Jag anser att det är alldeles för mycket detaljerad information om USA-valet i dagens svenska press och medier. Det dominerar många gånger i flera olika svenska tv-program.  Nyhetssändningarna i radio och tv är ständigt fullspäckade med nyheter från "over there". Varför?

Jag ställer mig ofta frågan: Hur många svenskar är egentligen intresserade av USA-valet? 

USA känns för mig numera mycket närmare Sverige än alla nordiska grannländer och EU-länderna. 

Presidentvalet i USA hålls först i november i år, men redan nu under primärvalen har man här i Sverige börjat diskutera och presentera  alla de olika presidentkandidaterna i medierna. Ibland verkar det nästan som om även vi svenskar ska delta i presidentvalet i USA i november i år?

C-G Pernbring 

Helsinborg                                                                                                                                                                                                                                                                                         

(Insändaren publicerades i dagens Helsingborgs Dagblad/HD)

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Igår, den 16/3, stod i DN att läsa att nedrustningen av det svenska totalförsvaret gick alldeles för långt efter det kalla krigets slut. Vi avyttrade resurser som gav oss en god beredskap och "litade på grannen". Läs texten i dess helhet här!

Jag kan inte annat än att hålla med. Internationellt samarbete är bra och ska uppmuntras men man måste samtidigt behålla en egen rimlig lägsta kapacitet, det vill säga en "plan B". Såväl flyktingkris som pågående Coronakris visar att ovanstående är av högsta vikt.

Tyvärr visar sig samma osentimentala hållning bland politiker göra sig gällande även när det gäller det svenska språket, modersmålet för (ännu) det stora flertalet i detta land och sedan urminnes tider. I ena stunden svamlar politiker från snart sagt varje parti om vikten av att invandrare lär sig ordentlig svenska, för att i nästa stund låta ännu en fullt ut skattefinansierad "internationell" (läs engelskspråkig) skola etablera sig i landet. Skolor där ett i landet icke-officiellt språk (engelska) är överordnat landets sedan år 2009 officiella huvudspråk, svenska. Inget annat land tillåter denna skolform. Politikerna böjer sig på ett underdånigt, självkoloniserande och självutplånande sätt. 

Dessvärre är språklagen från 2009 i sin nuvarande tappning endast en papperstiger, då den inte anger några sanktionsmöjligheter vid överträdelser.Såväl denna som skollagen, vilken medger 50 % undervisning på främmande språk (i praktiken så gott som alltid engelska) i grundskolan och 90 % (!) på gymnasiet.Det är svenskan och inte engelskan  (första främmande språk i Sverige sedan 1946) som behöver stärkas i Sverige. Låt oss slå fast och tillse detta en gång för alla! Den svenska språklagen måste skärpas och förses med sanktionsmöjligheter. Lagöverträdelser måste leda till kännbara konsekvenser, t ex vite/böter eller indraget tillstånd för att bedriva skolverksamhet".

Det svenska språket måste ges en naturlig särställning i svensk skola, vilket innebär att en klar majoritet av undervisningen och i samtliga ämnen ska ske på svenska, låt oss säga 80 %.

Personligen anser jag att all undervisning i svensk skola, språkämnen undantagna, ska ske på svenska. Det finns ingen som helst anledning till att tumma på vårt officiella huvudspråk. Våra politiker måste visa att de menar allvar med språklag och skollag. Genast, det finns ingen tid att förlora!

Engelskan klarar sig ändå, då det är ett obligatoriskt skolämne. Önskvärt vore däremot kunskaper i fler, för Sverige viktiga språk, framförallt tyska och franska. Dessa språk lär dessutom öka i betydelse efter Storbritanniens utträde ur EU.

Per-Owe Albinsson,

medlem i Språkförsvaret

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)