa, helt inom svenskt luftrum:

”Den något märkliga frågan har följande bakgrund. Jag skulle flyga till Sundsvall i förra veckan. Det finns en direktförbindelse från Göteborg, och den sköts av bolaget Next Jet.

När vi steg ombord hälsades vi med ett Good morning av flygvärdinnan. Före avgång gick hon igenom säkerhetsdetaljerna, vilket skedde på engelska, och när jag sedan beställde kaffe och smörgås gjordes också det på engelska. Jag frågade om hon kunde svenska. Det kunde hon inte, men hon hade inte upplevt några språkproblem: ”No problem, everyone speaks English, you know”.

Företaget var kanadensiskt och alla som arbetade ombord var kanadensare. Broschyren i stolsfickan framför mig informerade om nödutgångar och annat på två språk, nämligen engelska och franska.

Jag satt och funderade på om jag var med om något konstigt, eller om det är så här det är.

På flygbussen till Landvetter kommer meddelandena först på svenska och sedan på engelska, och så är det även på SAS inrikesflygningar (och den engelska versionen är som regel avkortad). Men så var det inte här utan allt sköttes på engelska.”

Ett enkelt råd: Svenskspråkiga passagerare, som motsätter sig att säkerhetsföreskrifter uppläses på enbart engelska på ett svenskt inrikesflyg, kan helt enkelt låtsas inte förstå. Vad gör flygbolaget då? Vågar en äldre svensk pensionärer, som läst mycket lite engelska eller ingen alls, flyga med detta bolag? Vågar en invandrare, som kommer från ett land, där ingen undervisning i engelska getts, flyga med detta bolag? Dessutom måste det undersökas om denna praxis överhuvudtaget är förenlig med svensk lag. Det är i varje fall inte förenligt med språklagens anda. Om det står i motsättning till konsumentköplagen, någon annan lag eller Luftfartsverkets föreskrifter, återstår att se.

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)