Igår intervjuades Björn Ranelid i Dagens Nyheter med anledning av att han idag fyller 70 år. Under åren har Björn Ranelid fått många priser: Augustpriset, Aftonbladets kulturpris, Region Skånes stora kulturpris, Malmö fotbollförenings kulturpris, Hasse och Tages pris, Lars Ahlins stipendium, Samfundet de nios pris och sist men inte minst Språkförsvarets hederspris. Björn Ranelid själv måste vara uppgiftslämnaren härvidlag. Vi är glada över att vårt pris omnämns i detta sammanhang, eftersom Språkförsvarets hederspris inte ens är pekuniärt. Äran kan man inte äta, som en av Shakespeares rollfigurer säger.

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Mikael Parkvall konstaterar i en artikel att det finns alternativ till Eurovisionens sångtävling:

”Den som beklagar att jippot håller på att förvandlas till en språklig öken kan sedan 2002 följa Liet International, som är en motsvarighet till Eurovisionsarrangemanget, öppen enbart för minoritetsspråk. I årets upplaga undfägnades publiken verk på bland annat samiska, frisiska, sranan, komi, galiciska, aromunska och korniska.

Och nu i helgen hålls den årliga esperantospråkiga europeiska melodifestivalen Eŭropa Festivalo de Esperantaj Kantoji Polen, även om risken finns att den passerar under traditionella mediers radar.”

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Vi har tidigare citerat från Célestine Comtois uppsats  Språkval i EU-parlamentet från 2016. Till saken hör att hon har utnyttjat Språkförsvaret som källa vid två tillfällen. Det ena är Språkförsvarets enkät till kandidaterna inför parlamentsvalet 2009 – se frågorna här och svaren här. Här följer uppsatsens sammanfattning:

Syftet med uppsatsen är att problematisera hur de nordiska EU-ledamöternas språkaktivitet ser ut när de gör inlägg i EU-parlamentet, vilka språk de använder förutom sitt modersmål och varför de i så fall väljer bort sitt modersmål samt vilka faktorer som medför att språkbruket påverkas. Tidigare forskning om språkval i EU-parlamentet och intervjuer av svenska EU-le-damöter om deras språkanvändning utgör en teoretisk kärna. Studien bygger på muntliga och transkriberade inlägg som gjordes i EU-kammaren under en tvåårsperiod. De övergripande analytiska ramarna består av både ett kvantitativt, kvalitativt och komparativt perspektiv som intas vidanalysen av inläggen.

Undersökningen visar att ledamöterna föredrar att tala sitt modersmål i plenum men en del av dem använder i synnerhet engelska men även flera andra språk. Ledamöternas ålder, EU-partigrupper och i viss mån kön tycks påverka deras språkval, med någorlunda tydliga skilda trender i respektive nordiskt EU-land. De svenska ledamöterna använde både endast engelska i ett och samma inlägg och kodväxlade mellan olika språk. Trots att de alltid har tillgångtill simultantolkning anpassarledamöterna sittspråk till framför allt sin målgrupp, som kan vara olika och en del debatterade ärenden. Kodväxling förekommer för det mesta avsiktligt hos framför allt engelskanvändarna.

Slutsatsen i uppsatsen är i grunden, trots att parlamentarikerna har full tillgång till tolk och har som uppgift att företräda sina väljare och medborgarna (och därför förväntas att tala sitt modersmål), så är detta inte tillräckligt för att få EU-ledamöterna att tala sitt modersmål i ple-num. Som en konsekvens skulle EU-medborgares intresse för EU-frågor kunna minska ytterligare.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)