För att för en stund lämna de viktiga frågor om engelskans påverkan på det svenska språket, engelska språkskolor etc, som Språkförsvaret med all rätt har på sin agenda, skulle jag tillfälligt vilja uppmärksamma ordet "prata". 

Efter det att riksdagens talman igår förklarat riksdagen högtidligt öppnad, gick statsminister Löfven enligt SR:s reporter upp för att "prata". Ordet "prata" har för mig en innebörd av allmänt babbel och jag frågar mig bara, när Löfvens tal blir utbytt mot "prat" och riksdagens talman mot "riksdagens pratman".

Skulle Språkförsvaret kunna tänkas påverka denna utveckling av språket? Annars tycks det vara lika bra att orden "tal" och "tala" förpassas till lista över inte längre gångbara ord.

Med hälsning

Brita Norberg

medlem i Språkförsvaret

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Orka, Hinna, Diska. Det är svenska ord som inte går att uttrycka med ett enda ord i engelskan, påpekar Alexander Katourgi, som skrivit en bok om översättningssvenska – alltså när spår av det översatta språket stör läsningen.

Man skulle kunna läga till ordet Slippa till listan med ord som behöver översättas med flera ord på engelska, och detsamma gäller för franska, och säkert flera andra språk också. Och naturligtvis finns det exempel på motsatsen också – ord i främmande språk som behöver uttryckas med flera ord i en svensk översättning.

Katourgis bok heter ”Svenskan går bananer” med undertiteln ”En bok om översättningar som syns”. Han har jobbat som översättare och språkgranskare, framför allt av tv-spel och reklam, och har länge twittrat om fenomenet översättningssvenska. Vad sägs till exempel om: ”Kommer hon att komma i tid?” i stället för ”Hinner hon?”

Själv översättare tycker jag att boken minst sagt är välbehövlig. Det finns gott om exempel på ordagranna översättningar, inte bara i tv-spel och reklam, utan även i tidningsartiklar i dagspressen där journalisten tagit material från engelskspråkiga artiklar, och vid översättningen inte verkar ha reflekterat över ord och uttryck på svenska, utan bara mekaniskt översatt ord för ord. Och med borttagna redigerare och korrläsare, och slimmade redaktioner och tidsbrist är det väl inte underligt att det ser ut som det gör... men precis som Katourgi menar så störs läsningen av denna onaturliga och styltiga svenska.

Dessutom är det ju välkänt att engelska språket av många i Sverige (inte minst mediemänniskor, har jag en känsla av) ses som ”högre stående” än svenska språket, med flera ord och elegantare nyanser, vilket Katourgi påpekar är struntprat. ”Det går inte att räkna hur många ord ett språk har, eftersom det inte går att dra entydiga gränser för vad ett ord är. Man kan säga att alla språk har oändligt många ord eftersom de hela tiden kan nybildas”, säger han.

Susanne L-A

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)